Luke Ellis har alltid vetat att han är speciell. Det är inte bara hans extrema begåvning, det är också den märkliga påverkan han har på sin omgivning varje gång han blir riktigt upprörd. Ett glas som spricker i tusen bitar utan att någon rört det, en tallrik som faller ner och krossas mot golvet. Det Luke inte vet är att någon haft ögonen på honom och hans svårförklarliga talang länge. En natt blir han kidnappad och flugen till en plats belägen djupt inne i skogarna i Maine: Institutet. Där utnyttjas tillfångatagna barn med ovanliga förmågor som brickor i ett farligt globalt spel. ”Institutet” har känslan av en klassisk King, och anspelar samtidigt på dagens nyhetsrubriker och våra ännu mörkare rädslor inför framtiden.
Jag påbörjade den här boken för vad som känns som evigheter sen, typ i vintras? Den började bra, men blev sedan lite seg och lite för lätt att lägga ifrån sig till förmån för korttidslån på bibblan. Väldigt många karaktärer att hålla ordning på, väldigt många begrepp som man inte hade en aning om, stasiljus och prickar och flyttankar och olika avdelningar hit och dit. Men sen blev det spännande igen. Nu är jag ju ett rätt så oreserverat fan av Stephen King sedan första gången jag läste något av honom (Carrie, som jag sträckläste kedjerökandes, liggandes på en madrass på golvet i ett rum jag hyrde när jag precis flyttat hemifrån, året var 1985) så jag har överseende med både det ena och det andra. Den här boken får tre starka parapsykologiska fenomen av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar