260525

I fredags susade jag iväg till en handelsträdgård efter jobbet. Vi har en regnvattentunna som det är hål i botten på, vilket gör den tämligen värdelös som regnvattentunna. Men jag tänkte att man kan använda den att plantera i, och för ett tag sedan fick jag en vision av att man skulle kunna skära upp den i sidan och trä den runt ett eländigt plommonträd som växer vid vår uteplats och som vi har försökt ta död på i åratal.  Det är ett sånt där gammalt träd som ger kanske 5 plommon varje höst så det är ju inte som att man står och faller med den avkastningen direkt. Problemet med plommonträd är ju att de skjuter rotskott som om det inte fanns någon morgondag, vi fick ta bort stenplattorna på uteplatsen eftersom det sköt upp rotskott i varenda skarv som fick plattorna att luta åt alla möjliga riktningar och oss att vricka fötterna. Men det är ju inte bara att såga ner ett sånt träd för då går det i försvar och skickar upp en hel legion av skott som likt en romersk armé tänker lägga hela världen under sina fötter. För kanske fem år sedan ringbarkade jag trädet för att det skulle dö en mer stillsam död och rotskotten att gå samma öde till mötes, men trädet är envist och fortsätter att åtminstone delvis leva, som ett plommonträdens Frankenstein. Nu råkar det också växa en väldigt fin kaprifol som slingrar sig upp mot stammen så trädet i sig fyller en viss funktion, men nu kände jag att det kunde pigga upp att också trä en del av den trasiga regnvattentunnan runt stammen, så att det ser ut som att trädet växer i en stor kruka, och i denna kruka ville jag ha kryddväxter. Utöver det vill jag ha klematis som slingrar sig utmed stolparna på vår pergola som min man har byggt, eller pergola-to-be för att vara mer korrekt, för den har inga takbjälkar men det kommer kanske vilket år som helst. Satte därför sprätt på en hel del pengar i nämnda handelsträdgård, men det kände jag att jag kunde göra eftersom majlönen var på ingång. I maj får man nämligen utbetalt semester och arbetstidsförkortning som man inte tagit ut och inte får spara, i pengar och när jag kikade på lönebeskedet så konstaterade jag nettolönen var högre än bruttolönen, så jag tyckte jag kunde unna mig lite slös. 

För några år sedan tvingades jag avtala bort min övertidsersättning, något jag motsatte mig i det längsta eftersom jag historiskt sett jobbat över otroligt mycket. Inte för att det är ett självändamål, men det gjorde ju åtminstone inte ont i plånboken. Först erbjöd de fem extra semesterdagar. Det hånskrattade jag bara åt. Visade hur mycket min genomsnittliga övertid var, hur mycket det gav i pengar och hur mycket det skilde mellan den summan och värdet av fem extra semesterdagar. Dessutom, och vad viktigare är: den som ständigt snuddar vid övre gränsen för hur mycket övertid som överhuvudtaget är tillåten är inte direkt hjälpt av extra semesterdagar som man ändå inte hinner ta ut.  Sa att om vi överhuvudtaget ska komma någonstans i den här diskussionen så måste förutsättningarna ändras. Det gjorde dom, min tjänst blev mer renodlat strategisk istället för att vara BÅDE operativ och strategisk och utöver det innehålla en hel del lite-av-varje-som-ingen-vet-var-det-hör-hemma-så-det-får-du-ta-hand-om. Utöver förändrad tjänst erbjöds jag 5000 extra i månaden plus fem extra semesteradagar, och då kände jag lite att now we're talking. Så så fick det bli. Är generellt nöjd med upplägget, visst har jag fortfarande mycket att göra i perioder och då är det ju surt att känna det som att man jobbar gratis, men jag har också perioder där det är ganska lugnt. Och framför allt kan jag själv planera och styra tiden, det är inte den här piskan att detta-måste-vara-klart-innan-du-går-hem-varje-dag som det var när jag jobbade operativt. Minns inte riktigt när detta avtal gjordes, men kanske...2018 eller däromkring? Har dock fortfarande aldrig hänt att jag tagit ut alla semesterdagar eller all arbetstidsförkortning, så varje majlön blir lite som julafton på kontot. 

I alla fall. I lördags kollade jag på termometern innan jag gav mig ut på min långpromenad, tänkte att solen måste ha stått på här för den visade nästan 20 grader vid åttatiden på morgonen. Men nej, det var verkligen så varmt. Hade bara shorts och t-shirt och var ändå genomsvettig 2½ timme senare. Var sedan ute i trädgården och planterade och fixade tills det var dags att bege sig till stallet för att bygga bana inför söndagens Pay & Jump. Igår gick jag upp tidigt, gick 10 kilometer, åt frukost, åkte till stallet och var speaker på ovan nämnda Pay & Jump. Det var inte många starter så det gick raskt undan. Satt sedan kvar och snackade med S och A i någon timme, sedan åkte jag hem. Det var inte riktigt lika varmt som på lördagen, framför allt blåste det en del. Satt på uteplatsen och läste och hade det gött ändå så jag klagar inte. 

Idag är det REHAB efter jobbet. Blir ingen ridning ikväll för jag ska vara med på något himla ordförandenätverk som tack och lov är på Teams så man slipper i alla fall ge sig iväg någonstans, men jag är ändå inte jättepepp. Dels för att jag missar ett ridtillfälle och dels för att jag är ytterst osäker på om jag har något att tillföra på distriktsnivå och vice versa. Tycker distriktet handlar mest om tävling och väldigt lite om ridskolor och vanliga hobbyryttare, men det kanske är jag som har fördomar så det återstår att se.  

Har velat hit och dit hela helgen, inte aktivt kanske men det har liksom puttrat på i bakhuvudet, om jag ska gå på AW på onsdag. Tycker ju generellt att många av mina kollegor är rätt trista och att det räcker att behöva ha med dom att göra åtta timmar om dagen utan att man ska avsätta fritid till det. MEN sen  finns det dom som är jättetrevliga, de flesta av dom har slutat p g a den förestående nedläggningen, men några ska tydligen dyka upp på onsdag. Det vill man kanske inte missa? MEN sen är det det här när man är några stycken och det ska bokas bord och så blir det något slags långbord och då hamnar man ju där man hamnar, och om ration trevliga/tråkiga är 25/75 så är ju sannolikheten för att man hamnar bredvid eller mitt emot någon (i mina ögon, jag utgår från att känslorna är ömesidiga) riktig tråkmåns rätt hög. Förra gången jag var med på en AW så hamnade jag mitt emot TG som "underhöll" med skrönor om sin motorcykel. Jag har väldigt svårt att se tjusningen i att åka motorcykel, men jag vet nu att det finns få saker som är tråkigare än att lyssna på någon annans redogörelser om hur de färdats från A till B och som aldrig heller slutar mala. Har väl inte tillräckligt mycket Saga Norén i mig för att bara "det här intresserar mig inte" och byta plats, och man kan ju inte direkt heller hugga någon i armen och bara "DU SITTER MED MIG". Eller kan och kan, men det finns ju ett liv efter en AW också. AJA, jag får väl se hur jag gör.