Flitens lampa lyser än

Tycker inte jag gör mycket annat än jobbar och kommer hem och fastnar med Hilding. Alltså den här passningen! Aldrig vända ryggen till! Det är inte klokt vad  en tolv veckor gammal valp kan hitta på under en mycket kort tidsrymd med sina vassa tänder och minimala kissblåsor. Det är betydligt enklare med småbarn i samma ålder, de har blöjor och kommer inte ur fläcken. Å andra sidan får man igen det med råge några månader senare när de börjar vända sig, krypa, plocka åt sig saker och förr eller senare ryker dessutom blöjorna.

Den här i det närmaste dygnet-runt-passningen av en hundvalp är tack och lov under en mycket begränsad period av deras liv, så det får man ju ta. Har rätt stor hjälp av Remus, som mer än gärna ställer upp och blir jagad och låtsasomkullbrottad och biten och tuggad på av sylvassa valptänder.

Övrigt som förgyller ens liv just nu är att min bil började låta väldigt mycket när jag körde hem från jobbet häromdagen. Det lät som om det vore passade att börja ha plyschtärningar och fårskinnsfodrad jeansjacka med sydstatsemblem och spela Eddie Meduzas greatest hits. Det visade sig att hela avgasröret hade gått av. Sånt blir man ju inte så glad över, speciellt inte som bilen precis har varit på verkstad och fått nytt fördelarlock och ny rotorarm och en massa annat fint som börjar sönderfalla efter 22 års användande. Där rök ett par tusen, MEN då ska man ändå vara glad att man har en gammal Volvo 740 där reservdelar är asbilliga, relativt sett alltså. Ett nytt avgassystem kostade 1249 spänn på Biltema och bästa (som det skulle ha hetat på Facebook) Patrik bytte det åt mig alldeles gratis.

Jaha, sedan föll jag i en fälla också. På det stora hela så tycker jag att jag lever ett HYFSAT sunt liv. Äter typ tallriksmodellen, äter nästan aldrig halvfabrikat, tränar regelbundet, äter sällan godis eller chips, dricker nästan aldrig läsk. Det funkar bra av sig självt. I somras någon gång var det marknad här i byn. Jag passerade marknadsplatsen på väg mot elljusspåret, och där stod ett stånd som sålde SKÅNE-TOPPAR. Det heter kanske något annat på andra platser, men det är i alla fall ett företag som säljer det som på skånska heter "gräddbullar" och som i resten av Sverige heter typ "kokosbollar". Jag gillar inte kokos, men det finns en variant som bara är chokladdoppad. Som är SJUKT god. Jag köper aldrig såna i affärer längre, för de är nästan alltid för gamla och sega och äckliga. Men på marknader brukar de vara färska. Mmmm....färska kokosbollar (utan kokos då).
Nu hade jag förstås inga pengar med mig när jag passerade det där marknadsståndet med SKÅNE-TOPPARNA, och eftersom jag hatar att trängas med folk så var det inget alternativ att gå hem och hämta pengar och sedan in och knuffas med populasen. Men SKÅNE-TOPPARNA har legat och guppat omkring i mitt sinnes kölvatten sedan dess. Minns knappt när jag åt såna senast, det måste ha varit på 90-talet eller så, så det kändes lite oväntat. Hur som helst. På helgens jakt- och fiskemässa stod de där igen och läskades. Då slog jag till! En låda med 12 stycken! Kan ju säga att lådan inte är tom (än), men jag kan också säga att min man inte har fått smaka en enda. Nu känns det som att mitt hyfsat sunda liv är på dekis en smula. Men bara SKÅNE-TOPPARNA tar slut så kommer det att gå över. Sannolikheten för att jag ska besöka en marknad eller liknande ställe där SKÅNE-TOPPS-vagnen står och lockar med sina produkter är nämligen ganska obefintlig. Så jag kanske bara ska passa på att njuta av fällan så länge jag är fast i den. Tids nog finns det plats för fullkornsbulgur och brysselkål igen. Jamen vi säger väl det då.

If the kids are united

Idag har jag varit flitig. Har jobbat. Efter jobbet sprang jag en runda på Lingenäset tillsammans med Remus, tax med rätt att jogga. Sedan åkte jag och köpte en transportbur till Hilding, samt lämnade tillbaks en annan transportbur som jag hade köpt en annan dag, men som var en helt värdelös modell. Remus har en transportbur som man kan spänna fast med säkerhetsbältet. Jag utgick helt slött från att ALLA transportburar hade denna finess, för man vill ju inte ha en stor bur flygades lös i kupén vid en tvär inbromsning, men så var inte fallet. Jaja. Nu är den tillbakalämnad. Sedan åkte jag hem och så stuvade vi in Hilding i buren och åkte till veterinären och vaccinerade honom så att han ska kunna vistas bland folk. Eller i alla fall bland andra hundar. Sedan åkte vi hem igen och så tränade jag fritt följ med Remus. Sedan tog jag med mig taxarna på koppelpromenad till brevlådan vid Konsum, en sträcka på kanske 400 meter tur och retur, för att posta ett brev. Det låter enkelt men är svårt med en 12-veckors valp som aldrig haft så mycket som ett halsband på sig i sitt tidigare liv. Men skam den som ger sig.

Sedan drack vi te och åt smörgås och sedan har jag, hör och häpna, UPPDATERAT MIN FOTODAGBOK. Det var ju inte igår om man säger så, så det tog sin rundliga tid. Nu ska jag strax gå och duscha och sedan får vi se vad resten av kvällen bär i sitt sköte. TV kanske?

Slänger in en bonusbild på taxarna bara för att.

Don't mess with me, kiddo!

SLETEN pt 2

Hemma igen efter en lång och strävsam dag på jakt- och fiskemässan. Denna dagen började inget vidare eftersom Remus, tax med rätt att döda, trampade i ett getingbo i morse. Blev stucken, tjöt i högan sky, började först halta och sedan hoppa fram på tre ben, fick besöka sjukvårdstältet. Trodde jag skulle få lämna walk over inför uppvisningen, men han hämtade sig efter en stund. Getingboet blev därefter indränkt i bensin och uppeldat av en driftig person i organisationen kring jakt- och fiskemässan, så jag tror nog att getingarna drog det kortaste strået trots allt.

Jag har alltså hängt med jaktmänniskor i dagarna två nu, och det har tagit på krafterna, så det var rätt skönt att få leta rätt på sin fattiga Volvo 740 bland alla jeeparna och SUV:arna på parkeringsplatsen och köra därifrån. Köpte en Kvällsposten på vägen hem eftersom vi blev intervjuade igår, men istället var det en jättestor bild på en ganska mastig kvinna med långhåriga dvärgtaxar. Det är alltså INTE jag/vi.

Nu ska jag kolla på Lyxfällan som mental nedvarvning.

SLETEN

Gick upp klockan 06.00 i morse och susade iväg till Bosjökloster för att gå på jakt- och fiskemässa. Ballt va? Jag och Christer skulle nämligen visa upp våra "lydnadstaxar" där. Två gånger samma dag dessutom. Det gick rätt bra och vi blev intervjuade av Kvällsposten efteråt. Är det mina 15 minutes of fame som är här nu, månntro?

Känner mig dock måttligt hågad över att gå upp klockan 06.00 imorgon också och upprepa samma sak en gång till. Bara parkeringen in till mässan var ungefär lika stor som Kiviks marknad och det var bara Så. Mycket. Folk. Överallt. Och alla som känner mig vet ju att det där med att gå och trängas bland folk är ungefär det värsta jag vet. Jag trivs bäst i öppna landskap, typ. Men det är bara att bita ihop.

Nu blir det emellertid pasta, vin och Robinson. Tack TV4 play för det.

Pausfågel

Det är tur man inte skaffar valp oftare. För det blir banne mig inte mycket annat gjort än att göllegöllegölla och springa och se efter så den inte kissar på golvet eller biter sönder något. Och planera måltider! Våra vuxna hundar äter en gång om dagen. Remus ibland två, eftersom han har matskål på jobbet också, men det är inte alltid han bryr sig om att äta när han är där. Hilding äter fyra gånger om dagen. Och så fort han har ätit så måste han ut och tömma tarmen, för så funkar valpar för det mesta. Och varje gång han har sovit eller busat eller det har gått en stund i största allmänhet så måste han ut och kissa. Så det är ett himla flängande ut och in och ett himla massa tänkande på vad klockan är och när åt han senast och när ska han ha mat nästa gång? Nästan som att ha småbarn, fast som sagt, den här småbarnstiden går ju över i ett litet nafs, jämfört med en människovalp. Om mindre än ett år kommer Hilding att köra moppe och dricka folköl och tjuvröka. Om han hade varit människa alltså.

Nyss försökte jag läsa lite bloggar med Hilding i knät. Då lyckades han trycka ner Ctrl-knappen samtidigt som jag scrollade så att texten blev yttepytteliten. Så kan det gå. Nu ska vi äta pizza, för ingen har haft tid att laga någon mat.

Värmerekord

Inte konstigt att man är slut som människa. Det rapporterades nämligen nyss på nyheterna att idag hade det minsann varit årets varmaste dag, och inte nog med det, värmerekordet slogs i här i närheten. 31,3 grader. FY TJYVEN säger jag bara. Men imorgon ska det regna. Tack. Eller nåt.

Eftersom jag har varit så sabla dålig på att blogga hela helgen så lägger jag ut en hjärteknipande bild på vår nya familjemedlem Hilding, tio veckor gammal, som flyttar hit i veckan som kommer. Eventuellt blir det inte jättemycket mera bloggat då eftersom en hundvalp nästan är synonymt med att skaffa småbarn, fast småbarnstiden är betydligt kortare. Hav förtröstan.

Hilding är den som är längst till höger i bild. Han är störst och latast i hela kullen, liknar mer en basset hound än en tax, och var absolut inte den vi hade tänkt oss. Fast det brydde han sig inte om. 

Hotter than hell

Idag är det 28 grader i skuggan och det är för varmt för att göra någonting överhuvudtaget. Trots det åkte vi på loppis i grannbyn. Fyndade en kasse böcker, åt en grillad korv, satte oss i den STEKHETA bilen och körde hem igen. Nu ska vi snart äta glass.

Om någon säger "ja, man ska ju inte klaga på värmen nu när den äntligen har kommit" så kommer jag personligen att drämma till den personen i huvudet med något hårt. Typ med glasspaketet, fast då får det gå rätt så kvickt eftersom den smälter med snudd på ljusets hastighet en dag som denna.