Jag har satt upp mitt personlighetstest på jobbet till allmän beskådan:
Dan: Kolla här, det står: "Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på". Observera, KAN underordna sig andra ledare...hahaha, finns det NÅGON som kan få henne att underordna sig?
Björn: Äh, stryk det där och skriv "rabiat" istället!
Menvadfan!
Ja, jag vet att jag inte alltid är först med det senaste, men nu ska det handla om att det blivit tillåtet för kvinnor att bada topless på kommunala badhus i Malmö.
Jag tycker det är lite larvigt att just såna här frågor får sån enorm uppmärksamhet i media, medan till exempel helt uppenbara skillnader och skeva fördelningar i löneutveckling och maktstrukturer avhandlas lite pliktskyldigast runt 8 mars och aldrig annars, fastän det pågår omkring oss hela tiden och genererar betydligt allvarligare konsekvenser än huruvida det är bekvämt att kliva i en klorerad 25--metersbassäng med eller utan överdel. Det blir lite som med Herr Gårman, det lyfter bort fokus från det som verkligen är viktigt. Och det är tråkigt.
Men principiellt håller jag med. Jag skulle aldrig få för mig att bada topless någonstans överhuvudtaget, men det känns rätt förlegat att ha ett regelverk för kvinnor och ett annat för män. Men i Aftonbladet kan man läsa följade:
Men enligt beslutet som fattades "ska alla ha badkläder" på inomhusbaden i Malmö. Vad det betyder? Att det är fritt fram för bara bröst. Om där inte är 13-åriga killar eller om någon klagar.
- Om det skulle vara väldigt många mindre barn då kanske det är olämpligt att gå ut topless. Men om flickorna är ensamma eller det bara är ett tiotal besökare så gör det ingenting, säger Bengt Forsberg, ordförande i fritidsnämnden till aftonbladet.se.
Men alltså, nä. Vad är det här för pellejönsbeslut? Antingen så ÄR det okej att bada topless, eller så är det INTE okej. Det kan inte vara okej "ibland" beroende på situationen, hur många som badar eller vilka grupper som är närvarande. Det är ett regelverk med otroligt dubbla budskap där det inte ens framgår vem som ska tolka vad som är olämpligt. Är det besökarna? Badvakterna? Kvinnorna? Männen? De 13-åriga pojkarna? Etniska minoritetsgrupper i slöja? Exakt vad är okej?
Och man blir faktiskt lite ledsen när man hör folk i allmänhet och kvinnor i synnerhet helt utan att reflektera över detta säger att de tycker det är okej för vissa att bada topless men inte för andra.
Hör upp nu för fan. Antingen TYCKER man det är okej, eller så tycker man INTE det är okej. Det är helt okej att ha en åsikt för eller emot, men att få bada topless ska fan inte vara på villkor att ens bröst platsar i Café.
Jag upprepar: Antingen tycker man det är okej med nakna bröst, eller så tycker man inte det. Detta gäller oavsett hur brösten ser ut. Här får man faktiskt inte välja. Är det tillåtet att vara topless så är det tillåtet även om man är 89 år och har ammat 7 barn. Det är faktiskt inte okej att välja bara de som är unga och snygga. Och det är inte okej att fatta ett beslut som gäller "ibland" beroende på omständigheter som inte är definierade. Ibland hatar jag verkligen världen, och hör sen.
Mina tankar återvänder då och då till ämnet nekrofili. Det är en smula fascinerande, inte så att jag känner att jag vill prova på, jag är mer nyfiken på vilka funktioner som egentligen som driver folk till vanvettets rand. Och så undrar jag hur man egentligen kommer fram till slutsatsen att man attraheras av lik? Är det liksom nää, min partner är alldeles för varm och levande för min smak, jag måste prova något annat, eller håller man på sig tills lämpligt tillfälle infinner sig i ett obevakat ögonblick i någon obduktionssal eller på en kyrkogård någonstans?
Och ens val av partner, eller vad man nu ska kalla det. Det känns lite som att man får ta vad som bjuds, men kan man som nekrofil vara strikt heterosexuell så att man ratar ett lik av fel kön, eller tänker man mer ähvadfan, kroppsöppning som kroppsöppning?
Och fungerar föremål som är kopplade till livets slutskede, typ urnor och kistor, som stimuli? Är ett besök på Fonus så att säga LIKSTÄLLT (obs, humor) med att gå på porrklubb?
Så många frågor, så få svar.
I helgen var vi ute och strosade i en skog, vars GPS-koordinater ni kommer att få bända loss ur min kalla döda hand*, för där hittade vi smultron, och inte något i stil med sju blygsamma plantor utmed vägrenen som det brukar vara. Nej, detta var rena rama smultronfälten. Jag har aldrig sett så mycket smultron i hela mitt liv, och då vistas jag ändå en hel del ute i skog och mark.
Jag är lite besatt av att plocka bär. Det är inte så viktigt vad som händer med dem efteråt, men jag måste plocka och ingenting får gå till spillo. Jag plockade som en galning och min pojkvän plockade kanske något mer sansat, men skogen blev i alla fall skördad på sitt röda guld, och då plockade vi ändå bara fullmogna bär, det fanns åtskilliga kvar som kommer att mogna inom en dag eller två.
Förvaringen blev omedelbart ett problem, för det där med att trä smultron på strån är för amatörer och inte på något sätt en hållbar lösning i längden. Smultronen blir mosiga och stråna är inte alls särskilt logistikvänliga när man plockar större mängder. Som väl är hade jag en kamera med mig. Den var inte till någon nytta just då, men den låg i en väska som vi fyllde till brädden på nolltid. Dessvärre var det ändå nästan natt, så vi var tvungna att gå därifrån och lämna massor kvar.
Det svider i någon stenålders-gen. I'll be back som det heter.
* Nej, jag har ingen GPS. Men det lät lite coolt, visst?
Jag har gjort ett test som cirklar omkring i en massa bloggar just nu. Ett test som ska beskriva ens personlighet. Okej, håll i hatten, det här är jag:
Min personlighetstyp:
Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.
Karriärer som skulle kunna passa mig:
Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.
Det här är alltså jag, och jag är inte förvånad. Vem är du?
Kontorssnack i marginalen:
Jag: Alltså, jag måste nog börja jobba lite med mig själv. Jag hatar verkligen folk! Kanske inte precis alla, men minst 95 % av alla människor jag träffar klassar jag som idioter direkt.
Susanne: Ja, men det är okej. När jag bodde i stan hände det att det kom fram folk och gapade på mig när jag var ute med hundarna, men jag kände att det gör inget, jag måste inte vara omtyckt av alla.
(Paus)
Jag: Alltså, jag räknar faktiskt dig till de andra fem procenten.
Susanne: Jaha. Jamen det var ju bra!
Dagens fikarumssnack:
Dan (läser husannonser i lokaltidningen): Var sjutton ligger Ärkebiskopens väg 226 någonstans?
Tord: Alldeles bakom "Gråtande korgossens gata".
