Jag vet att jag har sagt det förr, men det förtjänar att sägas igen, det kan liksom inte upprepas nog många gånger vilken alldeles otroligt FÖRNÄMLIG uppfinning biblioteket är. Den som borde ha Nobelpriset i litteratur är den/de som kom på att "jamen kolla, vi har en tom lokal och en massa böcker, vi låter folk låna detta, helt gratis" (eller ja, jag vet ju förstås att det inte är "gratis", men i alla fall finansierat på ett sådant sätt att tillgången till all världens litterära rikedomar inte ska stå och falla med huruvida man föddes med en fet plånbok i näven eller ej). Nu är väl dessa människor döda och begravda för evigheter sen, men man borde skänka dom en rejäl tanke då och då och minnas att en gång i tiden var böcker och läskunskap bara någonting som rika människor hade möjlighet att åtnjuta, vilket i förlängningen förstås inte bara handlar om att bli snuvad på en god läsupplevelse utan även genererar att vissa människor hamnar i beroendeställning till andra, vilket ju rimmar lite illa med demokratins grundprinciper. SÅ TÄNK PÅ DET, ni som gnölar över höjda skatter: Allt handlar inte bara om den egna plånboken.
I går var jag på bibblan för att hämta del tre av Garnethill-serien av Denise Mina (LÄÄÄÄÄS, deckarfantaster i allmänhet och folk som vurmar för socialrealism i synnerhet). Och då var det minsann en liten vernissage också! Vårt bibliotek ligger i en skola, och nu hade högstadieeleverna gjort konst av utrangerade böcker, så jag fick en plastmugg med cider i näven och en salt pinne att tugga på och så fick jag gå och mingla med traktens tonåringar. Lite oväntat och kul sådär. Mötte en vuxen person som var klädd EXAKT likadant som jag, svart Fjällrävenjacka, svarta narkotikajeans och Asics löpardojor. Vi mönstrade varandra lite frågande uppifrån och ner under några sekunder, sedan var detta märkliga ögonblick av att hitta en modemässig tvilligsjäl förbi. Det visade sig vara en gympalärare, en gympalärare som jag skulle kunna ha varit mor åt så ung var han. Gissningsvis var han inte så intresserad av att börja jämföra sin egen klädstil med en gammal tants, så jag skonade honom från detta pinsamma och minglade vidare.
Jag har bara haft en rejäl ålderskris, och det var när jag var 27 och insåg* att folk som var yngre än jag var läkare och advokater och gud vet allt. Nuförtiden handlar det ju inte ens om "folk som är yngre", för det är ju i princip alla, utan att nu är det folk i ens BARNS ålder som är läkare och advokater och gud vet allt. Fatta vad gammal jag är då! (46, på det 47:e för den som undrar). Har dock inte haft någon ålderskris sedan dess, men lite konstigt kan det ju kännas ibland, som igår kväll när jag var på en föreläsning om fästingburna sjukdomar hos hundar, och veterinären som höll föreläsningen såg ut att vara ungefär 12 år. Det var hon förstås inte, snarare 32, men ändå. Min nya kiropraktor har gått i min dotters parallellklass på högstadiet, nuvarande utbildningsministern var inte ens född när jag gick på högstadiet, lärare på som man på högstadiet tyckte var urgamla är still going strong. Det är sånt man får deala med nuförtiden helt enkelt. Vad det nu har med bibblan att göra, men skit samma som vi brukar säga.
* Nuförtiden brukar jag även brodera ut denna anekdot med att jag, när jag var 27, även insett att det var för sent att bli en medlem i 27-årsklubben eftersom den rockstjänestatus man i tonåren fantiserade om att man skulle ha som vuxen fortfarande var lika obefintlig som när man fuskade ihop fiktiva medlemmar i ABF:s "Studiecirkel i rock" och fick koppla både bas och gitarr och mikrofon genom en och samma förstärkare (en nödlösning för mindre kapitalstarka som gav begreppet "rundgång" en helt ny innebörd), men det är bara en skröna, när jag var 27 var jag mitt uppe i småbarnsåren och hade inte en tanke på rock'nroll överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar