Idag kom jag, helt utan vidare sådär, att tänka på luktsuddgummi. Undrar om det finns nuförtiden, det kanske inte ens är någon som skriver med pennor längre. Eleverna får kanske en laptop att ta hem och plasta in istället för böcker och så får de googla veckans ord och maila en länk till läraren.
Men hur som helst. Ett suddgummi är ju en praktisk grej, snudd på oumbärligt när man skriver med blyerts skulle man kunna säga. Och det finns väl ingenting som säger att det måste vara en liten otäck fyrkantig grön bit med en brunaktig rand mitt på, det kan väl få vara i klatschiga färger och former. Men vem i helvete kom på att ett suddgummi skulle lukta annat än kautschuk, kan man ju fråga sig. Hur ser den människan ut som tyckte att det verktyg som är tänkt att användas för att stryka ut stavfel och liknande fadäser ska lukta artificiell vaniljsås? Hur tänkte ni här?
För som alla minns så kunde man omöjligt använda sitt luktsuddi till att sudda med. Det var närmast en statuspryl. Störst och mest luktande suddgummi är klassrummets kung eller drottning. Åtminstone var det så under en period på mellanstadiet, jag har väl kanske inte hittat just denna typ av hierarki i högskolemiljö direkt.
Själv hade jag under en period (på mellanstadiet alltså) ett jättestort grönt suddgummi i form av en mus i naturlig storlek, som jag hade fått av mormor i julklapp. Det var totalt värdelöst att sudda med - ju coolare suddgummi, desto sämre suddförmåga, men som sagt, man använde det ju inte till att SUDDA med - och luktade ingenting, men det ingav ändå en viss respekt. Så mycket respekt att jag lyckades byta till mig klassens mest åtråvärda suddgummiobjekt, en liten vit kanin i storleksordningen femkrona, som luktade underbart. ETT TAG. Efter några veckor så hade lukten liksom avdunstat på något vis, och kanindjäveln var bara en osedvanligt intetsägande bit kautschuk som dessutom lämnade svarta märken på pappret när man använde det att sudda med. Förmodligen var det även Smålands största virushärd eftersom alla på hela mellanstadiet hade tryckt sin näsa mot den ett oräkneligt antal gånger för att känna hur den luktade*. På den tiden den gjorde det alltså..
Han som jag bytte bort mitt gröna mus-suddgummi till är idag en framgångsrik småföretagare. Man skulle väl i princip kunna säga att det är min förtjänst.
* Jag vet att det finns människor som anser att man ska skriva "doft" när det är något som luktar gott och "lukt" när det är något som luktar illa. Personligen tycker jag att det går bra att använda "lukta" om allt. Och dessutom heter det inte doftsuddgummi. Och by the way, varför heter det suddgummi när alla människor uttalar det suddigum? Mycket att tänka på här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar