Jag, en hemlig polis (och sjukt nyfiken, jag erkänner)

Alltså, man har ju valt helt fel yrkesbana här i livet. Jag hade blivit världens bästa polis. Hör här: Härförleden satt jag och slöbläddrade i lokaltidningen och då råkade jag se att några grannars hus var till salu. Det var tyvärr inte Tengil och Katla som var i flytt-tagen, utan ett helt vanligt ordinärt och rätt trevligt par som flyttade in för lite drygt ett år sedan. Och jag in på hemnet som ett skott för att spana in hur de hade det i sin privata sfär så att säga, men på alla bilderna var det helt urblåst, som om det inte bodde någon där alls. Hade de redan flyttat? Och varför? Klickade mig in på hitta.se och sökte på deras telefonnummer (som jag råkar ha för att vi är medlemmar i samma brukshundklubb, det är inte så att jag sitter inne med alla grannarnas telefonnummer), men de hade väl kontantkort eller nåt, för det blev ingen träff där. Då klickade jag mig vidare in på min bästa snok-sajt, Birthday.se. Där får man reda på, inte allt, men man får LEDTRÅDAR att jobba vidare med. Slog in deras exakta adress, fick ingen träff, vilket betyder att ingen är folkbokförd på den adressen längre. Sökte på hans namn, men fick för många träffar och ingen stämde riktigt. Hela grejen med Birthday är ju att man ska ta reda på när och hur mycket folk fyller år, och jag visste inte exakt hur gammal han var och det fanns för många i ungefär samma ålder även när jag sållat bort de som var över 50 och under 40. Sökte på hennes namn istället, fick en träff i rimlig ålder på en adress i en lägenhet i stan. Klickade på den förnämliga funktionen På samma adress, och fick på så vis reda på att ingen annan var folkbokförd på den adressen. Jaha, skilsmässa då. Men vart hade han tagit vägen? In på Facebook. Vi är inte vänner på Facebook, men brukshundklubben har en Facebooksida och där hade han väl varit och kommenterat någon gång och någon gång hade jag av ren nyfikenhet gått in på hans sida och kollat runt lite. Hittade honom igen och noterade att han hade en ny arbetsgivare långt iväg i Tjottahejti, men sånt där vet man ju inte så noga, de kan kanske ha någon filial någonstans. Sökte på hans namn i Tjottahejti på Birthday, ingen träff. Nähä. Tillbaks till Facebook, såg att han hade lagt upp ett album med bilder på sin hund och där stod hundens kennelnamn. In på SKK Hunddata, sökte upp kenneln, bläddrade igenom alla kullar och hittade till sist just den hunden, klickade på ägaruppgifter och voilà, där var han registrerad på en adress till Tjottahejtis grannstad. Dubbelkollade med Birthday, allt stämde. Kände mig mycket nöjd med mig själv och när min man kom hem berättade jag om mina lyckade detektivarbete och det utan att ha tillgång till polisens alla fusk-register som dom har, jag hade banne mig kunnat få jobb på Interpol och kunnat hitta vilken brottsling som helst. Och min man bara: Ja, eller så hade du ju bara kunnat fråga någon av dom varför dom flyttade...Men jag tror att han bara är avundsjuk på mina supersnut-skills. 


Senare på kvällen slumpade det sig faktiskt så att jag träffade henne, kvinnan i förhållandet, och fick då verifierat att det inte längre var ett förhållande eftersom han hade träffat en annan och flyttat till Tjottahejti bara sådär rätt av efter att ha gått och surat i ett halvår eller så och låtit henne slitas mellan hopp och förtvivlan. Hade jag nu varit polis på riktigt så hade jag fan i mig satt honom i häkte ett bra tag. Inte för att man kan hindra folk från att träffa andra, men herregud, man måste väl för helvete kunna göra slut som anständigt folk först om man tycker att relationen börjar vissna, istället för att spela dubbelspel och vara otrogen och hålla på och löjla sig som nån djävla sextonåring med storhetsvansinnerelaterad konflikträdsla? Skärpning här, hälsar lagens långa arm.

Välkommen till Buch & Holm, ett företag som lever kvar på 50-talet

Idag fick jag reklam från företaget Buch & Holm, där jag brukar beställa labbgrejer till jobbet, med deras speciella julerbjudande (som om man helst av allt ville att tomten skulle komma med säcken full av pipetter, mätglas och IR-termometrar). Jag tycker det känns oerhört fräscht och nyskapande att det finns någon som fortfarande tror att ett rullbord som är tänkt att användas "på laboratoriet, i produktionen eller på lagret" kommer att sälja bättre för att det demonstreras av en yppig brunett i svart festklänning. NOT. 

Cli! Cla! Clax! på er själva, Buch & Holm.

Man undrar ju lite vad det är för mossiga bakåtsträvare som har hand om marknadsföringen hos Buch & Holm. Finns det NÅGON som arbetar " på laboratoriet,  i produktionen eller på lagret" som går klädd sådär? Nej, just det. Skärp er för fan, det är 2011 nu.

På spåret vecka 47

Måste bara passa på att skryta med förra veckans resultat i På Spåret. Som vi såg på svt play denna vecka, eftersom vi hade icke svensktalande gäster på besök i fredags och det verkade en smula oförskämt att bänka sig framför den magiska frågan: Vart är vi på väg?

I alla fall. Lag Soffan (=vi) fick 43 poäng och ledde tävlingen nästan hela programmet. Dock blev vi till sist slagna på mållinjen av Erik & Martina Haag, som är sjukt duktiga och avslutade på 46. Martina Haag har ju skrivit i någon av sina böcker att hon är jätteoallmänbildad och gick ut grundskolan med typ 1,7 i snitt eller något sånt. Det märks verkligen inte, jag tycker att hon har koll på både det ena och det andra, åtminstone i På Spåret, medan man själv är ute och famlar i halvmörkret. Eller så klipper de bort en massa betänketid under inspelningen så att deltagarna framstår som smartare än genomsnittet.

På fredag är jag inte hemma, så Lag Soffan får vänta till efter helgen med att beta av veckans avsnitt. Men vi är på hugget!

Den dubbla tystnaden

Jag lyssnar just nu på ljudboken Den dubbla tystnaden av Mari Jungstedt, eller inte exakt just nu, för jag lyssnar bara på ljudbok när jag kör bil och då hade jag inte kunnat blogga samtidigt, eller kanske om man hade haft en sån där smartphone men det har inte jag. I alla fall. Det är Katarina Ewerlöf som läser, och hon gör det som om hon vore på Dramaaaaaaten och lägger in världens emfas i varenda replik. Typ om det står Men lägg av, skrattade Andrea, så ger Katarina "Tomten är far till alla barnen-Sara" Ewerlöf upp ett gällt och hysteriskt och mycket konstlat gapskratt innan hon läser själva orden i repliken. MEN LÄGG AV SJÄLV, vill jag säga. Nyss var jag tvungen att lyssna när hon skulle återberätta vad en polis sa som pratade med mat i munnen, och ja, då kunde hon inte bara klämma ur sig blablabla, sa han mellan tuggorna, som det stod i boken, utan var tvungen att låta som om hon själv hade munnen full med halvtuggade hamburgare och munkar och allt vad poliser brukar stoppa i sig. Smask smask, prat svälj, smask, prat, svälj.

Det är en rätt spännande story för övrigt så här långt, men det där skrattandet och tuggandet förstör en hel del. Sådär, nu är det sagt. Torsten "Saltkråke-Peter" Wahlund, kom tillbaks, allt är förlåtet.

Thanks for nothing

Idag har jag suttit och liksom supportat en supportkille hela djävla dagen. Eller i månader, känns det som. Eftersom jag får ett felmeddelande när jag ska ladda ner dokument från delar av intranätet att det inte stöds av "the download policy of the company" så trodde jag det var någon slags behörighetsgrej. Föreslog det för jättelängesen, men nähäedå, han ville ha det till att det var något fel på min Acrobate Reader. Så jag har fått ändra inställningar en miljon gånger, starta om och starta om och hålla på med samma sura Access denied-svar, och jag har försökt skjuta in ett Det har kanske med behörighet att göra...lite då och då, för döva öron uppenbarligen.
Men nu har han åtminstone klämt ur sig följande lama förklaring:

Hej!
Jag har pratat med X som har varit med och satt upp portal-lösningarna och den information jag har fått från honom är att det inte finns något stöd för tunna klienter i portalen i dagsläget.
Du får felmeddelande för att du inte har något antivirusprogram installerat och tyvärr kan man inte installera programvara på den tunna klienten.

Därmed får man väl anta att ärendet är avslutat. Jag brukar skoja och säga att när man har tunn klient (som är en mesvariant av dator utan hårddisk och som inte har något ljud och helt 1900-talsmässig grafik) så kan man inte göra något roligt alls, utan bara jobba. Fast uppenbarligen går det ju bara sådär även med själva jobbgrejerna. Det är ju roligt nästan jämt.

Bored to death from doing noting

Idag har jag blivit uppringd av en supportkille på jobbet. Han har verkligen lagt ner sin själ i att försöka få tag på mig de senaste veckorna, problemet är bara att jag sällan är i närheten av telefonen. Den fasta 1900-talsluren alltså, vilket är det enda sättet att ringa till mig på arbetstid, för när det började delas ut jobbmobiltelefoner till höger och vänster så var jag inte fast anställd, så jag fick ingen. Nu har jag varit fast anställd ett bra tag, men saken har liksom aldrig förts på tal och jag ligger väldigt lågt i den frågan för jag vill inte ha någon. Jobbmobil alltså. Men i alla fall så lovade jag den här supportkillen att försöka hålla mig nåbar idag under förmiddagen så att han kunde jobba på mitt ärende. Hittills har han ringt två gånger och mailat en gång, så jag hoppas verkligen att det går framåt. Fasen vad tråkigt det är bara att sitta och vänta på telefonsamtal, kan jag ju säga. Det finns ju gränser för hur mycket man kan städa sitt skrivbord och sortera papper och e-postmeddelanden medan man väntar på att folk ska höra av sig.

Nu bara: LUNCH! Jippi!

No more tricks for Nellie to perform

Jag läser i förslaget till den nya djurskyddslagen att det ska bli förbjudet att ha elefanter och sjölejon på cirkus. Det var väl fan i mig på tiden, fast egentligen hade jag sett att hela djävla fenomenet cirkus förbjöds. Enligt mig är cirkus en helt efterbliven form av underhållning som borde kunna ersättas med någon form av animerad film om man nu till varje pris finner det lustigt att se sälar jonglera med bollar eller lejon bli dirigerade med piska av små hårdsminkade öststatskvinnor i blanka trikåer, samt transporteras hit och dit och förvaras i små burar resten av tiden. Det har väl för fan blivit 2000-tal även i familjerna Bronett och Rhodin och allt vad de nu heter?