Så du vill ha det mörkare

Har läst Så du vill ha det mörkare av Stephen King, och det ska du också göra, anser jag. Har ju varit ett SK-fan sedan första boken jag fick i min hand någon gång på det glada 80-talet, vilken var antingen Carrie eller Cujo, minns inte riktigt vilken av dom som jag läste först, och tycker han bara växer som författare. Okej, vissa böcker är inte jättejättebra (till exempel: Blaze, Drömfångare, Törnrosor) medan andra verkligen är just det, jättejättebra alltså (till exempel: jättejättemånga). Det är ju alltid lite svårt att sätta ett samlat betyg på en novellsamling för inbördes spretar det lite. Bäst gillade jag nog Danny Coughlins onda dröm och Skallerormar. De jag inte tyckte var jättebra var Finn och På slink in-vägen. Men eftersom King är King och jag inte behöver vara rättvis så får den här boken fem läsk av fem möjliga, schas till bibblan. 

Julledighet dag 11-12

2024 går mot sitt slut, brukar inte direkt summera det som varit men tänkte ändå lite på det i förmiddags när jag var ute och gick. 2024 har väl varit både toppar och dalar (som alla andra år såklart). Största sorgen var när min fina Remus fick somna in i augusti. Största utmaningen bar kanske att, mot bättre vetande, tacka ja till att sitta med i styrelsen i stallet, vilket har varit...ansträngande, men också roligt och utvecklande.  Jobbmässigt har det varit mycket frustration, men också mycket bekräftelser. Har på det stora hela tränat som jag ska och trots fotproblem sprungit två lopp. Eller ja, deltagit åtminstone, haha.

Ja, det var väl ungefär så tankarna gick när jag traskade runt i skogen i morse/förmiddags. En trevlig runda på 18 kilometer som avslutades med att kila ner till bibblan och lämna och hämta böcker. Sen var det dags för lunch och så soffan och Stephen King (håller fortfarande på med Så du vill ha det mörkare, det kommer tydligen alltid biblioteksböcker med 14-dagarslån och ingen möjlighet till omlån emellan men eftersom det är en novellsamling så funkar det ju att lägga den ifrån sig utan att man tappar tråden). Om en timme ungefär ska jag och min man spela på trav. Kvällen innehåller inga som helst planer förutom att vi ska äta entrecote (som råkade finnas i frysen) och dricka bubbel (som vi fick i julklapp av min dotter och hennes sambo). Sen går jag väl i vanlig ordning och lägger mig innan tolvslaget och vaknar, pigg och utvilad, till ett nytt år.

Min dotter och jag har startat en filmklubb! Vi är de enda medlemmarna och den går ut på att vi ska försöka gå på bio med någon form av regelbundenhet, typ en gång i månaden eller en gång varannan månad. Vi har en förkärlek för halvkass svensk film som få andra människor uppskattar. Klubben heter Club ROMIF p g a att en gång när min dotter var 11-12 år och mina föräldrar var och hälsade på så gick vi på bio och såg Reine Och Mimmi I Fjällen (däraf ROMIF), och min mamma höll på att smälla av och beklagar sig fortfarande, mer än 25 år senare, över att det var de mest bortkastade 90 minuterna av hennes liv. Idag mailade min dotter ROMIF GOLD VIP CARD som hon hade gjort, dom ska vi laminera och ha och svänga oss med.

Snart är min son återbördad i den skånska myllan också efter att ha levt i exil i Värmland några år. Dom flyttar ner efter nyår, så under 2025 får jag förhoppningsvis träffa honom lite oftare än de cirka 0 gånger som jag fick under 2024. Han har fått jobb som kantor i Ankeborgs största kyrka, så under 2025 kommer jag gissningsvis också att besöka den lite fler gånger än de senaste...tja, kan det vara 30 år sedan jag senast hedrade Guds hus med min tvivelaktiga närvaro? 

2024 var också året som min bror av olika skäl lämnade det liv han levt på Gotland de senaste 15-ish åren och flyttade till fastlandet, så 2025 blir kanske ett år när vi får möjlighet att hänga lite mer än de cirka 2 timmar vi lyckades få till 2024? Är ju förhoppningsvis liiite enklare att susa 25 mil norrut på E4:an (eller tvärtom för honom) än att ha en heldag med logistik i form av färja som måste bokas och bilresor till och från färjeläger och långtidsparkeringar och fan och hans moster. 

För 25 år sedan var det millenniumskifte, och på morgonen den 1/1 2000 så befann jag mig i stallet och morgonfodrade. Imorgon bitti kommer jag också att befinna mig i stallet för utsläpp av lektionshästar och ponnyer i hagar. Vilken vacker symmetri ändå? Gott nytt år.  

Julledighet dag 10

Sov som en kratta natten till idag p g a Tage som av oklara skäl hade en orolig natt. Han snurrade runt i sängen, skulle ligga under täcket, ovanpå täcket, under täcket, hoppa ner på golvet, hoppa upp igen, gräva/bädda åt sig bland sängkläderna, ÄNTLIGEN komma till ro för att sedan tio minuter senare upprepa samma procedur. Det, i kombination med min mans snarkningar, gjorde att jag vid midnatt flydde fältet och in till mitt Flickrum™. Lyckades somna relativt snabbt men väcktes också relativt snabbt av att ovan nämnda orosmoment stod utanför dörren och pep och ville in. Släppte in honom och sen började hela den här djävla proceduren med hund under täcket, hund ovanpå täcket, hund som gräver bland sängkläder, etc, med den lilla nackdelen att min pallsoffa/säng bara är 80 cm bred och att ha en dansksvensk gårdshundspropeller roterande där är helt omöjligt att ignorera. Och när vi alla till slut kom till ro så kom väl Laban tassande och ville kolla läget. GAAAAH! 06.30 gav jag upp, gick upp, åt frukost och tog med nattsömnsmarodörerna på en långpromenad. För att ytterligare späda på misären så drabbades jag från den ena sekunden till den andrs av en monumental låsning i bröstryggen så att det ta mig fan till och med gjorde ont att andas. Det var flera år sen jag drabbades av en sån låsning senast och jag har varit stursk nog att tro att det har haft att göra med att jag har varit duktig och tränat och haft mig men tydligen inte. 

Tog mig runt min vanliga söndagsrunda som med tanke på den arla morgonstunden passande nog delvis är förlagd längs med ett elljusspår, eftersom det fortfarande var mörkt. Men det gick ju över. Kom hem, städade i hönshuset och flyttade sedan ungefär 40 betongplattor som stått på gårdsplanen sedan i somras och som irriterat mig ungefär lika länge. Från början var det dubbelt så många men hälften hade min man använt till golv i Uthus 2.0. Vad hans tanke med återstoden var har han inte riktigt kunnat svara på annat än i väldigt diffusa ordalag i stil med "dom går nog åt", och sedan har dom blivit stående, omgärdade av exakt lika diffusa löften att de ska flyttas någonstans där de inte är i vägen för exakt allt man vill göra. 

Kände mig nöjd efter att ha blivit en gårdsplan rikare, hade i smyg hoppats på att låsningen i bröstryggen skulle försvinna med lite fysisk överkroppsaktivitet enligt principen ont ska med ont fördrivas, men icke. Observara att det alltså gjorde mer ont att dra ett djupt andetag än att lyfta en betongplatta. 

Gick in, tränade pilates (vilket också gjorde mer ont än att lyfta en betongplatta), åt lunch och beklagade mig över min kassa kropp och kassa nattsömn för min man. Lade mig sedan på soffan och läste resten av eftermiddagen. Hade hoppats på att få till en härlig powernap men inte ens det lyckades jag med. Får väl hoppas på att kunna sova ikapp i natt åtminstone. 

Hjortronmyren

Har läst Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf, detta är handlingen:

1938 tvingas den unga flickan Siv bli kocka i en skogshuggarkoja i Västerbotten. Långt ute i skogen i sträng kyla ska hon hålla rent och sätta mat på bordet till tio män. Det blir en omvälvande upplevelse där både frigörelse och hennes livs kärlek väntar.

2022 skickas Uppsalabon Eva till Västerbotten av sin arbetsgivare för att dämpa vilda protester mot en av skogsbolagets avverkningar. När motsättningarna skärps måste hon möta media, miljöaktivister och samebyn, men i spåren av konflikten hittar hon också ledtrådar till sin egen släkthistoria.

Jag tyckte den här boken var helt okej. Välskriven, om än en smula förutsägbar. Störde mig på att ungefär halva berättelsen utspelas under 2022 och inte en enda gång nämns pandemin. I början av 2022 var det ju ändå fortfarande restriktioner men i boken umgicks det hej vilt både hit och dit utan att ett enda litet covidtest såg dagens ljus. Retade mig också pyttelite på att när Siv fyllde 18 så uttalades det som att nu blev hon vuxen, men myndig blev man på den tiden inte förrän vid 21 års ålder om jag inte är helt felunderrättad, och det är jag inte eftersom jag såklart dubbelkollat detta för att ha på fötterna. Men ja, i övrigt en helt okej berättelse. Den här boken får tre skogsvårdsplaner av fem möjliga. 

Julledighet dag 9

Vad som hände idag: gick vilse på min långpromenad. Alltså inte vilse-vilse, men kom ut på ett helt annat ställe i skogen än vad jag förväntat mig. Sen fick jag ta en omväg när jag hade lokaliserat mig och skulle hem, p g a jakt och den vill man ju inte stövla in i hur som haver. Landade på en 16,3 kilometer lång runda till slut. Sen har jag legat i soffan och läst, nu är det snart middag. Spaghetti och köttfärssås, julmaten är slut och det är rätt gött med lite vardagsmat fastän det är lördag, tydligen? Har noll koll på dagarna. 

Gravglänta

Har läst Gravglänta av Mattias Edvardsson, detta är handlingen:

En sen eftermiddag i maj 1989 försvinner åttaåriga Robin spårlöst när han leker kurragömma i skogen. Hans lekkamrater pekar snabbt ut en förövare, men den unga polisassistenten Gunni Hilding, som kastats in i utredningen av en tillfällighet, misstänker att de är på fel spår.

Fem år senare, under den heta VM-sommaren 1994, blir en turistande pojke bortrövad från campingen i det idylliska Beddingestrand. Gunni ser genast likheter med Robinfallet och hoppas att äntligen kunna avslöja sanningen. Men om hon har rätt innebär det att en mycket farlig man går fri på Söderslätt.

Jag har tidigare läst Goda grannar, En familjetragedi, En helt vanlig familj, Lova mig tystnad och En nästan sann historia av samma författare med lite blandade intryck. En del, skitbra, andra mer mediokra. Den här hamnade väl någonstans mitt emellan. Själva berättelsen var väl okej, en ordinär polisdeckare. Lite irriterande när det ska klistras in tidstypiska detaljer på ett sätt som inte på något vis för tankarna till 80- eller 90-tal utan bara känns utstuderat. Lite kul att ändå minnas sommaren 1994 när "allt" handlade om VM och "alla" plötsligt var fotbollsexperter. Den här boken får tre straffsparkar av fem möjliga. 

Julledighet dag 7+8

Igår var en rätt händelselös dag. Promenad med hundarna (12,1 km), sedan städning och därefter mest soffslappande resten av dagen/kvällen. Idag inleddes likadant, med hundpromenad (12,7 km) fast med inslag av intervallträning, sedan pilates och fotrehab när jag kom hem. 

Susade sedan in till människobyn för att köpa människo- och hönsmat och jaha, vips passade min man på att be mig "när jag ändå var i stan" slinka in på Biltema och köpa ett par små saker. HELVETE vad folk det var överallt. Ja, kanske inte i affärerna, i alla fall inte Willys och Granngården, och Biltema gick faktiskt också hyfsat snabbt, men trafiksituationen där halva djävla Ankeborg skulle transportera sig mellan andra mellandragsreadestinationer i det deppiga shoppingområde där ovan nämnda butiker trängs med Jysk, Rusta, Jem&Fix, Elgiganten, Stadium Outlet och liknande institutioner lämnade en hel del övrigt att önska. Hade i alla fall tur och lyckades fynda två trasiga hönsfodersäckar till halva priset så det fick väl ändå vara värt det på något sätt.  

Ja, det var väl allt från den här spännande tillvaron, over & out.

2 x Maria Hede

Har läst-om Evelyn spöke och den fristående fortsättningen ...och bli ett vackert lik av Maria Hede, detta är handlingarna. 

Många minns nog Evelyn Spöke, den dagboksroman som Maria Hede debuterade med 1987 och som med en förtvivlans galghumor beskrev en anorektisk tonårsflickas helvete. Evelyn, drygt tio år senare, är huvudperson också i Maria Hedes nya bok. Den är en bred berättelse om några unga människor i Stockholm som till det yttre har det förspänt på alla sätt och vis. De går på konstskolor, är författare, arbetar på tv; finns mitt i smeten så att säga. Men en egocentrerad och tvångsmässigt skruvad attityd vilar som en förbannelse över dem, och skrämmande lätt glider några av dem in i alkoholism och drogmissbruk.
Evelyn är så ambitiös och vill så mycket, men det går illa för henne och till sist hamnar hon på behandlingshem. Maria Hede skildrar panikångestens verklighet och lögner och följer Evelyn och de andra i självbedrägeriets alla förnedrande turer. Det här är en historia med ett starkt tryck och ett flödande subjektivt språk fullt av tidstypisk jargong och med en självironisk humor som inte väjer för någonting. Och till sist är det också en historia om styrka och förändring, och inte minst om vänskap.

Evelyn spöke har jag läst ganska många gånger, jag tycker den är rätt bra, den känns liksom ärlig, trovärdig och är väl till stora delar självupplevd om jag minns det rätt. ...och bli ett vackert lik har jag nog bara läst en gång tidigare, eller ens det om jag ska vara ärlig, för den är inte alls lika bra och känns som en blandning mellan hafsverk och självterapi. Evighetslånga dialoger som inte leder någon vart, pladdriga detaljer som inte tillför något, självömkan och någon slags självironi i en inte helt lyckad blandning. Kort och gott rätt kass. Evelyn spöke får tre Valium av fem möjliga, ...och bli ett vackert lik får bara en. 

Julledighet dag 5+6

Igår var det julafton och det var ta mig fan den slappaste julafton jag någonsin varit med om. Vi gick upp, jag gick en runda (11,7 km) med hundarna, min kuperade runda som jag brukar avverka på söndagarna men nu är man ju lite dagvill. Småjoggade delar av sträckan, det kändes toppen trots fel eller snarare för mycket kläder. Kom hem, körde ett pass pilates. Sen var destinationen soffan och där låg både jag och min man i princip resten av dagen och kvällen. Åt julmatsrester till lunch och middag, smaskade Aladdinchoklad, slökollade på det extremt påvra tv-utbudet, läste, spelade mobilspel. Otroligt vilsamt och både socialt och osocialt på samma gång. 

Idag har jag gått en runda (13,1 km) med hundarna, gjort fotrehab och sedan legat på soffan och läst fram tills nu när jag masade mig upp till mitt lilla Flickrum™ för att betala räkningar, nödvändigt ont som ju tyvärr inte försvinner bara för att man är ledig. Är jättearg på företaget Pocketboy för inte nog med att de levererade vad jag beställt en månad innan min mans födelsedag sådär en månad efter hans födelsedag, de har hela tiden dessutom kommit med ytterst svävande svar angående leverans. Jag kände mig tvingad att betala fakturan eftersom den hade gått till inkasso, och har nu krävt att Pocketdjävlaboy ska ersätta mig för att jag tvingats betala påminnelse- och inkassoavgifter som jag hade kunnat undvika om de hade lämnat realistiska besked kring leverans, vilket de med största sannolikhet inte kommer att göra eftersom det verkar vara ett rövföretag av stora mått. Tur i alla fall att min man blev jätteglad för sin lilla spelkonsol, annars hade det ju varit ett misslyckande gånger tusen. Ungefär som det året när jag köpte ett Playstationspel till honom som bara var på polska, och som det dessutom visade sig att han redan hade. På svenska, eller om det möjligtvis var på engelska. Inte på polska i alla fall. 

Ja, det var väl ungefär vad som har hänt sen sist, detvillsäga väldigt lite. Men det är väl en paroll att ha för julledighet: att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Det går fint. 

Demon Copperhead

Har läst Demon Copperhead av Barbara Kingsolver och det ska du också göra, det är en order. Detta är handlingen: 

Demon Copperhead kommer till världen på ett badrumsgolv i en husvagn. Hans artonåriga mamma ligger utslagen av droger och är knappt vid medvetande. Så börjar Demon sitt liv, redan på förhand dömd till en tillvaro kantad av fosterhemsplaceringar, utsatthet och missbruk.

I Lee County, Virginia, i Appalachernas sydliga delar växer Demon upp. Här är fattigdomen lika självklar som luften man andas och här marknadsför läkemedelsindustrin skoningslöst sina opioider mot de redan utsatta. Missbruket växer till en epidemi som slår hårt mot hela samhället.

Utan några andra tillgångar än sitt kopparfärgade hår, sin krassa humor och sin starka överlevnadsinstinkt, tar sig Demon Copperhead igenom barndomen och ungdomsåren. Han bärs av drömmen som hållit honom uppe ända sedan han var liten: att en dag få se havet. Frågan är vad som krävs för att den ska bli sann.

Det här var en bok som på många sätt gjorde mig andlös. Berättelsen i sig, språket, innehållet, ALLT. Fan vilken bok alltså. Barbara Kingsolver har ett sätt att skriva om djupaste elände men ändå med en udd av svart humor som påminner lite om Frank McCourts sätt att skriva och som få klarar av att hantera utan att det antingen blir för djävla deppigt eller vattnas ur i någon slags klämkäck putslustighet. Det enda jag möjligen skulle kunna klaga lite på är översättningen (har svårt att tro att "jäsiken" är ett ord som ingår i normal tonåringsvokabulär ens i Appalachernas sydligaste delar?) och möjligen att tempus skiftar lite omotiverat då och då. Men det är petitesser. Gud, har levt i den här boken i vad som känns som evigheter, inte bara när jag läst utan jag har också kommit på mig själv med att gå omkring och tänka på den annars också, känna mig ledsen för alla sorgliga skepnader, undra hur det ska gå för dom. Den här boken får fem rejäla gruvarbetarfamiljer av fem möjliga, marsch iväg till bibblan per omgående. 

Julledighet dag 3+4

Igår gick jag drygt 13 km med hundarna, sedan betade jag av ett pass pilates och så åt vi rester till lunch. Slog in julklappar och gjorde sedan en jordärtskockssoppa som fan i mig var TO DIE FOR, nästan synd att andra skulle äta upp merparten, men men. Så begav vi oss av hem till min exman och hans fru (känns lite överdrivet att säga "hans nya fru" när de har varit gifta snart dubbelt så länge som han och jag var) där vi mötte upp barn och barnbarn med respektive minus en och annan, sådär har vi det oftast, dom som kan och/eller vill kommer. Åt trerätters, ej julrelaterad, delade ut julklappar och sen åkte var och en hem till sitt. Lugnt och odramatiskt.

Idag har jag också gått drygt 13 km (fast en annan runda) med hundarna. Knatade sedan ner till bibblan för att lämna och hämta böcker, sedan till affären för att handla. Hem och göra fotrehab, sedan äta lunch och slöglo lite på tv.

Ikväll ska vi, precis som resten av Sverige, ha uppesittarkväll med Bingolotto. Premiär för oss dock! Köpte lotter för att stötta ridklubben och då kan man väl testa, tänkte vi. Tror dock inte att jag kommer att orka sitta uppe to the bitter end men jorden kommer gissningsvis inte att gå under för det. Vi ska äta julmat och byta julklappar också, så har man liksom rivit av hela firet innan den 24:e och så kan man göra som man vill sen. Gött mos. 

Julledighet dag 2

Denna dag har varit härligt händelselös. Promenerade 14 km med hundarna, pratade med båda mina barn i telefon, städade i hönshuset, åt lunch, låg på soffan och slöglodde på skidskytte. Läste, spelade mobilspel, såg cirka halva filmen Elf eller vad den nu heter, som visas tio miljoner gånger varje jul. Åt hämtmat, kollade klart på filmen Mr Brooks som jag och min man började kolla på i onsdags när vi hade filmkväll. Konstigt slut, begrep inte riktigt varför den blivit så höjd till skyarna. Imorgon ska jag slå in julklappar, koka jordärtskockssoppa och åka och fira jul hos min exman. Helt odramatiskt hoppas jag. Over & out.

Vargens unge

Har läst Vargens unge av Johanna Holmström, detta är handlingen:

En dag står en smutsig, främmande liten pojke i Seijas tulpanrabatt. Inför hans vidöppna ögon svämmar hennes modershjärta över, men han vägrar säga ett ord. Kriminalkommissarien Minna och hennes sidekick Timo underrättas men ingen har efterlyst något barn. Vem är pojken och var kommer han ifrån?

När fotografen Gloria flyttar in i kollektivet i skogen känner hon att hon har hittat hem. Hon njuter av friheten och kamratskapen, blind för det som pågår omkring henne. Då sanningen till sist uppenbaras är det för sent för henne att kunna ta sig därifrån.

Jag tycker att det här väl var en rätt okej spänningsroman, inte det bästa jag läst men inte heller det sämsta. Bra miljöskildringar, aningen lite för många karaktärer att hålla ordning på, lite plottrig intrig. Den får tre finska pinnar av fem möjliga.

Julledighet dag 1

Alltså det där med att börja sin ledighet på en fredag är ju ett djävla genidrag. Likaså att börja igen efter ledighet på en tisdag, eller varför inte en fredag där med? Allt för att maxa känslan av kortveckor och mjukstart. Trodde jag var smart som lade in det i min kalender men missade att trettondedagen var på en måndag så jag var inte smartare än alla andra som per automatik är lediga alla röda dagar. Men tack universum.

Idag unnade jag mig att a. ligga kvar i sängen till 08.00, b. söla mig genom frukosten. Kom inte ut i skogen med hundarna förrän lite efter 9 och det är ju inte som att jag äter en stor hotellfrukost. Gick en härlig promenad i härligt väder. Kom hem, gjorde fotrehab, åt lunch och sen har jag mest legat på soffan och slöat. Kollat på skidskytte, läst, spelat spel på mobilen. Har hittat ett som heter Family Tree där man med hjälp av ibland rätt snålt tilltagna ledtrådar ska lista ut hur folk är släkt med varandra. 

Min man var på julbord med sitt jobb, kom hem och var lyrisk över matens omfattning och kvalitet, försvann sedan upp till sitt pojkrum för att lyssna på musik och måla akvarell. Själv åt jag te och smörgås till kvällsmat och fortsatte med min stillsamma tillvaro i soffan. Ingen dålig dag alls. 

Till stallet istället, v 51 2024, pt 2

Igår var årets sista ridlektion, dressyrtorsdag med Köttbullen. Som från och med nästa termin kommer att bli dressyrmåndagar. Vi red övningar med sidvärtsrörelser och förvänd galopp. Hade kanske föredragit vanligt galopparbete eller en enklare övning än att vända över ridbanan och rida en halv 20-metersvoltbåge i förvänd galopp för Köttis har ju inte riktigt den styrkan och där kanske instruktör V kunde anpassat övningen så att Köttbullen kunde fått lyckas istället för att hon gång på gång bytte galopp för att hon inte orkade, men men. Hon var i alla fall härlig i formen, lätt i framdelen och knogade på framåt på ett bra sätt. Nu blir det jullov till 6 januari och sen kör vi väl på. 

Dagen före julledigheten

Åtta timmar kvar innan arton dagars ledighet börjar ticka på. Arton dagar som endast tar sex semesterdagar i anspråk, och av dom sex är tre extra specialdagar som vi på vårt jobb får som bonus om vi bara tar ut tre sammanhängande semesterveckor under huvudsemesterperioden. Så arton dagars ledighet där bara tre semesterdagar försvinner? Det kan man ju verkligen leva med. 

Igår såg jag att två av mötena nästan bara innehöll ärenden som har status "uppföljning efter vinteruppehållet" och de som inte gjorde det var inte på något vis akuta, så då bokade jag helt enkelt av dom. Fick därför en massa tid att jobba med Projektet, vilket behövdes. Projektet upptar väldigt mycket av mina tankar, men eftersom det fortfarande inte har kommit någon lösning på min 150 %-iga tjänst så är det sällan jag hinner med att sitta och jobba fokuserat några längre stunder. Men igår så. Mmm. Älskar  att jobba med Projektet. Fick också en fin julklapp av mitt team. Så det var en bra dag. Efter jobbet åkte jag iväg och sprang intervaller, det kändes SKITBRA. Under uppvärmningen kom jag in i en slags powerwalk-mode som nästan skulle kunna beskrivas som tölt, om jag hade varit en islandshäst. Det var liksom inte jobbigt, kändes som att jag skulle kunna fortsätta i evigheter, jag blev inte andfådd men det var liksom kraft i den gångarten. En härlig känsla. Efter detta åkte jag till Jula och köpte motorolja och sedan till Systemet och köpte whisky till svärsonen, bubbel till dotter, bonusdotter och även till mig och min man. Eftersom vi ska fira jul hemma hos min exman och hans fru så köpte jag en flaska hyfsat fint rödvin som jag tänkte man kunde ge "till värdparet" eftersom dom ändå upplåter hus och hem samt står för huvudrätten i den trerätters som tydligen ska manifestera vårt icke-traditionella julfirande. Plockade slutligen åt mig en flaska billigt rödvin att ha till matlagning. Sen när jag kom hem kom jag inte längre ihåg vilket som var det billiga och vilket som var det hyfsat fina, note to self: googla innan söndag så att man inte framstår som SNÅL när man nu faktiskt inte har varit det. 

Fortsatte hemåt med min klirrande last, släppte ut hundarna i trädgården, matade hönsen som redan var på väg att gå och lägga sig. Denna tid på året, va? Men på lördag vänder det, då går vi mot ljusare tider. 

Idag ska vi ha julfrukost på jobbet eftersom "så många skulle vara lediga på fredag". Så många = jag och mitt lilla team, men jaja, den som sade det (=TG:s chef) är också känd för sina passivt aggressiva uttalanden, men det får ju vara hens huvudvärk. Anledningen till den passiva aggressiviteten var att TG:s chef hade planerat att vår gemensamma fredagsfrukost den här veckan skulle ha inslag av jul och i samband med det skulle hen dela ut årets julklapp från företaget. Observera att TG-chefen får allt fixt och färdigt skickat till sig och det är bara att dela ut, men tror att hen vill att det ska verka som att det är hen som har fixat och trixat och slitit och släpat, och vill därför göra en grej av det inför så många som möjligt. Annars hade det ju bara varit att a, dela ut i förväg eller b. skicka julklappen till de man vet ska vara lediga. Men det är ju bara mina spekulationer.  

Idag har jag inte sådär jättemycket på schemat, men tyvärr dök det upp ett möte sent i eftermiddag som gör att jag får knöla ihop en såkallat delad tur om jag ska få ihop logistiken i övrigt. Det får väl gå. Ska beta av ett par måstemöten på förmiddagen men i övrigt ska jag bara plocka undan (vilket i och för sig tar lite tid för alla golv ska bonas i mellandagarna och då måste det vara tomt på allt som inte är skrivbord), skriva tjänstgöringsrapport, sätta autosvar på mailen och sen kan man gå in i status: JULLOV. 

Julefriden vill inte riktigt infinna sig

Tycker jag bara får mail med förfrågningar om jag inte kan flytta möten p g a att de krockar med andra möten. Jag håller i många olika sorters månads- och veckomöten och skickar ut mötesinbjudningar för hela det kommande året i väldigt god tid, och det är det FAN ingen annan som gör så man undrar ju varför de som nu hör av sig till mig den här veckan och med kort varsel vill boka om möten som varit inbokade sedan december 2023 inte hör av sig till de som kommer med sena mötesinbjudningar och säger att nä men jag har redan något annat inbokat då, kan vi hitta en annan tid. Fast det kanske de har och så gick inte det p g a att det innefattar så många andra människors kalendrar så det blir jättejobbigt, men jag har en kraftig känsla av att jag inte är den sista anhalten. Min vecka var: rätt fullspäckad måndag och tisdag, onsdag och torsdag hyfsat luftiga ändå. Nu uppstod det istället luckor måndag och tisdag som gjorde att det istället blev en fullspäckad onsdag. 

Jag hade ju skickat två väldigt konkreta frågor rörande den app där vi registrerar kostnader till vår finansavdelning och igår hörde nån med titeln Group Finance Controller av sig på Teamschatten och skrev Hi! Contacting you regarding your [appens namn] ticket. What is  the case? Not sure I understand what is needed...Jaha, men jag hade ju precis SKRIVIT DET? 

Mina frågor var ungefär så här: 1. När jag ska registrera kostnader i appen så går det numera inte att registrera direkt utan jag måste först vänta på att transaktionen från mitt företagskort blir registrerad, för om jag registrerar direkt i samband med inköp så försvinner den registreringen istället för att ligga och vänta in den transaktion den ska matchas mot. Så var det inte förut utan det har blivit så efter någon uppdatering, så min fråga rörande det var ifall det skulle vara på det sättet, samt ett påpekande att om det tar uppemot en vecka för företagskortets transaktion att registreras så är det svårt att få till bra rutiner för att hantera det här. 2. När vissa personer i mitt team har utlägg så måste jag godkänna det, men när andra har samma typ av utlägg så behöver jag inte göra det, varför är det skillnad i det avseendet när det inte är någon skillnad på personerna i teamets befogenheter i övrigt? Det här hade jag alltså redan formulerat i den ursprungliga "ticketen", men snäll som jag är så skrev jag samma sak igen. Sen gick det tusen år och så svarade han I need to ask a colleague. I will get back to you. När jag sedan kom i morse hade jag fått ett sånt där mail som inleddes med We are happy to tell you that your request number blablaha has been resolved with the following solution där den där Group Finance Controllern hade svarat att nä, man behövde inte vänta på att transaktionen skulle registreras, man kan ladda upp ett kvitto i appen även om inte transaktionen har registrerats. 
Skrev ett halvsurt svar att a. Jag precis hade påpekat att när jag GÖR SOM MAN SKA GÖRA så försvinner registreringen, och b. Jag hade en fråga 2 också som inte på något vis blivit besvarad. SUCK. Okej om man jobbar med siffror, men att vara läskunnig borde väl ändå också ingå?

Nästa irritationsmoment är POCKETBOY. För den som inte vet (det visste inte jag heller) är en Pocketboy någon slags liten spelkonsol där man ska kunna "återvända till barndomens nostalgi" och "återuppleva de spel man en gång älskade" och yadayadayada. Beställde ett den 26 oktober som födelsedagspresent till min man, som fyller år 20 november. Enligt uppgift skulle det vara några dagars leveranstid och nejdå, de skickade verkligen ingenting från Kina utan allting packades med omsorg och skickades direkt från deras lager i Örebro så det lät ju förtroendeingivande och så. 

Sen hände ingenting på ett tag och sen gick jag in för att spåra ordern och kom då till någon sida där det stod att det var leveransförseningar på grund av att två leveranser som lagts i början av september drabbats av förseningar på grund av tullinspektioner vid den polska gränsen. Sen har jag gått in var och varannan dag på den här sidan för att följa deras uppdateringar om den här förbannade leveransen (som säkert inkluderade KNARK, hur fan kan annars en leverans fastna i tullen i två månader?). 15 november stod det: Den första leveransen anlände och vi har sedan dess skickat stora mängder paket till våra kunder (dock inte till mig). Sen var det lite svävande ett tag när nästa leverans skulle komma, men troligen 3 december. Sen har det här datumet flyttats fram hela tiden, men så småningom påstod dom att den 12 december skulle dom vara helt i fas och allt skulle vara skickat och skulle man mot förmodan inte ha fått sin försändelse då så skulle man höra av sig. Det gjorde jag eftersom jag SÅ KLART inte fått någonting, fick då till svar att de skulle kolla men de skickade paketen som brev och ibland kunde paketen inte delas ut som brev och då fick man en paketavi i brevlådan, kunde jag kolla så jag inte hade fått någon sådan? Jamen jag är väl inte DUM I HUVUDET, jag kollar ju i BREVLÅDAN efter ett paket och det är ju inte som att man inte känner igen en paketavi när man ser den. 

Det skrev jag inte, utan svarade bara att det inte hade kommit någon avi för det hade jag ju inte fått, och fick då något dravel om att de då skulle skicka "med dyr spårbar frakt" och det skulle vara framme senast måndag, INGEN SKA BEHÖVA VARA UTAN SIN POCKETBOY I JUL. Jo, jag uppenbarligen (eller för att vara korrekt: min man). Den 20 november, min mans födelsedag, hade ju vid det laget både kommit och gått, men visst kan han få det som julklapp istället, tänkte jag för några veckor sedan men nu är jag mer tveksam eftersom även måndagen kom och gick också utan något spår av någon djävla Pocketboy. Däremot damp det ner ett inkassokrav på fakturan, som jag såklart inte betalt eftersom jag inte fått något att betala. Hade det varit Klarna så hade man ju kunnat gå in och flytta fram betaldatum, det har jag gjort förut när det varit förseningar, men det här var nåt annan sånt där fakturaföretag där det inte bara var att. 

Skrev då ett skarpt mail till Pocketboy där jag föreslog två möjliga lösningar: 1. Skicka paketet, annullera fakturan inklusive förseningsavgifter med mera och skicka en ny faktura med rimliga betalningsvillkor, eller 2. annullera hela ordern, inklusive faktura med förseningsavgifter med mera. Fick då till svar att "jag ser till att lösa detta åt dig" och så en fråga om jag verkligen inte fått någon avi? NEJ! To be continued, antar jag. 

Igår var jag hos Laserkvinnan på behandling, det var skönt men hade hellre velat åka hem och bara ligga på soffan efteråt istället för att åka till stallet, även om jag såklart också ville åka till stallet. Aja, så blir det ibland. Idag ska jag köra lite intervallträning efter jobbet, sedan åka till SYSTEMET för att fixa de sista julklapparna som är: whisky till min svärson och bubbel till övriga. Sen hem och kanske filmkväll med min man, beroende på om vi är in the mood för det har vi fan inte varit de senaste dagarna. 

Måste också fundera ut en förrätt som jag ska laga till på söndag då vi ska fira jul med min exman och hans nya fru samt barn och barnbarn. Det ska inte vara jultema, så jag tänker mig någon slags soppa. Soppa är fan bästa maten, enkelt att laga och kan förberedas innan och bara att ta med. Jordärtskockssoppa kanske? Har ju hela trädgården full av jordärtskockor så det blir ju dessutom BILLIGT, hahaha. Jahapp, men först väntar en arbetsdag. 

Till stallet istället, v 51 2024, pt 1

Igår var det sista dressyrtisdagen för terminen och då blev det kadrilj, det är sen gammalt, i alla fall enligt mig. Gruppen innan hade önskat att få hoppa barbacka, så det är uppenbarligen inte en tradition som alla har anammat. Köttbullen fick gå i par med Knubbis och det funkade fint. Slapp rida i täten och det var bra för då behöver man inte tänka SÅ mycket på vad man gör utan kan mer hänga på hästen framför, förutom när man då ska göra individuella grejer samtidigt såklart. Överlag skötte Köttbullen sig bra tyckte jag, även om hon kändes onödigt tung i handen. Men hon kunde t o m galoppera ganska långsamt utan att bryta av till trav, hurra för det. Jag tyckte inte det var så värst jobbigt, men Köttbullen var genomsvettig efteråt så för henne var det uppenbarligen det. Nu är det bara en enda lektion kvar av höstterminen, men eftersom vårterminen börjar redan vecka 1 så blir det ju inte så långt uppehåll. Ska ju rida för instruktör K måndagar och tisdagar nästa termin så får vi se hur det blir.  Säkert BRA! 

They must pretend defeat

Igår var ingen toppendag. Jag tycker sällan jag har direkt dåliga dagar, eller man har väl inte jättehöga krav på livet heller, eftersom motgångar och problem nästan är standardinställningar för livet så som jag känner det så är det ju som att man har världens djävla flyt så länge ingenting direkt och uppenbart går en emot. Men det är sällan jag går omkring och är mörk i sinnet om man säger så. Men igår var en sån dag. 

Det började med att en kollega sa något om att nu skulle hen gå och ge några lådor till en kund som kom förbi för att hämta dom, för det gjorde den kunden "någon eller några gånger per år", sanktionerat av ingen alls. Det här är nämligen specialtillverkade lådor som inte på något sätt ingår i vårt produktsortiment utan de köps in till labbet av mig för att användas av labbet till ett specifikt ändamål. Dyra som kungens eget piss är de också, och inget man bara skänker bort hur som helst. När de ska beställas är det alltid ett djävla ståhej eftersom för att fabriken som tillverkar dom ens ska tänka tanken på att ställa om sin produktion så krävs det att man beställer minst 5000 stycken, och 5000 gånger värdet av kungens eget piss blir i slutändan rätt mycket pengar.
Nu är det så att även vissa av våra kunder då och då har användning för såna här lådor, och då brukar de höra av sig till kundservice och då får jag frågan om vi har så att vi kan avvara och har vi det så får de köpa till cirka självkostnadspris, för det är ju onödigt att någon som kanske behöver 10 lådor per år ska behöva beställa 5000 att ha på lager till döddagar, så jag säger alltid ja eftersom det sällan är mer än ett tiotal per år fördelat på två eller tre kunder i närområdet. Men igår kom det fram att en specifik kund "i alla år" har kontaktat ovan nämnda kollega, och ovan nämnda kollega (som inte alls hör till labbet) bara har skänkt bort ovan nämnda kungligt pissdyra lådor. När jag fick veta det uppstod en diskussion där jag sa att så kan man väl inte göra, i kontexten "när andra kunder får betala för dom" plus att de här lådorna ligger utanför lagersaldot och beställs av mig, så JAG måste veta hur många som går åt, ergo är det inte okej för någon som inte är labbpersonal att plocka fritt av dom, i alla fall inte för att ge bort till kunder. Försökte resonera lugnt och sakligt kring det men blev bemött på ett sätt som att det var jag som var både snål OCH service-o-minded, vilket jag verkligen inte tycker att jag är. Ovan nämnda kollega är egentligen väldigt trevlig och vi brukar komma bra överens, men nu var det som att hen bara hade fastnat vid att "jamen så har vi alltid gjort" som om det var helt orimligt att göra på något annat sätt. Det spelade liksom ingen roll hur många gånger jag sa att det blir ju jättekonstigt att en kund får hämta gratis medan andra måste betala för samma sak. Det var en sån där diskussion som bara stod och stampade och där energin bara rann ut i avloppet. 

Lite senare kom det ett sånt där allmänt mail från vår finansavdelning, kring saker man skulle tänka på nu inför årets slut, t ex deadline för när fakturor ska vara godkända och så vidare och hade man några frågor så var man välkommen att höra av sig på accounting snabela mitt företag punkt com. Då tänkte jag passa på att ställa lite allmänna frågor kring den app som vi vanliga dödliga registrerar kostnader och utlägg i, för jag tycker inte riktigt den funkar som den ska. Skickade därför iväg ett mail till accounting snabela-mailen med några väldigt konkreta frågor, fick ett autosvar som löd i stil med Your question have been registered with the request number... Vår IT-avdelning har ett liknande system för sina ärenden/felanmälningar, och när de sedan har löst ens problem så får man ett mail med We are happy to tell you that your request has been solved with the following solution, och så en beskrivning på vad som har gjorts för att lösa ens lilla problem. Nu gick det ett par minuter och sen kom ett mail från finansavdelningen där de också var lyckliga över att de hade löst mitt problem with the following solution, och inklistrat under var det allmänna mailet med information om deadline kring fakturor och så vidare. Jamen VADFAN? Skrev att Nothing in this reply answered my original questions. Klickade på "svara alla" för tänkte att nu ska varje människa på finansavdelningen få veta detta, det är nämligen långt ifrån första gången man får ett goddag yxskaft-svar från dom. Fem minuter senare ringde min projektledare och höll på att dö av skratt, Are you aware of that you've just sent an e-mail to about 500 people? Ojdå, "svara alla" fick visst en helt ny innebörd. Då var det så här: Det ursprungliga mailet, det med den allmänna infon, var tydligen en lösning på någons "request" om något annat, och av någon anledning skickades det We are happy to tell you-svaret ut till alla. Och det landade i min (och alla andras) inkorg ett par minuter efter att jag hade fått det första mailet med att min förfrågan hade registrerats så jag tog ju för givet att det var svar på MIN "request". Hade jag lusläst det så hade jag ju såklart sett att det var ett annat ärendenummer, men nu gjorde jag inte det, och det var inte heller så att det fanns 500 människor i raden för avsändare, utan det var någonting som hette något med grupp och accounting, men eftersom "group" också används om sådant som är på koncernnivå så tänkte jag väl att det hade med det att göra. Men istället fick varenda tjänsteman i hela koncernen veta att jag inte har fått svar på min ursprungliga fråga. Min projektledare sa att ett högsta höns, för övrigt mannen, myten, legenden som berömde mig för mina flödesscheman (och som tydligen också är trött på att få goddag yxskaft-svar från finansavdelningen) hade tyckt att det var the best fucking answer no one ever have sent. Tror dock inte finansavdelningen håller med? Fick maila och be om ursäkt och förklara att jag inte sett att det var ett annat ärendenummer. Det lyfte inte precis mitt humör om man säger så. 

Sen drog ett möte ut på tiden så jag inte ens hann gå till lunchrummet utan fick möla i mig min matlåda sittandes vid skrivbordet. Stressade hem, packade in hundarna i bilen, åkte till veterinären för att Tage skulle få sin vaccination, bestämde mig för att istället för att stimma och stirra med träning som jag egentligen tänkt så skulle jag bara ta en lång och skön promenad i skogen efteråt. Gick en runda som är ungefär 9 km och jag var rätt långt hemifrån när det började mörkna. Vilda djur började röra sig som om skogen var deras (vilket den såklart också är), vilket gjorde hundarna helt GALNA. Speciellt var det ett rådjur som skuttade fram och tillbaka över stigen ett antal gånger något tjugotal meter framför oss var vi än befann oss, så man bara Men snälla nån, kan du inte bara GÅ ÅT NÅGOT ANNAT HÅLL? för det kan väl inte heller vara kul för ett rådjur att ha drevskall ekandes efter sig, men det fanns tydligen en  hemlig rådjursagenda som jag inte kände till.  

Kom hem, åt kvällsmat, läste, kände mig allmänt nedstämd. Men idag är det en ny dag så det är väl bara att spotta i nävarna och ta nya tag. Here we go. 

Johannes och du

Har läst Johannes och du av Per Hagman, detta är handlingen:

Kvarteret Johannes är en plats där olika världar möts. Uppe vid kyrkan bor man ståndsmässigt, åt andra hållet äger betydligt mer ljusskygga verksamheter rum. Ett stenkast västerut ligger platsen där Olof Palme mördades. Mellan väderstrecken rör sig en nyinflyttad författare, och tillsammans med sin lilla dotter upptäcker han staden på nytt. Johannes och du är en bok om ett kvarter och en liten flicka, men också om en pappa som minns sina egna föräldrar och sin barndom.

Jag har läst en del av Per Hagman tidigare: Cigarett, Pool, Att komma hem ska vara en schlager, och har väl tyckt att de varit okej eller sådär. Den här kändes väl också okej eller sådär, vet inte riktigt vad det egentligen är han vill ha sagt mer än att klaga på sin dåliga ekonomi och sin pappa. Det är inget större fel på språket, men handlingen känns seg och på gränsen till obefintlig. Den här boken får två Stockholmsskildringar av fem möjliga. 

I say I can't tell you when

I fredags hade vi vår traditionsenliga labbglögg. Det blev bra, hela grejen är ju att det ska vara lite småtaffligt. Värma glögg med labbutrustning, duka fram pepparkakor och lussekatter på en vagn som man i vanliga fall ställer prover på och som alla sen står runt för det finns inga stolar. Dock fanns det också folk som tyckte att det var okej att komma insläntrandes 13.20 när det hela skulle vara 13.00-13.30, vilket såklart inte innebar att de kastade i sig allt på 10 minuter utan att tidsschemat sprack, vilket i sin tur innebar att mitt privata tidsschema sprack. Skulle ju träna intervaller efter jobbet och sedan hem och snabbt rasta hundarna för att sedan vara klar till placeringsmatchen mellan Sverige och Nederländerna som började klockan 15.00. Delegerade bort avdukning till mitt team och ilade hemåt, tog ut hundarna på en runda i skogen och körde mina intervaller där. Det funkade både bra och dåligt, hundarna gillar det och man får nog lite draghjälp av det. Det dåliga var att jag rationaliserat bort ombyte så att jag sprang i min förvisso smidiga men ändå rätt tjocka vinterjacka och halsduk, nu var det ju bara små korta intervaller så det överlevde jag väl, men jag kände mig bylsig och klumpig, plus att det var oskönt att ha glögg och lussekatter (i plural) skvalpandes runt i systemet. Hann i alla fall nästan hem i tid till matchen, missade bara de tre första minuterna. 

Efter matchen älgade jag ner till affären och hämtade ett paket eftersom Instabox terroriserat mig med sms om att jag måste hämta ut det. Som om jag låtit det ligga i veckor, det rörde sig om typ två dagar. Men men. Hem igen och så in i duschen, på med en ny pyjamas i egyptisk bomull som jag köpte för ett tag sedan och som var TO DIE FOR på komfortskalan. Sen te och mackor och ner under filtar i soffan för att kolla på semifinalerna och det var väl i princip vad jag tyade med den dagen. 

På lördagen så gick jag en promenad med hundarna, glömde starta Samsung Health vilket störde mig  orimligt mycket att jag inte fick veta EXAKT hur lång min promenad var. Tror cirka 12 kilometer, men man vill ju veta. Sen åt jag lunch och låg på soffan och slöade en stund innan det var dags att åka till stallet för julshow. Jag skulle ju sköta ljudet, och det är lättare sagt än gjort eftersom vårt ljudsystem för närvarande består av fyra bluetoothhögtalare från Clas Ohlsson och en gammal telefon som ständigt klagar på för lite minne (begriper verkligen inte vad den ska ha mer minne till för jag har avinstallerat allt som går att avinstallera på den förutom Spotify) och det där med att koppla ihop flera bluetoothenheter är i bästa fall vad man skulle kunna kalla spännande. Bluetooth är enligt mig en synnerligen lynnig teknologi, även fast man gör exakt likadant som man gjorde förra gången och som det står i instruktionen att man ska göra så är det inte på något vis säkert att det fungerar som det är tänkt, i alla fall garanterat inte på första försöket. Man till sist var skiten igång och de små högtalarna (med det fantastiskta ljudet, så allt är inte av ondo här) utplacerade med Mariah Carey råmandes om allt hon ville ha till jul. Den stora utmaningen var sen att spela julmusik i pauser, byta till olika låtar som skulle vara till de olika numren i showen och ha rätt tajming där, sänka ljudet när någon skulle presentera något, höja igen när det var över, osv. Fullt fokus hela tiden med andra ord. Kallt som bara den var det såklart också, det var ju i ett ridhus. Åkte hem, duschade, kröp in i min mysiga pyjamas och låg sedan i soffan och kollade på några avsnitt av Ronja Rövardotter innan jag gick och lade mig. 

Igår vaknade jag redan 06.15, kände mig pigg och utvilad så jag gick upp och powerwalkade min vanliga söndagsmil i kuperad terräng. När jag kom hem så noterade jag att batteriet till brandvarnaren höll på att ge upp så den gav ifrån sig såna där alldeles otroligt irriterande pip som brandvarnare gör när batteriet håller på att ge upp. Av någon anledning tycker Tage att det är det läskigaste ljudet som finns i hela universum, så det var bara att älga ner till affären och köpa ett nytt batteri. Skulle passa på att koppla mitt nya bankkort till mitt medlemskap där och fick på så sätt två ynglingar satta i arbete, för ingen av dom visste riktigt hur man skulle göra. Men det löste sig till slut efter många försök och där de talade i termer som att Det funkar ibland om man gör så här...som om ett medlemskaps koppling till  ett bankkort var lika lynnigt som bluetoothteknologi. Det är det kanske också, vad vet jag?

Stövlade hem och kollade på skidskyttestafetter, där det inledningsvis och skyttemässigt inte såg speciellt bra ut för vare sig de svenska damerna eller herrarna men där båda lagen sedan lyckades åka upp sig till varsin bronsplats trots rätt så mediokert skytte. Man fick se en fransyska i tårar och kommentatorerna resonerade kring varför, för SÅ dåligt hade hon ju ändå inte åkt? Det kan ju vara något privat också, föreslog den ena kommantatorn och den andra höll med och så lämnade de det samtalsämnet. Varför det ens måste vara ett samtalsämne? 

Låg sedan på soffan och läste Demon Copperhead och kollade på bronsmatchen mellan Frankrike och Ungern som var spännande och jämn. Hejade på Ungern, främst för att de är underdogs i det här sammanhanget, och Ungern vann. Sen var det final mellan Norge och Danmark, jag hejade på Norge, där första halvlek var spännande och jämn och sms:en mellan mig och min norska kollega avspeglade hopp och förtvivlan. Men i början av andra halvlek sa det bara pang och så ledde Norge plötsligt med fem mål och det var som att luften gick ur danskorna och sen blev det aldrig ens i närheten av spännade. Så det var bara att gratulera norskorna till ännu ett välförtjänt guld att lägga i samlingarna. 

Ja, det var väl den helgen det. Nu går vi, eller i alla fall jag, in i årets sista jobbvecka! Som bara är fyra dagar, eftersom jag har tagit ledigt på fredag. Sen väntar arton dagars ledighet! I år ska vi fira jul hemma hos min exman och hans nya fru redan den 22, så sen är det fri lek resten av tiden. Inte för att julen har varit speciellt betungande de senaste åren, tvärtom. Annat var det när barnen var små och hela julhelgen verkade utgöras av svenskt mästerskap i logistik kring 24/12 klockan 15.00 och det alltid fanns någon släkting som kände sig missnöjd med upplägget. Nu gör alla som de vill, men det är ju ändå något av en social uppryckning från att såsa omkring i pyjamas och kolla på Sagan om ringen. 

Idag har jag möten exakt hela dagen, sen får jag kasta mig hem och fiska upp Tage för vidare färd till veterinären för vaccination. Vet inte hur jag tänkte när jag bokade den tiden, gissningsvis tänkte jag inte alls, för stressigt blir det och stressigt vill man ju inte ha det. Imorgon ska jag till Laserkvinnan för behandling direkt efter jobbet och sen är det ridning på kvällen, verkligen EJ OPTIMALT men nu fick det bli så här den här gången. Onsdag och torsdag ser tack och lov lite luftigare ut och sen väntar ju  som sagt ledig fredag. Men till dess är det ett tag, så nu är det bäst jag varvar igång veckan. 

Hurra, Sverige-Nederländerna 33-32 och Sverige slutar femma i EM (men måste ändå kvala till VM pga att Danmark vann över Nederländerna)

Jaha, den sista svenska matchen i detta EM slutade med en uddamålsvinst efter en helt jämn match där jag nog trodde att Nederländerna skulle vinna för jag tyckte Sverige hade väldigt många tekniska fel som gjorde att det aldrig blev något direkt övertag. Men det gick ju ändå vägen till slut. Nu får man väl heja på Norge? 

Fredagen den 13

Jaha, då är det Lucia och fredagen den 13 på en och samma gång. Det känns lite som en plot i en skräckfilm, typ: en gång vart xx:e år infaller Luciadagen och fredagen den 13 samtidigt...och i den lilla staden Ankeborg vaknar mörka krafter. Eller nåt. Tror inte att Hollywood kommer att höra av sig och tigga och be mig skriva manus faktiskt. 

Igår var en jobbig jobbdag, hade möte på möte hela förmiddagen, alla om Projektet, det gick väl rätt bra men jag blir så trött i huvudet av att behöva tänka på engelska och ibland är det ju grejer man knappt fattar på svenska. Men det var bara att knoga på. Hann inte så mycket som gå över till fikarummet och äta frukost utan fick sitta vid skrivbordet och mula i mig en macka och ett kokt ägg på sju minuter som var den enda lucka som bjöds under förmiddagen. 

Kom från jobbet senare än planerat, åkte hem, gick en runda med hundarna, städade i rasande fart, åt kvällsmat, satte en timer och gubbsov i 30 minuter för jag var helt slut. Fast det är väl alla så här års. 

Idag är det lugnare, i alla fall i kalendern, men idag infaller också vår traditionsenliga labbglögg som jag håller i, vilket också innebär att jag måste hinna åka och handla grejer till den. Traditionen skapades av förra labbchefen, fast då var det bara för oss på labbet. När jag blev labbchef och plockade upp den stafettpinnen så utökade jag det till att bjuda in alla på företaget, plus att det som förr bara var en mugg glögg och en pepparkaka nu också inkluderar lussebullar, skumtomtar och någon chokladask. Vilket såklart gör det till en lite större grej att genomföra, fast också trevligare tycker jag (som älskar lussebullar). Bra grej med att åka och handla på arbetstid är att jag också kan handla till mig själv samtidigt. Efter jobbet ska jag köra lite intervallträning och sedan hem som ett skott för att kolla på handboll som börjar klockan 15 där Sverige möter Nederländerna i matchen om 5 och 6 plats. Senare ikväll blir det semifinaler, Norge mot Ungern och Frankrike mot Danmark. Tror det kommer att bli Norge och Frankrike som möts i final, kom ihåg var ni hörde det först (om jag skulle ha rätt alltså, annars går det bra att glömma).

Imorgon är det julshow i stallet, så där kommer jag väl att tillbringa större delen av eftermiddagen och kvällen. På söndag ska jag gå långpromenad och därefter fan i mig bara ligga på soffan och läsa böcker tror jag. Samt kolla på handboll.  Och sen är det fyra dagar kvar att jobba och sen är det jullov. SOM JAG LÄNGTAR. 

Till stallet istället, v 50 2024, pt 2

Igår lockade det helt ärligt inte speciellt mycket att resa sig från den sköna varma soffan, byta ut mjukisbyxor mot ridkläder och ge sig ut i mörkret och minusgraderna, men man gör ju det ändå såklart. Blev lite mer uppåt när Köttbullen stod med spetsade öron och såg glad ut när jag gick in i boxen. Jag fattar såklart att jag inte är någon särskild för henne, hon rids ju av massor av olika människor även om kanske jag är den som har ridit henne mest kontinuerligt över tid, men tror inte att hon känner att vi har ett BAND direkt. Men det är ju ändå trevligt att bli mött av någon som inte  stryker öronen bakåt och vänder rumpan till när man öppnar boxdörren, det har nämligen också hänt. 

Gårdagens lektion var helt ärligt ganska tråkig, kändes som att vi liksom bara travade runt runt runt på en fyrkant som utgjordes av kortsidorna och kvartslinjerna. Voltade runt ett par hinder som stod där, sen red vi övningen Swedish Castle som förmodligen är jättenyttig men jag tycker den är rätt trist. Köttbullen skötte sig hyfsat tycker jag, hon blev jättefin mot slutet och det är något på gång i galoppen, även om vi nu just igår inte galopperade särskilt mycket. Fast det är nog bra, hade jag fått bestämma hade jag förmodligen gnetat galopp alldeles för mycket med förmodligen inte särskilt bra resultat i slutänden. 

Nästa vecka är sista ridveckan för i år,  men vårterminen börjar redan vecka 1 så det är inte så länge man får ledigt. Skönt ändå i både det ena och andra avseendet. 

Just don't leave me at the doorway

Alla känner väl vid det här laget till TrögGubben TG på mitt jobb, vet inte om det är the story of my life att liksom omge mig med vad som snudd på i bästa fall är strategiskt inkompetenta män, i värsta fall är de bara heltröga men har ändå lyckats uppnå någon form av position i livet där man borde förväntas leverera, men där de på något vis alltid kommer undan med att Inte. Göra. Sitt. Djävla. Jobb, och så blir det någon annans problem istället. 

Nu har TG haft en uppgift sen i våras att göra ett antal checklistor som ska läggas in i vårt underhållssystem. Att göra de här checklistorna skulle kanske ta en normal person ett par dagars arbete och för TG tog det därför 4 månader. Sedan skulle de läggas in i underhållssystemet, och där har vi nu stått och stampat sedan i september. I oktober nämde jag detta för min chef och sa då att en person i vårt team som sitter i Danmark och som är lite av en allt-i-allo skulle ju kunna hjälpa till med det om det behövdes, om TG inte själv kunde eller hann. Jag nämnde detta för TG och han bara Men då blir det ju på danska. Notera att det här är en person som tidigare har sagt sig inte ha några problem med att förstå danska, men det var väl då det. Jag svarade att om checklistorna är skrivna på svenska så kommer ju den här danska personen att skriva som det står på checklistorna, detvillsäga på svenska. TG mumlade något diffust på sitt sävliga sätt och sen blev det inte mer sagt om det. Och såklart blev inget gjort heller.

Nästa uppföljningsmöte en månad senare kunde vi alla bara konstatera att det inte var något nytt på den punkten, och jag tog då upp IGEN att det finns en resurs att tillgå om TG inte har tid eller inte vet hur han ska göra. Varpå TG bidrog med diffust mummel och inget mer. Klagade lite hos min chef hur frustrerande det är att jobba med den här typen av människor, och han (min chef) föreslog då att jag skulle ge TG:s chef erbjudandet om den här extraresursen istället. Min chef tyckte att jag skulle lägga fram det som att extraresursen inte hade så mycket att göra just nu, så att det nästan blev som att det var TG som gjorde extraresursen en tjänst genom att förse henne med lite arbetsuppgifter så att hon slapp sitta och rulla tummarna. Exakt så lade jag fram det för TG:s chef, men hen bara Jag vet att TG jobbar rätt mycket med det just nu. Vilket han inte alls gör. Det finns inget som jag tycker är så TÖNTIGT som när någon ska försöka ge sken av att någon gör något fastän jag vet och hen vet, och hen vet att jag vet, att det inte har gjorts ett piss. Men jahaja, försöka duger kanske. 

Efter jobbet åkte jag på thaimassage. Brukar unna mig 90 minuter i vanliga fall, men nu har hon höjt priserna rätt rejält och då blev jag lite snål och bokade bara 60 minuter. Kändes lite futtigt, men någon nytta gjorde det säkert. Åkte sedan hem, var trött och började tänka latmaskstankar i stil med att bara slänga sig i soffan och Det gör väl inget om du inte kommer upp i 10 000 steg exakt varje dag...men sen tog jag mig samman och ångade ut på en femkilometersrunda med hundarna. Sen var det dags att ge sig iväg på möte i stallet och därefter var det möte med privatryttarna i samma stall, det senare kändes som att det dränerade mig fullständigt på energi och då var det inte bara för att jag var hemma klockan 22 utan för att det finns vissa typer av människor som fan i mig nästan tvångsmässigt måste klaga. Ni vet, såna som klagar över att det regnar men skiner solen så är det inte heller bra. Råkade ut för en sån igår och det var ju inte så att man hoppade jämfota av glädje. Men, men. Man får väl frammana sitt SPIRIT ANIMAL, THE GOOSE och gå vidare i livet. 

Idag är det ridning, men kommer förhoppningsvis ändå hem i någorlunda vettig tid. Har knappt sett min man den här veckan för jag har åkt till stallet innan han har kommit hem och när jag har kommit hem har han gått och lagt sig. Festligt liv?

På tal om festligt liv, eller inte: i morse när jag körde till jobbet så fick jag bromsa för en dovhjortstjur som bokstavligt talat hoppade fram på tre ben över vägen. På riktigt! det ena bakbenet var liksom kapat vid hasen, men det såg inte alls ut att vara någon ny skada, och hjorten själv såg bortsett från sin linkande gång ut att vara i hyfsat skick och i gott hull. Ändå lite konstigt att den inte har blivit tagen av vargen, måste ju vara ett asenkelt bytesdjur kan man ju tycka? Det här borde veganer tänka en liten stund på, de som alltid kommer dragandes med att djuren i det fria och vilda skulle ha det så mycket bättre än i fångenskap. Om det kan man väl delvis hålla med, men också: tror inte det är så djävla festligt att vara dovhjort och förlora ett halvt bakben, hur det nu har gått till men smärtfritt var det gissningsvis inte. Och sen blir man uppäten av en varg för att man inte klarar av att springa från den. Det låter inte så himla drömmigt, tycker jag.  

The stars in the sky means nothing to you

Berättelsen om min 150%-iga tjänst del 5326: Hade möte med min chef där vi gick igenom min befattningsbeskrivning och där jag fick önska bort vissa delar, inget av det jag vill bli av med var orimligt att önska bort, enligt honom så so far so good åtminstone. Nästa steg blir att min chef ska ta det med personen-som-jag-vill-ska-ta-över-dessa-delar:s chef och så får vi väl se hur det tas emot. Han, den andre chefen alltså, kan ju i alla fall inte ha sagt tvärnej till allt, för då skulle vi väl inte ens börja diskutera detaljer? HOPPAS JAG i alla fall. Enligt mig är det inget i det jag önskat bort som är oförenligt med den här personens nuvarande tjänst, men det ska ju låta sig göras rent formellt också.  Hoppas också att personen-som-jag-vill-ska-ta-över-dessa-delar ser det som typ befordran. Rent tekniskt är det väl det också, med chefstitel och personalansvar och grejer. Det är inte som att det kommer att innebära jättemycket mindre jobb för mig, eller jättemycket mer jobb för honom, för det verkliga jobbet sköter ju teamet. Fördelen om detta går vägen blir att min tjänst blir mer renodlad och att de som ändå jobbar med samma saker kommer att tillhöra ett och samma team och att det är ett team som jag INTE  kommer att tillhöra.   

 

För att summera, egentligen inget nytt under solen i sak, men kanske i alla fall ett tomtesteg närmare målet (mitt). Så går det när man haft som karriärsstrategi att alltid vara på hugget, aldrig säga nej, alltid överprestera samt på det stora hela göra sig oumbärlig. Det har ju förvisso funkat, men nu står jag också här med en befattningsbeskrivning som är lång som ett ösregn och dessutom en massa ofrivillig spetskompetens eftersom andra som jobbat med samma saker har slutat och det bara är man själv kvar som vet hur ditt hänger ihop med datt.  Trodde aldrig jag skulle ens tänka tanken att jag längtar tills vi ska byta affärssystem, vilket enligt nuvarande plan ska ske vintern 2025/26, för i och med det ska vi också byta process-system och när det är gjort är vi liksom alla på samma nivå. Som det är nu så är det bara jag som kan vissa grejer och det är en kunskap som är ganska tung att bära eftersom det oftast bara är kul att vara oumbärlig i tanken, sällan i verkligheten. Vår nuvarande processteknik är dessutom varken speciellt logisk eller i vissa fall ens begriplig, så det gör verkligen ingenting att den försvinner. Inte ens företaget som har programmerat skiten minns hur vi tänkte när vi en gång satte upp hur systemet skulle funka. 

Sen var det dags för presentation, och då visade det sig att den presentationen slash demonstrationen jag trodde jag skulle göra i själva verket gjordes av någon annan. Kändes lite bortkastat att ha lagt hela morgonen på att förbereda, men det var inte heller så att jag grät Lille Skutt-tårar över att få slippa knöla runt på en plattform för att guida andra där jag knappt lärt mig hitta själv än. 

Jobbade på, tog tidig lunch, stack sedan iväg till fältet/skogen där jag brukar springa/gå stavgång/whatever, och avverkade min lilla intervallträning. Kändes bra! fast det var verkligen s-v-i-n-k-a-l-l-t till att börja med, mest om händerna fastän jag drog ner ärmarna så långt jag bara kunde. Har ju aldrig tidigare brytt mig om att värma upp när jag har sprungit, utan tänkt att det ger sig ju av sig själv när man börjar lufsa igång. Fast nu har jag tänkt om och inleder varje pass med att gå ett par kilometer innan jag påbörjar mina små intervaller, för man blir ju inte yngre och att komma igång med löpning  igen känns lite som att rassla igång en gammal skördetröska som stått på en loge i 20 år, så uppvärmning är nog inte fel. Det har hittills funkat bra, men som idag när det var 2 plusgrader var det inte så himla mysigt att traska. När jag kom hem letade jag fram ett par cykelvantar som jag nu lagt i min variant av gympapåse för att vara beredd nästa gång isande vindar drar fram över min löpslinga. Stressade sedan hem för att hinna rasta hundar och höns innan det var dags för nästa sittning, den här gången med västra delen av jordklotet. Åt kvällsmat och sedan var det dags att byta om och åka till stallet. Kom hem, duschade, gick och lade mig i Flickrummet™ eftersom jag tänkte kolla på handboll. Väcktes klockan 02.50 av att hundarna var uppe och studsade av oklar anledning. Röt åt dom att gå och lägga sig och det gjorde dom, men kunde jag somna om? Såklart inte! Nu ska jag träla mig igenom denna dag också, sen ska jag på massage efter jobbet. Det är på mitt gamla thaiställe som jag inte har varit på sådär jätteofta sen jag började gå hos Laserkvinnan, men nu i helgen så impulsbokade jag en tid eftersom jag de senaste åren också har köpt presentkort på massage att ge bort i julklapp. Och nu är det för helvete snart bara tio dagar till julafton! GALET. 

Efter massagen ska jag hem, ut med hundarna och sen tillbaka till stan igen för ikväll är det först styrelsemöte och sedan möte med privatryttarna i stallet. Lär väl komma hem därefter, detvillsäga sent. Men men, bara att gneta på. Till helgen ska min man åka till KÖBENHAON så då får jag egentid och därmed också vila. Trodde jag, fast förra veckan kom en i stallet och frågade om jag ville "hjälpa till och spela musik" på deras julshow som är nu på lördag. Svarade ja, för tänkte att det är väl bara att koppla ihop mina braiga högtalare, slänga på någon jullåtlista på Spotify och sen kan jag dricka glögg och äta pepparkakor resten av tiden. Men det var ju HELT FEL, för som musikansvarig så ska man tydligen koordinera olika nummer med olika låtar och jag fick höra meningar i stil med "du börjar spela den låten när vi vänder upp och gör halt" och "när vi börjar galoppera så ska det vara den låten och den får du spela två gånger för den räcker inte annars". Blev trött bara av tanken, men nu har jag ju lovat och kanske lät det värre än vad det var. Det ger sig väl. 

Till stallet istället, v 50 2024, pt 1

Igår var det dressyrtisdag och jag tänkte jag skulle tillämpa mina nya verktyg som jag fick till mig på söndagens träning. Detvillsäga, rida fram på ett sätt som gör att hon inte ens hinner tänka tanken på att lulla runt i sin jättestora komfortzon. Plus som vanligt då att rida mycket övergångar så att hon blir vaken och alert för hjälperna. Och ja, jo, FAN, det gick riktigt bra! Inte så bra som i söndags förstås, men det är ju skillnad på att rida för en tränare där fokuset bara är på galoppen, jämfört med att rida lektion med sju andra där man har övningar att förhålla sig till. Övningen igår var att rida en 10-metersvolt i galopp och sedan öppna i galopp längs med långsidan. Just själva övningen gick väl sisådär, men formen! FORMEN! Det var som att det hade gått upp ett ljus för Köttbullen att det faktiskt GÅR att kröka lite på den där tjocka halsen även när man galopperar. Inte för att hon gick i form hela tiden, långt därifrån men jag tänker att om någon hade bett mig göra 100 armhävningar så hade jag ju inte orkat det, men 10 hade jag ju klarat och om jag systematiskt ökade antalet litegrann för varje träningspass så hade jag väl så småningom  blivit en sådan som kunde göra 100 armhävningar. Är väl samma sak här, tänker jag. Det fanns en tendens till att vilja söka sig framåt och nedåt istället för att köra upp huvudet och bara älga på, men självklart orkade hon inte några långa stunder. Tror också att mycket av problemen sitter i Köttbullens huvud, så nu gäller det för mig att försöka lotsa henne klokt genom denna process. 

Hurra, Sverige-Montenegro 25-24

Igår var det dags för Sveriges sista match i mellanrundan och eftersom chanserna till semifinal försvann i och med förlusten mot Frankrike så tänkte jag först nästan inte kolla på matchen överhuvudtaget eftersom den kändes meningslös. Fast sen var den inte det i alla fall, för den som vann, eller för Montenegro räckte det med oavgjort, fick åka till Wien och spela placeringsmatch, och om allt går vägen från och med nu så kan Sverige som bäst bli femma. Femma i ett EM är ändå inte kattskit, plus att om de kommer femma så kan de också vara direktkvalade till nästa VM (vilket i sin tur beror på hur det går för Nederländerna mot Danmark idag), så jag började lik förbannat elda upp mig eftersom matchen - såklart, det är ju handboll - var sådär onödigt spännande där det stod och vägde hela tiden. Sverige ledde rätt så stora delar av matchen, men sällan med mer än ett eller två mål och det är ju ingenting i handboll, det räcker ju med ett par räddningar och snabba kontringar så är det tvärtom. Men det gick tack och lov vägen. Nu blir det i alla fall en match till i detta mästerskap. 

We danced like a wave on the ocean

Igår var jag inbjuden till ett möte där det var en dansk gubbe som pratade på knackig engelska om klimatsmart el. För dansk och möjligen tysk marknad, så väldigt oklart varför jag ens var inbjuden, men ibland känns det som att folk bara tänker att nu djävlar ska vi manna upp här så ser det bra ut. Hur som helst så tog den här presentationen ungefär hundra år, inte för att den var så omfattande utan för att den danska gubben stammade. Inte så att han s-s-s-s-tammade, utan mer att han ältade om orden så att varje mening som i sin ursprungsform I think that this would be an option kunde sägas på tio sekunder istället hackades fram som I think I think I think I think, eeeh, that this, this, this, would be, would be, would be would be, be, be, an option. OTROLIGT enerverande att lyssna på även om jag fattar att man inte kan hjälpa det. 

Var tvungen att vara med på ett möte efter min ordinarie arbetstid och därför rubbades min välkalibrerade mat- och sovklocka, och om den förskjuts för mycket så blir jag hungrig och då blir allting jobbigt. Betade av promenad med hundar, ett pass tabata samt fotrehab, sen satte jag mig med Stephen King. Laddade ner två mobilspel som jag fick reklam för i ett tredje spel, men som jag avinstallerade lika kvickt igen för de var inte som i reklamen. Hur svårt kan det vara att göra spel som motsvarar reklamen? Tydligen jättesvårt. Får dessutom JÄMT reklam för ett spel som heter Gossip nånting där det är nån fattig som bor i ett skjul och som man tydligen ska hjälpa genom att tända brasor och laga fönster och fan vet. Jag gillar nästan bara spel där det bara går ut på att flytta omkring saker, typ Tetris och Mahjong, det borde väl algoritmerna ha lärt sig vid det här laget? 

Idag ska jag hålla i en presentation slash demonstration, det är nästa steg i Projektet som ska implementeras. Tycker inte jag är bra förberedd, för systemet som jag ska presentera slash demonstrera (och som byggs av en konsult) var så sent som igår inte helt klart, men jag får väl hoppas att det har blivit det under natten. Föreslog igår att vi kanske skulle skjuta upp det här till i början av januari för dels känner jag mig väldigt oförberedd och dels känns det känns lite meningslöst att lägga en onboarding process NU när folk snart ska vara jullediga och gissningsvis kommer att ha glömt det mesta när vi går in i skarpt läge i januari.  Men det gick inte, så det är väl som vanligt bara att gilla läget. Presentationen ska dessutom hållas två gånger, en nu på morgonen och en sent i eftermiddag så att det matchar alla sajters tidszoner någorlunda, så idag får jag väl köra en såkallad delad tur. Det är lite knöligt men det är en del av förutsättnnigarna i Projektet så det är väl bara att gilla läget där också. 

Ridning ikväll! Igår fick jag mail om att vår torsdagsgrupp kommer att flyttas till måndagar, så från och med nästa termin så blir det ridning måndag och tisdag om nu inte tisdagsgruppen också kommer att flyttas men det tror jag inte den kommer att göra. Det känns inte hundra optimalt, hade hellre sett att det var lite mer utspritt, men får väl testa och se. Det kanske också kan bli bra, givet att jag rider Köttbullen båda dagarna, för då kan man liksom fortsätta dag två på det som man började jobba med dag ett, så helt emot det är jag inte. Eftersom vi bara har varit fyra personer i torsdagsgruppen så visste jag att en förändring var på gång, och den andra förändringen var att vi får byta från instruktör V till instruktör K. Det gör mig inget, jag tycker hemskt mycket om instruktör V både som person och som instruktör, men får jag välja så väljer jag instruktör K alla dagar i veckan eftersom hon har mer utbildning och erfarenhet. Plus att jag tycker om henne som person OCKSÅ. Så det ska nog bli bra, hoppas jag. Nähä, nu ska jag väl börja förbereda mig för den presentation slash demonstration som jag förhoppningsvis ror i land med äran i behåll. 

Coming up: vecka 50!

Jahapp, då var det vecka 50 och nu återstår det inte mycket av året, i alla fall inte det jobbmässiga. Nio arbetsdagar återstår, sen ska jag vara ledig ända till den 7 januari. Mmm...ledighet. Det är ju ändå det bästa med att ha ett arbete, haha. 

I fredags körde jag min lilla intervallträning efter jobbet, sedan åkte jag till Willys och handlade och sedan vidare till Granngården och köpte hönsmat. Kom hem medan det fortfarande var liiiite dagsljus så jag kunde släppa ut hönsen i trädgården en sväng medan jag fixade och tricksade med att bära säckar med hönsmat, packa upp människomat och lite annat. Gjorde fotrehab och sedan var det dags för handboll. Som ju inte gick så bra, så jag blev sur. Sen åt jag och min man hämtmat och började kolla på en ny serie (The man inside tror jag den hette) och sen gick jag och lade mig. 

På lördagen gick jag långpromenad med hundarna, tränade pilates, åt lunch och låg sedan på soffan och läste Stephen King. Jag köpte ju Så du vill ha det mörkare i somras någon gång, men sen är det så när jag får en ny Stephen King-bok i handen, att jag vill liksom invänta det PERFEKTA TILLFÄLLET att börja läsa. Det blev inte i somras, sen tänkte jag att jag skulle ägna mitt höstlov åt den boken men det blev inte av p g a hade för många låneböcker i omlopp. Men nu har jag börjat, mmmmm, älsk. Fick sedan motvilligt lägga den ifrån mig och åka till stallet för att vara med på ett möte kring en förestående julshow. Hem igen, hade som tur var planerat för detta och plockat fram en köttgryta ur frysen som det bara var att värma för som vanligt tar ju allting i stallet mycket längre tid än vad man tänker att man ska göra, mest för att det är kul att snacka. Jaha, sen åt vi middag och kollade på handboll, Frankrike mot Nederländerna, och sen var det väl läggdags. 

Igår hade jag ställt klockan på 06.00 och då gick jag upp, åt frukost, gick ut med hundarna i kolmörker. Mötte inte en enda människa fastän jag bara gick en runda runt byn. Kom hem, bytte om, åkte till stallet för träning, åkte sedan till bibblan och hämtade och lämnade böcker och sedan till affären och hämtade ett paket. Hem, duscha och sedan var det soffan, kaminen, Stephen King, Vinterstudion, laga middag, världscupen i hoppning och slutligen handboll. Inte många knop med andra ord, men det är ju gött att se andra slita, hehe. 

På väg till jobbet funderade jag lite på hur min jobbkalender såg ut och kom på att jag har ett avstämningsmöte med TG inbokat som idag, vilket gjorde mig trött och det innan arbetsveckan ens har börjat. Blir irriterad bara av att tänka på att han finns, men man får väl försöka frammana bilden av gåsen, eller svanen, eller någon annan fågel med vattenavvisande fjäderdräkt och ett djävla humör. Såg i alla fall att vår VD bokat in ett möte med TG och hans chef kring det som jag tappade det lite kring för ett par veckor sedan lite senare den här veckan. Alltid något, och också bra att jag inte var kallad till detta möte. Eller både bra och dåligt, bra att VD tar lite ansvar och att det händer något utan att jag behöver dra i det, dåligt för jag skulle egentligen väldigt gärna vilja höra vad som sägs. Tycker det är ett evinnerligt daltande med honom, TG alltså. På ren djävulskap bokade jag om mitt avstämningsmöte till i början av januari. Eller, det var väl inte BARA på ren djävulskap utan också för att jag faktiskt behöver fokusera på andra grejer. Nu: jobba.  

Åh NEJ, Sverige-Frankrike 27-31

Trodde ju att Sverige var borta från medaljchanser i och med förlusten mot Rumänien i fredags, men tydligen fanns det en mikroskopisk chans ändå om Sverige slog Frankrike i gårdagens match. Men det gjorde dom inte, så nu är EM definitivt över för de blågula även om det återstår en match, men den är ju helt betydelselös och man får väl i så fall bara spela för äran. Tyckte inte Sverige spelade speciellt dåligt igår, det var lite många tekniska fel men det hade Frankrike också så det var ju ingenting att säga något om. Det var bara det att Frankrike spelade bättre. Så är det i handboll, det är alltid svårt för det finns det inga dåliga lag i ett EM, i alla fall inte efter gruppspelet. Buhu, snyft, osv fast det hjälper ju inte. Bara att bryta ihop och komma igen nästa år.  

Till stallet istället, v 49 2024, pt 3

Då var det dags att rida för tränare igen och temat för dagen handlade väl i stort om att få Köttbullen att  börja bära sig bättre i galoppen. Nyckeln dit, har det nu visat sig, är att hon ska FRAM-FRAM-FRAM, och när man tycker att hon går fram så ska hon gå fram ännu mer. Köttbullen tillbringar rätt mycket av sin arbetande tid med att stillsamt lulla runt med nybörjare och funkisryttare och är hon inte böjd att lämna den tillvaron utan tungt vägande skäl. FY FAN vad jobbigt det var, intensiteten att rida för tränare vs. lektion är nästan inte jämförbar. Men det gav resultat! Ett tu tre galopperade jag på en volt med Köttbullen på tygeln och en mäktig WOW-känsla. Också en mäktig ansträngning. Var heeeelt slut efter det passet, men det var det värt. 

Åh NEJ, Sverige-Rumänien 23-25

Alltså NÄE vad deppigt detta var, förlust idag innebar nämligen noll chans att gå vidare till semifinal och efter en faktiskt helt bedrövlig första halvlek med en miljon tekniska fel, tappade bollar, missade straffar medan det mesta gick rumänskornas väg så att de ledde med 5-6 bollar när första halvlek började gå mot sitt slut. Andra halvlek spelade Sverige bättre och knaprade sig upp till likaläge ett par gånger men det räckte inte. Och eftersom Sverige gick vidare till mellanrundan med noll poäng så finns det nu ingen chans att hamna bland de två bästa lagen i mellanrundan. SÅ DJÄVLA SURT. Aja, det är bara att hoppas det går bättre för herrarna i januari. 

Hiding from you and your soul of ice

Igår ledde jag ett möte där syftet var att skapa en handlingsplan för att åtgärda saker som framkommit vid en besiktning inom ramarna för vårt tillstånd. Vid besiktningen var TrögGubben med som sakkunnig när det gällde de tekniska bitarna, typ filteranläggningar, ventilation, tryckluft och liknande. Vi fick frågor om luftflöden som varken TG eller jag kunde svara på och blev av den anledningen ålagda att kartlägga våra luftflöden. Ja, det verkar väl rimligt om man inte har en aning, antar jag? Jaha, inför det här mötet så skickade jag ut rapporten från besiktningen och plockade sedan upp den och inledde med att kartläggning av luftflöden var en av sakerna som behövde åtgärdas. TG, eftersom det handlar om ventilationen så är det här en uppgift som bör hamna på dig, sa jag och TG muttrade att det var det väl, men sen började han ifrågasätta varför vi skulle göra detta överhuvudtaget, och jag svarade att jamen vet man inte något, och det visste vi ju uppenbarligen inte, så är det väl ändå en rimlig begäran att ta reda på det. Vad ska vi göra med den informationen sen? gnällde TG och jag svarade att det är väl nästa steg, första steget måste väl ändå vara själva kartläggningen och så får man väl ta det därifrån sen beroende på vad som kommer fram. Men TG bara fortsatte att tugga sina ifrågasättanden, och då sa jag något i stil med Du var med på besiktningen och det var du som var involverad i de här frågorna mycket mer än vad jag var, du höll med när de sa att en kartläggning behövde göras, har du synpunkter på det så kunde du ha framfört det till dom där och då. Nu är det här något som vi behöver göra och jag tänker inte ha den här diskussionen  om varför med dig här och nu. Allt sagt i en helt normal samtalston, men då bröt TG:s chef in och bara röt LÄGG AV! Håll inte på sådär, det känns som att ni bara försöker hitta fel på varandra istället för att komma framåt. Jag frågade kyligt om det var mig hen talade till och om, och då backade hen lite och bara nä, det var riktat till alla. Fast det var det ju inte eftersom TG:s chef håller honom om ryggen och daltar med honom alla dagar i veckan oavsett vad han gör, eller kanske snarare INTE gör.  

Blev piss-sur, tyckte inte jag förtjänade att bli ruten på (heter det ens så?) för att jag säger att jag inte tänker diskutera varför en sak som TG först hållit med om behöver göras sen inte skulle behöva göras. Är ju lätt för dom att säga som inte behöver sitta med tillsynsmyndigheter och förklara varför saker inte blivit gjorda. Eller nu har ju just det ju aldrig hänt eftersom jag alltid ser till att de blir gjorda, men det är ju otroligt tröttsamt att man alltid måste stå med piska i hand för att något ska hända. Fick fortsätta mötet för man måste ju vara professionell osv, men tror att TG:s chef nog tyckte hen också gått lite för långt för senare på dagen kom både hon och TG ner till mig i ett så uppenbart påhittat ärende att de lika gärna kunde ha sagt att de ville känna av vibbarna. Låtsades som inget, men jag är fortfarande sur. Försöker frammana bilden av my spirit animal GÅSEN. Allt ska rinna av, this too shall pass, karma kommer att drabba dom, den som sitter tillräckligt länge vid floden ser förr eller senare sina fiender flyta förbi. OSV. 

Åkte hem, gick ut en snabb runda med hundarna, städade och landade sedan i soffan precis lagom till att handbollen började. Hann precis se klart matchen, sen var det dags att svida om och åka till stallet. Efter ridningen satt jag och en ridkompis kvar till klockan 21 och snackade med instruktör N om en grej och som vanligt kommer man ju in på både det ena och det andra och det är högt och lågt om vartannat. Men det blev ett bra samtal, tycker jag. Åkte hem, duschade, gick och lade mig. Sov pissdåligt, vaknade av okänd anledning vid typ halv tre och hade svårt att somna om men det måste jag ju ha gjort för sen vaknade jag av att klockan ringde och då kändes det som att jag hade sovit en kvart. Totalt. Men ja, det är ju bara att gneta på. Idag ska jag hålla i ytterligare en internutbildning, sen ska jag köra min lilla intervallträning, åka till Lantmännen och köpa hönsmat och sen hem, göra fotrehab och kolla på handboll. Sen är det helg! Ska inte göra något speciellt förutom på söndag då jag ska rida Köttbullen för tränare. Sen är det bara TVÅ VECKOR kvar till julledigheten. Galet. 

Till stallet istället, v 49 2024, pt 3

Igår var det dressyrtorsdag och vi red en övning med bommar på böjt spår som jag faktiskt helt ärligt inte riktigt visste vad den skulle syfta till. Kändes som att instruktör V inte hade någon större inspiration utan bara höftade till vad vi skulle göra enbart baserat på att det redan fanns bommar inne i ridhuset, för om det fanns en plan så framgick den inte riktigt. Eller om det var jag som inte fattade. Kanske är det så mot slutet av terminen, alla är lite trötta och slitna. Köttbullen kändes lite seg i framridningen, men sen gick det bättre. På slutet galopperade vi på en volt och jag jobbade med formen. Det är så SVÅRT att liksom lirka med henne när hon bara kör upp huvudet och älgar iväg utan att lyssna, men det fanns sekunder där det kändes som att något hände. Tror det mesta sitter i hennes huvud, och möjligen är också muskelminnet inblandat. Ska rida för tränare på söndag, så då får vi kämpa vidare! 

Fasad

Har läst Fasad av Johan och Johanna Hurtig Wagrell. Detta är handlingen:

1995 försvinner 16-åriga Gabriella Gabby Sorani spårlöst i Kalmar. 25 år senare är fallet olöst.
I Stockholm är tv-producenten Sanna Lundgren i kris sedan en deltagare i realityprogrammet hon jobbar med hängt sig i direktsändning. Enda sättet för Sanna att rädda sin karriär är att åka till sin hemstad och göra en dokumentär om Gabby-fallet. 
Eftersom Sanna gick på samma skola som Gabby innebär det också att hon kommer att ställas öga mot öga med demoner från förr. Polisinspektör Elizabeth Hallman är samtidigt på väg att lämna Kalmar för en efterlängtad nystart i Stockholm. Men i takt med att hon dras in i den utredning hon försökt hålla sig borta från blir det lättare sagt än gjort.

Jag hörde talas om den här boken när jag lyssnade på ett avsnitt av Stephen King-podden i våras någongång? där författarna var inbjudna för att prata om Dolores Claiborne och då nämndes boken som en del i presentationen. Gjorde som jag alltid gör när jag hör talas om en bok som verkar bra, går in på bibblan och reserverar den och sen kommer den när den kommer. Vilket alltså var nu.
Till att börja med tyckte jag den här boken kändes som en väldigt slät polisdeckare, herregud vad fantasilöst, kan det inte finnas EN ENDA POLIS som inte har något mörkt förflutet som hen absolut inte vill prata om eller ens tänka på och som hen hanterar genom att dricka för mycket samt vara allmänt tvär och butter och motvalls. Och måste det ALLTID vara en polischef som är helt maktfullkomlig och inkompetent och som bara är ute efter att motarbeta den där polisen som samtidigt är DEN ENDA som ser samband och bevis som ingen annan ser? Sen tyckte jag det kändes överarbetat att lägga på en sjuk mamma i handlingen, tyckte inte det direkt tillförde något till berättelsen. Så jag var beredd att på sin höjd ge den här boken en slät trea, men så kom det en twist som jag faktiskt inte alls var beredd på och som livade upp. Fick bläddra tillbaka och läsa om en del stycken i ett nytt ljus, och tyckte plötsligt att det var ganska skickligt. Den här boken får därför fyra kalmarunioner av fem möjliga, så ni kan faktiskt ta och masa er iväg till bibblan. 

Hurra, Sverige-Polen 33-25

Jag hann se matchen (som började 15.30 prick), tur! Första halvlek var ganska jämn och lite onödigt spännande när Sverige först ledde med 4-5 bollar, sen knaprade sig polskorna ikapp och förbi (detta har man ju tyvärr varit med om förr!), men sen tog Sverige tillbaka kommandot, vände matchen och vann slutligen tämligen överlägset. GÖTT. I eftermiddag väntar Rumänien, också 15.30 så man får ju verkligen säga att det är tätt mellan matcherna. Antar dock att det är lika för alla så det är ju inget att gnälla om, fast det blir ju ändå aldrig EXAKT lika för EXAKT alla så gnälls gör det alltid ändå. Det kan ju också mycket väl vara spornalisterna som vill få det till att det är "en grej". På världscupen i hoppning för några veckor sedan var ju banan väldigt oschysst byggd och efteråt fick både Peder och Henrik frågan om vad de tyckte om banan, och Peder svarade lite diplomatiskt att banbyggaren hade väl inte haft sin bästa dag på jobbet och Henrik var lite vassare och sa att om banbyggare kunde få gult kort så borde det ha delats ut ett sådant idag. Rubrikerna efteråt var SVENSKARNA RASAR, i krigsrubriksstorlek. Så det där får man kanske ta med en nypa. 

I know a thing or two

Igår höll jag en presentation där bland annat en riktig höjdare deltog. Presentationen innehöll ett förslag på förändring som jag hade illustrerat med hjälp av några flödesscheman. Inte blev det så att han slog ihop händerna och brast ut i jubelsånger och sa ja och amen till allt jag föreslog. Han sa i och för sig inte nej heller, bara att vissa saker behövde utredas mer innan beslut togs, vilket i sammanhanget är helt rimligt. Men efteråt skickade han ett mail där det stod  The suggestions for the process looked good (and one of few times in this company I have actually seen a well-prepared flow chart, and I love flow charts), och sen kom det en fortsättning över vad som behövde tittas vidare på.

Såatteh, vägen till den här höjdarens hjärta går tydligen genom flödesscheman, så det var ju kul att kunna bidra med ett som var well-prepared. Tyckte ändå inte det var sådär jättefancy, förutom möjligtvis att jag hade lagt in interna länkar så att man kunde hoppa mellan olika sidor i dokumentet vilket jag tycker ger lite proffsigare intryck än att behöva scrolla mellan till exempel första och femte sidan medan folk tittar på, men jag vet ju i och för sig inte nivån på de flödesscheman den här höjdaren har sett innan. Å ena sidan finns det ju folk i organisationen som är så extremt fumliga när det kommer till IT-relaterade grejer att man förundras över hur de ens har klarat snart ett kvarts sekel av 2000-tal. Å andra sidan finns det ju en marknadsavdelning som har tillgång till alla möjliga fancy designprogram som borde kunna producera betydligt proffsigare grejer än vad den vars kreativitiet styrs inom ramarna för vad Microsoft Officepaket har att erbjuda. I alla fall. I am the queen of fucking flowcharts! 

Sen höll jag i en internutbildning resten av förmiddagen, en del i strategin att eventuellt NÅGON DJÄVLA GÅNG ska slippa en del av mina arbetsuppgifter. Det var rätt deppigt, för alla är nya och ingen kan något och det känns som att vägen till att få en lite mer slimmad tjänst är så djävla lång och allt, allt, allt måste göras av mig för det finns ingen annan. Men, även en tusenmilafärd börjar med ett steg. Ju.  

Efter jobbet åkte jag till Jysk, ett ställe jag hatar hett och innerligt. Köpte påslakan på rea, äldsta barnbarnet (snart 16) har skaffat flickvän och då går det enligt honom inte längre an att ha gamla barnsliga påslakan med Batman och Manchester United-tryck (inte på samma påslakan dock), så han ska få nya, vuxna, värdiga dito i julklapp. Köpte också en jättetjock lurvig pläd till yngsta barnbarnet, han gillar att chilla och slappa och förra julen önskade han sig en kudde i julklapp. Anledningen till att jag hatar Jysk i Ankeborg är mestadels för att deras kassa är så undermålig, den är organiserad som om det fanns kölappar, detvillsäga det ser ut som att man ska kunna strosa omkring bland korgar med extraprisgrejer framför kassan i väntan på sin tur, för någon riktig plats att rada upp sig i kö finns det inte. Men trots det finns det inget kölappssystem, utan man får stå och trängas bland de här korgarna bland folk som vill ha en prydnadskudde för 99 kronor så man måste flytta sig och därför riskerar att komma ur kön, för det går alltså inte att stå i raka köer p g a de här ologiska placeringarna av extrapriskorgar. Och sen är det alltid någon före en som har köpt någon möbel som ska hämtas ut på baksidan och då ska det förklaras i otroligt omständliga ordalag, eller så är det någon annan som har köpt något via Click & Collect och då ska det planlöst börja letas efter det, allt tar hundra år medan man står där och svettas och blir knuffad hit och dit. Och sen har de som någon slags säljgrej att de alltid ska fråga en om man inte vill ha, och så någon vara som är på rea just då, också, och jag kan säga att när man har stått och svettats och trängts i oorganiserat köande framför kassan i en kvart så är man NOLL procent sugen på att vilja spontanköpa en ljusslinga för 29.90. Men antar att det måste funka, annars skulle de väl inte göra det? 
Igår var det i alla fall bara en framför mig så det var inte så mycket att hänga upp sitt Jysk-hat på ens för mig som får förhöjt blodtryck bara av att se deras logga. Slank sedan in på Rusta vägg i vägg och köpte en adventsstjärna, för de som Jysk hade att erbjuda var inte så mycket att hänga i julgranen (höhö). Hamnade i något slags stirr där jag bara vankade fram och tillbaka och inte kunde bestämma mig (mycket olikt mig) och jag tyckte allt var fult (inte så olikt mig), men tog mig till slut samman och åkte hem med en stjärna som väl på plats inte alls var ful, tvärtom. 

Släppte ut hönsen i trädgården och tog med mig hundarna på promenad. Det var kallt och friskt och jag gick längre än jag hade tänkt så när jag kom hem var det i princip mörkt. Stängde för hönsen, tränade ett benpass, gjorde fotrehab och städade sedan ur skohyllan i hallen, något jag tänkt göra ett bra tag men det är ju inte som att man känner enorm upphetsning över detta uppdrag. Men nu är det i alla fall gjort, Gud vad skönt att kunna bocka av DET på sin lista av tråk i alla fall. Sen kom min man hem, vi tittade klart på Sherlock Holmesfilmen som faktiskt var bättre än väntat, och sen var  det väl i princip läggdags. 

Idag är det dressyr- och även handbollstorsdag, har jag riktigt djävla flyt så hinner jag se hela Sveriges match mot Polen innan det är dags att åka till stallet. Matchen börjar enligt uppgift 15.30, men ibland har man blivit lurad av att det är själva sändningen som börjar vid det klockslaget, och så är det kanske en timme av försnack innan man så att säga (HÖHÖHÖ) kommer till skott. Aja, den som lever får se. Nu: jobbelijobb. 

Gotta get up upon your feet

Igår var det dags för lite löpträning efter jobbet, eller det lilla blygsamma intervallpass som Fotspecialisten gett mig. Var nästan lite nervös innan, för man vet ju inte hur kroppen svarar och senaste gången jag sprang (Tjejmilen i augusti) så kände jag mig som ett stenblock, tung, trög och varje steg var en kamp. Men nu kändes det BRA, BRA, BRA! Kände mig lätt i kroppen, blev inte trött, det gjorde inte ont någonstans vare sig under tiden eller efteråt. Så härlig känsla! Tror känslan av lätthet i kroppen till 90 % beror på temperaturen, jag blir så otroligt påverkad av värme. De andra 10 % tillskriver jag min övriga träning, nån djävla nytta måste den väl ändå göra? Väntar ständigt på att det ska trilla in någon sån där Wax on, wax off-effekt, detvillsäga att man kan få positiva sideffekter av något annat man gjort, men det händer kanske bara i Hollywood. 

Åkte hem via vad som kändes som tusen ärenden, var hemma vid 15-tiden och då var det så mörkt och kulet att hönsen redan hade börjat gå och lägga sig så det var inte ens lönt att släppa ut dom i trädgården. Jag har egentligen inget emot mörkret i november-december, tycker det är mycket värre med oxveckorna efter nyår. Men det är klart, när det börjar mörkna redan mitt på blanka eftermiddagen är det fan ingen större hit. Bäddade ner mig i soffan med en deckare och låg där tills det var dags att byta om och åka till stallet. 

Idag är det onsdag och har inget direkt planerat idag. Har ett sent jobbmöte där jag tror att jag egentligen inte ens behöver vara med. Ibland är det så att de som jobbar med andra delar av Projektet tänker att Nämen vi kanske ska bjuda in Yours Truly så att hon också känner sig lite delaktig, och så får jag sitta med på någon presentation där jag inte fattar ett skit, men det är inte riktigt läge att säga tack men nej tack heller. Ibland får man bita ihop, men det innebär också att jag inte kommer att komma hem förrän det är mörkt idag HELLER. Buuu. 

På mitt jobb är organisationen indelad i olika affärsområden, såkallde business units (ja, jag fattar att det inte är unikt för mitt jobb, men ni fattar att jag fattar...hoppas jag) som är baserade på ens företags geografiska placering. Den som är övergripande ansvarig för varje affärsområde som har titeln Business Unit Director, och så affärsområdets namn. Vårt affärsområdes yttersta ansvarig har således titeln Business Unit Director Northern & Central Europe. Nyss läste jag på intranätet om en person i organisationen har blivit Business Unit Director Rest of the World. Det låter å ena sidan som en otroligt mäktig titel, nästan som om det skulle ha stått på Darth Vaders visitkort (om han hade haft något). Å andra sidan låter det också lite som något av en slasktitel, liksom affärsområdenas motsvarighet till det som i min värld på den tiden det begav sig benämndes "klabbet", detvillsäga de två eller tre personer som alltid blev valda sist på brännbollen och som bedömdes inte  direkt kunna tillföra någonting av värde. Varje sån där urvalsprocess slutade (som jag minns det) med att någon av de som valde mot slutet sa Amen ni kan ta klabbet i en ton som att hen var generös som lät det andra laget få några fler spelare, fast det egentligen handlade om att hen var glad att slippa uppleva när någon mindre brännbollsbegåvad lagkamrat missade utslaget tre gånger med dasslocket och fick gå the walk of shame till första konen medan resten av laget höll på att bli utebränt. 

Business Unit Rest Of The World. Det är en titel att suga lite på. Inte självklart att den imponerar, eller är det bara jag? 

Min egen titel väntar ju för övrigt på en uppgradering. Eller nedgradering, beroende på hur man ser det.  Men under den solen är det fortfarande inget nytt. Igår mailade dock min chef och frågade exakt hur mycket tid jag lägger på Projektet, så någonting är kanske satt i rörelse. Den som lever får som vanligt se, någon gång åtminstone. 

Idag ska jag hålla en presentation för en annan sån där Business Unit Director-something something (det är mycket med titlar på mitt jobb) kring en grej jag har jobbat med som eventuellt, om det landar väl, kommer att bli svinbra för Projektets fortsatta implementering. Har presenterat det för projektledaren  lite inofficiellt och hon tyckte det var toppen, men nu ska det upp rätt många snäpp i hierarkin och tröskas runt, så GULP. Plus att den person som egentligen skulle ha gjort detta också är inbjuden till denna presentation. Och det var inte som att jag bjöd in till samarbete för det gör jag inte när jag får feeling utan jag bara gör och sen berättar jag efteråt att det är gjort. Så eventuellt känner sig denna person lite överkörd, och eventuellt kan det då på grund av det bli lite dålig stämning. Vi får väl se.