onsdag 30 juni 2010

"Min häst har blivit sjuk, min mamma går på fenedrin"

Idag är jag så kallat hemma med hantverkare, som i en annan porrfilm. Minus det pornografiska inslaget då. Jag sitter på ovanvåningen och slösurfar och hantverkaren befinner sig i källaren och pysslar förhoppningsvis med det han så småningom ska få betalt för.

Vår värmepanna är rätt gammal och när man ska fylla på vatten så blir det ett projekt som involverar två personer, en hel del svordomar och inte så lite ångest. Man får dra en slang från tvättstugan in i pannrummet, koppla på slangen på pannan - här kommer svordomarna in i bilden, eftersom det kräver en superspecialslangkoppling som alltid försvinner mellan gångerna - och sen får en person stå i tvättstugan och öppna kranen så att det blir tryck i slangen innan den andra personen med en rörtång vrider på en skruv som öppnar ledningen in till pannan, så att vattnet förhoppningsvis rinner in och inte ut. Personen i pannrummet får sedan hålla koll på manometern och gasta STÄNG AAAAAAAV när rätt vattentryck uppnåtts, och personen i tvättstugan måste då med flinka fingrar snabbt som ögat stänga av vattnet så inte systemet blir överfullt. Sedan är det dags för ångestinslaget, då själva öppningen till pannan ska förslutas igen. För gängorna till den här skruven är gamla och slitna och det finns bara ETT läge där den håller ordentligt tätt och det är bara en tidsfråga innan det läget också tillhör historien och hela det vattenburna systemet är ett minne blott. Man måste alltså både vara mentalt stark samt ha ett stabilt äktenskap för att klara av att hantera denna grundbult i själva värmesystemet.

Sen fick jag höra att det finns lata och bekväma människor som har låtit montera en kran på värmepannan. En kran som man bara helt simpelt vrider på när man tycker att vattentrycket är lite för lågt i systemet. Det kändes ju som en betydligt lugnare tillvaro, så jag kastade mig på telefonen och fick i sinom tid tag på en rörmokare. Han kom i tid, men fick omedelbart avvika för att "sticka iväg och hämta grejer", vilket verkar vara en standardhändelse i en hantverkares liv, alternativt en synonym för att åka iväg och ta en kopp kaffe. Nu håller han på och pysslar i källaren, men jag tycker att det är oroväckande tyst. Jag är mer van vid att det är ett djävla liv på hantverkare. Det känns lite som att man får mer valuta för pengarna när det slamras och slagborras och svärs mustiga eder, men det här kanske är ett undantag. Den som lever får se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar