I morse vaknade jag av huvudvärk. Detta trots att det starkaste jag druckit kvällen innan var mineralvatten, så det var alltså inte något självförvållat som orsakats av våldsamma fyllebravader, utan rent och skärt lidande utan någon som helst djävla orsak. Så jag låg där och led, kunde inte göra mycket annat. Petade i mig några knarktabletter och tillbringade sedan bort hela förmiddagen och halva eftermiddagen i någon slags pulserade dimma. Låter mysigare än det var, kan jag meddela, eftersom pulserandet gjorde ont och dimman inte var tillräckligt dimmig för att jag skulle kunna somna mer än några minuter i taget.
Vi var bjudna på fest, min man fick åka dit själv för även när den värsta huvudvärken till slut hade släppt var jag som en skugga av mitt forna jag och kanske inte direkt i form att sätta mig i en bil och ge mig ut i midsommartrafiken på Österlen. Så jag har tillbringat resten av eftermiddagen och kvällen med att ligga på soffan och titta på ett antal avsnitt av Rederiet säsong 1 på öppna arkivet, för det var ungefär den intellektuella nivå som jag klarade av att matcha. Hela Facebook är fyllt med glassiga bilder på sill och jordgubbar och majstänger och glada människor med blomsterkransar i håret, och här ligger jag och knarkar. TYP. Känner att jag har tagit "våga vägra Pripps Blå-reklam-midsommar" till en helt ny nivå. Dessutom ska jag snart gå och lägga mig och klockan är inte ens nio. Nu gillar jag ju att gå och lägga mig tidigt, och jag hade faktiskt tänkt ligga och läsa, för nu är jag lite trött på intrigerna ombord på Freja. Frågan är bara hur lågt man ska lägga ribban efter en dag i dimman. Det får nog bli "Britta och Silver" eller något liknande. Ska dessutom ha fönstret öppet, för a. det är fortfarande 25 grader varmt ute, och b. närmaste grannarna har fest ikväll, och det är alltid underhållande att lyssna på grannarna. Obs, bor på en gata där alla är pensionärer utom vi, närmaste grannarna samt några som vi har döpt till Familjen Bensin, eftersom de äger snudd på fler bilar och mopeder och Epa-traktorer än hela byn tillsammans. Så det är inte sådär jätteofta som det är hålligång här. Och jag kan ju säga som så, att de fester som förekommer är väldigt sedesamma. Det värsta som hänt var att en gång hördes Doing the omoralisk schlagerfestival att skråla ut över över nejden under en knapp minut innan någon hann fram och vred ner volymen till knappt hörbart. Sedan vreds den upp den igen efter en stund, men då var någon annan snabbare i reflexerna och sedan blev det tyst. Så det är ju inte direkt så att man ringer Störningsjouren och beklagar sig över grannarnas fester här.
Pratade med en av pensionärsgrannarna härförleden, och han nämnde stressen när det är så många andra pensionärer. Det blir nästan som en tävling vem som påtar mest i trädgården och gör flest småsysslor i huset. Herregud. Jag föreställer mig att livet som pensionär ska vara slappt och gött och man kan göra lite som man vill, men så är det uppenbarligen inte alls, åtminstone inte här.
Men dit är det ju många år, om inte något jättemärkligt parti som lovar att SÄNKA pensionsåldern kommer till makten. Inte så djävla troligt, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar