Algot, Anna Stina och det välsignade brännvinet

Har läst Algot, Anna Stina och det välsignade brännvinet av Jonas Jonasson, det kan du också göra. Detta är handlingen:

Jonas Jonasson är tillbaka med en oemotståndlig pikaresk om Algot Olsson, grisbondens son, och en brokig skara människor i småländska Värend, som ger sig in i den sköna och förhoppningsvis lukrativa konsten att bränna brännvin till svenska folkets fromma. Deras spår korsas gång på gång av den skuldsatte och självsvåldige greve Bielkegren, dennes hänsynslöse och oduglige son löjtnanten, samt fru och dotter som samlar på arabiska fullblod och skor.

När greven och sonen så småningom kommer fram till samma destillerade slutsats, den att alkohol=förtjänst, blir de ett lättfångat byte för Algot & Co, som har en del gäss att plocka med ädlingarna. Det hela utspelas framför ögonen på en häpen och bestört Oscar I, den andre Bernadotten på Sveriges tron.

Jag gillade den här boken, som är skriven i ungefär samma lättsamma stil som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Rappt språk, underfundiga formuleringar, oanade vändningar, kort sagt: läsvärd. Störde mig kanske pyttepyttelite på hur de grevliga talade till varandra, det kändes lite väl konstruerat. Men i övrigt en njutning. Den får fyra stora brännvinsstop av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er.

Till stallet istället, v 35 2024, pt 2

Idag var det dressyrtorsdag och 28 grader varmt. INGEN var speciellt inspirerad, kan jag väl säga, varken hästarna eller vi. Vi tog oss igenom en övning där vi red över bommar på volt i olika gångarter. Köttbullen har fått nya stigbyglar och efter ett tag upptäckte jag att den satt på fel håll, det var en säkerhetsstigbygel. Orkade verkligen inte greja med det där och då (och sen glömde jag det dessvärre sä hoppas någon har fixat det till nästa vecka, hehe) utan lade upp stigbyglarna och jaha, då skulle vi rida lätt med stå två, sitta ett. Det var fan i mig JOBBIGT, kan jag säga. Sen red vi på en liten fyrkant, travade över halva och galopperade över halva med trav- respektive galoppbommar. Gick ändå rätt bra! Med Köttbullen och galoppbommar är det lite aådär, ibland flyter det på, men hon kan lika görna bryta av till trav om hon kommer lite fel och ibland hoppar hon över dom som om det vore hinder. Alla tre scenarierna inträffade ikväll så det var nyttig balansträning för mig utan stigbyglar. 

Hej och hå

Torsdag idag, och eftersom jag ska vara ledig imorgon så kan jag (om 8 timmar) säga att första jobbveckan är avklarad. Den har väl gått rätt så bra, mest kanske beroende på att KonsultGubben har hållit sig undan. Finns ju inget värre än att ha någon i sin relativa omgivning som är så irriterande att det liksom kryper i kroppen så fort man ser den personen. Tycker jag har haft min beskärda del av såna människor, har ju precis blivit av med Herr Dysterkvist, tidigare hade jag ju JätteBebisKollegan att släpa på, innan dess var det Narcissus och innan dess så fick jag stå ut med en person som växlade mellan att vara extremt flegmatisk och extremt lynnig, vilket var rätt jobbigt att navigera mellan. Jaja. 

I förrgår pratade jag och min bror länge om det här med personalaktiviteter och AW:s och liknande, att det liksom är så socialt oacceptabelt att tacka nej till sånt, alla ska med hur dumt påhitt det än är, annars är man "en svikare". Jag har under årens lopp tillbringat ett oskäligt antal timmar med att skjuta lerduvor, köra gocart, spela fotbollsgolf, ha femkamp, sitta av julbord och liknande, och då är jag inte ens den som tackar ja speciellt ofta, men nu känner jag att NU RÄCKER DET. Min fritid är dyrbar, och den vill jag verkligen inte slösa mer av på människor jag redan träffar åtta timmar om dagen fem dagar i vecka. Inte för att alla kollegor är som ovan nämnda stolpskott, jag har också kollegor som är jättetrevliga, men det är ju inte som att man får välja att bara hänga med dom. 

Idag ska det vara en sån där aktivitet med gemensam matlagning och det kände jag noll sug efter. Dessutom kan ju inget toppa den gången vi var i Masterchef-köket i Köpenhamn, det var ju dessutom med ett litet annat urval av kollegor, mestadels såna från andra bolag som man inte träffar dagligdags så det är en lite annan grej tycker jag. Torsdagar innebär ju dessutom dressyr med Köttbullen, och det vill jag inte avstå utan tungt vägande skäl. Tungt vägande skäl är alltså inte att stå och slabba ihop nån trerätters i något restaurangkök i Tjottahejti, men det får man inte vara öppen med för det är meningen att man ska tycka allt sånt är toppenkul. Tur ändå att man har blivit så gammal och luttrad att man lite skiter i vad folk tycker om en på jobbet. 

Igår efter jobbet åkte jag och handlade, tog en promenad och sedan städade jag badrummet och bytte lakan i sängarna samt plockade lite. Idag ska jag nämligen till Fotspecialisten efter jobbet och då kan det bli tight med veckostädningen innan stallet och man vill ju inte behöva stressa och stimma och hålla på. Sen (igår alltså) kom min man hem och bestämde att han var för trött för att hålla på med Uthuset 2.0, så istället blev det filmkväll. Förra filmen vi såg var Hajar i Paris, den var faktiskt jättedålig om ni frågar mig. Igår började vi kolla på Leave the world behind, någon slags undergångsfilm med Julia Roberts som förvisso (tyckte jag) var otroligt snyggt filmad och också lite krypande obehaglig, men också ganska seg och långsam. Vi såg, vår vana trogen, hälften och sparade hälften till nästa vecka. Eller när det nu blir, har en kraftig känsla av att det är en massa stallmöten inbokade nästa vecka nämligen.  

Sen imorgon är jag ju som sagt ledig från jobbet och tar tåget till Stockholm och Tjejmilen på lördag. Första gångerna jag sprang Tjejmilen var det på söndagar, det var rätt segt att sedan behöva hetsa med att ta tåget hem samma dag. Fast på den tiden bodde min bror i Stockholm och då kom han och hämtade oss vid hotellet, då kunde vi dumpa våra väskor och sånt i hans bil, samt att vi fick åka hem till honom och duscha och byta om efteråt innan vi sedan blev skjutsade till tåget. Ett arrangemang som var väldigt lyxigt för alla utom honom. Nu bor han inte längre i Stockholm, men nu har Tjejmilen också bytt så att det numera är på lördagar, det är ju mycket bättre givet att man också bokar två hotellnätter så att man bara kan lufsa till sitt hotell efteråt, ta det lugnt och sen ägna söndagen åt att ta sig hemåt i sakta mak. Har tagit ledigt på måndagen också eftersom jag tycker det är lite jobbigt att vara på resande fot och verkligen hatar känslan av att komma hem en söndagskväll och det liksom inte återstår någonting alls mer än en natts sömn innan det är dags att börja tröska sig igenom en ny arbetsvecka. Från början hade jag tagit ledigt på tisdagen också eftersom jag vet att jag kommer att komma hem sent från stallet på måndagen så varför inte lyxa lite till, tänkte jag först, men sen fick jag tid hos tandläkaren klockan 14  på tisdagen som jag inte orkade boka om en gång till (första tiden var när jag hade semester) och då måste jag ju ändå in till stan och då kan man ju lika gärna jobba. Har dessutom rövmycket att göra på jobbet så det får väl vara lite måtta på lyxen ändå. Hehe. 

Gotta sing it before I go

Vad jag fasade mest för med att börja jobba igen efter den här skitsemestern var att behöva möta KonsultGubben igen. Innan jag gick på semester hände det ju en incident som ledde till att jag bad vår VD ta ett snack med honom angående hans attityd och uppförande. Bad sedan mitt team att hålla mig uppdaterad om något hände även under min semester, men det gjorde det inte. Och under de två dagarna som jag nu har betat av så har han inte sagt ett ljud till mig förutom ett (rätt så avmätt) "godmorgon", och enligt mitt team så har han bara pratat jobbrelaterat med dom sedan Det Där Samtalet. Skönt att det tog där det skulle då, jag är inte säker på att vår VD och jag är 100 % överens om nivån på vad som ska förmedlas när man ska "ta ett snack" med någon. 

Efter jobbet igår åkte jag till Hööks och köpte ett nytt dressyrspö. När jag köpte det där braiga spöet som gick sönder i måndags så skrattade jag lite åt mig själv att jag kommit dithän i livet att jag (nästan) utan att blinka hostade upp närmare 500 spänn för ett balanserat ridspö i kolfiber när man förr i världen lika gärna kunde bryta av en kvist från en buske. Nu var jag så lättad över att det fanns ETT exemplar av detta fantastiska spö på hyllan (numera: 0 exemplar, sorry alla andra) att jag kände mig tvingad att berätta det för hon-i-kassan, samt veva igång en lång utläggning över hur fantastiskt det var och hur bra det ligger i handen, osv osv, som hon säkert inte hade lust att lyssna på, men det fick hon helt enkelt ta. 

Åkte hem, tog en promenad. Utan hundar eftersom Laban enligt mig fortfarande behöver vila. Enligt honom så leker livet. Han haltar inte längre, så idag kan vi nog ta en lite kortare promenad tror jag.  Det var varmt och kroppen värkte, känns som att jag är i något slags skov med artrosen, allting tar emot och gör ont. Så det var inte någon speciellt härlig promenad, men man får ju gneta på och hoppas att det blir bättre. Tränade pilates och pratade i telefon med min bror när jag kom hem, sen åt jag kvällsmat och läste. Tänkte gå och lägga mig tidigt och det gjorde jag också, men kunde inte somna för det trots att jag inte sovit så många timmar natten innan. Men några fler än natten till tisdagen blev det nog i alla fall. 

Ska nu reka lite inför min Stockholmsresa på fredag. Är ledig från jobbet, ska ta bussen till staden Ankeborg, därefter tåg till Hässleholm, därefter byte till Stockholmståget. Är lite stressad över all denna logistik. Bussen till och från Nästan-Österlen kan nämligen mycket väl utan någon förvarning vara inställd på grund av brist på fordon, eller chaufförer, och då får man snällt vänta en timme till nästa avgång, så här gäller det att skapa sig marginaler. Det tråkiga är bara att om jag ska ha en avgångs marginal så måste jag åka hemifrån redan typ 09.30 och tåget går typ strax efter 12. Har väl inga problem med att drälla omkring i Ankeborg ett par timmar, men inte släpandes på en väska. För tro inte att Ankeborgs tågstation är så välordnad att det finns förvaringsskåp, i alla fall har jag aldrig sett några. Aja, det löser sig. Har också rekat hur man gör när man betalar i tunnelbanan nuförtiden, för det hinner ju ändra sig mellan gångerna man är där. Rätt svar nu är via en app såklart, så den har jag laddat ner och noterat att de gamla fina 72-timmarsbiljetterna fortfarande existerar. 

I övrigt är det så djävla mycket logistik nu. Bilen ska snart besiktigas, men har en spricka i vindrutan som måste åtgärdas först. Dessutom börjar den hinta om att det snart är dags för service, så då tänkte jag vara smart och slå två flugor i en och samma smäll. Men den lokala bilverkstaden var så lokal att den inte bytte några rutor, visade det sig. Så nu har jag fått boka en tid på CARGLASS i stan nästa vecka för byte av rutan, och sedan en tid för service av bilen veckan därpå, och därefter ska jag boka tid för besiktning. Så djävla mycket besvär, fast med en bil slipper man ju mycket annat logistiskt besvär så det får väl vara värt det ändå i slutändan. 

Fell from the roof on East 29

Igår var det rätt segt och motsträvigt. Jobbade, eller kanske snarare "jobbade", för det kändes inte som att jag fattade någonting av det jag förväntas hålla på med, man kan väl omöjligt ha glömt allt man höll på med under två futtiga semesterveckor, men det kan man tydligen. 

I söndags bad min man mig att åka inom Biltema och köpa en hängränna. Skicka artikelnummer då, sa jag och det skulle han göra men glömde det. Orkar inte ha sånt hängande över mig, körde därför inom Biltema igår, det fanns bara en modell av hängränna så just den delen gick ju att lösa utan artikelnummer, men sen var det ju oklart om det behövdes krokar att hänga upp den i, för självklart behövs väl det? fast om det hade behövts så hade väl min man sagt det? Nämnda man är inte nåbar när han jobbar, så jag stod och velade en stund, skulle jag INTE köpa krokar så kan man ju ge sig på att det behövdes, och om jag KÖPTE krokar så skulle det absolut inte behövas. Bestämde mig för att köpa krokar för säkerhets skull, jamen då fanns det väl långa, korta och ställbara sådana att välja mellan och inte fan visste jag vilka man behövde? Köpte till slut ställbara för alla eventualiteters skull dårå, sen visade det sig såklart att det inte behövdes några extra krokar. Nähäpp. 

Åkte hem, tog ut hundarna i trädgården för Laban är halt och behöver vila sig i form. "Vila" är ett relativt begrepp, i alla fall om man frågar honom, han studsar upp och ner i trappor och hoppar upp och ner i soffor och sängar på tre ben utan att det verkar bekymra honom, men han ska väl inte gå långpromenader i alla fall, och det känns ju taskigt att gå med en och lämna den andra så därför gick jag själv. Pratade i telefon med min dotter och avhandlade det senaste skvallret, hehe. Kom sedan hem och kände mig helt slut, men kvar på schemat stod både tabataträning och fotrehab. Förhandlade med mig själv om jag skulle skippa något del, men var duktig och gjorde allt. Satt sedan en stund i soffan och läste innan det var dags att byta om och åka till stallet.

Idag känner jag mig seg i huvudet, vilket är tråkigt för jag ska vara med på en utbildning som sedan ska ligga till grund för att jag ska kunna utbilda andra, så då vill man ju vara lite på hugget. Får väl hälla i mig kaffe och hoppas på det bästa. Efter jobbet så ska jag åka till macken och fylla på luft, blir tokig på bilen som tjatar om att man ska ADJUST TYRE PRESSURE varje gång den startas. Sen ska jag svänga inom Hööks och köpa ett nytt dressyrspö, sen hem, gå promenad, träna pilates och sedan SLÖA. Hoppas jag. Vi får väl se. Over & out. 

Till stallet istället, v 35 2024, pt 1

Igår stod det markarbete på schemat. Jag hade Tösen, hon var ganska trött för det var varmt i ridhuset och hon hade gått lektionen innan som (från och med denna terminen) är en hoppspecial. När jag satt upp så knäckte jag mitt svindyra balanserade dressyrspö i kolfiber, FAN OCKSÅ. Brukar alltid stoppa in spöet under sadelkåpan medan jag sitter upp, har gjort så i hela mitt fucking liv och har aldrig ens tänkt på att det skulle kunna hända något, men när jag skulle dra fram spöet efter att jag fixat med stiglädren så var det i två bitar. Jahapp.

Övningen vi gjorde var först att trava över bommar, sen skulle vi rida runt bommar som låg utlagda för att träna på svängar och rakriktning och slutligen skulle vi rida över galoppbommar och variera mängden galoppsprång mellan. Det gick rätt bra, även om det ibland känns som att man får fösa 500 kg deg runt fyrkantsspåret. Men hon längde sig när hon skulle och kortade sig när hon skulle, så det får man vara nöjd med. Sedan visade det sig att hästarna bytt hage och att stona gick i den hage som var närmast stallet, halleluja. Men sen var folk så himla söliga i spolspiltan så klockan sprang lik förbannat iväg och jag var inte hemma förrän 22.15. I helgen som gick så snackade med en som går i den dressyrgruppen jag vill byta till, berättade att jag stod i kö och hon sa att det inte var så vanligt att folk slutade där. Fast då kan den inte ha varit full på evigheter för jag vet två som nyss har börjat. Aja, det blir när det blir. Eller om. 

Livet går vidare

Tack för stöttande kommentarer i förra inlägget. Det är som det är, tomt och konstigt, men också på ett sätt en lättnad att det är över och nu behöver jag i alla fall inte ligga sömnlös och fundera över om han lider och vad som är ett värdigt liv. 
Man kan klaga på sociala medier, men i såna här fall är det faktiskt bra tycker jag. Man skriver ett inlägg där man berättar vad som hänt och så vet alla och man behöver inte dra den storyn hundra gånger om man inte vill, och när jag kom till stallet i torsdags så stod det ett gäng ridkompisar redo med stöttande ord och  kärlek och förståelse. Det var fint. 

Tillbaks på jobbet efter semestern, som semester betraktad var den inte mycket att hänga i julgranen. Första veckan var väl ändå okej, även om det var då som Remus började bli sämre, men det var inte förrän kanske på fredagen som han började bli riktigt dålig. Förra veckan var av naturliga skäl inte speciellt rolig alls, och sen var semestern slut. Note to self, två veckors semester var  ALLDELS FÖR LITE. Fast nu ska jag bara jobba fyra dagar och sedan väntar långhelg i Stockholm med Tjejmilen på lördag som lite plåster på såren. Bo på hotell och få hänga med min bästis, det ska i alla fall bli toppen. Och Tjejmilen är så kul, har dock inte kunnat träna någonting alls på typ tre veckor p g a känningar i tåhelvetet. Det är bättre nu, men inte bra. Ska till Fotspecialisten på torsdag, inte för att han kan göra något till på lördag, men man vill ju ha en långsiktig och hållbar lösning för framtiden och sådär. Runt tar man sig ju alltid, det är jag inte orolig över fast igår tänkte jag att det här får nog bli sista gången jag är med i tidtagningsklassen, framöver får det nog bli Fun Run för mig.

I lördags hade vi öppet hus i stallet och det var kul, men GUD vad jobbigt det var. För vi hade bestämt att vi skulle ha loppis också, och det är ju en hel del pyssel med det, man ska samla ihop grejer, fixa bord, prismärka och så vidare. Sen skulle vi ha prova-på-ridning, ponnyridning och sånt också, men det brukar vi ha, men det ska ju vara folk till det också. För ett tag sen slängde jag fram att ska vi inte ha ett lotteri också? och från början så var tanken att vi bara skulle lotta ut typ presentkort på ridlektioner men sen var det några som fick feeling och började tigga ihop tigga ihop priser från affärer, så plötsligt hade vi närmare 50 priser av varierande värde att fördela på två lottringar. Plus att vi hade fått låna ett gammalt chokladhjul från villaföreningen i området, så helt plötsligt kändes det som att vi hade ett mindre tivoli att organisera. Dessutom höll vi på i evigheter och dividerade om huruvida lotterna satt i nummerordning på ringarna eller ej, för vi skulle ha vinster på jämna slutsiffror och sitter lotterna i nummerordning så kan man ju lätt räkna ut var vinsterna sitter. Så vill jag minnas att det var i min barndom, där det ofta såldes lotter på ring vid olika evenemang i den lokala idrottsföreningen, men antingen minns jag fel eller så är det andra tider nu. Glasklart var det i alla fall inte och man kan ju inte börja ta av lotterna för att kolla, så det slutade med att en fick ringa till någon som visste och säkerställa att de inte satt i ordning, vilket de alltså inte gjorde. Sen skulle vi fördela och skriva listor över vinsterna i de olika lotterierna, och eftersom vi hade så många vinster så tog det en evig tid där vi hela tiden blandade ihop vad som var vad, och det var kaos fast på ett kul sätt med mycket Nämenvadfaan, nu stämmer det ju inte IGEN? och Men hur svårt kan det  egentligen VARA? och fniss. 
Jag hade dessutom tagit på mig att fixa en tipsrunda, älskar att göra kluriga och icke-googlingsbara frågor, så det tog också lite tid i anspråk för man ska ju inte bara göra frågor och hänga upp dom, det ska fixas svarsblanketter och pennor och grejer också. 

Ja, i alla fall fick vi ihop allting och vädergudarna var med oss och det enda stora misstaget vi gjorde var att loppisen öppnade klockan 11 och öppet hus började inte förrän klockan 13, men de som kom klockan 11 för att gå på loppis såg ju att vi höll på med lotterier och chokladhjul och grejer och tänkte helt logiskt att det var väl för dom där och då också, och plötsligt var vi omgivna av barnfamiljer som ville köpa lotter och snurra på chokladhjul och köpa korv och då var det lite KAOZ, minst sagt för vi höll ju fortfarande på att plocka fram. Men det löste vi. Jag hade tagit med mig de trådlösa högtalarna från Clas Ohlsson med tanken att spela festlig musik och riggade upp allting i god tid, men sedan gick allt i ett så till den milda grad att jag inte förrän vi höll på att plocka undan efteråt kom jag på att jag hade glömt att trycka på PLAY. Så kan det gå. Det var ändå en härlig lördag med härlig gemenskap där man känner att föreningslivet, wow ändå va? 

Nu är jag alltså back in business på jobbet och ska snart börja med att plöja igenom två veckors mailskörd. Har varit inne och gjort småjobb ett par gånger under semestern, så det tar nog inte så lång tid. Sen är kalendern fullpepprad med månadsmöten som måste betas av på fyra dagar för det gick inte att boka in några i början av augusti för då var folk fortfarande på semester. Och sen är det stallet ikväll. Puh. Jaja, det är väl bara att köra på. 

En ny stjärna har tänts på himlen i natt

Igår var jag tvungen att fatta det där skitjobbiga beslutet som jag tror alla djurägare fasar för, att få låta gamla gubbtaxen Remus somna in. Han drabbades ju av pankreatit i våras och det har gått lite upp och ner, ibland har det varit lite bättre, ibland lite sämre. När det är en så pass gammal hund så tycker jag också det svårt att veta vad som är vad när det inte är som vanligt, mår han inte bra eller är det bara åldern, eller kan det kanske vara värmen? Den senaste veckan blev han i alla fall märkbart sämre och då ska man börja fundera på hur länge man ska hålla på, när det är dags att ge sig, vad kan prognosen vara, finns det mer man kan göra? och försöka balansera det mot djurvälfärden. Livet ska ju handla om mer än bara att överleva.

Har grubblat över detta dag och natt den senaste veckan, men igår var det dags att låta honom få återförenas med Hilding och Boris. Det blev en fin och värdig avslutning där han först fick en lugnande spruta, sedan fick han, som bara fått dietfoder det senaste året, slicka i sig av det godaste godiset medan han blev kliad bakom örat tills han somnade. Det var det bästa slut jag kunde ge honom och jag vet att det enda och rätta, men herregud vad jag saknar honom.

Kvinna saknad

Har läst Kvinna saknad av Mary Kubica och det kan du också göra om du är sugen på en spännande bladvändare. Detta är handlingen:

Shelby Tebow är den första som försvinner. Inte långt senare försvinner Meredith Dickey och hennes sexåriga dotter Delilah, bara några kvarter från där Shelby sist sågs. Hänger försvinnandena samman? Efter en omfattande polisutredning, som väcker fler frågor än ger svar, förblir fallen olösta.

Nu, elva år senare, kommer Delilah plötsligt tillbaka. Alla vill desperat veta vad hon har råkat ut för, inte minst hennes pappa och bror, men när sanningen väl uppdagas vänds allt uppochner ...

Jag gillade den här boken, den var spännande, rätt oförutsägbar och med ett par rejäla twister. Ibland var det lite svårt att hålla ordning på vem som var vem och nu och då, men på det stora hela välskriven. Den får fyra rejäla yogapass av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er.

Semester dag 8

Igår lyckades vi resa de tre återstående takstolarna på Uthus 2.0. Firade med bubbel och hämtmat och sen fick jag feeling och föreslog att vi skulle spela flipper på Playstation, så det gjorde vi och jag vann. Hehe. 

Idag var det upp i ottan, promenad med hundarna och sedan iväg till stallets fixardag. Röjde sly utmed ett staket, såg två ormar slingra sig iväg, brände mig på nässlor, stack mig på hagtorn, blev biten av myggor men vad gör man inte för föreningslivet?

På hemvägen körde vi inom Max och köpte varsin lyxshake, men de måste ha gjort något med receptet eller nåt för den var inte alls lika god som vanligt. Vi gjorde i och för sig samma erfarenhet förra sommaren på väg till eller från Göteborg, men tänkte att det kanske bara var otur. Men nu är det officiellt slut mellan oss och Max lyxshake. Min man tycker Biltemas motsvarighet är fantastisk, men jag tyckte den smakade kemikalie den enda gång jag har testat. 

Kom hem, fikade och sedan hasade min man sig ut för att ta ett ryck med Uthus 2.0. Jag slöade i soffan ett tag innan jag hasade ut i köket och gjorde pannbiff till middag. Sen åt vi och kollade på Love Is Blind UK. Sen tog jag ett glas vin och började kolla på The last of us som alla hyllade när den kom, men på den tiden hade jag/vi inte HBO eller MAX som det heter nuförtiden. Men nu så ska jag väl sent omsider se om den är så fantastisk som alla påstod. Min man påstår att den bygger på ett dataspel "och såna serier blir aldrig bra", källa: min man. Vi får väl se som sagt.

Semester 2024, dag 6+7

Igår var det helt obarmhärtigt varmt, kvavt, klibbigt, äckligt. Gick en runda med hundarna på morgonen, då regnade det ungefär tio droppar per minut, men innan jag hunnit hem så sken solen igen. Kom hem, städade, loggade in på jobbdatorn för att svara på en fråga jag fått på sms från en i mitt team, det tog kanske tio minuter men löste många problem så det får det väl vara värt. Gick till affären och hämtade mina nya filtar från Ellos. Blev mycket nöjd med dom, no more fleece for me. Släpade mig ner en gång till för att handla, men i övrigt gjorde jag inte många knop förrän det var dags att åka till stallet. 

I morse vaknade jag med en huvudvärk som om jag bälgat i mig alkohol i stora mått istället för bara dricka en flaska bubbelvatten efter ridningen. Eller så hade jag druckit för lite? Det går alltid att skylla huvudvärk på något, min man säger till exempel alltid att det är "väderomslag på gång" om jag säger att jag har ont i huvudet. Förr hade jag en såkallad väderskalle, kunde liksom förutspå att nu blir det regn/åska även om himlen var klarblå, enbart baserad på känslan i huvudet, men sen jag slutade med hormonbaserade preventivmedel så försvann den rätt tveksamma superkraften.
Lika kvavt och klibbigt idag, gick en långsam promenad medan svetten rann i strida strömmar. Kom hem, tränade pilates, gjorde fotrehab, åt lunch. Nu ska jag göra lite föreningslivsarbete, däraf att jag faktiskt sitter vid en dator och kan brodera ut texten mer än när jag bloggar från telefonen. Sen ska jag masa mig ner till bibblan och hämta böcker, och när min man kommer hem ska vi resa de tre återstående takstolarna till Uthuset 2.0. Sen ska vi dricka bubbel och äta hämtmat som en variant av taklagsfest. Imorgon är det fixardag i stallet så några vilda utsvävningar blir det dock inte. 

Till stallet istället, v 33 2024, pt 2

 Igår när jag körde till stallet så var det TRETTIOEN GRADER I SKUGGAN. Det är ju nästan inte mänskligt, i alla fall inte på våra breddgrader, i alla fall inte om ni frågar mig. Ridhuset visade sig vara bästa, eller åtminstone minst dåliga, platsen att vara på eftersom det är isolerat och därför också till viss del också håller värmen ute. En port var öppen, den vette ut mot paddocken där det pågick en ponnylektion och Köttbullen var förfärligt brydd över det varje gång vi red förbi, kan inte påstå att hennes fokus var hos mig direkt. 

Vi red ett pass med mycket övergångar, det var ändå ansträngande. Gick rätt så bra, man kan ju inte precis begära stordåd i sån värme. Knatade ner till hagen med Köttbullen, hon trampade mig på foten när jag skulle hindra henne från att äta gräs. Tidigare på dagen hade jag blivit biten i armen av ett russ som jag precis försäkrat var "världens snällaste" för en nybörjare, tack och lov hade hon ryggen mot mig då och såg det inte. När jag kom tillbaks igen så var det bara att ta ytterligare en häst och traska samma väg en gång till. Sen satt jag en god stund på kontoret och bläddrade i pärmar för att hitta information till en tipsrunda som vi ska ha i stallet och som jag ska göra frågor till. Förr när man gjorde tipspromenadsfrågor var det ju bara att bläddra lite i Bra Böckers Lexikon så fick man inspiration, men nu när alla har tillgång till Google så är det inte riktigt samma grej, nu är grejen att hitta på icke-googlingsbara frågor i stil med Vilken är högst av ponny A och B? 1.A, X.B, 2.De är lika höga. Ska nog gå att få ihop något på det jag hittade bland hästarnas pass och liknande. 

Jag hade så mycket

Har läst Jag hade så mycket av Trude Marstein, en bok som jag nappade åt mig från Nyss Återlämnat-hyllan på bibblan sist jag var där. Detta är handlingen:

Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.

Jag gillade den här boken, den var välskriven och väldigt tät och intensiv. Det var egentligen inte så mycket handling, utan man fick följa Monika genom hennes liv och hennes relationer. Många relationer blev det, en del helt obegripliga och jag kom på mig själv med att tänka Men är du ALDRIG nöjd? men det ska man kanske inte behöva vara heller? Den här boken får fyra portioner pinnekött av fem möjliga, march till bibblan. 

Semester 2024, dag 5

Idag skulle jag BARA TA DET LUGNT, tänkte jag. Sov uselt, vaknade av min mans alarm klockan 5, lyckades somna om men väcktes 06.45 av att Remus skällde på ett flygplan. Han gör det, eller rättare sagt är det de där vita strecken som blir på himlen som av någon okänd anledning irriterar Hans Majestät så mycket att han måste meddela omvärlden att såväl luftrummet som hans ego har kränkts. Låg kvar (min man hade stängt in hundarna på nedanvåningen, förmodligen trodde han att jag på det viset skulle få sova ostört) och hoppades på att han skulle tröttna. Sen gick det en katt genom trädgården så att även det Johanssonska territoriet kränktes och då började Tage (som ofta sitter i fönstret och spanar ut) ge hsls och då var det väl lika bra att masa sig upp och kicka igång dagen.

Tog en promenad med hundarna efter frukosten, det var orimligt varmt fast klockan inte alls var särskilt mycket. Pratade i telefon med min dotter under tiden, fick feeling och gick 13,8 kilometer. Kom hem, släppte ut hönsen, gjorde fotrehab, åt lunch och sen tänkte jag inleda Operation Bara Ta Det Lugnt. Satt i trädgården med hönsen, låg på soffan och läste, tog en powernap, hade det allmänt gött tills min man kom hem och ville ha hjälp med att resa takstolarna på Uthus 2.0, för sånt klarade nog inte ens självaste Charles Ingalls av själv (eller gjorde han det? Var ju inte jättelängesen jag läste-om hela serien men antingen framgick det inte eller så kanske han fick hjälp av någon granne eller varför inte Caroline, eller så hade han nåt för djävla fiffigt knep som vi inte kände till). Det var ju ett djävla pyssel visade det sig, vilket inkluderade en massa klättrande upp och ner på stegar, tunga lyft och arbete med skruvdragare. Efter 2,5 timmar var tre av sex takstolar på plats, resten ska vi fixa på fredag. Sedan har man väl taklagsfest? Eller är det när allt är på plats? Osäker här. Får rådfråga Charles Ingalls ande.

Dödstrött nu, hoppas på en god natts sömn. Imorgon ska jag hämta nya filtar som jag köpt på rea på Ellos, blev akut dödstrött på våra noppiga sletna fleecefiltar som genererar statisk elektricitet och drar åt sig vartenda hundhår som finns i hela världen. Har köpt tre nya i bomull som jag hoppas kommer att ge min soffslappande tillvaro ett rejält lyft.

En nästan sann historia

Har läst En nästan sann historia av Mattias Edvardsson, detta är handlingen:

I mitten av 1990-talet påbörjar Zackarias Levin en skrivarutbildning på Lunds universitet. Där lär han känna tre personer som kommer att påverka hans liv på oväntade sätt. De är alla på flykt från någonting och delar samma dröm om att få skriva. Men i takt med att de kommer närmare sin lärare, den framstående poeten Li Karpe, och dessutom lär känna den legendariska författarikonen Leo Stark, förändras för alltid deras bild av skrivandet - och kanske av hela livet.

Tolv år senare får Zackarias sparken från sitt mediejobb, flickvännen dumpar honom och han tvingas flytta tillbaka till sin mamma i Skåne. För att försörja sig bestämmer han sig för att skriva en bästsäljare om den där omvälvande tiden då Sveriges stora författarstjärna försvann spårlöst och en av Zackarias närmaste vänner dömdes för mord.

Men minnet är inte alltid pålitligt. Och vad är egentligen viktigast: att förhålla sig precist till sanningen eller att berätta en bra historia?

Jag har tidigare läst Lova mig tystnad, En familjetragedi, Goda grannar och En helt vanlig familj och tyckt lite olika om dom, men den här tycker jag nog var den sämsta. Det var liksom inget i berättelsen som intresserade mig, karaktärerna kändes tillgjorda och tvådimensionella och språket var liksom urvattnat pladdrigt på ett sätt som gjorde att jag tappade intresset nästan med en gång. Den här boken får två små studielån av fem möjliga och då är det enbart på grund av att jag har gillat annat han skrivit. 

Semester 2024, dag 4

Kom hem sent (som vanligt på måndagar) från stallet och hade extremt svårt att komma till ro trots att jag inte behövde stiga upp tidigt nästa dag. Det var varmt i sovrummet, min man snarkade och låg och sparkade med ena foten på Remus' lilla ramp (som han, Remus alltså, använder för att ta sig upp i sängen med) så det blev jättekonstiga ljud med oregelbundna mellanrum. Flydde till mitt Flickrum™ men då var det istället för kallt. Somnade väl till slut, men någon god natts sömn blev det icke. 

Tog en promenad med hundarna, kände mig helt stel och sleten. Kom hem, tränade pilates, åt lunch. Slappade omväxlande i soffan och i trädgården hela eftermiddagen. Somnade i soffan och vaknade och var helt lost. Åt glass för att vakna till liv, kände mig dekadent. Åkte till stallet för att vara med på privatryttarmöte, vilket var helt odramatiskt. Kollade in den där dressyrgruppen jag vill vara med i, bestämde mig sedan för att maila och ställa mig i kö. Någon gång slutar väl ändå nån? Blev sedan i vanlig ordning ståendes och babblandes alldeles för länge, så sen var det bara hem och i säng. 

Till stallet istället, v 33 2024, pt 1

Igår red vi fram ute i skogen där vi travade och stod i lätt sits hela tiden, vilket var apjobbigt och såklart också meningen. Sen red vi ett pass på stora utebanan med mycket galopp, fattningar från och övergångar till trav och skritt. Jag hade Tösen och hon kändes fin men jag hade hellre haft ett helt pass på banan även om jag fattar att det är bra för hästarna med lite variation. Aja. Det kommer ju en tid när det inte finns mycket mer än ridhus att välja på så det gäller ju att passa på. 

Semester 2024, dag 3

Idag är väl den första riktiga semesterdagen, lördag och söndag är man ju ändå ledig men idag fick alla utom jag (kändes det som) gå upp när väckarklockan ringde och ge sig av till grottekvarnen. Jag låg kvar och drog mig till strax efter sju, gick sedan upp, åt frukost, promenerade en knapp mil, kom hem, tränade tabata och gjorde fotrehab. Åt  lunch, har gjort matlådor som vanligt så det var bara att mikra. Låg på soffan och sms:ade med en kompis, tog en powernap och nu sitter jag i skuggan under äppelträdet och läser en bok medan hönsen sprätter runt omkring mig. Kan inte tänka mig något göttigare att göra än just detta och tänker inte göra något annat förrän det är dags att åka till stallet. 

Semester 2024, dag 2

Inte orkade väl jag sitta uppe ända till 22.30 och kolla på beachvolleyfinalen igår men det verkar ju ha gått bra ändå. Idag ville min man att vi skulle ta en road trip till Staffanstorp och hämta ett sängbord hos en äldre släkting som skulle flytta till ett seniorboende där det inte fick plats. Min man har inte heller plats för något sängbord men tyckte att jag kunde byta ut min trista IKEA-hurts som jag har bredvid sängen mot detta enligt honom HELT FANTASTISKA sängbord, handgjort av en ännu äldre släkting som inte längre är i detta livet, tror det var hans mammas morfar eller liknande. Jag bryr mig inte så mycket om sängbords utseende, däraf IKEA-hurtsen som en gång utgjorde en del av ett skrivbord som inte längre finns kvar, det viktigaste är att det finns plats för klockradion, mobilen och högen med böcker med mera, så om min man tycker att IKEA-hurtsen ska ut och farbror Vadhannuhettes sängbord ska in så inte mig emot. Emotsatte mig dock själva roadtrippen, eller rättare sagt om min närvaro verkligen krävdes? Det gjorde den inte visade det sig, så han for iväg och jag satte mig med fötterna i ett fotbad och kollade på herrarnas OS-final i handboll, en match som dog efter en kvart ungefär och därefter inte var ett uns spännande. 

Min man återvände hem med inte bara ett handgjort sängbord i masurbjörk utan också en matta och två matsalsstolar eftersom han aldrig kan säga nej när någon erbjuder honom något. Vi får väl se om och var vi ska ha dom, eller inte. 

Igår när jag var ute med hundarna så gick jag förbi den lilla sjön som finns här i byn. Strängt taget är det väl inte mer än en damm modell större, men den har i alla fall ordet "sjö" i det officiella namnet även om i alla fall de äldre i byn aldrig säger något annat än "NN:s damm" där NN var mannen som lät anlägga den. HUR SOM HELST. Rätt ofta är det folk som fiskar där, rätt många av dom är ukrainska (tror jag) gästarbetare som jobbar på de omkringliggande grönsaksodlingarna och de ska väl ha något att förströ sig med på sina lediga dagar som jag får förmoda att de har. Hoppades för deras skull att de hade mer än en, för igår när jag passerade cirka 09.45 så satt det fyra stycken vid ett bord på vilket det stod minst tjugo burkar starköl plus ett helrör Smirnoff. En av dom hade precis dragit upp en knapp decimeterlång fisk och det tjoades och tjimmades och fotograferades i vad jag uppfattade som ny frisk fylla, inte att det var rester från gårdagen. Det är ju ändå starkt jobbat? Tror ALDRIG NÅGONSIN att jag känt sug efter alkohol så dags, men det finns uppenbarligen dom som är annorlunda.

Släppte ut Ulrika och kycklingarna ur ungdomsgården idag. På allmän begäran kommer här en bild på sötgrynen från när de var nykläckta och höll sig någorlunda stilla.

Nu är det semester!

Fast det räknas kanske inte förrän på måndagen? Sista jobbdagen var otroligt hektisk och jag vet redan nu att första veckan efter semestern kommer att bli a week of hell, men den dagen den sorgen. 

Vår VD hade ett snack med KG, oklart vad som sades men vi kan ju åtminstone hoppas att han kommer att hålla DJÄVLIGT låg profil resten av tiden. Fick också veta att han ska vara ledig två veckor i september och sen kan väl nedräkningen börja. Har också kommit överens med VD att minsta lilla övertramp från KG kommer att rapporteras och då kommer åtgärder att vidtas.

Igår var egentligen springdag, men har tyvärr fått lite känningar i foten/tån så nu får jag väl backa bandet något. Surt. Åkte hem, gick ut med hundarna i ösregn, tränade ett pass pilates och sen åt vi sallad till kvällsmat och kollade på säsongsavslutningen av säsong 2 av House of dragons. Tycker manuset är rätt tunt för att vara en så otroligt påkostad historia? 

Idag tog jag en lite kortare promenad än vad jag brukar på helgerna eftersom bronsmatchen började redan klockan 10. Efter den städade jag i hönshuset, tränade benpass, gjorde fotrehab, åt lunch och sen satt jag ute i trädgården och läste en stund innan det var dags för damernas OS-final i handboll som vanns helt rättvist av Norge som jag hejade på. Kul för dom, men åh vad det hade suttit fint med ett svenskt brons också. 

Ska snart resa mig och börja med maten. Imorgon tror jag det är dags att öppna upp i hönsgårdens ungdomsgård och låta Ulrika och kycklingarna gå ihop med resten av flocken. Kycklingarna smiter ju ändå in och ut genom nätet när de känner för det och idag hittade jag två av dom ute i trädgården också. Lika bra att låta mamma Ulrika få möjlighet att haka på för hon är inte helt nöjd med att de är så äventyrliga.

Christine Perfect ligger fortfarande på sina ägg som enligt mina beräkningar ska kläckas om cirka 10-12 dagar. Hoppas hon håller ut, hon har ju legat bra länge eftersom hon började ruva nästan samtidigt som Ulrika. 

Åh nej, Sverige-Danmark 30-25 och Sverige missar bronset IGEN

Jaha, det var ju en synnerligen deppig avslutning av OS för svensk del. Först den snöpliga förlusten mot Frankrike i semin och nu en lika snöplig förlust mot Danmark där Sverige faktiskt spelade jättebra hela tiden, men Danmark var tyvärr ett litet snäpp bättre. Och i handboll är marginalerna så små att det räcker med det där lilla snäppet. TYVÄRR. Tur att OS snart är slut så ens nerver kan få återhämta sig.

Snart semester...?

Idag är sista jobbdagen innan min fjuttiga tvåveckorssemester som just nu nästan känns som att man både kan ha och mista den, men såklart ska det vara GÖTT att vara ledig. Mindre GÖTT att det är så sjukt mycket att göra och att jag måste lämna mitt lilla team på två personer som båda är nya och oerfarna, men det är som det är. 

Det är ju ingen hemlighet att vi alla stör oss på KonsultGubben, inte bara för att han totalt avsaknar känsla för när det är läge för att socialisera och när det inte är det. Om man sitter och vrålstirrar in i sin skärm och skriver så att fingrarna går som lärkvingar över tangentbordet och bara på sin höjd svarar ett förstrött Mmm när någon pratar med en så är det väl en tydlig signal att man inte är sugen på att chittchatta om väder och vind? Men det hindrar inte KG från att göra just detsamma. Eller som häromdagen, när min kollega satt på sitt rum med stängd dörr och inte svarade när KG knackade på för hon satt i telefonkö. Trots det öppnade KG dörren och trots att kollegan pekade på sitt headset så började han prata med henne. Ska man vara tvungen att säga att om dörren är stängd och ingen säger Kom in när man knackar så betyder det att man är U-P-P-T-A-G-E-N? Det var just vad min kollega sa till honom och han bara javisst, oh ja, men han verkar också vara en sån person som, när han blir tillsagd, lägger sig platt och låtsas vara med på allt och sen ändå skiter i vad man säger till honom, den typen känner man ju till (tyvärr). Sen är han också en sån som fäller helt ovidkommande kommentarer om ingenting som man heller inte har bett om och det är extra irriterande om man står och blåjobbar med något och så glider någon förbi med en kaffekopp i handen och bara Jaha och här står ni och håller på med era små prover eller liknande. 

Två gånger om dagen har vi korta avstämningsmöten där vi går igenom hur vi ligger till med produktion och kvalitetskontroll i förhållande till kommande utleveranser. Alla är med, alla får samma information men ändå så tycker KG att det är hans uppgift att efter i det närmaste varenda möte gå och upplysa mitt team om vad som är på gång, som om de led av någon form av begåvningshandikapp och behövde att någon förklarade lite extra. Det irriterar extremt mycket. Och så har han så djävla mossigt språkbruk. När han ska ha tag på någon i mitt team så är det inte Var är X och/eller Y? utan Var har vi flickorna någonstans idag? med ett tonfall som om han spelade grosshandlaren i en pilsnerfilm. 

I onsdags eftermiddag hände det en incident. De två som utgör mitt team stod ute i labbet och jobbade med något, KG hovrade omkring i samma lokal och gjorde något annat. Sen kom städerskan, vi har en städfirma och i vanliga fall är det en kvinna i åldern medelålders plus, men nu har hon semester och istället är det en ung tjej som städar. Hon kom in i det rum där mitt team plus KG befann sig, hälsade och sen satte hon sig på huk för att byta en påse i en av papperskorgarna. Då ställer sig KG bredbent framför henne och bara Du behöver inte falla på knä för mig, HÖHÖHÖ. Det låter ju kanske inte så farligt när man ser det i skrift, men tonfallet, kroppsspråket och hela situationen var allt annat än okej. När jag fick veta detta igår så höll jag på att explodera, tänkte att nu DJÄVLAR ska han och jag ha ett snack. KG "jobbade hemifrån" igår och det var kanske tur för istället gick jag till vår VD och sa att jag ville att han tog ett snack med KG angående hur vi talar till och med varandra och hur det harmonierar med våra värdegrunder. Berättade vad som hänt och VD:n blev med sina mått mätt skogstokig och tyckte att det här var "långt över gränsen" för vad som var acceptabelt. Så nu ska VD:n ha ett snack med KG, inte för att jag egentligen tror att det hjälper för vissa människor är och förblir idioter om de så blir tillrättavisade av Gud Fader själv, men i alla fall sker det någon form av markering att det inte är okej istället för att det ska höhöhö-tjejer-har-ingen-humor-gubbskrockas bort och normaliseras. 

Detta tog både tid och kraft. Åkte hem, hann bara gå en kort runda med hundarna, städade sedan undan det värsta och sen var det dags för handboll, stall, hem och duscha och i säng. Låg i sängen och kollade på matchen mellan Norge och Danmark, hejade på Norge för Danmark behöver sannerligen inte ha både dam- och herrlag i final, och de vann. Nu får vi möta Danmark i bronsmatchen imorgon, heja heja.

Idag är som sagt sista dagen innan semestern. Känns rätt så overkligt måste jag säga.  Har noll semesterplaner men det är ju inget nytt under solen och precis så som jag vill ha det. Eller ja, kanske ska jag ju gräva en damm i trädgården? Den som lever får se. Nu måste jag ta tag i det kaos som väntar på mig, hejpåre. 

Till stallet istället, v 32 2024, pt 2

Igår var det äntligen dags för dressyrtorsdag med Köttbullen! Varmt var det och vi valde att rida ute i paddocken istället för inne i ridhuset för där var det som en ångbastu efter att gruppen innan oss hade svettats runt i 45 minuter. Två personer har bytt grupp och går nu i dressyrgruppen på tisdagar istället, den som jag ville byta bort mina måndagar mot, men det var väl därför den var full dårå. Lyxigt att bara vara fyra personer, men hoppas såklart att det också fylls på för det ska ju vara ekonomi i det hela också. 

Vi red "ett lätt uppmjukningspass" som ändå var svinjobbigt såklart. Mycket övergångar och Köttbullen blev så fin. Tycker också att hon har stärkt sig bra i galoppen och klarar att hålla galoppen även om det råkar vara en häst framför och utan att man behöver driva som en vansinnig i varje steg. Formen i galoppen lämnar fortfarande väldigt mycket att önska, men Rom byggdes ju som bekant inte på en dag, osv. 

Efter lektionen rann svetten om oss alla och Gud vad gott det hade varit med den flaska iskallt bubbelvatten som jag förberett och som stod hemma på köksbänken till ingen nytta. Hästar skulle ut i hagar och de går fortfarande i sina sommarhagar, långt åt helvete från stallet så det tog ju sin lilla tid. Det är ju då nackdelen med att bara vara fyra, för ibland är det så att man ska släppa ut fler hästar än de som går med på ens lektion för att inte det ska bli kvar en hel drös till efter sista lektionen för då är det sent och alla vill hem, man vet ju hur det känns när man ska vara tvungen att traska i flera omgångar, så det faller på de tidigare grupperna, vilket innebär att man inte alls kommer hem så tidigt som man kanske hade önskat, men det är ju bara att gilla läget.  

Åh nej, Sverige-Frankrike 28-31 efter förlängning

Hann se och/eller höra merparten av Sveriges match innan ridningen och det såg ju så bra ut trots att säkert 26 500 av de 27 000 i publiken hejade fram fransyskorna med väldiga jubel och Allez les bleus-skanderande, och Sverige ledde faktiskt nästan hela matchen. Men det går ju som bekant fort i handboll och vips stod det 25-25 och så var ordinarie tid slut och det blev förlängning. Samtidigt började min ridlektion så det var ju bara att lägga telefonen i fickan och släppa matchen. Lika bra det, visade det sig ju. Två såna här sura förluster på två dagar är ju nästan mer än vad man mäktar med (antar att det kanske är snäppet värre för spelarna än för mig), fast för damerna finns det ju ändå fortfarande ett brons att spela för. Så det får vi väl hoppas på nu då. 

Moss grows fat on a rolling stone

Igår höll jag fan i mig på att TAPPA DET på jobbet. Orkar ej gå in på detaljer, men vi har en man som har strategisk inkompetens som sitt signum så fort det kommer till sånt som han inte brinner för. Vilket är rätt mycket, verkar det som i alla fall, men som de flesta karlar verkar han komma undan med det. Nu har han skött, eller ska man kanske säga "skött" vissa arbetsuppgifter åt en annan person som är på semester och det är alldeles otroligt mycket jag vet inte och jag kan inte och oj vad det här är svårt när man inte är van och skulle du kunna fixa ditt och jag hade behövt ha lite hjälp med datt. 

Förra sommaren erbjöd jag mig att göra manuella återrapportering av tillverkningsorder för det tar inte så lång tid för mig men jättelång tid för honom eftersom han inte bara är strategiskt inkompetent utan faktiskt inte heller fattar hur vissa saker och ting hänger ihop systemmässigt, men framför allt inte anstränger sig ens ångan av ett piss för att faktiskt sätta sig in i hur saker ska göras. Fick inte så mycket som ett tack för  att jag skötte kanske hälften av hans extra arbetsuppgifter under den perioden, medan VD:n av samma person blev höjd till skyarna för att han hade hjälpt till lite vid några enstaka tillfällen när det hade kört ihop sig. Så i år kan man väl säga att det inte kom några som helst sådana erbjudanden från min sida utan vill den strategiskt inkompetente ha min hjälp så får han be om det, och inte ens då gör jag mer än exakt det han ber om även om jag i normala fall kanske skulle ha gjort hela flödet när jag ändå höll på. 

Igår hade jag en rätt körig dag där min plan var att jag skulle jobba från 05 till kanske 10-nånting, sen åka hem och vara ledig ett par timmar för att sedan jobba färdigt resten av dagen i anslutning till de möten som var inbokade sent på eftermiddagen. Tog därför inte med någon matlåda för jag tänkte att då MÅSTE jag ju åka hem, haha. Vid halv elva, precis när jag tänkte att jag skulle packa ihop och bege mig, kom den strategiskt inkomptente (DSI) tassande och mumlade något om att han hade problem med den manuella återrapporteringen av ett par tillverkningsorder p g a att han hade gjort ett fel när han skapade dom och nu visste han inte hur han skulle göra och kunde jag försöka hjälpa honom med det för de orderna skulle gå som igår då. Det tog mig väl kanske 15 minuter att fixa till det och precis när jag var klar så kommer han väl tassande med ytterligare ETT DJÄVLA BERG av tillverkningsorder som alla skulle skeppas iväg som igår och som han fan i mig hade samlat på hög i säkert en vecka. Fullständigt slet dom ur handen på honom och när han stod kvar och glodde så fräste jag åt honom att jag skulle fixa det men kunde han bara avlägsna sig därifrån eftersom jag hade skitmycket att göra? Han försvann som en oljad blixt och Farmen-Christina 2 fick jobba ytterligare en timme med att rätta till hans fel. Åkte sedan hemåt, svängde först inom Bygg-Max för att köpa nåt himla spikband till min man och sedan inom Jula för att köpa hylla till duschkabinen samt motorolja eftersom bilen antytt att den ville ha det. Tappade flaskan med motorolja på parkeringen så den gick sönder, men det märkte jag inte då eftersom det bara blev en pytteliten spricka. Kom hem, hann inte äta lunch förrän det var dags att koppla upp sig på första mötet. Var med på det mötet, åt sedan lunch, tog en promenad och höll på att svettas ihjäl eftersom det var cirka tusen grader varmt. Kom hem igen, betade av återstoden av arbetsdagen och sedan var det dags att åka till stallet, men först skulle jag fylla på olja i bilen. Oljeflaskan hade jag ställt ifrån mig i trappan upp till andra våningen när jag kom innanför ytterdörren, och nu visade det sig att den läckte och att det var en pöl med olja i trappan. Plus en pöl i framsätet där flaskan legat på vägen hem. Plus att jag fick olja på tröjan och på bilnyckeln som jag höll i handen och FAAN VAD JAG HATAR SÅNT HÄR. Torkade och fixade och hade mig och sen när jag var redo att bege mig, ja då hittade jag inte bilnyckeln. Eftersom jag bara hade varit på ett mycket begränsat antal platser sedan jag höll den i min hand så fick jag irra fram och tillbaka mellan bilen, köket, badrummet, ställen jag visste att jag varit på. Tittade i soporna (där jag slängt oljeindränkt hushållspapper), i tvättkorgen (där jag slängt oljefläckad t-shirt), på hallbyrån, handfatet, diskbänken, INGEN DJÄVLA STANS fanns den där bilnyckeln. Till slut hittade jag den i soffan, där jag satt mig ner i två sekunder tidigare. 

Kom iväg, hann precis fram i tid till stallet där jag lovat att hjälpa till som stallvärd åt en nystartad grupp med nybörjare. Sen var det styrelsemöte där det bjöds på tårta för det var en som fyllde år, så det var ju trevligt. Sen hem, in i duschen, i säng. Somnade nästan med en gång trots att jag druckit kaffe, men vaknade vid 22.45 igen. Såg de sista tio minuterna av matchen Norge-Slovenien där Norge förlorade. Skickade ett tröst-sms till min norska kollega och somnade sedan om ganska obehindrat, men det var  ändå rätt segt att gå upp i morse. Idag är det jobb, sen hem och ut med hundarna, städa och sedan till stallet för dressyrtorsdag med Köttbullen. Missar damernas semifinal pga det, jag var övertygad om att de skulle spela den sena matchen eftersom de ska möta Frankrike för jag tänkte att om de spelar den tidiga matchen så går väl publiken (den franska) hem sen? men så tänkte uppenbarligen inte arrangörerna. JAJA. Om de förlorar så är det kanske lika bra att inte ha plågat sig med det? PS: det är rätt skönt att OS är slut på söndag så att man kanske kan få tillbaks sitt liv lite. 

ÅH NEJ, Sverige-Danmark 33-34 och där rök OS-medaljchansen för herrarna

Hörde inledningen av denna match på radiosporten och följde den sedan via nån livestream-rapporterings-nånting plus peppiga sms från min norska kollega som också är handbollsfantast och vi hejar solidariskt på varandra, utom när Sverige och Norge möts såklart, och framför allt: vi håller ihop mot dansken.  

En uddamålsförlust är så djävla sur och speciellt som det IGEN blev ett tveksamt domslut i slutsekunderna som inte VAR-granskades. Precis som i semifinalen i EM i januari med andra ord. Det hade nästan (fast bara nästan) varit bättre att förlora med sådär tio mål, för då är man ju liksom inte bättre än så. Men att förlora med ett, då kunde man precis lika gärna ha vunnit. Det hjälper ju inte att inget annat lag som mött Danmark varit SÅ nära att slå dom, för nära skjuter ingen hare osv. Aja. Bara att tugga i sig och gå vidare. 

When he started sweet-talkin' to me

Igår morse hade jag ett kameramöte med min danska chef och när han frågade hur läget var så drygade jag mig lite och sa att det var ju extremt ansträngande att bara behöva och ta emot en massa guldmedaljer i OS hela tiden. Min chef tittade på mig med stenansikte och sa att han tänkte låtsas som att ljudet inte fungerade. Tröstade honom med att vi kunde ju ta ett nytt snack efter handbollen för då var saken nog i ett annat läge. 

Drog jag igång Max-appen vid tiotiden för att hålla ett öga på hoppfinalen samtidigt som jag jobbade, men vad hade man för det när Henrik von Eckermann går och drullar av hästen? Tyckte så djävla SYND om honom att jag höll på att börja gråta för jag tycker att Henke verkar vara så genuint schysst person som är så mån om sina hästar, och det är så djävla snöpligt att ha byggt upp en jättesatsning hela detta året och så är det over & out efter tjugo sekunder. Sen hoppades jag att Steve Guerdat skulle få guldet istället, men det ville sig ju inte för honom heller utan det blev mannen med det i alla fall på svenska mycket skojfriska namnet Christian Kukuk (som min kollega Stefan sa: Stammar han eller?) som tog hem segern. Jamen ändå kul för honom såklart. Kukul. 

Jobbade och kom som vanligt inte från jobbet i tid. Åkte och tränade intervaller efter jobbet, FY FAN vad det var jobbigt för det var 26 grader varmt och solen stekte och alltså Gud vad jag längtar till krispig höstkyla i det sammanhanget. 45 minuter med 30 sekunders löpning och 30 sekunders gång senare satte jag mig i bilen och susade hemåt med alla rutor nedrullade. AC i all ära, men det finns väl inget som slår att köra med öppna fönster när det kommer till att svalka sig. Och varm var jag, det ska gudarna veta. Kom hem, stapplade ut med hundarna en liten runda och sen när jag kom tillbaks så bestämde grannen att Tage skulle få ha en playdate med deras hund. Ibland får jag nästan uppfattningen att han, grannen alltså, gillar Tage mer än vad han gillar sin egen hund, hehe. Detta är för övrigt helt ömsesidigt, jag tror Tage alla dagar i veckan hade kunnat tänka sig att flytta in till grannarna utan att sörja sin gamla flock nämnvärt. Efter att de hade rasat en stund, till synes helt oberörda av den 26-gradiga värmen så gick var och en hem till sitt så att säga. Jag tränade ett pass pilates och gjorde fotrehab och sedan var det dags för damernas kvartsfinal. Gud vad spännande det var! Sen när segern är ett faktum så vill man ju gotta sig i eftersnack och intervjuer, men tycker det rent generellt är rätt så dåligt med det under OS? Likadant i halvtid, då vill man ju höra någon av spelarna, kanske coachen samt studions analys av läget, men nu visas bara hopklipp av målen i första halvlek. Skärpning, Max, eller vilka det nu är som bestämmer. Och GUD vad jag saknar Claes Hellgren som kommentator! Hon som är expertkommentator nu går ju på som om hon är coachen (Kom igen nu! Håll ihop det här! Stå tight bakåt! Håll ihop nu!) och laget kan höra henne, och han som är själva kommantatorn refererar ju bara exakt vad som händer men man får inga förklaringar till något. Och i handboll går allt så fort så det är minsann inte så lätt att hinna se och fatta varför det blev avblåst eller varför det målet blev bortdömt. Kan också passa på att säga att jag tycker Sveriges tredjematchställ eller vad det nu ska föreställa, är jättefult, nästan helt vitt med bara nån blå och gul rand på ärmen. Det finns väl ändå inget vitt i den svenska flaggan? Slut på gnäll från tv-soffan. Efter matchen lufsade jag ner till bibblan och lämnade tillbaks två böcker varav en oläst för jag har inte hunnit pga OS och den gick inte att låna om. Får väl reservera om den när jag kommit i fas. Sen hem, duscha och i säng. 

Idag ska jag göra ett nytt försök att jobba såkallad delad tur eftersom möten är inbokade både arla och särla men inget mitt på dagen. Ska också göra ett nytt försök att åka till Jula och köpa en hylla till duschkabinen på hemvägen. Vi får väl se hur det går. Sen hem, jobba klart och så direkt till stallet där jag först ska vara stallvärd och sedan är det styrelsemöte. Detta innebär dessvärre att jag missar herrarnas kvartsfinal mot Danmark, men jag vet inte om mina nerver klarar det ändå så det kanske inte gör så mycket, hehe. Missar också slutet av damernas semifinal imorgon pga ridning, jag trodde att de skulle spela den sena matchen eftersom de ska möta Frankrike men nähä, det blev den tidiga. Jaja. De får väl försöka klara sig utan mig, haha. 

Hurra, Sverige-Ungern 36-34 och Sverige är i SEMIFINAL!!!

Puuuh, sitter och andas ut efter en jättejättedramatisk match med damerna som var absolut jämn och där Sverige låg under med ett mål när det bara var sekunder kvar, men så lyckades Koppang tråckla in 29-29 när klockan visade 59.58. Så blev det förlängning och där tog Sverige ledningen och spelade ett makalöst försvarsspel och det dröjde ända in i andra förlängningshalvleken innan Ungern ens gjorde mål. Men nu var Sverige faktiskt det bättre laget och Ungern kom liksom inte till. HÄRLIGT! Nu väntar Frankrike i semifinal! 

Left to walk the sands evermore

Igår började min man jobba igen efter sin semester, och minnesgoda läsare undrar kanske hur det gick med hans projekt att riva ner och bygga upp vårt uthus, ett projekt som jag förutspådde inte skulle bli klart under dessa fyra veckor  och visst är det kul att ha rätt, men jag hade blivit gladare om det hade blivit klart. Vilket det alltså inte blev. Inte så att min man legat på latsidan, för det har han verkligen inte gjort. Det är väl mest det här att han är en sån himla tidsoptimist trots att varenda människa vet att alla byggprojekt måste multipliceras med faktor pi för att ens komma i närheten av rimlig tidsåtgång och kostnad. Men inte han, som ändå är snickare?Plus att han inte direkt förberedde någonting, så hela första veckan gick faktiskt åt till att tömma uthuset och åka och beställa virke, så i praktiken var det väl tre veckors riv & bygg. Nu ligger alla föremål som under årens lopp tryckts in i uthuset utspritt i trädgården under olika presenningar och allting ser ut som en krigszon i Aleppo. Blir trött och försöker titta åt andra hållet. 

Själv jobbar jag sista veckan nu innan jag går på två veckors semester, men det känns helt ärligt varken bu eller bä och nästan som att det kunde kvitta, men nu är det som det är och jag kommer inte att klaga när jag väl är ledig. 

Igår jobbade jag sent p g a möte. Åkte hem, måste dessutom åka en omväg pga vägarbete. Gick ut med hundarna, lyssnade på radiosporten eftersom det var kval till den individuella hoppningen. Sen slutade radiosportens sändningar så jag fick fippla igång Max-appen och lyssna men det var ju helt värdelöst utan bild faktiskt. Tycker inte heller att Petronella Andersson är jättebra som expertkommentator, förlåt men så är det. Hon pratar så entonigt och jag irriterar mig på att hon säger "steg" istället för "språng" (man säger väl ändå att hästen tar x galoppsprång på en distans, inte att den tar x STEG? det låter helknasigt tycker jag), att hon hela tiden säger "kommer lite nära på det hindret men det är okej", "rider lite si men det är okej", "gör lite så men det är okej", allting är OKEJ. Plus att hon nu vid det här laget har sagt varianter på  "motivera sin häst" och jag sa häromdagen att säger hon ordet motivera en gång till så skriker jag, och knappt hann jag uttala meningen förrän det kom att han måste motivera sin häst lite mellan hindren i trekombinationen. Skrek dock inte annat än i tanken.
Kom hem med hundarna, tittade klart på kvalet på tv:n istället för att träna tabata. Det är ju ändå bara OS en gång vart fjärde år! Kände också att min träningsvärkande kropp nog inte dog av en extra vilodag plus att jag skulle ju ändå rida senare på kvällen. 

Åkte till stallet, lyssnade på radiosporten på hemvägen och hörde när Mondo både tog OS-guld OCH satte nytt världsrekord. Ändå mäktigt. Kom hem, duschade, kunde i vanlig ordning inte somna och sov sedan som en kratta. Störigt. Idag blir det trixigt att jobba för den individuella hoppfinalen börjar redan klockan 10 och skulle jag bara ha jobbat så hade jag ju kunnat ha på Max-appen lite i bakgrunden, men nu ska jag ha två möten på raken just vid den tidpunkten, och då får man väl ändå vara lite fokuserad. Och då menar jag inte på hur Henrik och King Edward ska kunna ta hem det där individuella OS-guldet som alla vi i hästsekten drömmer om att han ska göra, utan kanske på det man har betalt för att utföra. Tisdag är springdag, idag får det nog bli intervaller för det ska bli en varm och solig dag. Sen hem, ut med hundarna, träna pilates och sen är det ju kvartsfinal i handboll för damerna. NERVÖST, även om det har sett bra ut hittills, men det är ju något med damerna och när det börjar dra ihop sig till medaljchans som inte riktigt har klaffat hittills. Imorgon är det sedan dags för herrarna som ställs mot ödesmotståndaren och hittills obesegrade ärkefienden DANMARK. Gulp. Men den matchen missar jag p g a styrelsemöte i stallet. Det kanske är lika bra, för nu är det ju bara vinst som gäller och man blir ju så deppig när det inte går som man vill. 

Till stallet istället, v 32 2024, pt 1

Tog min minst sagt sletna och sargade kropp och åkte till stallet för höstterminens första lektion och återförening med Bästa Måndagsgruppen™. Det har ju droppat av lite folk det senaste året tyvärr. Två har bytt riddag, tre har av olika skäl slutat helt, bara en ny har tillkommit.  Såklart är det jättelyxigt att vara en grupp med bara sex ryttare, men någon vidare ekonomi i det är det ju inte, så frågan var väl hur länge vi hade fått hålla på, det ska ju helst gå mer än plus minus noll. Men igår hade gruppen i alla fall fyllts upp med fyra nya friska krafter, så det kändes ju ändå hoppfullt. Alla nya verkade trevliga också, så det kändes ju bra.

Fick Tösen. Jag gillar ju henne även om det ibland känns som att man föser 500 kg deg runt fyrkantsspåret, men hon är snäll och lugn och rör sig trevligt. Just "rör sig trevligt" kändes som en välgärning när man kom med grym träningsvärk och ridsår efter helgens bravader. 

Vi red övningen "The Swedish Castle" och den kan man ju vid det här laget, hehe. Det gick väl inte jättebra till en börja med, Tösen stod emot ganska mycket och jag hade väl inte riktigt ork och kraft att driva henne framåt på det sätt som hon behövde. Men mot slutet av lektionen (såklart) lossnade hon och kändes jättefin. Var också gött att galoppera och bara kunna sitta nästan som om man satt i en fåtölj, jämfört med Köttbullens fyrtaktiga och liksom wobbliga galopp som inte är det minsta bekväm. 

Efter ridningen så fick vi knata ner med alla hästarna till de hagar som ligger absolut längst bort, det blir nästan 2,5 kilometers promenad fram och tillbaka och det var nästan mörkt när vi kom tillbaka till stallet igen. Det har kommit påbud att hästarna ska gå ute så länge som det bara går för att spara på kostnader på foder och strö som skenat i höjden de senaste åren, så det är väl bara att gilla läget. Var hemma 22.15, stön. Fast då var jag tvungen att köra en omväg pga vägarbete. 

För någon vecka sedan började jag fundera på om jag inte ändå skulle försöka byta grupp, för även om jag älskar Bästa Måndagsgruppen™ och ridlärare A så känns det också som att de här tiderna långsamt dödar om man ska uttrycka sig lite drastiskt. Vet att det finns en dressyrgrupp på tisdagarna som börjar klockan 19, då hade jag varit hemma 21.15 om det hade varit som igår och en timme gör rätt mycket. Och även om ridlärare A är jättejättebra när det kommer till hoppningen och min mesighet så är det ju ändå dressyr jag gillar mest. Plus att man i den gruppen rider samma häst hela tiden, och då hade jag ju antingen kunnat fortsätta trimma med Köttbullen, eller också ridit någon annan för att utvecklas lite mer (som ridlärare A påstår att jag gör när jag rider olika hästar, säger inte emot men jag GILLAR ju inte att byta häst, hehe). Ältade det här i tanken några dagar och kom fram till att jo, fan, fördelarna överväger. Så när jag ändå höll på att messa med ridlärare N om något annat så passade jag på att btw, vet du om det finns några lediga platser i tisdagsdressyrgruppen? Och så var den full, så det var inte mer med det. Funderar dock på om jag ska ställa mig i kö, någon gång borde väl någon sluta också? Aja, det löser sig. 

När alla ljuger

Har läst När alla ljuger av Peter Pohl, detta är handlingen: 

Fjortonåriga Lotta har allt hon kan önska sig. En familj som bryr sig om henne, hon bor i ett stort hus, och hennes pappa tjänar så mycket pengar att hon får allt hon pekar på. Hon har också världens bästa kompis, Kicki. Men en dag hittar hon Kicki mördad i hennes eget hem, och bara dagar senare omkommer Lottas pappa i en bilolycka.
Livet vänds uppochner. Tiden efter de fruktansvärda händelserna är mycket svår, och det blir inte lättare av att Lotta får en känsla av det är något som inte stämmer. Det verkar som att det döljer sig något mörkt under ytan, och att det finns en annan förklaring till allt som har hänt. Lotta och hennes storebror Robin söker efter en förklaring. Desto närmre de kommer sanningen, desto mer osäkra blir de på om de verkligen vill känna till den.

Peter Pohl skriver som alltid bra, inkännande, skickligt. Det är i den här boken som så många andra mycket elände, det är ond bråd död, sorg, frånvarande vuxna och generellt väldigt mycket som skaver. Kan inte låta bli att undra hur Peter Pohl egentligen mår, det måste ju finnas ett stort mörker inom honom?Just den här boken kändes väldigt daterad, det var mycket med disketter och lösenord och en känsla av att "det där med data" är något mycket komplicerat (det är det ju också, men användarvänligheten har väl ändå ökat något sedan 90-talet). Många av hans böcker är ju daterade till 50-talet och det känns helt okej, men 90-talsstämpeln låter sig inte sväljas lika enkelt. Sen kändes hela den här delen med poliserna-som-inte-var-poliser lite...ansträngd. Den här boken får tre systemdisketer av fem möjliga. 

BOOT CAMP 2024

I helgen var det dags för BOOT CAMP i stallet, den traditionsenliga. Räknade ut att det blir åttonde året i rad för mig. Vissa år har vi även haft höst-BOOT CAMP och trots att vi alla var helt slut efter helgen så var vi helt eniga om att vi måste lobba för att det ska bli av i år också. Vi är nästan alltid samma gäng, plus minus några, som återkommer så det är också kul. 

Fick Köttbullen, hurra! Eller hon kanske inte tyckte det var så hurra för henne. Betet har varit bra i år, så hon (och alla andra också ska tilläggas) hade lagt sig till med en riktig gräsmage och det kändes som att det var med nöd och näppe sadelgjorden gick om henne, men så ska det kanske vara efter en riktigt bra semester. 
Första passet red vi dressyr och jobbade med framdelsvändningar, som gick oväntat bra för att vara Köttbullen men det var nog för att det inte var den där hat-övningen där man gör en halv framdelsvändning i varje hörn av en liten fyrkant, utan mer sådär som man brukar göra dom längs med spåret, och sedan red vi Swedish Castle, som övningen som jag lärt känna som Slottet tydligen heter internationellt, som också är att man rider på en liten fyrkant och så gör man en volt utåt i varje hörn så att det ser ut som att man rider som det där märket för fornlämning. Det gick också rätt så bra även om Köttbullen stod emot och inte ville ställa igenom riktigt i högervarvet, men det är väl hennes variant av att inte komma ihåg lösenordet till datorn efter semestern. 
Pass två red vi ut i skogen, jag trodde det skulle vara svettigt och fullt av flugor och bromsar, men det var faktiskt riktigt behagligt och flygfäna lyste med sin frånvaro, vi hade i och för sig sprayat på oss och hästarna ett ton flugspray innan vi red iväg så det kanske hade med det att göra? Riktigt najs var det i alla fall. Sen var det hem och fixa i ordning hästarna och sedan byggde vi bana till morgondagens pass och slutligen ledde vi ut hästarna i hagarna som ligger låååångt bort. 

Det var dag ett. Igår var dag två, då började vi med att hämta in hästarna. Jag och hon som hade Knubbis gick lite tidigare än de andra som skulle vänta in så att alla skulle gå samtidigt till två andra hagar än ponnyhagen. Precis när vi lunkade in på stallplanen började det mullra lite och två minuter senare kom ett hällregn som fick självaste Syndafloden att verka som ett svagt flöde. Tio minuter senare kom resten av gänget, fullständigt genomdränkta, det var nästan så vi skämdes som stod där under tak, torra och välbehållna. 
Första passet igår var markarbete/hoppning. Först red vi övningen Klockan, som är fyra bommar på en volt, en övning som är mycket svårare än det låter om ni frågar mig, i alla fall när man ska rida den i galopp, i alla fall om man rider någon som Köttbullen som inte riktigt har det i sig att ordna upp det där själv om det inte stämmer med avståndet, och då blir det att i alla fall jag tappar fokus på nästa bom. Men det gick väl ändå någorlunda tyckte jag. Sen skulle vi hoppa några små hinder och lägga ihop det med Klockan så att det blev som en liten bana. Det gick också bra fastän Köttbullen landade i fel galopp och sedan bytte till korsgalopp så det kändes lite knöligt genom svängen till nästa. Men hon är ju snäll och hoppar ändå även om ryttaren inte är det minsta behjälplig pga beslutsångest kring om man ska  bara köra på fastän det känns för djävligt eller försöka bryta av till trav och hinna rätta galoppen eller kanske ta nästa hinder i trav? Aja, vi tog oss runt i alla fall. 
Sen fick vi frågan om vi ville rida ut i skogen eller rida på banan sista passet, och det var lite blandade viljor så vi röstade och majoriteten ville ha ett pass på banan. Vilket väl ändå skulle visa sig vara tur, för det kom fler såna riktiga skyfall under sista timmen. Som vi alltså tillbringade i ridhuset, mestadels i trav och galopp och inte en stigbygel fick användas under hela passet. Nu är man lagom mör, kan man ju lugnt säga. Det passar ju utmärkt att ridskolan börjar idag...eller kanske inte. Men det är bara att gilla läget. Har i alla fall haft en toppenhelg. 

Hurra, Sverige-Japan 40-27 och Sverige är i kvartsfinal!

I morse var det dags för gruppspelets sista måstematch, nervöst! var bara förnamnet för jag har sett ett par av Japans matcher och de, japanerna alltså, är små, kvicka som tusan och har ett par riktigt vassa skyttar. Men nu var Sverige TACK OCH LOV sig likt och efter en lite skakig inledning där Japan ledde i tio-ish minuter så tog Sverige kommandot och började ösa in mål samtidigt som Thulin spikade igen. 

Jag kommer ALDRIG att glömma det TRAUMA som skapades den gången Sverige ledde med tio bollar över Polen och man trodde att jaja, det här vinner dom lätt, och sen var det som om hela Sverige gick i baklås och det slutade med att Polen vann. Sen den gången vågar jag aldrig hoppas förrän det står bortom allt tvivel, så när det stod typ 36-25 och var fem minuter kvar började jag ändå andas ut lite. Hehe. Nu blir det kvartsfinal i alla fall! 

Hurra, Sverige-Slovenien 27-23

Det här blir nog världens kortaste handbollsblogginlägg för jag såg inte matchen, men: Sverige vann, och har därmed vunnit alla matcher utom en och har chans att vinna gruppen OM Tyskland slår Norge, så just nu: Heja Tyskland (tror dock på norsk seger men man kan ju alltid hoppas). 

Men HURRA! Sverige-Kroatien 38!!! - 27

Jag får erkänna, jag hade inte ens tänkt se den här matchen, inte bara för att den gick samtidigt som hoppningen utan för att det kändes så deppigt att behöva se Sverige bli mosade av Kroatien, allt annat kändes som en omöjlighet med Gottfridsson avstängd och både Claar och Pettersson skadade (som väl var så var Max Darj tillbaka i laget igen) men framför allt för att hela laget var så ohyggligt...uppgivna i matchen mot Slovenien i förrgår. Kunde såklart ändå inte låta bli att ha igång matchen på telefonen och kastade ett öga då och då och efter bara ett litet tag så låg Sverige under med fem mål och då kände jag mig lika uppgiven som laget verkade i Slovenienmatchen. Några minuter senare låg de under med tre och sen var det plötsligt lika och i halvtid ledde de istället med tre mål och nu blev det svårt att fokusera på hoppningen (som inte gick jättebra för Sverige tyvärr).  Tre mål är ju i princip ingenting och Kroatien är Kroatien, men Palicka spikade igen, Thulin var inne och räddade en straff och framför allt fungerade både anfalls- och försvarsspelet lysande medan kroaterna blev alltmer frustrerande. Sen var det plötsligt semifinal i bordtennis med Truls Möregårdh i semifinal som adderade ytterligare en dimension till begreppet split vision. Nu lever hoppet om en kvartsfinal även för herrarna, fast först måste Japan besegras på söndag. Den matchen missar jag nog dessvärre pga boot camp men men.

The apprentice

Igår var det stressigt på jobbet PLUS kval till hoppfinalen PLUS damernas handboll som gick SAMTIDIGT. Fick dra igång Max-appen och ha på ljudet så jag åtminstone kunde lyssna med ett halvt öra medan jag knogade på. Okej, ibland blev det kanske mer än ett halvt öra, i alla fall när det var Sverige som hoppade. Alla som någon gång har ägnat sig åt hästhoppning brukar nämligen också engagera sig rent fysiskt när någon annan hoppar genom att till exempel lyfta ena benet, man hjälper liksom till tycker man. Tur att det inte sammanföll med något kameramöte, för det såg nog rätt märkligt ut framför ett skrivbord. Följde sedan resten på Radiosporten och DOG nästan när Peder fick en vägran. Men vidare till final kom dom i alla fall, puh. Och damerna vann ju sin match, så allt var frid och fröjd i min lilla OS-bubbla. 

Åkte hem, gick en rätt lång promenad med bara Laban och Tage, tycker det är lite för varmt för Remus och så går han så himla långsamt när han är trött, och det blir han ju av värmen. Så han fick stanna hemma med min man. Kom hem, körde ett benpass och sedan städade jag och funderade på hur jag skulle lägga upp morgondagen. Idag har jag nämligen varit inhoppare för vår logistikansvarig, och först var det bara att skriva ut följesedlar och det kan ju inte vara så svårt tycker man. Men sen skulle man också ha koll på en herrans massa saker både systemmässigt och ute på lagren, så min plan att sluta tidigt insåg jag redan igår att den skulle spricka. Har hela dagen känt mig som en himla prao, men tror jag har fixat det mesta åtminstone. 

Fredag är ju också = springdag, och hur i helvete skulle jag lösa det med äran i behåll när det dessutom skulle bli närmare 30 grader varmt? JAG TYAR INTE, kved jag i tanken. Dessutom måste jag handla också, plus att jag måste åka hem som ett spjut för att hinna se hoppningen. Sen kom jag på att jag skulle ju kunna åka till jobbet som vanligt, dra igång vissa grejer ute på labbet som jag gör för att det ska vara klart när mitt team kommer klockan 7, och när jag är klar med det som kräver min insats så är klockan strax efter 6, då skulle jag kunna ta en timme ledigt, köra iväg till mitt vanliga ställe, springa min vanliga runda och sen stanna till vid affären strax intill som öppnar klockan 7, handla och så vara tillbaks på jobbet typ 07.10. Nu är problemet bara att jag HATAR att springa på morgnarna, i alla fall gjorde jag det förr i tiden även om jag gillar att "få det gjort". Men eftersom jag också HATAR att springa när det är varmt så var det lite som att välja mellan pest och kolera (och då väljer man ju kolera eftersom dödligheten är något lägre). 

Planen visade sig vara utmärkt och det var inte så jobbigt som jag mindes det (vilket inte betyder att det inte var jobbigt, för det var det). Termometern stod på blygsamma 12 grader och det var mestadels skugga eftersom solen fortfarande stod så lågt. Skönt. Dönade sedan in på Ica, handlade lite snabbt, åkte till jobbet, blaskade av mig, bytte om och var redo att starta dagen som logistik-praktikant. Nu ska jag strax plocka ihop och åka hem för att se finalen i hoppningen (HEJA SVERIGE) och lida med handbollsherrarna i tanken (HEJA SVERIGE). Sen är det BOOT CAMP för hela slanten i helgen. På måndag börjar ridskolan igen, undrar i vilket skick man är då? Gulp. 

Vi har alltid bott på slottet

Har läst Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson, detta är handlingen.

En gång var de sju i familjen Blackwood. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret till bären var äldsta systern Constance. Hon misstänktes för mord på sina föräldrar, sin bror och sin faster, men frikändes. Sedan dess lämnar hon aldrig slottet, sätter inte foten utanför dess trädgårdar.
Farbrodern Julian åt av giftet men överlevde. Numera rullstolsbunden skriver han maniskt på sina memoarer. Merricat, Constances lillasyster, kom inte till bords alls den där kvällen för sex år sedan, eftersom hon skickats till sängs utan mat som straff för olydnad. Det är hon, Merricat, nu arton, som berättar historien. Och hon gör allt för att skydda sin storasyster, om hon så ska tvingas använda häxkrafter. En dag besöker deras kusin Charles slottet. Omedelbart hotas dess sköra, mörka hemligheter.

Jag har försökt mig på Shirley Jackson förut, har läst Hemsökelsen men tyckte inte den var något vidare trots att självaste husguden Stephen King tycker den är toppen. Tyckte helt ärligt inte heller att Vi har alltid bott på slottet var jättemycket att hänga i julgranen även om den ändå började rätt så lovande. Men sen tyckte jag att den vattnades ur och mest blev rätt så meningslöst pladder som inte direkt berörde. Den får två sockerskålar av fem möjliga. 

Hurra, Sverige-Sydkorea 27-21 och Sverige är i kvartsfinal!

Ja, det här var ju en match jag bara såg en bråkdel av lite då och då eftersom den hade den dåliga smaken att börja klockan 11.00. Fumlade igång Max-appen på telefonen men just nu är det inte så lite KAOZ på jobbet så det var inte riktigt läge att säga att nä hörni, vänta lite nu för nu är Sverige i numerärt underläge och behöver mitt stöd. Men det gick ju tydligen vägen ändå, hehe. Såg lite då och då, bland annat när Sydkoreas svenske coach Henrik Signell peppade sitt lag med GO EVEN TIGHTER, GO EVEN FASTER, men det hjälpte inte. Nu blir det kvartsfinal oavsett hur det går i matchen mot Slovenien, tjoho.  

Augusti?

Jaha, så var det augusti och den här veckan har jag börjat få dra på helljuset när jag kör till jobbet på morgnarna, i alla fall när jag kör genom skogen. En månad kvar, sen är det officiellt höst, och nästa vecka börjar ridningen. G-A-L-E-T. 

Igår hade jag en jobbdag där inget gick som planerat. Min plan var att jobba till kanske...11? och sedan åka hemåt med avstickare till i nämnd ordning: Willys för hundmat till Laban och Tage, Jula för att köpa grejer till duschen, veterinärkliniken för inköp av Remus' specialfoder, för att sedan komma hem, äta lunch, gå ut med hundarna en sväng och sedan beta av eftermiddagens två möten. Men nähä, då var det jobb-KAOZ av stora mått så det var bara att kavla upp ärmarna och försöka reda ut vad som hänt och hitta lösningar. Kunde inte ens sluta min vanliga tid utan fick jobba över. Svängde inom Willys och veterinärkliniken på hemvägen, sket i Jula. Kom hem, gjorde fotrehab och sedan var det dags att smacka igång datorn och fortsätta arbetsdagen. Naturligtvis drog de här mötena ut på tiden så handbollen hann börja. Fick smyga igång Max-appen på telefonen och kolla med ljudet avstängt. Nu var det ju med facit i hand för all del inte så mycket att kolla på, men det vet man ju aldrig. Mötena betades av, matchen också och sen var klockan kvart i sex och det enda jag hade ätit sedan lunch var en näve nötter. Tog en banan och gick ut på en promenad. Mötte kyrkvärden som jag brukar byta några ord med då och då, vi stöter på varandra ibland men eftersom våra hundar i det närmaste hatar varandra så är det sällan vi gör något mer än bara vinkar på avstånd, men nu kunde vi för en gångs skull föra ett helt normalt samtal om väder och vind. Kom hem, åt en försenad kvällsmat och kollade på matchen mellan Egypten och Frankrike där det var mycket nära att Frankrike åkte på sin tredje raka förlust men som genom ett mirakel och halvblinda domare lyckades Fabregas (tror jag det var) tråckla in ett oavgjort i samma sekund som klockan slog över till 60:00, ett mål som blev godkänt fastän han enligt mig låg med två ben och en arm i marken inne i målgården innan bollen lämnade handen. Sedan var det läggdags. Hodeladihodeladi hoppsan vilken dag.