It's the end of November (as we know it)

Tycker hela den här veckan hittills har känts som ett SM i logistik. Lämna en bil på verkstad, hämta samma bil på verkstad, lämna nästa bil på verkstad, hämta nästa bil och samtidigt lämna den första igen för kompletterande åtgärder. En massa dividerande kring vem som ska åka och med vem och i vilken bil som sliter onödigt mycket på hjärnan. Denna bilverkstad har bara öppet mellan 7-16, eller bara och bara, det är väl normala arbetstider men det var ändå lurigt att få ihop för oss just den här veckan. Idag ska allting betalas och det är ju inget man ser fram mot direkt, drygt 20 papp kommer det att gå på allt som allt. Men då är i alla fall den där djävla kamremmen på min mans bil bytt, och min bil har bromsar och går förhoppningsvis genom besiktningen också. JodåsåATT. Det är kul nästan jämt. 

Ska på laserbehandling idag efter jobbet. Mitt stukade/vrickade/onda knä har blivit rätt så mycket bättre senaste veckan, så jag tror Laserkvinnan ska få fortsätta jobba med axlar och nacke. Har tid klockan 14, det tar en timme, sen tar det 45 minuter att köra därifrån och hem så jag får köra direkt till bilverkstan (med min mans bil som jag har idag) för att hinna dit innan de stänger klockan 16, ställa min mans bil på parkeringen där, hämta ut min bil (och åderlåta sparkontot), köra hem den, gå ut med hundarna och sedan promenera tillbaks till verkstan för att hämta min mans bil. Känns lite som när jag läste matte på Komvux och man skulle ha något projekt som man självständigt skulle lösa efter bästa förmåga och sedan redovisa inför klassen. Min uppgift gick ut på att man skulle köra genom en öken med en jeep som drog 1 liter bensin per mil, distansen var, om jag minns det rätt, ungefär tre gånger så lång som bensinen räckte till, tanken rymde si och så mycket och man hade bara plats för ett visst antal reservdunkar och så skulle man presentera en lösning för hur man tog sig genom den där öknen med minsta möjliga körsträcka. Jag löste det genom att skapa depåer i öknen dit jag rent teoretiskt körde som en tätting och lämnade en massa bensindunkar för att så småningom klara hela sträckan, det var ett sabla pyssel för man fick ju hela tiden planera för att ha bensin som räckte till återfärden när man skulle fylla upp de där dunkarna igen och även om jag fick godkänt på uppgiften så tror jag faktiskt inte det var den mest optimala lösningen. 

Läste fysik på Komvux i samma veva, det är verkligen mitt sämsta ämne. Någonstans har jag läst att biologi egentligen handlar om kemi, att kemi egentligen handlar om fysik och att fysik egentligen handlar om matematik, och det är (i alla fall enligt mig) till stor del sant och jag har inga problem med att beräkna saker utifrån givna formler.  Det är mer de fysikaliska lagarna och principerna jag har svårt att begripa mig på. Pinsamt länge trodde jag till exempel att normalkraft hette så för att det liksom var det som var det normala och inte för att det hade att göra med att kraften var/är vinkelrät mot ytan. Men det är ju liksom inget som påverkar en märkbart i ens dagliga göromål. 

Min fysiklärare på Komvux berättade en gång att han hade läst (källa: okänd) att kvinnor rent generellt har svårare för fysik än män, och att det enligt samma obekräftade källa berodde på att alla exempel i alla fysikböcker är såna som män i högre grad kan relatera till: det är bilar som accelererar och bromsar, kanonkulor som skjuts iväg, högtalare med tillhörande ljudvågor som sänds ut, varenda sida i fysikboken är liksom genomsyrad av mandom, mod och morska män. Nu ville han, vår fysiklärare på Komvux, ändra på det och ge exempel som även kvinnor kunde relatera till och så ritade han upp ett höghus där det stod en arg kvinna i ett fönster på åttonde våningen och slängde en krukväxt efter sin man som stod på marken och så skulle man via kastparabeln beräkna om han, givet att han inte rörde sig ur fläcken, blev träffad eller ej "och därmed skulle man också kunna få fram en formel som beräknar sannolikhet för skilsmässa", myste fysik-Bengt spjuveraktigt, och tyckte väl att han därmed gjort sitt för  att främja jämställdheten i klassrummet. Så gick det till på den gamla goda tiden när allting inte alls alltid var som det skulle. 

Hur som helst. Snart är det dags att bocka av november. Snart december. Snart (fast känns ändå väääldigt avlägset just nu) julledigt. Snart nytt år? 2023? Hur gick detta till? 

It must have been love but it's (almost) over now?

Lite dramatisk rubrik kanske? 

Tisdag

Idag var det segt att ta sig upp ur bingen. Brukar inte vara känslig för höstmörkret SÅ, men just nu tycker jag det är rätt drygt, i alla fall på morgnarna. Men om några veckor vänder det, får man ju intala sig i alla fall även om det inte blir ljusare på en kafferast (lika lite som "nu går vi mot mörkare tider" skulle ske över en natt bara sådär, som vissa trista olyckskorpar brukar kraxa kring midsommar).

Jobbar hemma idag också, har möte sent i eftermiddag och då föredrar jag att ta dom på hemmaplan, så att min arbetsdag kan sluta i samma stund som mötet slutar istället för att jag måste plussa på en halvtimmas körning för att ta mig till mitt enkla tjäll. Varje sekund i dagsljus räknas om ni frågar mig. Idag är det dessutom Lille P-dag, så då gäller det att ta vara på ljuset extra mycket. 

Min man och jag tog hans bil och vroomade ner till verkstan för att lämna in den och hämta ut min. Sen ska vi göra om samma procedur i eftermiddag igen eftersom det kuliga som upptäcktes under gårdagens service på min bil var att bromsarna behövde fixas och det hade de varken tid eller delar till att göra igår, så det ska göras imorgon istället. Bromsar känns ju som en sån där typisk bra-att-ha-grej, men det är sura pengar att betala. Min man började prata om att vi borde sälja min bil innan det blir något stort fel som kostar skjortan att reparera. Så länge han har sin firmabil så klarar vi oss med en bil, och skulle han av någon anledning inte ha firmabil längre så får vi väl lösa det problemet om/när det uppstår. Men att dra igång ett försäljningsprojekt av en Kia från 2011 som gått 23 000 mil känns ju snudd på oöverstigligt jobbigt just nu, eller snarare är det väl att be om att bli terroriserad av en massa snackepellar som vill pruta. Det får bli ett projekt för 2023 istället...kanske. Håller absolut med honom i sak, det är onödigt dyrt att ha två bilar när man inte behöver. Ingen av oss är dock vana att behöva planera logistik utifrån någon annans behov av bil, så det kan bli en utmaning. Rent teoretiskt bör det i alla fall fundera relativt smärtfritt, sen får vi väl se vad praktiken har i sitt sköte att erbjuda ifråga om gräl på temat "vem behöver bilen mest". 

Fick ett infall och köpte en andel i en galopphäst igår! Eller rättare sagt två andelar i två olika hästar, ett sto och en valack, men funderar på om jag ska ge den ena (andelen) till min man i julklapp. Och i så fall vilken? Det är lite som att ge bort en trisslott och så visar det sig att det är 25 miljoner i vinst på den. De pengarna skulle man ju hellre ha velat ha själv liksom, även om det är saligare att giva än att taga. Nu lär ju inte EN andel à 400 kronor inbringa några miljoner i vinstpengar (om ens några), det är väl mer principen om "hans" häst skulle vinna mer än "min". Haha. 

   

Lille P vecka 47 2022

På tisdagen låg snön fortfarande minst decimetertjock. Fick inleda med att plocka bort de översnöade bommarna från ridbanan så att P inte skulle snubbla över dom. Sedan hämtade jag honom i hagen, han kom själv till mig när jag lockade med äpple. Dock var han lite allmänt sur att ha att göra med och lite allmänt spooky, fastän han inte alls är den spooky:a typen. Longerade honom i skritt, trav och galopp och det gick bra. Sedan red jag i skritt och trav, det gick också bra men man märkte att han blev tröttare än vanligt. Borde ju såklart vara minst lika jobbigt för honom att pulsa i snö som för mig. Mot slutet blev han lite tjurig och testade att stanna så som han gjorde lite i början. Fick dock igång honom utan några stora åthävor, men sedan avslutade vi innan han hann få för sig att börja testa detta igen. 

Skulle sedan släppa ut honom i hagen, men då var det något som hände. Antingen blev han rädd (men han är som sagt inte den spooky:a typen), eller så hade han en dålig dag. Precis när jag skulle ta av honom grimman så kastade han sig iväg och sprängde eltråden i grindöppningen och sprang till stallet. Det hände ingenting, jag kunde ta honom igen utanför stalldörren, men eltrådarna gick förstås av. Elen var avstängd, vi gör det när vi tar in och ut ur hagen, vilket på ett sätt var lite dumt för han kunde gott ha fått sig en kyss. G, som är Lille P:s ägares svärmor och som bor på samma gård, fick komma ut och laga grinden och hon berättade att han varit lite allmänt konstig hela dagen. När hon varit ute med lunchhöet så hade han verkat lite orolig och inte velat äta, så det var kanske så att han hade en dålig dag? Men sen när vi släppte ut honom efter att grinden lagats så gick han direkt till sitt hö och började äta, så fan vet. 

På fredagen var det Den Stora Motviljans Dag, i alla fall i P:s ögon. Han var verkligen inte på humör. Jag ville ha honom till att skritta på lite uppkortad tygel, traven funkar bra att jobba i men skritten är jobbig, då vill han bara takta eller så slänger han med huvudet. Det handlar verkligen inte om att gå i form eller något sånt, bara att tygeln ska vara lite sträckt. Men det var tydligen någon slags avancerad form av djurplågeri, enligt Lille P. Han kastade med huvudet och körde ner det mot marken och höll på. Jag var konsekvent med att hela tiden lätta i handen så att det inte skulle finnas något att kriga mot, men då började han istället att stanna, backa, småresa sig. Fick peta fram honom med spöet, men det hände ändå 4-5 gånger. Fick honom att gå hyggligt en liten bit till slut och då avslutade jag snabbt. Han var alldeles svettig efteråt trots att vi nästan bara hade skrittat, men det var kanske av sinnesrörelse snarare än ansträngning. Men kände att det ändå var tvunget att sätta lite press på honom. 

Igår red vi ut! Ägaren var med på en annan av gårdens hästar, en trygg gammal nordsvensk. P var lite på tårna först, tittade mycket på allt runt omkring men det är ju inte så konstigt, han har ju bara blivit riden på bana förut så det här är nytt. Fast han har gått på bete på ängarna där vi red, så miljön kände han väl gissningsvis igen. Men det är ju skillnad på att gå och beta och släpa runt på en ryttare. Det gick i alla fall bra och var riktigt mysigt. Ägaren hade ridit honom lite dagen innan, men hon hade inte märkt av att han varit tjurig, och igår märktes inget av det heller. Så förhoppningsvis var det bara som han ville testa lite igen.  

    

Den känslan

Ni vet när man har lämnat in sin bil på bilverkstaden för service och man får ett sms några timmar senare där det står Kan du kontakta oss på telefon 0xx-xxxxxx?

Då vet man att ingen kommer att säga att det inte var några som helst fel på ens bil, och att servicen därför nästan skulle vara att betrakta som gratis. 

Mvh/cirka 10 000 kronor fattigare. 

Advent

Så var första advent avklarad, helt galet. Och snart är det december, också helt galet. Nu har i alla fall nästan all snö försvunnit, det ligger bara lite kvar där det varit plogvallar, så den där vinterkänslan är mer som normal skånsk vinter = fem plusgrader, grå himmel, regn, dimma. OCH INTE MIG EMOT, tar hellre det alla dagar i veckan än snö och minusgrader. Det står jag för. Bortsett från att jag satte upp mina adventsljusstakar tidigare i veckan så har jag  varken pysslat eller pyntat eller bakat lussekatter eller pepparkakor som hela Internet verkar ha gjort i helgen som gick. Ej heller var jag på någon himla Black Friday-rea. Fyndade dock ett par vinterridbyxor på Black Week-erbjudande (- 35 %), men det var på nätet. Fysiska affärer är ju som alla vet inget för mig. 

Jobbar hemma idag p g a att bilen står på verkstad och kostar pengar för att få den kärlek och omvårdnad som inte jag förmår att ge den. Det är så sura pengar, men såklart ett nödvändigt ont. Det trista är att min mans bil också ska in på service i dagarna och för den var det dags för KAMREMSBYTE, och nu ser man ju tusenlapparna fladdra iväg med blixtens hastighet. Så kul i december, NOT. Loggade in på banken för att betala en rätt saftig bunt med räkningar, det var inte heller kul. Beställde en köttlåda i typ...somras? som kom nu i fredags och med den en tillhörande räkning för ett antal kilo av ekologiskt och närproducerat nötkött. INTE BILLIGT, men så är det när man inte vill stödja den konventionella köttindustrin. Å andra sidan varar en sån låda i minst ett år, så utslaget per månad blir det ju inte speciellt mycket.  

Har kollat på SIHS i dagarna, väldigt kul att det har sänts så mycket om än att det mesta varit på SVT Play. Jag och min dotter har sagt i alla år (ofta i samband med det där sammandraget som sänds runt jul) att det skulle vara kul att åka dit, men hittills har det ju inte hänt. Sen ÄR vissa grejer bättre på tv än i verkligheten. Har varit både i Falsterbo och på Gothenburg Horse Show ett antal gånger, och har man inte superbra platser (och det har man ju inte p g a SNÅL), så får man ändå bara sitta och kolla på jumbotronen, och då kan man ju egentligen lika gärna titta på tv och där sitter man ju dessutom mycket bekvämare. Plus att man ju egentligen hatar trängsel och stora folkmassor, och det är det ju på såna tillställningar, PLUS att allting runt omkring, t ex mat, är jättedyrt. Allt det där vet jag ju, men igår blev jag ändå sugen på att vara på plats och insupa STÄMNINGEN och tänkte att nästa år...Fast det kommer väl sannolikt inte att bli av det heller. 

Vad händer i veckan då? Inte så mycket. Bilverkstad idag som sagt, sen ska jag till Laserkvinnan på onsdag, annars är det mest vanlig vardag som breder ut sig. Har börjat längta efter julledigheten. I år är det ju arbetsgivarens jul så det lär ju ryka ett antal semesterdagar. Planerar dock att vara ledig från den 22 december och fram till den 10 januari. Plus att jag ska jobba hemma sista veckan, men kanske inte 8 timmar varje dag utan försöka ha det lite slappt om det går. 

Jaja, nu går jag såklart händelserna lite i förväg. Ska beta av ett gäng arbetsuppgifter här nu, sen ska jag väl ha det tvivelaktiga nöjet att knata ner till verkstan och betala tusentals bistra kronor för att få tillbaks min bil i någorlunda körbart skick. Oh the joy.  

   

Till stallet istället, v 47 2022, pt 3+4: BOOT CAMP

Så var det dags för höst-BOOT CAMP! Annars hör det ju sommaren (och framför allt högsommarvärmen) till. Det planerades för boot camp antingen förra hösten eller förra igen, men då blev det någon slags halvmesyr på grund av coronarestriktionerna, så man fick bara komma dit, rida en lektion och sen åka hem igen. Men nu var det som vanligt, dvs två tuffa pass per dag. Fick Köttbullen, tjoho. Första passet var dressyr där vi jobbade mycket med öppna och skänkelvikning. INTE hennes paradgrenar, men det gick ändå rätt bra (om än inte utan ansträngning från både hennes och min sida). Pass två var markarbete med som en liten bana med galopp- och travbommar och det gick också bra. Igår inledde vi med hoppning. GULP. Nädå, det var så låga hinder att till och med jag kunde ta mig an dom utan att få stora skälvan. Fast när vi red fram blev det konflikt, tror det handlade om att Köttbullen trodde att vi skulle mot ett hinder fastän jag tänkte vi skulle rida på volt, så hon drog mot hindret och lyssnade inte alls på mina vändande hjälper. Då fick vi tala allvar med varandra och hon blev lite sur. Men sen skärpte hon sig lagom tills att vi värmt upp färdigt och skulle börja hoppa, eller om det var för att hon fick börja hoppa som hon ju uppenbarligen ville.
Först travhoppade vi ett kryss, sedan var det travhoppning, landa i galopp och hoppa ett koppelräck. Och sedan en liten bana! Gick svinbra och var faktiskt till och med rätt kul. Sista passet var dressyr igen, då fick vi kämpa för Köttbullen var trött. Och då skulle vi göra galoppfattning från skritt på medellinjen, avbrott till skritt efter ett kvarts varv på volt, ny galoppfattning vid A och avbrott till skritt efter ytterligare ett kvarts varv. Galoppfattningar är ju inte direkt Köttbullens paradgren HELLER (ska jag vara helt ärlig så har hon faktiskt inga direkta paradgrenar), MEN vad duktig hon var! Gick faktiskt bra i båda varven också, inte bara i vänstervarvet. Fast sen när vi travade av efteråt så kände jag att hon var HELT SLUT som artist för då ville hon inte ens vända åt höger. Önskar att personalen kunde klippa henne, för hon är riktigt långhårig nu och blir så himla svettig. Det måste ju vara som att gå på gym i en bävernylonoverall. 

Idag har jag avbokat ridningen för det är hoppning och jag känner inte för att hoppa Tösen. Hon är en sån som kan bli osäker och tvärnita om man inte är 100 % säker själv, och det är man ju inte. Med man avses alltså undertecknad. Sen kan man ju kanske skylla på att man är mör i kroppen efter en sån här helg, det är jag också men det är alltså inte huvudskälet.