Har precis återkommit från soptippen. Hade VERKLIGEN ingen lust, för idag hänger åskan som ett tungt draperi över oss och jag har huvudvärk och är allmänt slö. Men så insisterade min man på att vi skulle åka och slänga ett jättestort och jättetungt gjutjärnsstativ som jag retar ihjäl mig på eftersom det är i vägen var det än står. Och eftersom det är så tungt så flyttar man inte omkring det i en handvändning heller. Det var ju ett erbjudande som jag inte kunde motstå, så vi baxade med gemensamma superkrafter in det i bilen och puttrade iväg mot tippen. Jag överdriver inte om jag säger att det där djävla stativet vägde minst 50 kilo. Här pratar vi heavy metal i världsklass. När vi kom till tippen fick vi tillkalla personal eftersom containern för metallskrot fick öppnas upp eftersom det skulle krävas en lyftkran för att få stativet över kanten på containern. Två vuxna personer kunde med nöd och näppe lyfta upp åbäket någon decimeter från marken och in någon decimeter i containern, men till sist gick det. PUH. Vill aldrig mer se eländet. Slängde även en rostig klotgrill som vi köpte på Biltema förra sommaren och som var helt värdelös och som har stått och sett dum ut på uteplatsen bredvid efterträdargrillen från Jula ett bra tag. Plus våra trasiga avloppsrör i gjutjärn från 50-talet som grävdes upp och byttes ut för dyra pengar för ett bra tag sedan, och det var också ett bra tag sedan vi var på soptippen. SKAM.
Känner mig nu mycket nöjd. Älskar att slänga, helst vill jag kasta allt som inte är fastspikat. Tyvärr är min äkta hälft mer lagd åt hamsterhållet, så det är ett ständigt balanserande på kompromisslinan hemma hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar