Kappsäck full med pengar är ju också bra att ha

Nu har den här månadens bistra röv-räkningar betalats. Inklusive Telias sura uppsägningsavgift. Och nej, Telia, jag är inte riktigt nöjd med svaret i förra inlägget. Jag kan (om än motvilligt) köpa att det är tre månaders uppsägningstid och betala för det. Men det här står SPECIFICERAT som "uppsägningsavgift" på fakturan, och jag är fortfarande väldigt intresserad av vilket moment i processen att avsluta ett abonnemang som motiverar en summa på 435 sura riksdaler. Det borde ju bara vara att, ja inte vet jag. Dra ur sladden, klicka i en ruta, delete:a något eller vad som helst, men det känns inte som att det skulle ta särskilt många sekunder. Skulle jag ju kunna tycka som icke sakkunnig i frågan.

Illuminate me, pls.

Ten years ago I bought you some cufflinks

För ett tag sedan sa min pojkvän upp sitt telefonabonnemang. Så ofta rings det inte i den fasta telefonen att vi kände att vi behövde ha VARSITT abonnemang när vi flyttade ihop. Så vi behöll mitt och han sa upp sitt.

Nu har mjöldryge-Telia skickat en räkning på 435 spänn, för avslutande av abonnemang. Alltså Telia, nu får ni fan skärpa er. Nu är vi fan inte vänner längre. För det första, det kostar apmycket att öppna ett abonnemang. Så mycket att det dröjde skitlänge efter det att jag hade flyttat hemifrån innan jag ens hade RÅD att ha en fast telefon . Det hade ingen annan i bekantskapskretsen heller i och för sig, så det var kanske inte hela världen. Man hade ju ändå ingen att ringa till (detta utspelade sig  förstås IMT, Innan Mobiltelefonernas Tid), utan man tillbringade fasligt mycket tid med att stå och vänta på folk som man hade bestämt träff med men som aldrig dök upp, samt att ringa i mynttelefoner (alternativt få tag i pengar att stoppa i sagda mynttelefoner) till folk som ändå inte var hemma, samt att liksom drälla omkring på måfå och hoppas träffa på den man hade stämt träff med eller någon annan man kände, vilket var oerhört tidsödande och ofta inte särskilt givande heller. Men det är ju kanske inte Telia idags fel.

Men åter till ämnet: Som om det inte vore nog med det så kostar ju själva abonnemanget rätt så svindlande summor varje kvartal, långt mer än vad man ringer för, men okej då. Och skulle man få för sig att flytta någonstans så får man slanta upp en dryg femhundring för att flytta det från A till B. Men okej, det kan jag väl också köpa, även om jag tycker det är en rätt saftig taxa, men det ingår väl ändå något litet pillande och kanske en och annan tangentbordstryckning.

Men att AVSLUTA ett abonnemang, hur i helvete kan det vara så krångligt och arbetskrävande kan det vara att det motiverar en AVGIFT på hundratals kronor? Det skulle jag allt bra gärna vilja veta. Jag och många med mig, som det brukar heta. Kom igen nu, Telia. Ge mig ett svar.

In summer, winter, rain or sun - its good to be on a horseback

Varje söndagskväll klockan sju sitter jag som klistrad framför Ponnyakuten på Barnkanalen. Det är veckans roligaste program och Tobbe Larsson är en sån klippa att luta sig mot att man nästan önskar sig ett litet problem, så att han kunde, liksom, ta hand om en. Eller nåt.

Ikväll har vi emellertid annat för oss, så jag har precis förhandstittat på kvällens avsnitt på SVT Play. Med några få undantag så tycker jag att ungarna som är med i Ponnyakuten mest verkar vara bortskämda avkommor till curlande och rika föräldrar. (De två killarna som är med i programmet kunde för farao inte ens bädda en säng, hade aldrig gjort det!) Och med några få undantag så rider de som krattor, ungarna alltså, inte de rika curlingföräldrarna. Jag tycker inte alls man ska ha en egen ponny när man rider som en sopa, då får man gå på ridskola och lära sig istället. Och nej, man rider inte ett dugg bättre bara för att man har råd att köpa den dyraste utrustningen, bara så ni vet det. Det finns mycket att reta sig på här som ni märker.

Och i kvällens avsnitt höll jag på att bryta ihop helt, för då visade det sig att en av tjejerna bäddade en av killarnas säng och vek ihop hans kläder och hade sig, "för att vara schysst". Och tyvärr är det här inget alls ovanligt. För varje kille som håller på med ridsport så finns det en hel klase tjejer som är beredda att plocka i ordning efter dom, mocka åt deras hästar, putsa deras träns, himla med ögonen åt att killar-är-så-slarviga. Stallen är fulla med sånt här, och SLUTA MED DET, är vad jag vill säga. När han blir en framgångsrik tävlingsryttare så kommer han aldrig i helvete att komma ihåg ifall det var Jossan eller Stina som mockade hans box eller stod och rullade upp hans benlindor så att han kunde lägga 100 % av sin tid på träning istället för allt det där tidsödande som utgör 90 % av hästeriet (mocka, rykta, fodra, sopa, städa, bära hinder...det tar aldrig slut). Och Jossan och Stina kommer bara att fortsätta vara mediokra vardagsryttare som ingen kommer att tacka.  

SLUTA!

SVAMPBOB DJÄVLA FYRKANT

En fördel med att ha vuxna barn är att man slipper engagera sig i dåliga barnprogram. Igår berättade Ola (obs, inte Magnell) om en barnprogramskaraktär som heter Svampbob Fyrkant, och jag bara undrar hur i helvete man kan vara en seriefigur och heta SVAMPBOB FYRKANT? Men vad är det för namn? Och vem har kommit på det? SVAMPBOB FYRKANT. Det låter ju för helvete inte klokt.

Som vanligt fick jag googla mig till mer kunskap, och nu vet jag det mesta om Svampbob Fyrkant. Mer än jag ville veta, faktiskt. Trazan och Banarne, kom tillbaks, allt är förlåtet.

TRÅKPRETTO

Igår när jag körde till jobbet så lyssnade jag lite på radio. Först spelade dom Tomas Andersson Wij, en artist som enligt mig är både  tråkig och pretto. Sedan spelade dom en låt med Cardigans, en grupp som enligt mig är både väldigt tråkiga och dessutom pretto. Och därefter spelade de en låt med Kent, en grupp som enligt mig också är enormt tråkiga och till råga på allt superpretto.

Då orkade jag inte med mer prettotråk, vad är det för sätt att börja veckan på liksom, så jag snärtade över till CD-spelaren istället och lyssnade på Ola Magnell. En artist som enligt mig både är rolig och o-pretto. 

Ola är helt enkelt en klippa.

När filmerna har sagt att den som krånglar måste dö

Igår gick min pojkvän med i Facebook, och nu kände jag lite att nää, nu får väl jag också testa då, jag kan inte vara sist i Sverige med detta. 

Nu har jag testat. Jag har varit medlem på Facebook i 4 minuter och fått en vän (Puppan). Men var är alla andra? Jag kan inte ens lägga till min pojkvän som vän, för han har gjort sig hemlig på något sätt. Eller så är det jag som är trög som inte hittar honom.

Jag vet ärligt talat inte om detta har berikat mitt liv så värst mycket. Men den som lever får se.

När Sven Stolpe får Das Kapital i läxa

Häromdagen slölyssnade jag på ekonominyheterna. Där sades det bland annat blablabla, inte högre än inflationen som är 1,2 %...och då undrar jag genast: 1,2 % AV VADÅ? Men det sa de inte, och det tycker jag är en högst relevant undran. Jag har inte riktigt kunnat släppa det där, så idag frågade jag Andreas, som har det här med ekonomi som sitt levebröd, och han blev helt svävande på målet och bara...jaaa, BNP är det...väl?

Man kan ju verkligen undra vad det här är för hittepåvetenskap egentligen. Inte konstigt att det blir finanskris.