På tal om att känna sig som en mördare så körde jag på en ungkanin på väg till jobbet i fredags. Jag gjorde faktiskt vad jag kunde för att undvika det, den satt stilla mitt på vägbanan, jag bromsade in, den rörde sig åt vänster, jag väjde åt höger, då ändrade den sig blixtsnabbt och stack åt höger, rätt in under framhjulet.
Fanns inget att göra och även om det "bara var en kanin" så kändes det ändå ganska olustigt. Var i någorlunda hormonell balans, annars hade jag säkert börjat gråta där över ratten, ackompanjerat av det rätta svaret av veckans Steg för steg på P4 (Jacques Tati).
Och på tal om det. När man åker hem på fredagarna är det inte det vanliga Efter tre på P4, utan innan har det varit Jansson & Wester, som är jätteroliga att lyssna på och något av veckans höjdpunkt, åtminstone radiomässigt. Häromfredagen när jag åkte hem trodde jag först att de höll på och larva sig med Hipp Hipp-karaktären Mike Higgins, för det lät så. Men då var det Tony Irving. Har rätt så diffusa begrepp om vem det är, men tror att han har någonting med Let's Dance att göra. Eftersom jag hellre skulle skära upp pulsådrorna med en svettig balettsko än bänka mig framför denna tvivelaktiga form av underhållning så är det kanske inte så konstigt att jag inte vet vem det är. Men i alla fall. Han malde på om sig och sitt och det kändes som att han skulle kunna prata ihjäl alla som inte tyckte exakt som han, och jag blev extremt uttråkad och dessutom irriterad. Vem är han och vem har bett honom göra radio? Ge hit Jansson & Wester för bövelen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar