BOOT CAMP 2020

Har varit på BOOT CAMP i stallet för fjärde sommaren i rad. Det har blivit en mycket fin tradition, det är också kul att vi i stort sett är samma gäng som återkommer år efter år. I år hade vi en ny ridlärare som precis tagit examen från Hippologen. Känner (till) henne sedan tidigare för hon har gjort praktik på ridskolan och haft vår grupp vid några tillfällen i höstas (tror jag i alla fall det var, man har ju minne som ett såll). 

Fick Köttbullen. Det var jag nöjd med. Var också nöjd med att det faktiskt inte var som att börja på ruta ett igen som jag trodde, utan att det faktiskt gick att få henne gå i någorlunda skaplig form i alla fall i skritt och trav i vänster varv. Höger varv - NJA. Där var det mer en kamp. Men det är ju som det är med den saken. Galoppfattningarna var ju inte heller mycket att skriva hem om, det blir slängtrav i racerfart och så får man vara glad om man kan lyckas gasa i ett hörn så att det blir galopp. Det blir i alla fall oftast rätt galopp, alltid något. Pojken hade ju också jättesvårt att fatta galopp i början, och det var nästan omöjligt att få honom att fatta vänster galopp. Där är det lite konstigt med Köttbullen för hon är ju extremt stel i högersidan och borde ju då välja vänster galopp istället, kan man ju tycka. Men det gör hon inte. Däremot blir det ju sällan några fina fattningar på hjälperna. Fick ett "tips" från en ridkompis att lägga till rejält med ytterskänkel för det hade hon testat på en annan häst som haft svårt för att fatta galopp och det hade funkat bra. På Köttbullen resulterade det i att hon sparkade bakut. EJ ÖNSKVÄRT, hälsar dressyrtanten. Hehe. 

Aja, hade i alla fall kul på det här lilla tvådagarslägret. Vi red två dressyrpass, ett pass markarbete och ett pass hoppning. Köttbullen gillar att hoppa, så det är faktiskt nästan lite kul även för mig som inte gör det. Pojken hoppar utan att krångla, men är alldeles otroligt seg och man får driva som galning för att han inte ska säcka ihop och självdö mellan hindren. Dressyren på Köttbullen går ju som sagt SÅDÄR, men i alla fall framåt. 

Vi lyckades naturligtvis också pricka in sommarens varmaste dagar med temperaturer upp mot 30 grader. STÖN, säger jag. Tur att vi har ett isolerat ridhus för det var faktiskt den svalaste platsen man kunde uppbringa. I alla fall ett tag. Hade ej pallat att rida i stekande sol, den saken är säker (fast jag minns tydligt att det var exakt det vi gjorde när vi hade boot camp 2018 som ju var den varmaste sommaren i mannaminne så hade någon sagt att vi skulle göra det så hade man väl bara bitit ihop och gillat läget). 

Idag börjar höstterminen och min semester slutar. Tyckte ju att jag var så himla smart som bestämde mig för att börja jobba på en tisdag, men idag har känts så himla konstig. Boot campen var på fredag och lördag istället för lördag och söndag som det brukar. Alltså kändes lördagen som söndag, men så var det ju söndag igår och så var jag ju som sagt ledig idag, och därför har idag också känts som söndag. Tre söndagar i rad känns väl lite sådär, men eftersom jag faktiskt ska jobba imorgon har jag försökt söndaga mig lite. Baka bröd och fixa matlådor och sådär. OCH SÅ ÄR DET MÅNDAG? Måste hela tiden intala mig det så jag inte glömmer att åka till stallet. Sen gäller det att komma ihåg att det är tisdag imorgon så jag inte tror det är måndag bara för att det är första jobbdagen. Ack vilket besvär. Men det dröjer nog inte länge förrän man är tillbaks in i selen igen. Over & out.