Hurra, förlust med två mål MEN I OS!

Alltså handboll. Världens roligaste sport att titta på, världens dramatik blir det fan i mig ALLTID när Sverige spelar. Första halvlek var väl sådär, lite många bortkastade bollar från Sveriges sida men ändå okej. Men i andra! Dusjebajev junior drog en boll i huvudet på Källman så att han säckade ihop och blev liggande i ett kritiskt läge, och sen var han borta resten av matchen och sen följde det ena eländet efter det andra. Tekniska fel, missade straffar, tveksamma domslut, utvisningar i kritiska lägen. Men HOPPET lever ju alltid, för det kan ju som bekant svänga snabbt i handboll, och Sverige hade ju som sagt två måls marginal att kunna förlora med, men med minuten kvar ledde Spanien med tre. Med femton sekunder kvar ledde Spanien fortfarande med tre, en svensk utvisad, kritiskt läge. Med fem sekunder kvar ledde Spanien fortfarande med tre, Nielsen sköt, målvakten räddade men det blev straff. Och så blev det nåt palaver i sekretariatet kring tiden, så det tog tusen år innan domaren blåste att straffkastet skulle gå, vilken plåga, och Robert & Claes pratade oupphörligen om vilken press det var på stackars Ekberg som redan missat en straff och det var inte bra att han fick gå där så länge med bollen alldeles ensam, vilket ansvar man lade på honom och så vidare. OCH SÅ GJORDE HAN MÅL. Och sen trodde man att allt var klart, Robert & Claes vrålade att det var klart (och man litar ju på Robert & Claes när det gäller handboll), men palavern kring tiden gav spanjorerna ett par extra sekunder, klockan stoppades på 29.58 och Spanien tog time out. Två sekunder låter kanske löjligt, men är fullt möjligt att göra mål på. Det tar cirka en sekund att ta sig från mittlinjen till sexmeterslinjen. Det gjorde Spanien på vad som kändes som 0,1 sekund och de larmade iväg bollen, men något mål blev det inte. TACK GODE HANDBOLLSGUD. Nu blir det OS för både damer och herrar i Rio i sommar. Så himla bra.