Har jobbat RÖVEN av mig på sista tiden och har därför inget kul att skriva om. Ska kanske följa mitt eget bloggtips till Mirre och blogga på samma tema som nattradion har. Ett av förra veckans prat-tema var: Saker jag dumstressar över.
Det jag dumstressar mest över är saker som går sönder och teknik som trilskas. Finns inget som kan få mitt blodtryck att stiga så mycket som när bilen inte startar eller när pannan spelar död och vägrar värma huset eller när tv-rutan är svart som natten oavsett vilka knappar man trycker på OCH MAN INTE FATTAR VAD MAN SKA GÖRA. För då måste man ringa en hantverkare, och finns det något jag hatar så är det att ringa hantverkare. För de svarar aldrig, och om de mot förmodan svarar så lovar de att de ska komma och "titta på det" och så dyker de aldrig upp, och om de mot förmodan dyker upp så säger att de ska "hem och räkna på det" och sen hör de aldrig av sig igen. Hade haft mer respekt för någon som sagt "nädu, det här har jag inte lust med, du får ringa nån annan" än någon som påstår att hen ska "hem och räkna på det" (och varför ska de alltid HEM och räkna, har de inget kontor att vara på?). Plus att man har känslan av att man inte pratar samma språk och liksom inte kan förmedla saker på ett korrekt sätt. Tvingades för ett tag sedan och diskuterade vår automatshunts beteende med en rörmokare och kände mig som en treåring. Det är en mycket ovärdig känsla.
Plus: ni minns dom där tuffa killarna som satt längst bak i klassrummet på högstadiet och gungade på stolarna och kastade papperstussar och snus och la krokben och mest kommunicerade medelst knuffar och grova garv? Dom som gick fordonsteknisk eller bygg eller möjligen el-telelinje på gymnasiet och som man föraktade litegrann för man tyckte dom var så bonniga och tölpiga. Det är DOM som är dagens hantverkare. Som man är HELT OCH HÅLLET BEROENDE AV. Det känns ju SÅDÄR om ni frågar mig.
Obs, det fanns säkert andra, helt vanliga killar som gick dom här linjerna och som var hur schyssta som helst, men dom la man ju inte märke till. Och det finns säkert hantverkare som är jätteplikttrogna och håller vad de lovar och passar tider och så vidare, men jag har nästan bara träffat på den andra sorten. Ingen blir gladare än jag om jag har fel i den frågan.
Andra saker jag dumstressar över är långsamma människor. Eller när jag måste förhålla mig till långsamma människor, vänta på att de ska bli klara och så vidare. Har ett par människor i min relativa omgivning som är så söliga att en snigel framstår som en pilgrimsfalk i jämförelse. Får tvinga mig själv att andas i fyrkant när jag tvingas bevittna hur de agerar helt planlöst och irrar omkring som om de hade all tid i världen på sig.
Saker jag måste jobba med, tydligen, eftersom man INTE KAN FÖRÄNDRA ANDRA UTAN BARA SIG SJÄLV, som de här vidriga livsstilscoacherna brukar trumpeta ut med jämna mellanrum. Har lust att hugga av mig ena benet och ersätta det med en k-pist samt skjuta vilt omkring mig, som tjejen i Planet Terror. Hon stod minsann inte rådlös när det körde ihop sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar