Still you gonna have to serve somebody

Fan vad det är varmt, klagade jag missnöjt när A2 och jag gick från lunchrummet igår och solen tittade fram. Det ska man väl inte gnälla om i oktober, men tisdagar är ju springdag och jag har väl sannerligen fått min beskärda del av värme i samband med löpträning i år. Om jag anstränger mig kan jag väl komma ihåg att det tidigt i våras var så kallt att jag fick inleda med att ha på mig handskar för man kan ju inte direkt springa med händerna i fickorna, men annars minns jag mest att harva runt i 25 graders värme, stekande sol och trots att det inte funnits ett moln så långt ögat kan nå så har den här sommaren sannerligen inte känts så kort som Tomas Ledin vill låta göra gällande. Häromdagen när jag diskuterade med min dotter angående det här med att köra ett löpar-komigång-program så frågade hon mig vad mitt mål var. Fick fundera lite och sedan svarade jag Jag vill nog mest att det inte ska kännas som att jag håller på att dö. För det är lite den känslan jag har haft trots att jag springer i ett betydligt lägre tempo än det som tidigare varit min komfortzon. Antar att det är ännu en bieffekt av att bli äldre, att även konditionen tar längre tid att träna upp? Tidigare när man ska igång så har det alltid varit att man plågar sig genom fem grisiga rundor och sen är man på banan, men det verkar inte fungera så längre. 

Men! Igår tog jag mig runt den runda på 5,7 kilometer som jag bestämt att jag ska springa ända tills det inte känns jobbigt längre...utan att det kändes särskilt jobbigt. Bortsett från de sista kanske 200 meterna, men det tror jag mest sitter i huvudet. Och eventuellt också att det är ett, inte brant men segt uppförslut mot slutet av den rundan. Men resten av rundan kändes faktiskt toppen, det kan också ha spelat in att solen hade gått i moln och regnet istället hängde i luften som man lite mer kan förvänta sig av oktober, brittsommarfenomenenet till trots (var ju faktiskt Brittadagen igår!). Blev så glad! Jag bryr mig inte om att det går långsamt (för det gör det), men det är inte kul att känna sig som en gammal dammig skördetröska som stått på en loge i en massa år och som nu hackar sig fram på tre cylindrar och där man när som helst förväntar sig att motorn bara ska lägga av och det känns som att det aldrig blir någon förändring. Men plötsligt hände det alltså. NAJS! 

Åkte inom Ica och handlade mjölk, juice, yoghurt, frukt och knäckebröd och landade på drygt 300 kronor? De här matpriserna är ju för fan ett skämt, det var ju inte direkt som att jag köpte oxfilé och rysk kaviar. Åkte hem, gick en liten runda med hundarna, körde ett pass yinyoga och sedan blev det läsning tills det var dags att åka till stallet. Kom därifrån i någorlunda vettig tid, hann därför inom bibblan med sju minuters marginal för att hämta två reserverade böcker som jag tydligen missat förra gången jag hämtade. Vet inte riktigt vad jag tror ska hända om man råkar bli kvar på bibblan efter stängningsdags av meröppet-tider, förmodligen händer det ingenting (utom möjligen att det inte går att låna? vet inte riktigt hur de där systemen fungerar) utan det är väl bara att gå ut, men på något vis inbillar jag mig att det skulle vara lite som i Fångarna på fortet och att man ska bli instängd när tiden är ute, och kanske också att det skulle gå ett larm av något slag? Jaja, nu hände inget av det eftersom jag var utanför dörranra klockan 20.53. 

Idag ska jag och min man ha filmkväll, det var jättelängesen sist så det ska bli kul/mysigt. Hoppas jag hinner läsa lite innan dess, för annars spricker mitt tighta lässchema. Har ändå insett att fyra tjocka böcker på en 14-dagarsperiod var åtminstone en för mycket så en av dom får jag väl lämna tillbaks och reservera om, men tre vill jag hinna med innan det är dags att lämna tillbaks dom på måndag nästa vecka. Är lite drygt halvvägs genom nummer två, så än finns det hopp.