I helgen tittade jag och min pojkvän på Bangkok Hilton från 1989. Eller det har vi hållt på med ett bra tag känns det som, för den som var med minns förstås att det från början var en tv-serie och inte en film.
Jag var med, och jag minns den som väldigt spännande. Den var inte fullt lika spännande idag, kan jag meddela för kännedom. Det kan i och för sig ha att göra med att jag ju redan visste hur den slutade, men ändå. Det kändes väldigt tillrättalagt och orealistiskt, och dessutom var musiken väldigt väldigt 80-tals-synth-plastig på ett sätt som var direkt motbjudande.
Ikväll ska jag se Det sociala arvet av Stefan Jarl. Det blir nog en fin kontrast till 80-talets plast och axelklaffar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar