Idag är det första maj, arbetarens dag. Då ska man tåga i demonstrationståg, men det har jag inte gjort. Förlåt arbetarrörelsen, men jag hade inte tid. Har istället grävt potatisland, tvättat sofföverdrag, planterat om tusen tomat- och gurkplantor samt konstaterat att mössen byggt bo i fiberduken som legat på en hylla i uthuset. Tack vare mig har en hel musfamilj haft det varmt och skönt och inte frusit ihjäl denna jävelvinter. Det är lite som att ha ett fadderbarn i ett fattigt land, kan jag känna. En slags god gärning.
Har även klippt mig, och det var sannerligen på tiden. Inte för att jag direkt har tangerat hippielooken, men häromdagen sa Lars att jag såg ut som Monchichi och det är ju inte direkt en komplimang som får en att hoppa jämfota av lycka. Nu har jag min vanliga 21-millimetersfrisyr som jag kört med de senaste åren och som är så intetsägande att ingen människa har en åsikt om den. Gött så.
Så har jag lagat mat, kollat på handboll och spelat Ruzzle. Det känns som söndag fast det är onsdag. Snart ska vi äta glass och kolla på skräckfilm och sedan är det väl läggdags och upp och möta en ny strävsam dag. Inget nytt under solen med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar