tisdag 17 februari 2026

260217

 Igår var en rätt händelselös dag. Jobbade och gnodde på, är rätt stressad för idag ska jag ha en presentation och imorgon ytterligare en, i två helt skilda områden och jag är inte klar med varken den ena eller den andra. Än. Men ska lägga några intensiva morgontimmar på den första idag, riva av mötet inklusive presentation och sedan ta itu med det andra. Gillar inte att ha det så här, jag vill känna att det finns marginaler men nu är det som det är, detvillsäga M-Y-C-K-E-T. Blir också otroligt provocerad över människor runt omkring mig som mest lallar runt och drar benen efter sig, det är såklart ingens fel att det inte finns något att göra för dom, men när de inte ens kan göra rätt på det lilla som görs så blir man ju trött. 

Körde hem igår, det blåste och var snödrev. Man skulle ju kunna tro att all snö skulle vara borta vid det här laget så mycket som det har blåst de senaste veckorna, men icke. Tröttsamt. Strävade ut med hundarna i intensiv motvind och kände mig  nästan som Karl-Oskar när han var ute i snöstorm och tvingas slakta oxen Starkodder för att inte sonen ska förfrysa (jättejättesorglig sekvens).  Eller ja, det var kanske att ta i. Men kallt var det. Kom hem och tränade ett bitigt hantelpass med Vibes. Sedan frös jag inte direkt längre, var sådär matt och avdomnad i armarna så att det kändes som på gränsen till att jag orkade lyfta tillbaks hantlarna i sin låda efteråt. Sen låg jag på soffan och diskuterade med Chat-GPT kring hur ett surt mail från en sur kärring skulle bemötas. Klippte och klistrade ihop svaret, filade till det så att det inte skulle låta så Chat-GPT:igt och skickade iväg. Nöjd! 

Ingen ridning igår för det är sportlov och därmed teorivecka och därmed clinics och aktiviteter. Men idag ska jag gå på extra dressyrträning, samt också titta på när ridlärarna rider. Det blir kul. Fast kallt, som det alltid är i ridhus. NU FÅR DET ÄNDÅ VARA NOG SNART?




2 kommentarer:

  1. Ja Kal Oska offrade sin kära oxe för pojken. Jag blir nästan tarögd bara jag tänker pa det. Fan vad blödig man blir med aren.

    Jag kör själv inte chat-gpt för att man maste registrera sig, hatar sant. Däremot har jag inget emot att använda de som gör det. Har nyligen latit skriva nagra tal till födelsedagar pa lite olika sprak. Skickar bara nagra ledord till en kompis, sa vips kommer det ut ett tal som rimmar. Smidigt! Men jag vet, jag borde göra det själv. Har bara en liten tröskel jag ska komma över. Händer nog vilket ar som helst 😊.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så himla sorgligt! Nästan (men inte riktigt) i stil med när Atreju blev tvungen att lämna Artax i det där träsket i Den oändliga historien. BÖÖÖÖL!

      Radera