Life in the fast lane

Telefonsamtal med min syrra:

Min syrra: Maria du vet, hon har fått jobb som coach på det här Extravaganza.
Jag: Vad är det för något?
Min syrra: Det är någon sån här gå-ner-i-vikt-grej. Men det är bara 8 timmar i veckan, så det blir hon ju inte fet på precis.
Jag: Nej, men det kan väl inte vara meningen heller?

Sexbloggare är lite dumma i huvudet, men det är inte jag.

Jag är inte så lite förundrad över fenomenet "sexbloggar". Jag förstår verkligen inte vad folk får ut av att fläka ut detaljerade beskrivningar av sitt sexliv samt berika dessa med fotografier av sina könsorgan, men så är jag ju också osedvanligt trög i det avseendet. Idag fanns det till exempel en fjantig artikel om polyförhållanden på aftonbladets skitsajt Wendela. Första gången jag hörde någon säga att den och den var poly, så var min spontana reaktion "jamen det är ju ett godis". Ja, ni ser själva hur hopplöst efter min tid jag är.

Det är min övertygelse att merparten av sexbloggarnas innehåll är lögn, önsketänkande och hittepå, men det är ju inte mitt problem. Vad jag mest av allt hakar upp mig på är att jag hittills inte har läst en enda sexblogg som har lyckats uppnå någon slags normalstandard på svenska språket. Nu har jag väl inte precis läst alla sexbloggar i hela världen, men ändå, någon borde väl ändå känna till elementär grammatik i ärans och hjältarnas språk. Observera att jag med detta alltså inte avser användande av könsord, utan rent allmänt verkar just denna kategori av bloggar vara kryddade med stavfel, särskrivningar och meningsbyggnadsfel i var och varannan mening. Min slutsats är att personerna bakom sexbloggarna har fått en synnerligen snål tilldelning av förståndsgåvorna. De är helt enkelt lite dumma i huvudet.

Jag vidhåller detta tills någon bevisar motsatsen.

Filmrecension III

Min pojkvän tycker att jag borde se filmerna om Stjärnornas krig. Eller Star Wars som det tydligen heter på svenska numera. Jag är måttligt road av science fiction, men jag känner att det här nog är lite av en brist i min allmänbildning som jag borde ta itu med. Så min första uppgift i projektet att bekanta mig med detta mäktiga rymdepos var att titta på Stjärnornas Krig från 1977.
Det var dock inte så lyckat att ta itu med detta en fredagskväll, när man (läs: jag) sovit i snitt fem timmar per natt i veckan som föregått sagda fredagskväll. Särskilt inte efter att ha intagit en bastant måltid och ett par glas vin. Det kan tydligen bara sluta på ett sätt.
(((DET BEHÖVS INGEN SPOILERVARNING EFTERSOM JAG ÄR DEN SISTA PERSONEN I VÄRLDEN SOM SER STAR WARSFILMERNA, OCH DESSUTOM SOMNADE JAG EFTER TYP EN KVART OCH SKULLE INTE KUNNA ÅTERBERÄTTA HANDLINGEN OM SÅ SJÄLVASTE DARTH VADER STOD OCH HOTADE MED DÖDSSTJÄRNAN I MITT VARDAGSRUM)))
En brud med väldigt konstig frisyr hade snott några ritningar som plastiga killar i vitt jagade efter, och så kom en astmatisk kille i svart mask och man förstod att han var ond utav bara helvete. En svårt stelopererad guldrobot stod och var lite putslustig medan han konverserade någonting som mest av allt liknade en gammaldags industridammsugare. Sedan knatade de omkring i en öken ett slag. Alla letade visst efter någon kille som skulle kunna ordna ett och annat, han visade sig vara en skäggig gubbe. Sedan stod plötsligt Harrison Ford i en bar och erbjöd sig att köra ett rymdskepp för en helt oskälig ersättning. Sedan tror jag att min pojkvän stängde av filmen. Typiskt, jag som gillar Harrison Ford.
Jag har dessutom smärtsamt fått erfara att kommentaren Obi-Wan, det var han den där killen med skägget va? inte ger några som helst pluspoäng i Star Wars-sammanhang. Men jag ska göra ett nytt försök. Det är ett löfte. Eller ett hot. May the Force be with me.

Filmrecension II

Helgens andra film på det asiatiska temat var den mongoliska filmen Tuyas bröllop från 2008. Och det var grejer det måste jag säga. Se den, är mitt handfasta tips.
(((SPOILER-VARNING)))
Tuya, hon fick min själ slita hon. Det var nästan så att man skämdes när man satt där och jäste med kaffe och lussebullar i tv-soffan. Tuya hade två barn och en man som var invalid och cirka en miljon får och några getter som hon vallade till kamel eller till häst genom karga landskap och i isande mongoliska vindar. Jag fattade aldrig riktigt varför, för det kunde rimligtvis inte finnas något bete någonstans, men de vallades till förbannelse i alla fall. Och vatten var det ont om. Brunnen låg skitlångt från huset och varenda droppe som fåren och getterna och alla andra drack drog Tuya upp hinkvis med handkraft. Fatta vilket slit.
Tuyas svägerska sa att hon, Tuya, måste skilja sig och gifta om sig med en man som kunde arbeta. Det var hon inte så sugen på, men nöden har ingen lag, så hon tog ut skilsmässa. Och av någon outgrundlig anledning spreds ryktet på nolltid över den mongoliska landsbygden att Tuya var tillgänglig så friarna vallfärdade i skaror till hennes lilla gård. Fast Tuya ville att hennes man skulle få bo kvar, och då var det inte så många som var intresserade längre.
Tuya hade en spelevink till granne som hette Shenge. Han var gift fast hans fru lämnade honom ideligen och han drömde om att köpa en lastbil, för då skulle nog frun stanna. Sedan köpte han en lastbil och brydde sig inte om ifall frun stack, för han hade ju en lastbil. Fast sedan stack frun och TOG MED SIG lastbilen och Shenge var förkrossad och stod och deppade med endast en vit ponny som sällskap. Ja, det var inget lätt liv.
Så ett tu tre dök det upp en gammal klasskamrat till Tuya, han hade blivit rik genom oljefyndigheter. Och han friade förstås, och föreslog att man skulle dumpa Tuyas man på ett sjukhem, och så gjorde de det och tog själva in på hotell för att lära känna varandra. Men det kändes inget vidare, och mannen själv var döledsen och satt och söp ihop med Shenge där på hemmet och ville inte leva längre. Och den nya mannen han var ett pucko, och Shenge klådde upp honom med rätta och Tuya flyttade hem till gården igen. Det är oklart vem som tog hand om fåren och hästen och getterna och kamelen och under den här tiden, men de kanske hade lärt sig hämta vatten själva, vad vet jag. Hur som helst, plötsligt började Shenge gräva en brunn åt Tuya, och sedan friade han också. Och kunde tänka sig att leva med både Tuya och hennes man och barn. Fast han var ju redan gift då, men så lyckades han få tag på sin förrymda fru och ta ut skilsmässa, och sedan slutade det med att han och Tuya gifte sig och Tuya satt och grät i ett tält medan barnen slogs och Shenge och hennes första man slogs i ett annat tält. Det framgick inte riktigt varför hon grät, men jag tror hon var trött på hela manssläktet. Så mycket besvär bara för att få det att gå runt liksom.
Hur som helst var det en väldigt uppfriskande film. Inte förutsägbar och med snyggt foto. Sug på den, Hollywood.

Filmrecension I

Helgens filmtema har varit asiatiskt, så asiatiskt att vi till och med åt vårrullar. I fredags såg vi filmen Lust, caution från 2007. Den var väl mest sådär, kan man väl säga. Snygg, men budskapet kändes minst sagt dunkelt, och så irriterade jag mig som fan på att det ska verka som att kvinnor liksom uppskattar att män är brutala, hårdhänta och hänsynslösa. Men nu går jag händelserna i förväg och som den vän av ordning jag är så är det väl bäst att jag först utdelar en
(((SPOILER-VARNING)))
Ja, det var en grupp kinesiska studenter som ville göra något bra för sitt land, som 1942 var ockuperat av Japan, och då verkade det vara en bra idé att sätta ihop en teatergrupp och spela patriotiska pjäser där publiken står upp och skanderar Kina kommer aldrig att falla! Men sedan var det ju trots allt lite i mesigaste laget när det finns så mycket annat man kan göra, så istället bestämde sig teatergruppen för att mörda en kollaboratör, det vill säga en person som samarbetar med ockupationsmakten. Han hette Mr Yi, och en av brudarna i teatergruppen, Wang hette hon, gjorde sig till vän med hans fru. Och så satt de där och spelade Mah-Jong och rökte och pladdrade på om mat och shopping dagarna i ända, fruarna alltså, och ibland kom Mr Yi hem och blickar utväxlades och plötsligt bestämdes det att Wang skulle bli hans älskarinna. I den här teatergruppen då. Och eftersom Wang saknade all erfarenhet av samvaro med män, så var gruppen eniga om att hon var tvungen att knulla med en av killarna i teatergruppen. För att lära sig. Och den enda killen i teatergruppen som hade varit i säng med någon var en som brukade gå till horor, så det är ju tveksamt om han var så värst lämpad för uppdraget. Men hur som helst, Wang fick bita ihop och öva på som en god patriot, och ett tu tre var det dags att hoppa i säng med Mr Yi, och då visade han var skåpet skulle stå genom att våldta henne rätt så brutalt. Och då trodde åtminstone jag att Wang skulle bli ännu mer övertygad om att det inte var mer än rätt att ta kål på honom. Men hon drog sig inte för att vare sig träffa eller hoppa i säng med honom igen, UPPREPADE GÅNGER. Så antingen ville regissören förmedla att Wang var en fantastiskt skicklig skådespelare som gjorde allt för fosterlandet. Fast jag tror tyvärr att budskapet istället var att kvinnor gillar när män är dominanta och gärna vill att en karl ska bokstavligt talat ska ta i med hårdhandskarna.
Och maken till saktfärdig teater-slash-terrorgrupp har jag då aldrig skådat. För tiden bara gick och Wang och Mr Yi fortsatte att träffas och det var enormt laddade möten och de hade enormt mycket sex i enormt avancerade ställningar som man trodde enbart var förbehållna elitgymnaster. Och samtidigt fortsatte Wang att spela Mah-Jong med fru Yi, ja inte samtidigt som hon hade sex alltså, utan mer parallellt, men som om ingenting hade hänt. Och parallellt med detta så veknade Mr Yis stenhårda hjärta med tiden, och han blev minsann lite förtjust i Wang och hon i honom, och  vips skickade mr Yi iväg Wang till en juvelerare som skulle låta tillverka en ring med världens bamsediamant i, och då vet ju alla att det är allvar.
Och så var det till slut äntligen dags för TERRORDÅDET, och då lockade Wang iväg med Mr Yi till juveleraren under förevändning att de skulle hämta ringen, MEN SÅ FICK HON KALLA FÖTTER mitt i alltihop och viskade till Mr Yi att han skulle fly. Och han kopplade på nolltid och drog iväg som ett jehu, och hela teater-slash-terrorgruppen fångades in och avrättades och kvar satt Mr Yi på sitt kontor och var bitter för att han hade blivit förd bakom ljuset när han uppenbarligen hade ÄKTA KÄNSLOR, och så var det med den saken.
Jag vill inte påstå att jag är dödsimponerad. Nu är ju inte jag precis medlem i någon terrorgrupp, men man kan ju tycka att det skulle vara lättare att mörda någon som ligger och knullar som om det inte fanns någon morgondag än att ha prickskyttar till att skjuta någon på öppen gata där det dräller av livvakter och poliser. Det hade ju bara varit att ställa någon beväpnad i garderoben och sen är det ju bara att hoppa fram och sätta en kula i Mr Yis huvud när han har tankarna på annat håll, HUR SVÅRT KAN DET VARA, LIKSOM?
Skärpning, Ang Lee, så här får det inte se ut.

Make a joke and I will sigh

Idag kom jag på två skämt. De är mycket dåliga och lyder som följer:

Skämt nr 1:
Den ene koprofilen säger till den andre: Vårt sexliv är mest skit. 

Skämt nr 2: 
Nekrofilen till sin partner: Vårt sexliv är helt dött.

Ha ha ha.

The advantage of knowing your habits

Vissa människor använder ordet OB som synonym till tampong, vilket är ungefär lika dumt som att säga Yes när man menar diskmedel, men i alla fall. För ett tag sedan började jag undra över vad OB egentligen står för, vilket mig veterligen inte framgår på förpackningen. Där är det bara blommor och glada miner och trygghet och komfort och frihet i en liten ask för hela slanten. Men OB själv, det kan ju knappast ha med Obekväm att göra, som det har i OB-tillägg. Det vore ju rätt dålig reklam.

Men nu har jag gått till botten med det här. OB står helt enkelt för "ohne Binde", vilket är tyska och betyder "utan binda". Så var det med den saken. Elementärt, som Sherlock Holmes skulle ha sagt. Dock utan tillägget "min käre Watson", för det har han aldrig sagt.