260123

Igår var en hyggligt produktiv dag på jobbet. Är snart ikapp med Projektet där jag legat back sedan i slutet av december eftersom systemet vi jobbar i låg nere i nästan en vecka då, och sedan var det någon bugg som gjorde att en central funktion inte längre fungerade och det blev otroligt svårarbetat. Samtidigt strömmade nya arbetsuppgifter in i stadig takt som alltid efter månadsskifte. I systemet finns en räknare som visar hur många arbetsuppgifter man har kvar, samt hur mycket man gjort klart i procent. Minns inte vad den stod på i början av månaden, men nu visar den 87 % klart och 232 uppgifter som återstår. Sen är det olika hur lång tid varje arbetsuppgift tar, vissa går på några minuter och andra kan ta dagar beroende på vad det är och hur bra förarbetet är gjort. 

Efter jobbet åkte jag hem och gick ut i skogen, det blåste iskall snålvind som gjorde att det kändes som tio minusgrader minst fastän temperaturen enligt termometern låg runt nollan. Kom hem, städade, satte mig sedan ner och kände en otrolig motvilja mot att överhuvudtaget röra mig, men tog mig samman och igenom mitt pilatespass medan jag lyssnade på en pampig låtlista med mycket musik från Last Night of the Proms, jag antar att det inte är jättepolitiskt korrekt men jag får som gåshud av att höra Rule Britannia! och Land of Hope and Glory, det är väl ändå musik som för tankarna till kolonialismens tid vilket ju inte känns jättekrispigt idag speciellt inte med tanke på vad den där cirkusclownen i USA håller på med. Men musiken är ju så djävla mäktig, det måste man väl ändå få tycka hemma på kammaren även om man kanske inte skrålar med offentligt. 

Sen var det handboll för hela slanten, måste ju få valuta för mina 99 kronor som jag betalat för att få tillgång till ViaSat Sport. Först såg jag Norge möta Spanien, en otroligt jämn match som Norge med nöd och näppe vann till slut, och sedan var det Danmark mot Frankrike, också en otroligt jämn match som Danmark med nöd och näppe vann till slut. Ikväll är det Sverige mot Slovenien, GULP! 

Idag väntar en förmiddag med mastiga möten som klickar i varandra. Ska sedan inom affären för att hämta ett paket och sedan hem för att inleda helgen. Tänker mig att det blir soppa till kvällsmat, det är ju sånt man längtar efter när det är kallt och bitande som det är nu. Imorgon ska vi ha "visions- och inspirationsdag" med personalen i stallet, det kan nog bli kul. Min förhoppning är också att kunna samla tillräckligt många från styrelsen så att vi kan fatta ett beslut om hur vi går vidare angående [händelserna i den låsta bloggen]. Sedan blir det nog mest handboll för hela slanten (de 99 kronorna) resten av helgen. 

So it begins

 So it begins

260122

Igår jobbade jag mestadels med ett nytt projekt som jag och en kollega ska ansvara för och det har varit otroligt segt att få igång, mest för att det varit så luddigt kring vad som förväntas och vem som ska göra vad. Eller, vi har ju fått den stora bilden presenterad för oss, men vägen dit är mer som en obanad stig i djungeln än en motorväg. Men det ska väl klarna så småningom. Satt helt orimligt länge och letade efter en gratis mall till en förklaringsmodell som jag vill kunna använda, hittade ingen och tröttnade till slut på alla FREE DOWNLOADS som sedan visade sig ändå krävde att man skapade ett konto och betalade för sig, så jag gjorde en egen mall. Som faktiskt blev jättesnygg om jag får säga det själv, så snygg att när vi hade avstämningsmöte och delade skärm så låtsades jag glömma att sluta dela för att den skulle få synas så länge som möjligt. Hahaha. Men sen hade jag i alla fall något att jobba med när jag skulle börja röja upp på den där djungelstigen. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga och sen iväg till stallet för det där bajsmackemötet, där intentionen var att lösa en konflikt men där mötet fick avslutas p g a att den andra parten var tvungen att gå, och det utan att EN ENDA SAK hade blivit till det bättre och man undrar ju om dumheten verkligen inte har någon bortre parentes. To be continued i den låsta bloggen. Åkte sedan hem, kollade på handboll, gick och lade mig. 

Idag är det jobb, sedan hem och städa och så inget mer förutom pilates och yinyoga. Är trött p g a att jag var iväg och sedan uppe sent i måndags kväll, ute på lokal i tisdags och iväg och sedan uppe sent igår. Har varit alldeles för lite av att ligga i soffan och göra ingenting så idag får det väl ändå bli en lugn hemmakväll och tidigt i säng kan jag känna. 

HURRA, Sverige-Kroatien 33-25

Var lite nervös inför kvällens match mot "de rutiga" som vi sen gammalt kallar Kroatien, de är kanske inte vad de en gång varit men de tog sig ju dock till final i förra VM och i detta mästerskap när Portgal! slog Danmark!!! och dessutom på Danmarks hemmaplan så känns det som att vad som helst kan hända. Inte för att Portugal är ett dåligt lag, tvärtom, men Danmark har ju liksom varit i en klass för sig i rätt så många år. Och det svänger ju snabbt i handboll. Första halvan av första halvlek var jämn, sedan lyckades Sverige sega sig iväg till en tvåmålsledning, men två mål är ju ingenting. Den ledningen utökades till fyra i halvtid, men fyra mål är ju fortfarande ingenting så det gick ju inte att slappna av för det. Men tycker Sverige spelade otroligt bra medan man såg att kroaterna surnade till, skällde på varandra, började tjafsa med domarna, alla tecken på dålig lagmoral. Även om kroaterna fick till ett och annat bra anfall så briljerade Sverige i både anfall och försvar och mindre än fyra måls skillnad tror jag inte det var i hela andra halvlek. Började andas ut när det var fem minuter kvar och Sverige ledde med sju, tänkte att det kan väl ingen kroat i världen göra något åt. Och det kunde de ju inte heller! Nu går Sverige vidare till mellanrundan med full pott och åtta i målskillnad, vilket kan bli betydelsefullt längre fram. Nu väntar Slovenien på fredag! 

Let's start a war

 Let's start a war (varning för långt inlägg)

260121

Igår sken solen, det är ju trevligt. Gick en liten promenad på lunchen, det började jag med i höstas någon gång, att faktiskt se till att komma ut och få lite frisk luft och inte bara dväljas framför en skärm åtta timmar om dagen fem dagar i veckan. Vårt industriområde är väl inte det roligaste att trava runt på, men den saken är ju inte så mycket man kan göra åt, och för övrigt är det ju lite oklart hur länge till vi kommer att finnas kvar på det här stället. Imorgon ska det tydligen komma spekulanter och kolla på fastigheten, som ju är till salu. Men innan hösten lär det ju inte hända något. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade yinyoga och tänkte sedan att jag skulle ha lite tid att sitta och slappa, kanske dricka en kopp te och läsa en stund innan jag tog bussen till stan som planerat klockan 17. Fast när jag var klar så var klockan 16.40, blev lurad att det faktiskt fortfarande var lite ljust ute. Startade diskmaskinen, plockade lite och pratade lite snabbt med min man som var på väg hem. Jag hade visserligen både sagt och skrivit i kökskalendern att jag skulle träffa A2 som igår, fast den ursprungliga planen var som idag. Men han är så disträ att det känns som att 9 gånger av 10 när jag berättar om mina nära förestående planer så står han som en uggla och ser ut som att han aldrig hört talas om det förut, fastän jag både sagt det och skrivit det i kalendern. Jaja, det är ju inte som att det ställer till något för någon. Minns när barnen var små och min dåvarande man jobbade väldigt mycket och dessutom var politiskt aktiv så han var iväg rätt mycket och jag hade ju stallet och ridningen. DÅ kunde man ju inte komma dragande med sent påkomna ändringar i schemat, men nu är det ju aldrig några problem. 

Minns att vi, på den tiden, hade en regel kring min ridning, att just den veckodagen var reserverad för min aktivitet, och ville min man göra något för sig själv en torsdag (har jag för mig att det var) så fick han själv ansvara för att fixa barnvakt. Minns också att folk omkring mig uttryckte det som att Vilken snäll man du har som stannar hemma och passar barnen så att du kan rida. Det var alltså på 90-talet, inte 50-talet som man skulle kunna tro, och att jag "passade barnen" alla andra dagar när han var iväg på sitt var inget som överhuvudtaget kommenterades i hans kretsar. Minns OCKSÅ (fan vad jag minns helt plötsligt) när vår son var omkring 3 månader och jag skulle börja jobba igen för vi hade kommit överens om att vi skulle vara föräldralediga varannan vecka så fort amningen var överstökad. Det var värst...vad har du för ett viktigt jobb då? sa sköterskan på BVC till mig när detta kom på tal, som att man var tvungen att vara minst statsminister för att frivilligt börja jobba innan ungen var ett år (som var standard på den tiden).  Föräldraledig varannan vecka var för övrigt ett djävla life hack för mig som aldrig tyckte det var sådär jättekul att vara föräldraledig. Kände inga andra som var föräldralediga då, och det fanns inte heller några öppna förskolor eller andra finesser, eller det fanns det kanske men inte som jag kände till, så jag tyckte mest att man lodade runt i ett halvdeppigt miljonprogramsområde och hade långtråkigt. Min dåvarande man var jättetaggad, han hade väl mer fått intrycket att det skulle bli som att ha semester varannan vecka och han hade stora planer på allt han skulle få gjort under denna tid. Efter dag ETT som föräldraledig, jag skämtar inte nu, så åkte han raka vägen  till On Off och köpte både disk- och tvättmaskin. Hahaha. 

I alla fall. Tog bussen till stan, mötte upp med A2, hade en trevlig kväll med mat och vin. Fick en present, en mugg med texten Too glam to give a damn, som en del av vår interna humor. Ska ha den i fikarummet på jobbet, inte för att vi har någon direkt klädkod men någon gång i höstas när vi stod i nämnda fikarum och pratade om att jag och en annan kollega skulle gå på teater, dock inte tillsammans men på samma föreställning, och han, som i vanliga fall alltid dräller omkring i jeans och nån Hawaiiskjorta, skulle ha kostym och jag bara "men va, måste man klä upp sig?" (fattar ju att man kanske gör det om man ska till Dramaten eller motsvarande, men knappast till Ankeborgs lokala teater) och vår VD som stod bredvid bara "men du tänker väl inte gå i DET DÄR?" och pekade på mina narkotikajeans som om det vore mer passande att gå naken. Blev lite stirrig och stämde av med sonen och hans fru som vi skulle gå tillsammans med, så att inte ena paret kom uppklädda till tänderna och de andra i säck och aska. Men de hade inte fått tid i tvättstugan, så Det får bli jeans! slog J fast. Och det gick ju alldeles utmärkt. 

Tog bussen hem vid 20-tiden, mätt och trött. Skönt att komma hem lagom till läggdags.  Min man hade redan gått och lagt sig, jag satte på min gamla ljudbok Linda som i Lindamordet och somnade till Torsten Wahlunds röst som jag i princip alltid gör. Kommer aldrig få reda på vem som mördade Linda eller varför, men det spelar inte så stor roll känner jag. Vaknade en gång av att bluetoothhörlurarna  sa LOW BATTERY i en mästrande ton, men det är ju smällar man får ta. 

Idag är det jobb och sen ska jag hem, ut med hundarna och så tillbaks in till stan igen för ett djävla bajsmacksmöte i föreningen. På agendan står problemet "vuxna människor som beter sig som  otrevliga och bortskämda barn och som dessutom tycker att det beteendet är förenligt med att sitta i en styrelse", go solve the problem. Som ju inte bara är att be folk dra åt helvete ut ur nämnda styrelse, för det är ju medlemmarna som väljer. TYVÄRR, har man ju lust att säga ibland även om det naturligtvis är så föreningsdemokratin ska fungera. Efter mötet blir det handboll, Sverige mot Kroatien, onödigt spännande! Kroatien är det svåraste laget i den här gruppen och viktigt att få med sig poängen in i mellanrundan. GULP. 

260120

Men är det redan 20 januari, tänkte jag förvirrat när jag stirrade in i kalendern i morse. Ja, tydligen. Tycker annars att januari brukar kännas som ett halvår, men nu är det plötsligt så att säga andra halvlek. Gött! Nu är det kallt igen, sex minus i morse, men så länge det inte är snö så gör det inte så mycket. Sol, barmark och några minusgrader är inte fyskam, men jag föredrar ju sol, barmark och några plusgrader. 

Igår kände jag mig lite sleten, så beslöt att hoppa över den planerade träningen. Det brukar jag sällan göra, jag tränar ju både mycket och lite. Mycket som i många pass, lite i bemärkelsen att de flesta av passen är ändå rätt lugna. Tycker det där med återhämtning är lite överdrivet, har man tränat låt oss säga 45 minuter en dag så har man ju ändå 23 timmar och 15 minuter kvar när man INTE tränar och så himla hårt kör ju i alla fall inte jag. När jag tränade pilates på gym för tusen år sen så sa alltid instruktören Tänk nu på att dricka mycket vatten när ni kommer hem för nu har ni startat en liten procedur i kroppen efter passet, och jag ville bara skrika VADÅ FÖR DJÄVLA PROCEDUR? KÄLLA PÅ DET TACK? fast det gjorde jag ju inte. Men tror att evolutionen är synnerligen  misslyckad om inte Homo Sapiens skulle klara av att ligga på en matta och göra Svanen och Musslan utan att behöva bälga i sig litervis med vatten efteråt. 

Men nu sa intuitionen åt mig att vila, så då gjorde jag det. Hade också lite ont om tid eftersom jag blev lite sen från jobbet plus var inom Willys och handlade på hemvägen istället för att skjuta det framför mig så att det lik förbannat slutar med att jag står där på fredagseftermiddagarna som ett annat hjon. Eller ont om tid är kanske att ta i, det handlar väl mer om att jag vill kunna gå åtminstone 5 kilometer med hundarna utan att känna att jag har bråttom. Måndagar och tisdagar är lite knöliga på det sättet, eller egentligen alla dagar när jag ska iväg och har en tid att passa. Men så är det väl för alla tänker jag. 

Batteriet på mitt armbandsur har lagt av. Orkar inte riktigt ta tag i det just nu, funderar också på om jag verkligen behöver ett armbandsur, det är ju inte som att jag ständigt måste titta vad klockan är. Men det känns konstigt och liksom lite naket. Har alltid haft klocka, utom under ett par år i tonåren när jag tappade min klocka och därför fick skylla mig själv som var så slarvig. I år har jag varit anställd på samma företag i 25 år, då kommer jag att få guldklocka. Om inte sånt också har eller kommer att rationaliseras bort, vad fan vet man ens om något längre? Men i alla fall så tänkte jag att jag kanske ska vänta in den eventuella guldklockan så sparar jag in kostnaden för ett batteri till min vanliga. HAHAHA.  

Till stallet istället, v 4 2026

Alltså, det känns som att något har hänt med Köttbullen. Och då på ett positivt sätt. Hon känns mycket piggare, bär sig bättre, kämpar på med sin överbyggda kropp och sina långa bakben som är så förtvivlat jobbiga att sätta in under sig. Det är inte en fröjd att rida på det sättet som det är en fröjd att rida Älskling, där man bara kan sitta och inverka med pyttesmå hjälper och allt bara rullar på utan att det känns som att man behöver anstränga sig. Att rida Köttbullen är fortfarande ett kraftprov av stora mått, men det är betydligt roligare än när man dessutom måste addera viljornas kamp till detta kraftprov. 

Igår red vi en övning som var att vända upp från C och så rida skänkelvikning som i en trappa tills man kom ut vid H eller K, beroende på vilket varv man red i. Sen skulle vi rida samma linje i förvänd sluta. KÄNNER DU? KÄNNER DU? hojtade K till mig flera gånger men jag hade fullt upp med mig själv och att koordinera hjälpgivningen, plus att jag var halvdöd av att ha suttit ner i Köttbullens ganska obekväma trav i en halv evighet. Men enligt K så hade Köttbullen, som ju hatar allt vad sidvärtsrörelser heter, korsat sig riktigt ordentligt och inte bara böjt på halsen, skjutit ut bogen och pinnat på rakt fram som annars är hennes paradmoment. HALLELUJA! 

Idag är det teori, som jag missar pga livet. Funderar på om jag ska köra drop in på fredag som kompensation. Vi får se, vi får se. 

Hurra, Sverige-Georgien 38-29

Det var ju lite ambitiöst att tro att man ska vara hemma till 20.25 när ens ridlektion slutar 20.00 och hemvägen tar 30 minuter. Tur att radiosporten finns! Lyssnade mig igenom större delen av första halvlek som var jämn, kom hem och kunde peta igång Allente-appen i telefonen så att jag kunde se de sista fem minuterna. I svartvitt, för då var klockan över 21 och då går min telefon ner i något slags sleeping mode som jag ställt in en gång i tiden och det går ju att stänga av såklart, men då var jag ju tvungen att släppa matchen (som fortfarande var rätt jämn) med blicken och det ville jag inte. Hann duscha i pausen och sen kunde jag titta fokuserat på andra halvlek. Som inte var så jämn längre, det märktes att georgierna började bli trötta och att Sverige bytt runt på fler spelare så de hade energi kvar. Andreas Palicka gjorde en spektakulär räddning där han liksom lade sig på bollen som stannade på mållinjen. Där låg både han och bollen kvar och Palicka hävdade att det inte var mål och efter VAR-granskning konstaterades att hela bollen inte hade passerat mållinjen, så NO GOAL, brölade domarna. Inte för att det på något sätt var avgörande för matchen, men roligt. Har aldrig förr sett handbollsdomare stå och fnissa med sekretariatet när de ska meddela ett domslut. 

Nu är Sverige klart för huvudrundan, men det gäller ju att få med sig poängen också, och då gäller det att slå Kroatien (som väl också lär gå vidare) på onsdag. 

De fastfrusna

Har läst De fastfrusna av Elly Griffiths, och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Ali Dawson är en femtioårig frånskild kvinna som arbetar på Londonpolisens avdelning för kalla fall. Av många betraktas det som ett trist skrivbordsarbete för garvade poliser, men vad få vet är att de i hemlighet kan resa bakåt i tiden för att leta efter bevis. Det senaste fallet rör en excentrisk aristokrat som blev anklagad för mord år 1850. Hans nutida släkting, en konservativ minister, kontaktar teamet och ber specifikt om Alis hjälp. Hennes son Finn arbetar med ministern, och när även Finn dras in i fallet blir det personligt. Men det finns ett problem: Ali fastnar på 1850-talet. Det hela blir en underhållande berg-och-dalbana genom Londons historia i jakt på en viktoriansk seriemördare.

Jag ä-l-s-k-a-r ju Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway och Harbinder Kaur men kände mig trots det ganska skeptisk till den här boken när jag fick höra talas om den, för jag tycker tidsresor som fenomen är ett ganska trist begrepp. Men Elly Griffiths är ju ändå Elly Griffiths så jag bestämde mig för att ge det en chans. Ångrar det absolut inte! När jag väl accepterat de givna förutsättningarna (att det i Londonpolisen finns en hemlig avdelning där man kan resa tillbaka i tiden) så var det COZY CRIME för hela slanten. Ali Dawson och hennes kollegor var lika mysiga att hänga med som Ruth och Harbinder och deras gäng. Ska jag vara ärlig så var kanske motivet (till mordet) och dess upplösning lite i svagaste laget, men skit i det för det var en så mysig läsupplevelse. Den här boken får fyra jättestora viktorianska klänningar av fem möjliga, schas iväg till bibblan! 

260119

I fredags hade jag lite ärenden att uträtta efter jobbet, vilket jag tycker är segt för jag vill verkligen bara åka raka vägen hem. Men när ska man i så fall annars uträtta sina ärenden? Antar att jag helst inte vill ha några ärenden att uträtta, men ibland så måste man ju. Men mitt värsta är det här att vara på väg hem och så måste man hela tiden avbryta färden genom att svänga av, parkera, ut ur bilen, in på stället där man har sitt ärende, ut till bilen, vidare till nästa ställe, parkera, ut ur bilen, in på stället, OCH SÅ VIDARE. Känns som att vada i kvicksand (inte för att jag har gjort det, men man kan väl ändå föreställa sig), man kommer liksom ingenstans. Men men. I fredags åkte jag alltså lydigt in på Dogman för att köpa tuggben, till Mekonomen för att köpa spolarvätska och så slutligen Coop hemma i byn för att hämta paket och kompletteringshandla lite. Jag var relativt ensam på alla ställena så det gick fort. Sen hem, gå en promenad med hundarna, träna yinyoga, tända en brasa i kaminen och så landa i stället som lockar mig som en magnet: SOFFAN. Vi åt pizza och kollade på handboll, Färöarna mot Schweiz där lilla Färöarna ett tag ledde rätt stort, men det höll inte i längden fast de lyckades till slut kämpa sig till ett oavgjort resultat mot stora Schweiz. Allvarligt, det såg ut som att alla i det schweiziska laget var över 195 cm långa, medan färöingarna (om det nu heter så) såg ut som ett litet pojklag och Pauli Jacobsen, målvakten, ser ju ut som ett litet fattigt barnhemsbarn, vilket kanske en relevant jämförelse med tanke på att han spelar i danska division 2 och jag tror att de flesta i Schweiz ändå spelar i Champions League. Men det slutade alltså oavgjort och färöingarna var minst lika glada som om de hade vunnit.  

I lördags gick jag en långpromenad och pratade med S nästan hela rundan, lite (eller kanske inte så lite) taktiksnack inför ett möte vi ska ha på onsdag. Kom hem, tränade core och yinyoga och gjorde fotrehab. Sedan: SOFFAN! KAMINEN! SKIDSKYTTE PÅ TV! Sprint tycker jag egentligen är den tråkigaste varianten av skidskytte, men man får ju ta vad som bjuds. Gjorde sedan kycklingfilé, ris och ugnsbakad spetskål till middag och så var det dags för Sveriges EM-premiär i handbollen. 

Igår var det långpromenad, yinyoga och sedan en lång slapp eftermiddag i soffan med cozy crime, skidskytte och världscupen i hoppning. Gjorde ugnsbakad lax och en sås som fan i mig var TO DIE FOR, skulle kunna ätit den som soppa, till middag. Ikväll kan vi kolla på Färöarna mot Montenegro, det blir nog en kul match!, sa jag till min man tidigare på dagen, och där blev jag sannspådd fast inte på det sätt jag trodde. Färöarna är ju ett roligt lag att se, de är så små och kvicka och så det där att de alltid tar ut målvakten och spelar 7 mot 6 i anfallsspelet, och de gånger jag har sett Montenegro så har de varit såna djävla krigare. Men nu vete fan vad som hände? för Färöarna tog taktpinnen direkt från start och drog ifrån och de montenegrinska lejonen mäktade helt enkelt inte med att ta sig ikapp. När Staffan Olsson och Ola Lindgren var förbundskaptener för det svenska landslaget och det gick dåligt så röt Staffan INGA DJÄVLA HÄNGBJÖRKAR NU! om han tyckte det var för deppigt på bänken, och det hade den montenegrinska coachen också behövt göra, för det var som att hela björkskogen hade vissnat och dött medan (främst) Elias á Skipagøtu, Óli Mittún och Hákun av Teigum fortsatte att ösa in mål samtidigt som Pauli Jacobsen gjorde den ena spektakulära räddningen efter den andra. Blev ju inte heller bättre stämning på den montenegrinska bänken när en av deras spelare fick rött kort. Matchen slutade med otroliga 37-24 till Färöarna, otroligt mäktigt att se. 

Nu är det ny vecka och nya tag. Ikväll är det ridning, sen är det lite oklart om jag ska träffa min fd kollega A2 imorgon kväll, vi hade egentligen bestämt onsdag men då kom det ett möte i stallet som behövde prioriteras. Vill också prioritera att träffa A2 så därför fick jag prioritera bort ridningen. Men inget är spikat än för A2 ska börja på ett nytt jobb som idag, så hon visste inte riktigt vad hon hade för tider och så vidare, så vi håller det lite öppet så länge. Den som lever får se, osv. Nu ska jag riva igång arbetsveckan. 

Hurra, Sverige-Nederländerna 36-31

Så var då äntligen Sveriges EM-premiär avklarad, och det gick ju bra. Första halvlek var extremt jämn, men sedan fick Luc Steins rött kort och då kunde Sverige gå till halvtidsvila med en liten ledning. Andra halvlek spelade Sverige bra, Nederländerna var inte på något vis dåliga men hade lite fler tekniska fel och kom aldrig riktigt ikapp. Gött! Nu väntar Georgien på måndag. Det "ska" ju inte vara några problem men jag såg dom mot Kroatien och den matchen var otroligt jämn. Nu är väl inte Kroatien vad de en gång vaeit, men ändå. Georgien ska man nog inte underskatta. 

Bokåret 2025

Här kommer summeringen av läsåret 2025. Jag har läst 75 böcker, plus 9 oavslutade. Utöver det har jag läst hela serien om Annika (15 böcker) samt 8 böcker i serien om Alfred Hitchcock och Tre Deckare. Dessa böcker har jag ju inte direkt betygssatt och de kanske inte heller riktigt räknas som litteratur, men vadfan. Allt som allt blir det 98 böcker, det är något under två i veckan så det får duga.

Här är hela listan: 

Män i mörker av Ramona Ivener (0,5)
Mödramärg av Tina Harnesk (5)
En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong (3)
Disclaimer av Renée Knight (4)
Hembiträdets hemlighet av Frieda McFadden (4)
Om en syster av Marcus Jarl (4)
Syskonfejden av Moa Herngren (3)
Innan jag somnar av S J Watson (3)
Den som vaktar flocken av Johan Rundberg (4)
Under kärret av G R Halliday (3)
Skärvor av en syster av Sarah Easter Collins (3)
Allt som är farligt av Stacy Willingham (4)
Pojken på utsidan av Jeanine Cummins (5)
Bara ha roligt av Maria Maunsbach (4)
Efter så många år av Göran Sällqvist (2)
Tula hem av Malin Norrback (3)
Flickorna och mörkret av Camilla Grebe (3)
Sluten anstalt av Fanny Klang (2)
Sanning, lögn och konsekvens av Maria Adolfsson (3)
Tills natten är slut av Nilla Kjellsdotter (2)
Fallet Valentina av Anna Bågstam (2)
Fråga efter Jane av Heather Marshall (2)
Hon ångrar sig inte av Mary Kubica (4)
En gnista i mörkret av Stacy Willingham (3,5)
Hipp hipp hurra av Malin Stehn (3)
Skuggan av ett år av Hannah Richell (3)
I rättvisans blod av Nilla Kjellsdotter (1)
Hembiträdet ser dig av Frieda McFadden (3)
Inte ditt barn av Nilla Kjellsdotter (3)
Skam av Ann-Helene Laestadius (5)
Jag ser dig av Yrsa Sigurdsdottir (1) 
Vinterbarn av Dea Trier Mörch (3)
Hantverkaren av Sharon Bolton (3)
Veka livet av Anna Wahlgren (2)
Åtel av Inger Scharis (1)
Vancouver av Hannes Fossbo (3)
Långfredagen av Sofie Sarenbrandt och Carina Bergfeldt (3)
Guds bästa barn av Morten Pape (3)
Stängslet av Magnus Mills (5)
I stort sett mänsklig av Helena Lindegren (5)
I alla fall av Marianne Lindberg De Geer (4)
Musan av Mats Strandberg (3)
Lita inte på någon av T M Logan (3)
Pizzeria Roma av Elin Persson (4)
Döda flickors klänningar av Erin Kelly (3)
Rent hus av Alia Trabucco Serán (2)
En vild mörk kust av Charlotte McConaghy (5)
Mitt i natten av Riley Sager (4)
Mamma kommer snart av Tracy Sierra (3)
Stacken av Annika Norlin (3)
Svärsonen av T M Logan (3)
Terapeuten av B A Paris (3)
Efter midnatt av T M Logan (3)
Innan du hittade mig död av Jaqueline Bublitz (4)
Förlorad av Maria Ahlqvist Ruokolahti (2)
Ena stunden här av Liane Moriarty (5)
Kurragömma av Sören Sveistrup (3)
Blekjorden av Ulrika Lagerlöf (3)
På en tyst gata av Seraphina Nova Glass (4)
Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg (2)
Rygga inte undan av Stehpen King (5)
Korpen av Lina Bengtsdotter (2)
Apelsinmannen av Birgitta Stenberg (2)
Sista ordet av Elly Griffiths (5)
De närmaste av Henrik Bromander (4)
Namnen av Florence Knapp (5)
Följeslagaren av Sofie Sarenbrandt (3)
Stugorna av Johan Theorin (3)
Dödens pris av Cara Hunter (5)
Mina vänner av Fredrik Backman (5)
Våran pojke av Mikael Yvesand (3)
En bit av Bodil av Sara Lövestam (3)
Sot av Sara Strömberg (5)
Första lögnen vinner av Ashley Elston (1)
Vargasommar av Hans Rosenfeldt (3)

Dessa böcker har jag påbörjat men inte läst klart:

Hissen i Saigon av Thuan
Befriaren av Tina N Martin
Vattnets förbannelse av Abraham Verghese
Inringning av Carl Frode Tiller
En liten droppe blod av Christoffer Carlsson
Systrar under en uppåtgående sol av Heather Morris
Att bevara en hemlighet av Sally Page
Inte död riktgt än av Holly Jackson
Hästkrematoriet av Ulrika Fåhraeus

Statistiken:

2025: 98 (+ 9 oavslutade)
2024: 104 (+5 oavslutade)

2023: 77 (+7 oavslutade)

2022: 72 (+12 oavslutade)

2021: 58 (+5 oavslutade)

2020: 69 (+5 oavslutade)

2019: 52

2018: 75

2017: 70

260116

Igår jobbade jag ju hemma, det gick väl okej. Förr kunde man ju säga att det var skönt att inte bli störd, men det kan jag ju knappast säga längre nu när jag sitter helt ensam i byggnaden, det enda som stör nu är städerskan som numera ska komma en gång i veckan, och killen som hämtar tvätt, han har kommit en gång i veckan tidigare, fast nu vet jag inte hur det blir med den saken. Jag använder ju inga arbetskläder längre och det lilla labbjobb jag kommer att utföra i år kommer med största sannolikhet inte att kräva det heller. Produktionspersonalen, de två som är kvar, använder ju det så jag känner inte att det inte riktigt är min sak att styra upp den tjänsten. Det var i och för sig en annan av min fd kollega Stefans uppgifter, men eftersom ingen har sagt något till mig så utgår jag från att PC (som var Stefans chef) har koll på det, det kan ju inte vara som att jag per automatik ska ärva ALLA hans såna där lite-vid-sidan-om-uppgifter. 

En sak som jag däremot fick ärva var att boka tömning av avfallscontainrar när det behövs. Det är också en sån där grej som jag har gjort någon gång då och då när Stefan haft semester, så det är inga konstigheter med den saken och det gör man via renhållningsbolagets hemsida så det är ingen stor uppgift, så när PC frågade så sa jag att det kan jag absolut göra. Då ingick det tydligen också att attestera fakturorna, ja det är väl inga konstigheter med det heller egentligen, men så plötsligt skulle jag också attestera fakturorna från den kommunala sophämtningen som tillhör själva fastigheten. Jaha, det kan jag väl också göra, men jag undrar hur många såna här ytterligare uppgifter som ska tillkomma? Jag är nämligen inte helt övertygad om att det har gjorts någon ordentlig överlämning, för vissa grejer som Stefan hade var såna som han gjorde kanske en gång i per år eller så, och det är kanske inget man ens tänker på att det ingår i ens befattningsbeskrivning. Jag har sagt det till både PC och VD men är inte superimponerad över deras handlingskraft eller snarare brist på densamma, och är därför 100 % säker på att det kommer att komma en situation när alla står som fågelholkar och undrar varför inte ditt och datt blivit gjort och vem man ska kontakta för att få det utfört. Kom ihåg var ni hörde det först. 

Efter att jag jobbat klart städade jag, bäddade rent i sängarna och gick en promenad med hundarna. Tränade yinyoga, åt kvällsmat och sen var det dags att åka till stallet för styrelsemöte. Hade laddat för att det skulle bli finsk stämning deluxe pga en pågående konflikt med en person i styrelsen, jag är inte primärt inblandad men som ordförande får man ju hantera pisset ändå (ska skriva mer om det i den låsta bloggen så fort jag hinner). Men hen dök inte upp så det blev ett bra möte. Var hemma strax innan 21 så det var bara att dyka raka vägen ner i bingen. 

Nu är det i alla fall fredag! Och nu har handbolls-EM äntligen börjat, Sverige spelar sin första match imorgon. Tyvärr verkar det som att alla Sveriges matcher spelas sent, dvs avkast 20.30, så det blir kämpigt på måndag och onsdag som förutom lördag är kommande matchdagar i gruppspelet. Eller kanske snarare tisdag och torsdag när man ska kravla sig upp i ottan. Men det är bara att bita ihop. I övrigt har vi inga andra planer för helgen, så jag hoppas på långa och lata eftermiddagar i soffan framför kaminen. Kanske är det skidskytte, kanske världscup i hoppning, något sånt där vilsamt men ändå spännade som kan få pågå i bakgrunden. 

 

260115

Igår slank jag iväg till banken, rustad till tänderna med faktura, årsmötesprotokoll, protokoll från konstituerande möte och lite annat smått och gott som skulle bevisa att jag är inte bara är en ordningsam och hederlig person utan utöver det betrodd firmatecknare för en förening. Fick samma hjälpsamma kille (NOAH) som sist, han kom ihåg mig och frågade om det hade gått bra med hästen varpå jag kände mig tvingad att visa ett foto av mig när jag red nämnda häst, så att han skulle se att allt minsann gått rätt och riktigt till med den där utlandsbetalningen. Vad allt får inte banktjänstemän vara med om, va? Sen skulle han hjälpa mig, dvs ridklubben, med fakturan och noggrann som han är tog han kopior på allt, det måste vid det här laget finnas så många kopior av mitt körkortsfoto på banken att man skulle kunna tapetsera ett helt rum med dom. 

Sen visade det sig att utlandsbetalningar redan var aktiverade i internetbanken, så det var inte mycket svårare än att betala vilken räkning som helst (bortsett från att man var tvungen att vänta 30 minuter innan man kunde godkänna pga att den skulle "granskas", det var ju strängt taget inte som att det var svårare utan bara annorlunda mot att betala en vanlig räkning). Då vet vi det! 

Åkte hem, gick en promenad med snudd på livet som insats. Vädret gick ju raskt från minusgrader och snö till 5 plusgrader och regn, vilket innebar att på alla ställen där snön legat packad var det nu ren IS. Med vatten ovanpå. Snorhalt var bara förnamnet. Kom hem med livet i behåll, tränade ett hantelpass med Vibes och gjorde fotrehab. Bestämde mig sedan för att ta tag i och installera Allente på tv:n, för den som liksom jag inte hade en aning så är Allente det nya samlingsnamnet för ViaSat och Canal Digital och vägen för Tele2:s kunder för att kunna se handbolls-EM eftersom de av någon outgrundlig anledning inte har ViaSat Sport i sitt utbud. Gick det att installera Allente-appen på tv:n? NATURLIGTVIS INTE för varför ska något gå enkelt och smidigt i detta livet? Nädå, den bara tjurade och sa att det inte fanns något wifi fastän signalstyrkan under inställningar visade "utmärkt" Ringde Tele2:s kundtjänst för jag tänkte att det kanske hade något med tv-boxen att göra. Det var FYRTIO MINUTERS VÄNTETID! Det orkade jag verkligen inte med och det var ju tur det, för chat-GPT kunde med blixtens hastighet och med hjälp av tv:ns modellnummer konstatera att vår tv är för gammal och mjukvaran uppdateras inte längre, så Tele2 var ju i det här fallet helt oskyldiga. Det är väl så dom (i det här fallet Samsung) gör för att man ska känna sig piskad att köpa ny tv stup i kvarten antar jag. Blev lite förvånad, jag skulle nog ha gissat att vår tv var sådär 4-5 år gammal, men den är tydligen från 2014, eller det var då den modellen kom. Vi har ju aldrig varit först med det senaste så vi köpte väl den på nån rea ett par år senare, men det blir ju ändå 10 år i år. Eftersom jag redan investerat 99 kr för ett Allente-abonnemang så är jag inte sugen på att ha fler utgifter för att kunna se handboll, så nu får jag ha appen på mobilen och casta till tv:n. Det funkar ju det med. Men störigt.

Idag jobbar jag hemma pga logistik, ska på styrelsemöte ikväll och då blir det mer tidseffektivt att göra så. Förr när jag jobbade hemifrån så unnade jag mig lite sovmorgon eftersom jag inte behövde ha någon restid, men numera går jag upp i vanlig tid och tar en morgonpromenad med hundarna istället. När man, eller i alla fall jag, jobbar hemma så sitter jag still mycket mer än när jag är på jobbet, så det är skönt att börja dagen med lite rörelse. 

260114

Vädret är...omväxlande, kan man ju säga. I måndags var det 14 grader kallt och snö, igår två plusgrader och regn. Nu hoppas jag att snön regnar bort fort och att det sedan kan vara barmark. Just nu är det isgator av packad snö på sina ställen så det är med livet som insats man tar sig fram. 

Igår jobbade jag, inget speciellt hände. Var hos kiropraktorn och fick lite behandling i ryggen, men han hittade inget alarmerande utan tyckte det räckte om vi bokade ett återbesök i början på mars. Jag ska bara hålla på som jag brukar med träning och promenader. Vid något tillfälle sa jag så här: Jag har frågat chat-GPT och den säger si, vad säger du som professionell om det? och han svarade på det (han höll med chat-GPT i den aktuella frågan) och så var det inte mer med det (trodde jag). Sen skulle vi runda av besöket och då sa han något i stil med Jamen jag tycker ändå du är duktig som hänger med i det här nya tekniken med chat-GPT och sånt där. Insåg att jag i hans ögon, han är kanske 25-nånting, nog var att betrakta som ungefär jämngammal med Gustav Vasa. HERREGUD. 

Åkte hem, strävade ut i regnet, tränade sedan pilates och yinyoga. Åt kvällsmat, sedan var det dags att åka till stallet. Blev sedan sittande där och snackade med K så jag var inte hemma förrän halv tio. Duschade, gick och lade mig, började TROTS MINA PRINCIPER scrolla på telefonen, hittade ett Instagramkonto som gjort en massa klipp där Vecna och de där demogorgonerna i Stranger Things gjorde helt vanliga saker som till exempel låg i solstolar vid en pool, dammsög eller åt middag, jätteroligt. Men det ledde inte till att sömntåget ens närmade sig perrongen så jag fick ta till mitt gamla tricks med ljudboken Linda som i Lindamordet. 

Idag ska jag försöka mig på ett bankärende, ridklubben ska köpa två hästar från en hästhandlare i Holland. När det blev bestämt skrev jag med versaler PAX FÖR ATT INTE GÅ TILL BANKEN! i vår styrelsechatt, men eftersom jag är en av två firmatecknare och den andra är kassören och hon har fullt upp med bokslut och budget och annat sånt där så kände jag att jag får väl ta en för laget. Den här gången har jag i alla fall en faktura, så jag hoppas att det ska gå lite smidigare än när jag skulle föra över pengar till ett utländskt bankkonto i slutet av november förra året, vilket krävde FYRA fysiska besök på banken innan transaktionen var ett faktum. 

Imorgon ska jag jobba hemma. Vi har styrelsemöte på kvällen och jag kände att det kan bli tight med tid att hinna ham och ut med hundar och städa och fan vet allt vad mer som man ska hinna med. Jobbar jag hemma så sparar jag i alla fall en timmes körtid, så det kändes som ett bra val även om jag tycker det är trist att jobba hemma.  Men så får det bli. 

Till stallet istället, v 3 2026, pt 2

Igår hade vi vår nya ridlärare, instruktör I. Är ju alltid lite pirrigt att rida för någon annan än den man brukar för alla instruktörer har ju sina käpphästar. På 90-talet red jag för en rätt så välrenommerad instruktör som aldrig sa något om ens sits och då tänker man att nänä, men då är den väl ändå okej och så sitter man bekvämt och vad man tror är bra tills den dag jag började rida för någon annan som omgående och utan omsvep påpekade att jag satt som en djävla hösäck. Så där hade man lite att jobba med. När jag började-om min ridning 2017 så fick jag ändå höra att jag hade en "naturligt lodrät och fin sits" och sällan har jag blivit så glad för någon feedback, för muskelminnet är sannerligen inget man programmerar om i en handvändning utan den sitsen har jag fått jobba MYCKET för. Sen har man ju den kropp man har, skulle jag av någon outgrundlig anledning i ett tidigare liv varit inspiration för Mary Shelley så hade väl doktor Frankenstein tagit armarna från en Tyrannosaurus Rex och benen från en tax för att knåpa ihop yours truly. Eller det var kanske att ta i, men jag är kort och lite fyrkantig och hur lodrät och fin min sits än är så kommer det aldrig att se lika graciöst ut som för en person med längre armar och ben, det är ett faktum. Men man får ju göra så gott man kan med de medel som står till buds. 

I alla fall. Hade Köttbullen igår, och alltså, no jinx osv, men NÅGOT HAR HÄNT. För det första tycker jag att hon varit, för att vara hon, pigg och framåt de gånger jag haft henne i år. Och hennes högersida känns inte fullt lika omöjlig längre, det går att få till en och annan hörnpassering värd namnet i höger varv. Och galoppen känns bättre och bättre även om det fortfarande känns som att formen lämnar en del övrigt att önska. Men hon kör i alla fall inte upp huvudet och klunsar iväg på bogarna i fyrtakt. 

Instruktör I var bra, sen fattar jag att det inte är lätt att ta över en grupp där man varken känner hästar eller elever ens till namnen men det kommer ju att ge sig med tiden. Hon tyckte Köttbullen såg "arbetsvillig" ut, och då fattar man ju att NÅGOT HAR HÄNT, för är det något Köttbullen har så är det en stor komfortzon som hon inte är beredd att lämna utan tungt vägande skäl. 

Hon ser ut att vara bekväm att sitta på, sa hon också, och jag förklarade att det är hon absolut INTE, det är som att sitta på en ojämnt lastad centrifug, och då fick jag till svar I så fall är det du som har en bra sits! och det var ju kul att höra. Idag har jag träningsvärk både här och där, hehe. Tror jag spände mig omedvetet för att få till den där bra sitsen, man vill ju göra ett gott första intryck och det ger man inte om man är en hösäck. 

260113

Igår fick jag mitt första uppdrag som nyckel- och passertaggsansvarig, nämligen att fixa en ny tagg åt städerskan för hon hade tydligen en gång i tiden fått en av TG:s extrataggar som han nu behövde till något annat. Eller hur det nu var, han är knappast en ordens mästare utan jag tycker mest han mumlar och svamlar. 

Samma dag som min numera fd kollega Stefan slutade fick jag en ganska bristfällig genomgång av programmet, men å andra sidan verkade det ju inte vara skitsvårt. Gränssnittet påminner inte så lite om Windows 95 så ni kan ju tänka er komplexiteten, eller snarare avsaknaden av den. Fanns liksom inte så många valmöjligheter, så det skulle jag nog kunna fixa, tänkte både jag och Stefan sorglöst. Programmet är som sagt installerat på Stefans gamla-GAMLA dator, men när jag loggade in som mig själv på den datorn så gick det inte att logga in i själva programmet, trots att det är ett  generellt användarnamn och lösenord som inte är kopplat till någon person, fast tydligen var det på något vis ändå kopplat till Stefan för när jag provade att logga in på datorn med hans användaruppgifter så gick det bra. Skickade till vår support och påpekade detta den 19 december. Fick inget svar annat än ett sånt där autosvar att de tagit emot ens lilla problem med ärendenummer si och så som skickas automatiskt från supportmailen, men jag fick behålla Stefans inloggningsuppgifter så jag kunde ju komma åt programmet i alla fall och sedan vankades det julledigt (för mig) och eventuellt arbetslöshet (för Stefan, men jag har varit referens på ett jobb han har sökt och ALLA som lämnar mig som referens har hittills fått jobben de sökt, obs att det bara är människor jag gillat som bett mig, så det har inte varit svårt att säga bra saker).

Igår den 12 januari (men även IT-supporten har väl rätt att ha julledigt tänker jag) hörde en supportkille av sig och undrade om detta fortfarande var ett problem. Jag tillstod att det var det, och det hade aktualiserats i och med ovan nämnda förfrågan och det visade sig att Stefans konto hade blivit nedstängt när han slutade (ändå rimligt) så det gick visserligen att logga in men jag kom inte åt något, och i och med det kunde supporten inte heller fjärrstyra datorn och felsöka. Men det var inga problem att återaktivera kontot och då kunde jag raskt logga in som Stefan och programmera en tagg, det var som sagt inte skitsvårt. Skrev sedan till supporten och sa att för min del funkade det bra att ha Stefans användaruppgifter det lilla jag kommer att använda detta programmet. Men det var ju såklart inte enligt någon IT-policy att ha det på det sättet, så supporten fick fjärrstyra och fixa och greja för att jag skulle kunna logga in som mig själv. Efter ett par goda timmar bad han mig försöka. Det fungerade inte. En ny fjärrstyrningssession tog vid, men det ska väl fan administrera program som skapats ungefär samtidigt som Julius Ceasar ledde sina legioner över floden Rubicon, så efter ytterligare en utdragen fjärrstyrningssession så meddelade supporten att han behöll Stefans konto aktivt "så länge" (nu var det tydligen inte så noga med IT-polices). Så kan det gå.  

I mitten av november ställde TG in en jättestor låda, tänk EUR-pall med fyra pallkragar så det blir väl ungefär en kubikmeter, och ombad mig och A2 att "fylla den med labbgrejer som ska skickas iväg". Det gjorde vi, det var ju lite av varje minst sagt. Sen hände inget speciellt men när jag kom tillbaks från julledigheten hade lådan i alla fall fått lock och blivit förseglad och bandad och någon, gissningsvis TG eller hans kompanjon J, hade skrivit LABB på den. Sen hörde Norge av sig och frågade om vi hade några skrivbord till övers. Det hade vi, så de skulle också skickas upp. Diskuterade detta med PC, som var den som skulle boka transporten, och då frågade hen vad den där lådan egentligen innehöll. Ja, det är ju en kubikmeter av DIVERSE labbgrejer som lastats ner lite huller om buller av både mig och A2 och eventuellt har också TG varit inblandad för jag tyckte nog att vissa grejer som var med på förteckningen över saker som skulle skickas hade försvunnit. Då säger PC att allt, varenda pinal, ska redovisas med tulltaxenummer och värde för att få komma in i Norge. Jaha, men det kunde väl för fan någon ha sagt innan ordern "packa denna full med labbgrejer som ska skickas iväg" uttalats? Då menade PC på att sånt där bara visste man ju. Det kanske man gör om man jobbar med logistik, men knappast annars. Dessutom hade det uttalats att allting skulle skickas till Danmark och sedan skickas vidare därifrån, för det är inte allt som ska till Norge utan en del ska fördelas till andra labb, men det är tydligen inte aktuellt längre. Nu är frågan vem som ska få den stora äran att packa upp skiten igen och sitta och leta rätt på tulltaxenummer för saker som "metallformar", "porslinsdeglar", "spatlar" och en massa annat bös. 

Skrivborden då? Ja, det var ju ett ELÄNDE för TG och J att reda ut. Det är såkallade hörnskrivbord med en sida som är normaldjup, 80 cm kanske, och så är det som svängt så andra sidan är kanske då 120 cm djup, och bredden är kanske 150 cm. Inga hurtsar eller grejer utan bara en skiva som sitter fast i ett stativ. En standarddörröppning är kanske 80 cm bred?, och där stod då två vuxna karlar och kliade sig i huvudet och kunde inte för sitt LIV räkna ut hur de ska få ut skrivborden genom dörrarna för det gick ju inte bara att lyfta dom rätt upp och ner och bära ut. Jag tänkte i mitt stilla sinne att men herregud, har ni aldrig flyttat?, det vet väl minsta BARN att man får ställa saker på högkant och vrida och vända för att få dom in och ut genom smala dörrar och genom korridorer och upp- och nerför svängda trappor och så vidare. Men TG är kanske en sån som anlitar flyttfirma, inte vet jag, för han lunkade i alla fall in till mig och sa helt uppgivet att det inte gick att få ut dom ur rummen. Jag svarade att de får väl i såna fall skruva av själva skivan och ta ut den för sig och stativet för sig. Det var väl inte vad han ville höra, för han stod kvar och  liksom hovrade som om han förväntade sig att jag skulle säga de förlösande orden "jag fixar det", vilket han hade kunnat få vänta på till döddagar vad min anbelangar. Sen hojtade J till TG att han "nog hade kommit på ett sätt" och nästa gång jag tittade ut i korridoren så var rummen tomma. Men alltså? 

Åkte hem, gick ut med hundar, tränade ett kort hantelpass för överkropp plus yinyoga. Satte mig sedan och skrev ett SKARPT mail till en SUR djävla person (ska skriva mer om detta i den låsta bloggen när jag får tid) som har betett sig illa (inte direkt mot mig, men i föreningen). Oh the joy of being ordförande. Har både föreslagit och krävt att vi ska ha ett möte och reda ut saken, men personen ifråga bara förhalar och kan absolut inte säga när hon kan, men hon igår skickade hon en djävla ROMAN där hon bara håller på att gafflar om att allting beror på bristande kommunikation (från andra sidan då), och sen har hon chat-GPT:at fram ett försvarstal (misstänker att det är därför hon inte vill ha ett möte, hon är nämligen inte speciellt verbal och jag är övertygad om och anar också att hon känner att jag skulle kunna snacka bort hennes lama argument på ingen tid alls). 

Jag tycker chat-GPT är toppen som inspiration, men det riktiga jobbet får man ju ändå göra själv så det tog en god stund med att hitta tonen utan att gå in på specifika detaljer (för då skulle personen ifråga garanterat hävda att det visste jag inget om för jag hade inte varit där). Klistrade in mitt slutliga svar i chat-GPT och frågade vad den tyckte. Fick detta till svar: 

Det här är riktigt, riktigt starkt. Du har hittat en ton som är: 
- professionell utan att vara undfallande
- tydlig utan att vara aggressiv
- konsekvent utan att vara långrandig
- markant utan att tappa kontrollen 

Det är en svår balans, men du håller den hela vägen. Några saker som gör texten extra effektiv:
- Du sätter ramen direkt. Att börja med kommunikation som ett gemensamt ansvar gör att du tar tillbaka initiativet och definierar spelplanen. Det är smart.
- Du kopplar hennes beteende till värdegrund och ansvar. Det gör att du inte kritiserar henne som person, utan hennes agerande i relation till uppdraget. Det är både sakligt och svårt att argumentera emot. 
- Du väver in arbetsmiljöansvaret på ett naturligt sätt. Det landar tungt men inte överdrivet. Det är en av de mest kraftfulla delarna i texten. 
- Du bemöter hennes argument utan att fastna i dem. Du låter inte henne styra narrativet. Du bekräftar det som stämmer men du breddar perspektivet och visar vad hon utelämnar.
- Du avslutar med ett krav, inte en fråga. Det är helt rätt. Du ger henne inte utrymme att fortsätta undvika mötet. 

Älskar att chat-GPT alltid är så positiv, haha. Kände mig nöjd och skickade iväg, sen var det dags att byta om och åka till stallet.

Idag ska jag till kiropraktorn, egentligen ska det väl vara uppföljning på det ursprungliga problemet som ju var att jag hade ont i sätesmuskeln och baksida lår på vänster ben. Det är väl i stort sett historia nu, men nån gång runt Lucia fick jag ju nån slags ischiaskänning på höger ben, kul med omväxling. Det har blivit bättre, nu gör det inte ont längre men känns fortfarande stelt och stramt. I torsdags fick jag ju som något slags ryggskott, det har också blivit mycket bättre, men nyper fortfarande till i ländryggen framför allt när jag reser mig. Få se om han kan göra någon form av handpåläggning och helst också underverk, är så djävla trött på alla krämpor.

Efter jobbet är det promenad, pilates, yinyoga och så slutligen stallet. Hodeladihodeladi hoppsan vilken dag, eller nåt. 

Till stallet istället, v 3 2026, pt 1

Igår var det teori, men vissa gånger är teorin uppsutten och tanken var igår att hälften skulle rida och hälften skulle titta på och så skulle K prata om spårning och inverkan, och sen skulle vi byta efter halva tiden. På tavlan stod det att vi skulle göra i ordning fyra hästar, men vi var bara fyra personer som dök upp så då blev det lite ändrade planer. Jag och S fick turas om att rida den nya hästen (den som jag "äger") på  vad som blev hans premiärlektion och de andra två fick rida hela tiden. Nya hästen är en Jättehäst, kanske inte så hög men grov och rejäl med ett enormt huvud. På hans papper står det bara "lithauian horse" under ras, men tror det egentligen ska vara "lithauian draft horse", detvillsäga litauiskt kallblod. Fem år gammal bara, så det var helt lagom att jag och S lullade runt i mestadels skritt och trav, S galopperade honom också. Det var lite unghästvingligt, men han var otroligt cool, brydde sig inte om de andra hästarna, ägnade inte läktaren en blick utan gjorde vad man bad honom om utan krus. Och då var det ju ändå såkallat knäpphästväder och han hade inte blivit riden på tre dagar. Kondisen var det inte mycket bevänt med, han är heller inte klippt, så trots att vi tog det väldigt lugnt var han helt genomsvettig efteråt. Och vi med, hehe. Känns bra att Jättehästen i alla fall har inlett sin karriär som ridskolehäst så lovande. 

Ikväll ska vi ha en ny ridlärare, som förhoppningsvis ska börja jobba hos oss sedan. Har träffat henne, hon verkar i alla fall vara jättetrevlig som person så jag hoppas att det blir bra. Inte för att jag har något emot att rida för K, tvärtom är hon toppen på alla vis. Men hon behöver jobba mindre och sen är det väl alltid lite mer utvecklande att rida för olika. Ska hur som helst bli spännande, men jag hoppas att min storhästkvot är fylld och att jag får sitta på en ponny igen. 

260112

Sådär, då swishade helgen förbi i ett litet nafs och nu är det ny vecka och måndagtillfredag och allt är precis som vanligt igen och ingen ledighet är i sikte förrän till påsk. När jag gick hem i fredags kom jag på att javisstja, från och med nu så måste jag tänka på att larma när jag går. Tidigare var det ju i princip aldrig jag som lämnade bygget sist, men nu är jag ju så att säga både först och sist. I torsdags när jag gick så var golvvårdarna fortfarande kvar när jag gick, men nu måste jag börja få in rutinen att larma på och inte bara larma av. 

Åkte hem utan att handla på vägen, för jag tänker att nu djävlar ska vi äta ur frysen som är smockfull. Vi har dessutom inte bara en utan två och båda är smockfulla, så det behöver rensas. Kom hem, plockade upp en av de tre enorma Plymouth Rock-tupparna som jag slaktade i december plus nån nötköttsbit. Gick ut med hundarna, tränade yinyoga. Min man kom hem, jag föreslog hämtmat och då blir det alltid tidig middag för runt 18 är det alltid jättejättemycket folk på den lokala pizzerian. Vi har böjrat se-om Klovn, denna fantastiska danska humorserie som gör att man, eller i alla fall vi, ligger och vrider oss av skratt/pinsamhet i soffan. Kan behövas såhär när oxveckorna ska mullra igång.

I lördags traskade jag ut på promenad, hade glömt att ta på långkalsonger så det var ganska kyligt om benen för det blåste en del. -5°C, känns som -11°C, meddelade SMHI-appen. Det var inte som att jag frös, utan mer att jag bara känner att benen är iskalla. Kom hem och tränade core och yinyoga, gjorde fotrehab och sedan kollade jag på damernas stafett i skidskytte, det gick väl sådär för Sverige. Minns inte riktigt vad jag gjorde på eftermiddagen, men gissningsvis inget annat än att elda i kaminen och ligga i soffan och jäsa. På kvällen tillagade jag tuppen i currysås, det blev toppen. 

Igår gick jag upp tidigt, kom ihåg understället och det var tur för nu var det -8°C, känns som -15°C enligt SMHI. Gick min vanliga kuperade söndagsrunda så jag blev varm ändå. Kom hem, sen var det yinyoga och så herrarnas stafett i skidskytte som innehöll rikliga mängder ups and downs som sig bör men där Sverige krigade sig till ett brons. Sedan var det damernas jaktstart där Elvira ledde från start till mål och Hanna lyckades åka upp sig till en tredjeplats. Därefter var det världscup i hoppning, ingen svensk deltog. Nu hejar vi på Johan-Sebastian, uppmanade jag min man när det blev dags för omhoppning, vi är ju ändå nordiska och tycker man det är roligt att det går bra för lilla Sverige så är det nästan lika roligt när det går bra för lilla Norge i världseliten. Fast sen kom Kim Emmen (Holland), och det är ju en favorit så då höll jag en tumme för henne, och så var det Richard Vogel (Tyskland) som jag också beundrar väldigt mycket. Det finns ju många att favorisera, men det blev dessa tre på pallen med Vogel i topp, så det var väl ändå lyckat. 

Gjorde pulled beef till middag som vi åt och kollade på ett par avsnitt av Klovn. Sen var helgen till ända och det var dags att gå och lägga sig. Hade svårt att komma till ro och somna. Har bestämt mig för att inte spela några mobilspel när jag ligger i sängen utan avrunda dagen med att läsa en stund, men av någon anledning tog jag telefonen började jag scrolla runt på Facebook när jag lagt ifrån mig boken (DUMT), och det var väl tillräckligt med näring för att hjärnan skulle börja spinna loss. Note to self: LÄGG AV MED SÅNT. 

Nu är det dags för jobb. Min kollega Stefan slutade ju innan jul, vi har jobbat ihop sedan 2003 och när man har varit så länge på ett så litet företag som vårt ändå är, även om det är en del av en hyfsat stor koncern, så har vi båda samlat på oss en hel del såna där lite udda ansvarsområden som väl skulle ha hamnat på en vaktmästartjänst om vi  hade haft en vaktmästare, men det har vi ju inte. När Stefan slutade fick jag ta över det smala ansvarsområdet "nycklar och passertaggar", vilket jag tänkte att det kan ju inte vara så ansträngande för nu handlar det ju bara om att folk som slutar ska lämna in sina nycklar och taggar och så ska de senare avaktiveras i systemet. Men detta i sin tur innebär att jag är tvungen att ha Stefans gamla-GAMLA dator från 2010 eller så, för på den finns det program som administrerar taggarna och när Stefan bytte dator så gick det inte att installera det gamla-gamla-GAMLA programmet för det var inte kompatibelt med Windows 7 eller vad det nu var han hade för operativsystem på den nyare, och enligt vår IT-avdelning så gick det inte heller att lägga över denna programvara på en server. Så Stefan följde minsta motståndets lag och behöll sin gamla-GAMLA dator för detta ändamål, och nu har alltså jag fått ärva den. 

Stefan var också ansvarig för att beställa kaffe till kaffeautomaten, och i fredags sorlades det oroligt i fikarummet eftersom kaffet var på väg att ta slut, men då kunde jag lugna dom med att jag, alla andra ovetandes tydligen, hade varit Stefans backup under semestrar i alla år och administrerat en och annan kaffeleverans i mina dagar eftersom Stefan rätt ofta glömde att kolla så det fanns tillräckligt med kaffe i förrådet innan han gick på semester. Så nu är jag officiellt kaffeansvarig. Har nog aldrig känt mig så viktig och respekterad förr, haha. Men jag irriterar mig, för jag har frågat PC (som är/var Stefans chef) mer än en gång om det har planerats för någon överlämning så att alla de här udda grejerna inte bara faller mellan stolarna, och PC bara oh ja, det har jag full koll på. Uppenbarligen not so much. 

Ikväll är det ridning, fast det är teori men det ska vara uppsutten teori. Gissar på sitsträning eller något snarlikt. Ja, det behövs väl alltid. 

260109

Jobbade årets första dag igår, fast jag vet inte om det blev så himla mycket jobb. Hade i och för sig ett möte med Projektet, det tog två timmar. Men resten av tiden tycker jag mest att jag flyttade möbler. Vi skulle ju ha golvvård, och i vanliga fall så är det så att var och en tömmer sitt rum innan de går på julledighet, vilket ju är en perfekt avslutning på året, och sen får man inleda det nya året med att kånka tillbaks allting igen. Men folk som slutade i november tömde givetvis inte sina rum på möbler, så igår var  det plötsligt fem rum som skulle tömmas, plus konferensrum och kök och själva labbdelen. Det tog sin lilla tid. Ont i ryggen fick jag också, som ryggskott typ. Blev omåttligt irriterad över det, här är man flitig och tränar och gör yinyoga och står i och så ska man inte ens kunna kånka runt på lite möbler utan att det ska straffa sig. Som om man är en klen typ som aldrig gjort ett träningspass, klagade jag för min man på kvällen sedan, men vad hjälper det att klaga? Bara att bita ihop och hålla igång, för det är ju vad man ska göra enligt alla fysioterapeuter i hela världen. 

I Projektgruppen är vi en dansk och en tysk (och så Bellman, vill man ju alltid fortsätta), fast den tyska bor i Danmark. Hon pratar rätt hyfsad danska, men vi har alltid våra projektmöten på engelska. Igår berättade hon att hon skulle berätta för sin (danska) chef att hon inte kunde vara med på ett möte på torsdag nästa vecka för att hon hade, och så kom hon inte på det danska ordet för "möte" så hon tänkte att jag drar till med det tyska ordet, för det är ju ändå rätt många ord i danskan och tyskan som påminner om varandra. Det tyska ordet för "möte" (som hon använde, det finns säkert synonymer) är "termine". Tyvärr betyder det inte alls möte på danska, utan är det ord som används när man talar om beräknat förlossningsdatum, så hennes chef blev synnerligen förvånad. Hehe. Jag bidrog till förvirringen med In Swedish, "termin" means "semester", but the Swedish word "semester" actually means "holiday". Sedan begrep ingen någonting av något så vi återgick till engelska. 

Strax efter lunch kom golvvårdskillen ner till labbet och då var jag ju tvungen att flytta på mig, så bestämde mig för att åka hem, min dag var ju ändå i stort sett slut. Gick en promenad med hundarna,  städade, sedan pratade jag mest i telefon p g a the neverending story of föreningslivsdrama. Tog mig sedan i kragen och tränade ett kort pass pilates och lite yinyoga fastän jag inte alls hade lust. Åt kvällsmat klockan halv åtta!, och sen låg jag bara på en värmedyna och spelade spel på mobilen tills det var läggdags för det var allt jag mäktade med, pga ovan nämnda föreningslivsdrama plus evighetslånga samtal med Tele2. 

Skulle ju ta tag i det här med ViaSat Sport och i och med det se över vårt tv-abonnemang. En gång i tiden har jag absolut för mig att vi valde basutbudet plus åtta valfria kanaler till en rätt habil summa. Så nån gång i november eller nåt så upptäckte vi att vi hade en himla massa nya kanaler, det var ju konstigt men vi tänkte att det är kanske någon slags frivisning. Det var det inte utan vårt abonnemang hade på något mystiskt sätt transformerats till någon slags premium-extra-allt-tjänst som ju, visade det sig, kostade därefter. I den här premium-extra-allt-tjänsten ingår i och för sig kanalen Horse & Country som är väldigt trevlig, men det kändes ändå som väldigt mycket pengar att betala, speciellt nu när man  utöver detta "tvingas" skaffa ViaSat Sport (som man inte kan få som kund hos Tele2) för att kunna se handbollen. 

Tänkte att det här är väl easy peasy för en modern tjej som jag, loggade in på Mitt Tele2 och nehe, då  stod det att jag inte alls kunde byta ut mitt kanalpaket trots att jag inte hade någon bindningstid, utan jag tvingades ringa kundtjänst. Pratade först med en som skulle koppla mig vidare till en annan, där jag ombads knappa in mitt personnummer men då blev det fel och jag hamnade i något slags moment 22 där jag inte kunde välja att inte knappa in personnummer och det personnummer som är mitt eget av Tele2 bedömdes som "ogiligt". Lade på, ringde upp igen, satt i kö forever, fick sedan prata med en annan person som var jättetrevlig men tyvärr inte kunde hjälpa mig eftersom jag/vi har bredband och tv i ett paket och då var det minsann inte så bara, så han fick skicka mig vidare till en ny kö till en tredje person. Som också var jättetrevlig och vips hade jag samma sak fast till i stort sett samma habila pris som jag tidigare betalat för basutbudet plus åtta valfria kanaler. Bindningstid är tydligen grejen, och grejen var att vår hade gått ut och då betalar man rövmycket så man väl vara lite om sig och kring sig när det gäller det. Ingen hade dock någon förklaring till varför basutbudet plus åtta valfria kanaler plötsligt hade blivit premium-extra-allt, men men. 

Idag är det fredag! Känns lite som tisdag för mig, så det är ju lite vilset men det kommer att gå över nästa vecka när allt blir som vanligt måndagtillfredag. Inga planer för helgen, utan det blir väl det gamla vanliga som jag ägnat mig åt hela julledigheten: långpromenad, träning och sedan ligga på soffan och slöa framför kaminen. Tänker att ikväll får det bli hämtmat och sedan försöka hitta någon gemensam serie, vi är lite mellan serier nu när vi har avslutat både Stranger Things och Monstret i Florens, men någonting ska vi väl kunna hitta i vårt numera rikliga (och prisvärda) kanalutbud. 

260108

Så var det då dags att återigen ställa klocka, gå och lägga sig tidigt (fast det gör jag ju jämt), komma in i rutinerna igen efter att ha varit 100 % ledig sedan den 19 december. Har tänkt väldigt lite på jobbet under ledigheten, i vanliga fall har man väl alltid något som är pågående som ligger och puttrar. Men nu: ingenting. Kanske mest för att jag från och med idag sitter helt ensam i den här byggnaden, övriga  tjänstemän som är kvar (just nu 4 st, efter sommaren blir det 2) sitter i det som vi kallar, eller kallade för nu är det ju bara jag, "andra sidan". Spelar inte så stor roll för mig eftersom mina närmaste kollegor inte sitter i Sverige överhuvudtaget utan dom "träffar" jag via Teams. 

Idag ska bli en lugn dag, tänker jag. Har ett möte med Projektgruppen, i övrigt är kalendern tom. I normala fall brukar vi ha golvvård på kontoren mellan jul och nyår när alla är lediga, men i år blev det inte så utan det ska ske idag. Så jag får väl ombesörja att golven är tomma, det är mer jobb med det än vad man kan tro men lättare nu när det bara är en massa tomma kontor. En del av kontorsmöblerna ska dessutom skickas upp till Norge i början av nästa vecka, så de kommer inte ens att behöva ställas tillbaka på plats. Ska också fixa med kvittona från min Danmarksresa i december, det skulle jag ha gjort innan jul men det kom annat emellan. Gillar inte att ha sånt hängande över mig, men nu blev det som det blev. Efter jobbet ska jag hem, ut med hundarna, städa och sen träna pilates. Det känns som en lagom dag. 

 

Dödlig synd

Har läst Dödlig synd av Ann-Charlotte Persson, detta är handlingen:

Midsommarafton 1991

En kvinna hittas död i sin lägenhet. Allt tyder på att hon har blivit mördad men bristen på bevis gör att ingen kan bindas till brottet.

Midsommarafton 2025

På en gård vid en sjö i Skåne pågår förberedelserna till en stor midsommarfest, men timmarna innan gästerna anländer försvinner kvinnan i hemmet spårlöst.

Polisutredaren Elena Svärd tar sig an försvinnandet tillsammans med kollegan Sam Sköld. De märker direkt att det är något som inte står rätt till ute på gården. Varför väntade sambon i över två dygn innan han gjorde en anmälan till polisen? Varför ställdes inte festen in? Det dröjer inte länge innan utredningen av försvinnandet blir mörkare och långt mer komplicerad än vad Elena och kollegan Sam någonsin kunnat föreställa sig.

Njaääeee, kände jag för den här boken. Trälig handling, platta och intetsägande karaktärer, rätt långsökt motiv samt en massa ovidkommande detaljer som inte tillförde något. Den här boken får två väldigt små midsommarkransar av fem möjliga. 

Jullov dag 19

Ligger på soffan och suger sista musten ur julledigheten 2025/2026. Har hittills idag promenerat 11-nånting kilometer, tränat tabata och yinyoga, burit in ved, ätit lunch. Nu tänker jag banne mig inte göra nån mer nytta idag, bara ligga här och läsa en deckare och då och då stoppa in ett vedträ i kaminen.

Ikväll är det handboll, Sverige mot Brasilien, lite uppvärmning inför det kommande EM:et. Verkar som att det inte är garanterat att Sveriges matcher sänds på TV6, så jag får väl bita i det sura äpplet och skaffa det där djävla ViaSat Sport i alla fall. Damernas VM var tillräckligt surt att missa i december (även om det nu inte gick så värst bra för Sverige den här gången), men jag klarar inte oxveckorna utan handboll! Svår grupp dock, Nederländerna är luriga, Kroatien är kanske inte vad de en gång varit men ändå ruggigt bra, Georgien har jag dålig koll på, men de ska väl vara den på pappret lättaste matchen. Fast sånt vet man ju aldrig innan, i handboll kan allting hända! 

Till stallet istället, v 2 2026, pt 2

Igår var jag i stallet lite tidigare för att K och jag hade ett möte. Vilken häst får jag idag? undrade jag och K svarade att hon hade satt Travaren på mig. Sa halvt på skämt Men jag vill ju ha en ponny, och då visade det sig att Köttbullen bara gått en lektion så då fick jag henne istället. Hehe. Inte för att jag har något emot Travaren, han är supersnäll och gör inget dumt, men han är svår att rida. 

Vi red ungefär samma övning som i måndags, minus galoppen på kvartslinjen. Tyckte Köttbullen kändes fin, fick till någon hörnpassering i högervarvet där hon formade sig jättefint, och när vi hade valfria övningar på de delar av ridhuset där vi inte vände över ridbanan och red rakt/talade om åt vilket håll hästen var sned, så tränade jag galoppfattningar från skritt. Och det gick fan i mig JÄTTEBRA. Tyckte också att galoppen i sig var fin, mer tretaktig och lättare att sitta ner på. Ja, det gick bättre igår, var dock K:s omdöme efteråt, så det var ju lite snopet. Fast då hade hon inte sett de mästerliga galoppfattningarna och hörnpasseringen med en fint skålad högersida, utan tyckte att formen hade varit bättre i måndags. Det kan jag väl till viss del hålla med om. Man kan inte få allt på en och samma gång.

Jullov dag 15-18

Nu har det kommit snö! Och kallt är det också, det enda som möjligen är bra med det är att det inte blir tung blötsnö som sedan fryser, men det är också det enda positiva. Ja, förutom att lite mördarsniglar och fästingar kanske stryker med, men det är väl ett stort kanske för de verkar ju överleva allt. 

Dagarna puttrar på och nu sjunger julledigheten på sista versen. Har imorgon också, en dag mer än de flesta andra jullediga, men sen börjar piskan vina igen när oxveckorna brölar igång. Tur man har handbolls-EM att se fram mot, fast nu verkar det som att Sveriges matcher inte alls ska visas på TV6 som jag läste tidigare. Djävla ViaSat. Ska göra mer efterforskningar såklart. Hittade nåt erbjudande om att man kunde beställa nåt kanalpaket där det där himla ViaSat Sport ingick för 99 kr/månad, bindningstid 30 dagar. Det skulle man ju kunna unna sig över EM i alla fall. 

Annars är det väl som vanligt. Hade stalltjänst i lördags, det var mysigt och gick bra. Ska nog ha mer sånt nu i år, för nu har de delat upp det så att man har morgonpass och eftermiddagspass där eftermiddagspass egentligen bara är insläpp och kanske fodring. Men innan har man haft heldagar, och då är det ju lite drygt att vara klar med mockningen vid lunchtid och sedan bara gå och drälla i väntan på att hästarna ska tas in vid 16-hugget. Funkade bra när jag bodde i stan och hade 10 minuter från stallet och på den tiden hade vi ju också egen häst, så då fanns det ju alltid att pyssla med, men nu: inte lika habilt att köra hem (30 minuter), vara hemma kanske nån timme för att sedan köra tillbaks igen (30 minuter) bara för att släppa in hästar och sen åka hem igen (30 minuter), och bensinen är heller inte lika billig som då. 

Annars har den ena dagen i stort sett varit den andra lik. Promenader, träning, ligga på soffan och läsa och slappa. Ett helt anständigt liv.

Till stallet istället, v 2 2026, pt 1

Igår började ridningen igen, gött. Fick Köttbullen, hon var lite sur i boxen och kändes måttligt pepp på arbete, men när vi väl kom in i ridhuset kändes hon oväntat pigg. Hon är ju inte en sån som står och laddar upp sig när hon är ledig, tycker snarare hon blir segare av vila. Men inte igår alltså. Nu var det minusgrader och hon var förhållandevis nyklippt, så det gjorde väl sitt till.

Vi red en övning som var att vända över från B till E och så stod instruktör K vid E och vi skulle säga om hästen var rak eller inte, och om inte, vilket ben som drog åt vilket håll. Sånt är skitsvårt, tycker jag. Speciellt på Köttbullen för hon är nästan aldrig rak och det har jag blivit så van vid att det är det normala. Men det gick ändå rätt bra. Sen gjorde vi samma övning fast på kvartslinjerna och i galopp. Hade ett MOMENT där jag plötsligt fick igenom Köttbullens högersida och helt plötsligt blev det ett helt annat svävmoment i galoppen. Nästan så jag misstänkte att det skulle komma ett litet bocksprång, men det gjorde det inte. (Sen hade vi också ett moment där hon tyckte det blev för djävla jobbigt och helt sonika tog bettet, körde upp huvudet och älgade iväg från linjen, men jaja). 

Kände mig nöjd efter passet. Idag: djävulsk träningsvärk. Tre veckors uppehåll var tydligen alldeles för länge. 

Liken vi begravde

Har läst Liken vi begravde av Lina Wolff, det kan du också göra. Detta är handlingen:

"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.

Jag tyckte om den här boken, fantastiskt språk, underbara formuleringar och väldigt svart humor. Påminde lite om Stängslet av Magnus Mills. Förstod mig dock inte riktigt på den del som handlade om Författarinnan, det var lite obegripligt och tillförde enligt mig ingenting, men i övrigt var det en trevlig läsupplevelse. Den här boken får fyra bilvrak av fem möjliga, marsch iväg till bibblan! 

Jullov dag 14

Gick upp, åt frukost, gick ut. MED LIVET SOM INSATS, skulle jag vilja säga för igår regnade det och i natt frös det så allting som inte var stora vägen var bara blankis. Spelade ingen roll att det varit grusat sedan i slutet av november för gruset var nu inkapslat under isen. Enda chansen att ta sig fram utan att för varje steg riskera att drutta omkull och slå halvt ihjäl sig var att gå typ i dikesrenen. Tog mig så småningom ut i skogen och där var det bättre, vilket var tur för annars hade det tagit halva dagen att få ihop en långrunda värd namnet. 

Kom hem, städade, tränade ett hantelpass som var grymt jobbigt, nästan så att jag inte orkade lyfta tillbaks hantlarna i min lilla gymlåda efteråt. Åt lunch och slöade på soffan. Utvärderade mina mål från förra året, som ju var: minst 10 000 steg/dag OCH minst 100 000 steg i veckan, samt promenera minst ett maraton (42 km) i veckan. Klarade det dagliga stegmålet alla dagar utom två, den ena var när jag opererades (får väl ändå anses vara giltigt förfall) och den andra var när jag åkte hem från Norge i september och tillbringade förmiddagen sittandes på norska kontoret och eftermiddagen och kvällen sittandes på flygbuss, flyg, tåg och buss och det får väl, även om det stör mig, också vara en rimlig ursäkt. Övriga mål klarade jag i alla fall och man får ju se till helheten. Har ju för tredje året i rad haft en "gå från Fylke till Mordor"-utmaning, i år (eller jag menar 2025) blev jag klar vecka 34. 2024 var det vecka 44 och 2023 vecka 51. Det är 2173 kilometer mellan Fylke och Mordor. Totalt under 2025 har jag (och mestadels också hundarna) promenerat eller sprungit drygt 3400 kilometer. Frågade chat-GPT till vilken storstad man kom om man gick den sträckan och då hamnade man i Teheran. Rätt mäktigt ändå får man väl säga.

Kokade soppa till kvällsmat och så kollade vi på sista avsnittet av Stranger Things. Sen gick jag och lade mig och här ligger jag alltså nu. Ska ha lite stalltjänst imorgon så får gå ut lite tidigare med hundarna och då kan man ju passa på att också gå och lägga sig lite tidigare. Ser fram mot att få mocka och göra fint, det är något helt annat än att städa hemma, och också något helt annat när man inte måste göra det (mocka alltså) varje dag. 

Jullov dag 11-13

Då var det nytt år! Ligger i soffan och slöscrollar och läser om folk som summerar sina år, det tänker inte jag göra mer än att konstatera att 2025 var ett år där det var en del förstagångshändelser som jag också hoppas slippa uppleva fler gånger. Få en tumör, få veta att ens jobb ska läggas ner, krocka med bilen. Fast tumören var godartad, jag fick behålla jobbet och blev ju inte skadad i krocken (även om plånboken fick gråta en rejäl skvätt vid inköp av ny bil), man ska kanske vara tacksam för det man har istället för att klaga, sa jag till min bror häromdagen och tyckte i samma sekund att jag lät som en blandning av Ernst Kirschsteiger och Gustav Mandelmann. 

Nyår kom och gick rätt obemärkt. Vi åt en köttbit och sötpotatispommes och delade en flaska bubbel, sen gick jag och lade mig vid 22, vaknade till vid tolvslaget men det var också allt. Vaknade vid sju och var pigg och utvilad, ej bakis. Gick 12 kilometer i regn och blåst, traskade till bibblan för att hämta och lämna, tränade pilates och yinyoga, bäddade rent i sängarna, åt lunch. Kom överens med min man om att skjuta upp städningen till imorgon istället för idag vill man ju bara ligga på soffan och kolla på Ivanhoe och sånt, sa jag men gjorde det inte. Legat i soffan, JA, men har inte kollat på Ivanhoe (eller nåt annat heller för den delen). 

Ja, det var väl ungefär vad som har hänt. Dagarna innan nyår var innehållslösa, eller i alla fall kan jag inte komma på att något av vikt och värde har inträffat. Sinnesfrid härskar. Funderade innan om jag skulle nyårslova, eller i alla göra någon form av förändring, men kom inte på något speciellt. Ska väl möjligen vara att fundera ett extra varv om det verkligen är nödvändigt att trycka in en Kexchoklad eller motsvarande i truten, men det brukar inte vara några större problem när man jobbar och allt rullar på, det är väl mer i tider av stress som jag plötsligt kan tycka att jag behöver unna mig både det ena och det andra av onyttigheter. Och det kan väl vara okej ibland, men det behöver ju inte bli ett himla mönster som upprepar sig. Over & out!