B Wahlströms flickböcker: Serien om Annika, del 2: Fast i sadeln, Annika

 Fast i sadeln, Annika

Den här boken börjar ungefär tre månader efter att den förra slutade. Annika (14 år och fortfarande med mindre än ett halvårs ridvana) tränar Turk i hoppning, men mot förmodan det går faktiskt bara sådär. Harry (okänd ålder, men vuxen med körkort, har tävlat hoppning på elitnivå men låter trots det Annika träna Turk istället för att göra det själv, VARFÖR?) blir otålig och irriterad och Annika förtvivlas i tysthet.

 
En dag visar det sig att det har varit inbrott i stallet, inget blir stulet men konstigt är det ju. Annika och Trixi försöker luska, men kommer ingen vart. Ridskolan i Östervik ska anordna en ryttargala till förmån för flyktingbarn, där det blir bestämt att Annika ska göra en uppvisning på Turk och nu har hon bara 14 dagar på sig (rimligt). I samma veva dyker lilla BETTINA upp i stallet. Hon har nästintill onaturligt god hand med hästar fastän hon bara är 8 år.
Ryttargalan blir allmänt en succé, men när Annika ska göra sin uppvisning med Turk blir det mer rodeo än uppvisning. Men publiken tror det är show så det gör inget. Från ingenstans kommer sedan Bettina och gör ett voltigenummer som heter duga, helt utan att ha tränat en sekund förstås, och det blir också succé.

Harry är mycket missbelåten med Turks rodeo och att de inte kommer någon vart med honom, och lösningen är då (enligt Harry) att anmäla Turk till en tävling där resultatet skulle avgöra Turks framtida öde (också rimligt), och Annika säger ja och amen till allt. 

Bettina försvinner spårlöst, men hennes sjaviga morsa FRIDA kommer till stallet och börjar anklaga Harry för att hålla Bettina gömd. Det visar sig att Frida har haft ihop det med den gamle suputen FORS-JOHAN och både Fors-Johan (som dock sitter i fängelse och därmed är oförmögen att göra något åt saken), Frida och Fridas nuvarande karl EMIL LIND tycker att både Turk och de två ponnyerna (Belinda och Lill-Fia) som Starke bytte Turk mot, var Fors-Johans (och i förlängningen på något mystiskt sätt Fridas och Emil Linds) egendom. Mer om det senare, för nu är det dags för tävling! 

Lagom till tävlingen dyker Bettina upp som gubben i lådan, men hon får inte åka med i hästbussen för Harry eftersom han tycker att hon ska gå hem till sin mamma istället (Harry har tidigare avfärdat Frida som "sinnessjuk" och "ett förskräckligt fruntimmer" men tycker ändå det är rimligt att skicka en åttaåring dit). Väl framme på tävlingsplatsen stöter Harry och Annika på Harrys förre arbetsgivare HERR BORG och dennes dotter MARIKA. Det visade sig att Harry tidigare varit anställd för att träna Herr Borgs hästar och har ridit in och tävlat på hög nivå med den extremt talangfulla hästen HABANERA, men Marika ville tävla honom själv, och på en tävling "med landets skickligaste ryttare och mest kända hästar och en hel del utlänningar också" så snöt hon helt enkelt hästen för Harry precis innan start och red in på banan, vilket tydligen var fullt tillåtet att göra (denna frikostiga tolkning av regelverket kanske i och för sig bara fanns i Anna-Lisa Almkvists fantasi). Harry blev såklart förbannad och stack från Stall Borg fortare än man hinner säga "tävlingsreglemente" och har inte haft någon kontakt med Borgs förrän nu.

Tävlingen börjar och för att göra en lång historia kort så vinner Annika och Turk, medan Marika och Habanera blir tvåa. Marika visar sig då vara en extremt dålig förlorare och har "något fuffens" för sig på prisutdelningen så Turk blir rädd, Annika ramlar av, Turk kommer lös och vips kommer Bettina (som alltså kvarlämnades i Östervik tidigare på dagen) från ingenstans och fångar rådigt in honom. Hon hade, visade det sig sedan, liftat till tävlingen sedan hon inte fick åka med hästbussen (rimligt). Men nu får hon i alla fall åka med hem. Ändå hyggligt. När de kommer tillbaks till stallet så dyker Frida  helt påpassligt upp igen och kan nu hala in sin förlupna unge. Annika och Trixi följer efter på avstånd och det visar sig att Frida  Bettina och Emil Lind huserar i Kåkstaden.

Nästa morgon när Annika kommer till stallet har det varit inbrott IGEN och den här gången är Turk försvunnen! Mot Kåkstaden, där hittar Annika och Trixi inte Turk, men väl Bettina inlåst i Emil Linds hus. Turk syns inte till någonstans, och när Annika och Trixi väl hunnit iväg och hämtat hjälp är även Bettina försvunnen. Dock har Bettina ristat in ett meddelande om vart de (hon plus Frida, Emil Lind, nån karl som heter Ville samt Turk) har tagit vägen, så efter lite detektivarbete som involverar Harry som har förmånen att få låna en bil så blir det nu en jakt på både hästar och människor. Annika lyckas  på ett nästintill onaturligt sätt spåra Turk genom skog och mark, hittar skurkarna men blir själv tillfångatagen och inlåst i ett skjul. Men Bettina kommer dit och låser upp och sen dyker Turk också upp någonstans ifrån och så flyr både Annika och Bettina till häst i vild galopp iväg på Turk medan Annika utlovar löften till Bettina kring hur hon (Bettina) ska få bli Annikas lillasyster, vilket hon (Bettina)  också väldigt lättvindigt blir. Annikas föräldrar säger reservationslöst JA till att ta emot en unge som de dittills bara sett göra det där voltigenumret på ryttargalan, men det räckte tydligen för att de skulle öppna sitt hem för en okänd. Frida låter sig med lite lock och pock övertalas att lämna ifrån sig sin unge så att hon kunde resa hem till Norrland och sitt jobb som kocka, och Annika drömmer redan om nästa stora seger med Turk. THE END. 

Fredag?

Alltså, den här veckan har gått skitfort. Tyckte det var måndag nyss? Så går det när man jobbar som ett hjon och är borta i stort sett varje kväll. Jobbstressen är monumental, min man tycker att "det blir ju inte bättre för att du är i stallet varje ledig stund och tar på dig en massa uppgifter där" men där har han FEL FEL FEL, för det är ju i stallet man återhämtar sig. Sen genererar stallet också en del stress, som nu när vi, detvillsäga föreningen, har en Facebooksida där den tidigare medlem som tidigare varit huvudadministratör nu har raderat sig själv och ingen vet vem som mer har administratörsrättigheter, men gissningsvis också någon f d medlem. Vet inte hur man kommer vidare, har anmält felet till Facebook men det känns ju fåfängt att tro att man skulle få hjälp därifrån. Håhåjaja.

Nu är det i alla fall helg, har inget planerat förutom att jag ska delta i ett möte med ungdomssektionen imorgon. Ballt va, precis som om man vore en ungdom, det är jag såklart inte utan det är dom som vill ha hjälp att styra upp ett och annat inför sitt årsmöte. 

Efter jobbet idag blir det väl det vanliga: intervallträning, handla på Willys, hem till soffan, hänga med min man, äta något gott, se någon tv-serie och så i säng tidigt. En perfekt fredagseftermiddag och kväll om ni frågar mig. 

Hurra, Sverige-Japan 39-21

 Så är då äntligen handbolls-VM igång, eller ja det började ju redan i tisdags men idag var Sveriges första match mot Japan, som ju Sverige vann ganska komfortabelt skulle man ju kunna tro när man ser siffrorna, men japanerna hängde med ett bra tag och någon gång strax efter mitten av första halvlek så skiljde det bara ett mål. Och efter att självaste Norge kollapsat och förlorat på hemmaplan mot Brasilien så finns det väl inget som säger att inte Sverige skulle kunna gå samma öde till mötes. Är ju trots allt några nyckelspelare skadade och en del nykomlingar i laget, så jag försöker att inte ha jättehöga förväntningar på detta mästerskap. Men i andra halvlek så visade de blågula var skåpet skulle stå och japanerna säckade ihop och dog lite. Nu väntar Chile på lördag. 

B Wahlströms flickböcker: Serien om Annika, del 1: En häst åt Annika

Tänkte för ett tag sen att jag skulle läsa-om och därefter blogga om hästbokserien ANNIKA som man (jag) läste i sin barndoms dagar både som bok med Wahlströms röda ryggar och som serie i tidningen Min Häst, för det kunde väl vara kul att se hur tidens tand tuggat på denna produktion. Och jodå, ni vill visst återuppleva gamla minnen så here we go:

En häst åt Annika

Annika är fjorton år när Löjtnant Starke öppnar ridskolan i Östervik, staden där händelsernas centrum befinner sig. Alla flickorna i klassen börjar rida per omgående utom Annika för hon fick halsfluss och fick inte börja förrän efter "mitterminslovet" (när det nu inträffade, men låt oss anta att det motsvarar höstlovet i slutet av oktober). Alla flickorna i klassen svärmar för HARRY som är tyst och butter och anställd som hästskötare på ridskolan. Harry beskrivs som "brun som en neger, smidig som en indian, och red som en cowboy" (utgivningsår 1962, vilket kanske märks).

I stallet finns bland annat hästen TURK, som är vild och farlig. Annikas kompis, den rika TRIXI, är förtjust i Turk medan Annika fäster sig vid det vita stoet Diana. Sen blir det bråk mellan Harry och Starke för att Starke tycker det är rimligt att den vilda och farliga Turk ska gå med på nybörjarlektion  plus att han (Starke) låter Diana, som är högdräktig, gå med på lektioner. Bråket slutar med att Harry säger upp sig i vredesmod och försvinner från ridskolan. Sen går det förstås inte bra att ha med Turk, som bara är fyra år och knappt inriden, på ridskolan, så Starke säljer honom till FORS-JOHAN, eller rättare sagt byter honom mot två av Fors-Johans ponnyer (Belinda och Lill-Fia). Fors-Johan beskrivs som "en tattare" och det förklaras också pedagogiskt att han "gått på fyllan, det betyder att han super" om någon oskyldig hästtjej i målgruppen mot förmodan skulle vara lyckligt ovetande om begreppet "fylla". 

Fors-Johan har haft Belinda och Lill-Fia att köra i skogen med och de är inte inridna, men Starke ber Annika och Trixi (som vid det här laget har ridit...oklart hur länge, men mindre än en termin är det ju och för Annika, som började rida först efter "mitterminslovet", kan det ju bara röra sig om veckor på hästryggen) att rida in dom, och redan efter en vecka (!) är de klara att sätta in i ridskoleverksamheten (tidsuppfattningen i den här berättelsen lämnar en del övrigt att önska). Sen får Annika och Trixi av en slump syn på Turk som står bunden utanför något magasin där man säljer foder, följer efter och ser att Turk (och Fors-Johan) bor i KÅKSTADEN i något eländigt skjul. 

Det var ju inte bra! Trixi kommer på idén att be sin farfar (som också är rik) ge henne Turk i julklapp (eftersom det lackar mot jul) så att han (Turk) ska komma bort från Fors-Johan. Men innan de hinner iscensätta detta så blir Fors-Johan sparkad i huvudet av Turk under ett debacle på stan, och Annika ingriper rådigt och tar med sig den vilda och farliga Turk, plötsligt from som ett lamm, tillbaks till ridskolan medan Fors-Johan, medvetslös och med blodet ymnigt flödandes mot den vita snön, hamnar på sjukhus. 

Efter ett par dagar är det slut med fromheten och Turk blir vild och farlig igen mot alla utom Annika, fast Annika är fortfarande lite ängslig. Samtidigt, detta utspelar sig runt jul och nyår, ska Diana till och föla, fölet kommer för tidigt eftersom den snikne Starke låtit Diana få gå med på lektionerna alldeles för länge. Den oansvarige Starke är ute och firar nyår, Annika (som är ensam i stallet och trots sina fåtal veckors erfarenhet har tilldelats ett stort ansvar med att hjälpa till med både det ena och det andra) rusar ut på stan, får tag på Harry som bara råkar befinna sig ute i nyårsvimlet, Harry följer med till stallet men tyvärr, fölet är dödfött. Knappt hinner Diana komma på benen så in dönar Fors-Johan, mirakulöst återhämtad från sin skallskada, för att ta tillbaka Turk. Slagsmål uppstår mellan Harry och Fors-Johan, Fors-Johan ser ut att avgå med segern men då släpper Annika lös Turk som likt en bandhund ger sig på Fors-Johan med bett och sparkar så att han (Fors-Johan) både tuppar av och bryter benet medan Harry klarar sig oskadd.

 

Sen har Turk förstått att Annika är En God Människa och hon kan, trots att hon fortfarande inte ens har ridit i en termin på ridskolan, rida Turk t o m bättre än vad Harry kunde. Sen blir det bråk mellan Harry och Starke IGEN och innan det hinner redas ut kommer Fors-Johan, som ju måste ha fler än nio liv, haltandes och tuttar eld på stallet som hämnd för diverse oförrätter. Alla hästar lyckas räddas utom Turk som fortfarande är kvar och inte ens Harry lyckas få ut honom trots sin långa erfarenhet som hästkarl. Men Annika (14 år, nybörjare) lyckas!, genom att sitta upp och rida honom ut från stallet. Och inte nog med det, hon blir senare också vittne till när Fors-Johan är ute på stan och fylleskränar om att det var han som tuttade på, och tipsar en polis (som bara råkar gå förbi just där och då) så att det slutar med att Fors-Johan hamnar bakom lås och bom där han hör hemma. Sen slutar allt med att Harry köper Turk eftersom han (Harry) tror att han (Turk) kan bli en fin tävlingshäst. Harry vill dessutom att att Annika (14, nybörjare) ska rida honom eftersom hon har "bra hand med honom och anlag för att rida". THE END. 

God bless America-ish

Igår fick jag en uppgift i jobbsammanhang att registrera förbrukning av naturgas för en anläggning i USA. Fick en hög fakturor där allting angavs i CCF, vad det nu är? Efter att ha konsulterat Google så fick jag reda på att en CCF är hundra kubikfot, men det vet ju ingen djävel hur mycket det är (utom möjligtvis i Amerika dårå). Googlade vidare och kom fram till att en CCF motsvarar ungefär 2,8 kubikmeter naturgas och kände mig nöjd med det. Men nehe, då skulle man inte registrera i kubikmeter utan i en enhet som hette MMBTU och vad fan är DET då? kan man ju fråga sig. Google berättade att det står för Metric Million British Thermal Unit och det blev man ju inte ett dugg klokare av, men Google lät meddela att 100 kubikfot (1 CCF) naturgas motsvarar 103800 BTU, eller 1028 termer. Termer? TERMER? Tar det aldrig slut med de här kryptiska enheterna? Som om det inte var nog med det så måste jag dessutom beakta det amerikanska nummerformatet där komma används för att separera stora tal och punkt används som decimaltecken. Är ju upplagt för förvirring av stora mått. Det värsta är att man kan ju inte heller fråga någon på den amerikanska sidan för de ställer sig ju lika oförstående till våra enheter som vi till deras, i alla fall dom jag har försökt be om hjälp.  

Kändes som att jag fan hade träningsvärk i hjärnan efter allt detta googlande, så efter jobbet gav jag mig ut på intervallträning för att anstränga kroppen. Kände mig STARK och körde därför musikintervaller, detvillsäga gå en låt och springa en låt. Sen får man ju bara hoppas att springlåten inte är någon obskyr liveversion av Shine on you crazy diamond på 22 minuter. Hehe. Åkte hem och tränade ett pass pilates på det och kände mig präktig. Sen kom min man hem och ville prata om husets värmesystem. För ett tag sen kände jag på elementet i sovrummet och bara halva var varmt, den halva som min man sover på dessutom. Det kan man ju fundera på vad det beror på, för även om det är hälsosamt att sova kallt så har till och med jag tyckt att det varit lite väl mycket Ernest Shackletons tredje expedition till Antarktis över det hela på senare tid. Det har visat sig vara dåligt tryck i det vattenburna värmesystemet och min man har tidigare funderat på om det är något element som läcker någonstans, men nu hade han landat i att det nog var expansionskärlet som läckte. Efter lite googlande så kom vi fram till att det kunde vara kärlet i sig, eller ventilen, och när jag kom hem från stallet hade min man skruvat av ventilen och satt dit den igen och plötsligt var elementet varmt även på min sida av sovrummet. GÖTT.  Att elementet är varmt innebär dock inte att sovrummet blir varmt, för sängen står framför elementet och hindrar till viss del värmen att sprida sig, plus att det finns ett jättestort fönster som inte precis är välisolerat. Men det var i alla fall inte som att gå och lägga sig i ett kylskåp som det har känts som den senaste tiden. Man får banne mig vara glad för det lilla. 

Till stallet istället, v 3 2025, pt 2

Köttbullen har ju känts motsträvig ända sedan terminen startade, men igår började jag ÄNTLIGEN känna igen min gamla vanliga Köttbulle igen, vi kom till något slags samspel där hon jobbade i för henne ändamålsenlig form och var hyggligt lyhörd för hjälperna. När vi red fram skulle vi rida runt koner som stod uppställda i ungefär formen av ett ruteress (eller rutersymbol ska man kanske säga, det ser ju likadant ut på alla spelkort i den färgen) och instruktör K sa då att jag först skulle vända henne runt konerna med några steg framdelsvändningar fast utåtställd när vi red i höger varv, tänk dig förvänd sluta och inte fan vet jag om det blev någon förvänd sluta av det men jag kom äntligen åt Köttbullens förbaskade högersida som har känts helt avstängd, låst, nyckeln borttappad. Men nyckeln var tydligen att rida några steg förvänd sluta-ish runt koner, det ska jag ta med mig. Fick också till mig att rida mer på yttertygeln i hennes högervarv så det ska jag väl också försöka få in för jag känner ju själv att det inte blir bra när jag håller på och grejar med innertygeln för mycket, men det är svårt när hon liksom bara biter sig tag i bettet och spjärnar emot. Men den kampen vinner man ju inte med råstyrka, så bra tips. Var helt DÖD efter lektionen, det kändes nästan som att benen vek sig när jag satt av, haha. Köttbullen var nog också trött för hon stod helt stilla i spolspiltan efteråt och hon brukar annars trampa runt och gnägga och bete sig som att hon var utsatt för tortyr. 

Nästa vecka är det teori och då ska vi prata om programridning som vi ska träna för till påsk. Spännande. 

Up ahead in a distance

Strävar på i oxveckorna, även om det inte känns så illa just nu. Men är det redan vecka 3? tänkte jag när jag kollade min jobbkalender efter något, och ja, det är det ju. Och denna vecka börjar också handbolls-VM så nu har man ju något kul att följa på tv. Givet att det går bra för Sverige förstås, det är ju inte på något sätt självklart, är min analys efter sommarens OS och genrepet mot Island. En del skadade, en del nya, ny förbundskapten, osv. Men det är ju bara att hålla tummarna. 

Igår var det kallt, idag är det i alla fall plusgrader. Gött. Efter jobbet ska jag träna intervaller och så är det ridning ikväll. Känns som att hela den här veckan är uppbokad med både det ena och det andra och dagarna bara trillar iväg. Mycket med stallet nu, både egen ridning och styrelsearbete. Möte på torsdag med tävlingskommittén, möte på lördag med ungdomssektionen plus att jag lovat att någon dag denna vecka också följa med en och hämta hö i storbal, för jag var tydligen den enda människa i hela världen som ägde en bil med dragkrok och ickedubbade vinterdäck. Aja, man ska väl ändå känna att man lever, va? Nu: jobbelijobb.  

Till stallet istället, v 3 2025, pt 1

Så var det dags för dressyrmåndag med Köttbullen, och det gick väl inte super-super-duperbra men i alla fall lite bättre än förra veckan. Hon står fortfarande emot väldigt i höger varv, men vänster kändes åtminstone hyfsat och på slutet upplevde jag att vi åtminstone befann oss på samma planet. Vi red ingen speciell övning utan jobbade på volt och fyrkant, men nog lackade svetten. Om ett par veckor kommer en extern tränare till klubben, funderar på att anmäla mig för att få lite mer input kring högersidan. Få se hur det känns efter dagens pass.  

En stund är vi vackra på jorden

Har läst En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong, detta är handlingen: 

En stund är vi vackra på jorden är ett brev från en son till en invandrad mor som inte är läskunnig och som därför aldrig kommer att förstå allt det han längtar efter att få säga. Ändå måste huvudpersonen Little Dog, som är i tjugoårsåldern, försöka hitta de rätta orden.
Berättaren mobiliserar språkets hela kraft för att fylla det hålrum där orden sviker och våldet regerar. Som i hemmet präglat av fattigdom och armod, där en mor och mormor med traumatiska erfarenheter av Vietnamkriget tar ut sin frustration på Little Dog mellan manikyrkunderna. Som i det omgivande samhället som märker ut hans gryende sexualitet som fel. Den första förälskelsen i en äldre pojke, en förtrollad sekvens som utspelar sig mot fonden av ett USA söndertrasat av klassklyftor och en skenande opiatkris, blir endast en tillfällig respit från kampen för att hitta en plats, sin plats. Little Dog fortsätter att samla sina trasiga bitar och tvätta dem rena från råhet och smuts tills de skimrar av förundran.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken, som lovordats i alla recensioner jag läst. Det var ett fantastiskt språk, det var det. Och berättelsen i sig var både intressant och gripande. Men det kändes också som att den inte riktigt kom någonstans, saknade styrfart och liksom drunknade i sig själv på något vis. Den får därför bara tre flaskor nagellack av fem möjliga.  

Heart is taking over

Jaha, då var det måndag igen. Ny vecka och nya tag, osv. Helgen har varit lugn och skön. I fredags plåstrade jag om mina skavsåriga fötter och gav mig ut på ett intervallpass. Hittade en runda som var exakt 7 kilometer, nu är det ju inte 7 kilometers intervallträning eftersom jag fortfarande följer ett program, men det blev en runda där jag till skillnad från i tisdags inte behövde vända p g a översvämning utan kunde ta mig runt torrskodd. Och är man torrskodd så sitter också plåstren kvar på tårna. Ibland krävs det inte mer än så för att man ska känna sig som en vinnare, hehe. 

Åkte till Willys och handlade, tyckte det var ovanligt mycket folk där även om det var fredag, men klockan var ju ändå inte mer än strax efter 14 nånting. Men det kändes som att halva kommunen var där och blockerade min väg med kundvagnar så stora så att man i princip skulle behöva skepparexamen för att framföra dom.  Fyllde min korg, åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården, bar in matkassar och ved. Gick ut i trädgården, noterade att Tage hittat ett musbo under en plywoodskiva som blivit liggande utanför hönsgården. En mus dräpte han och Laban tidigare i veckan, men där det finns en finns det ju oftast flera som det heter. Under plywooden låg det åtskilliga mängder stulen hönsmat, så det var väl bra att hundarna gjorde lite skäl för sin brödföda. 

Gick in, gjorde fotrehab, tände i kaminen och lade mig i soffan och degade tills min man kom hem. Sen gjorde jag tacos och vi kollade på Baby Fever på Netflix och sen slöglodde jag på tv tills det var läggdags. 

I lördags var det 12 kilometers rask promenad i kylan, sedan pilatesträning och städning av hönshus. Sen kunde man ju med gott samvete ligga i soffan och läsa och glo på skidskytte och handboll resten av eftermiddagen. Lagade pastasås på resterna av tacoköttfärsen till middag, kollade på ett avsnitt av Vargasommar och sedan var det väl läggdags igen. 

Igår gick jag upp tidigt. Skulle på möte hemma hos ordföranden i ridklubben vid 09.30 så redan vid sjutiden var jag ute och traskade med hundarna. Under promenaden så kom dock ett meddelande att ordföranden vaknat med halsont, så vi mötet skulle istället vara på Teams. Gick därför lite längre än planerat eftersom jag nu inte behövde någon restid. Mötet gick bra, eller nu råkade jag visst lova att kandidera till ordförande på kommande årsmöte. Så kan det gå. 
Resten av söndagen var faktiskt megaslapp. Det var soffan, kaminen, en bok, skidskytte och världscupen i hoppning. Gjorde inte ett dugg nytta förutom att jag såklart var ute och såg till hönsen samt så småningom masade mig upp och slängde ihop en vegetarisk lasagne till middag. 

Sov dåligt i natt, tänker inte erkänna det på jobbet för då kommer vissa att säga att det beror på fullmånen och det VÄGRAR jag gå med på. Sov ju som en kratta flera dagar förra veckan och då var det banne mig ingen fullmåne. Tror tyvärr det är lite jobbstress som spökar, för det är mycket rent generellt och i början av mars ska vi ha en revision från helvetet, vars förberedelser jag inte riktigt vet hur jag ska kunna förena med min redan 150 %-iga tjänst, eller det ingår väl men det hopar sig på ett sätt som blir svårt att bemästra. Försökte växla över tankarna på hästar man då började jag tänka på styrelsearbetet och hur jag skulle lägga upp mitt kommande ordförandeskap, osv, så det hjälpte inte mycket. Aja, det var bara att kravla sig upp när klockan ringde i morse. Det var nio grader kallt ute och ingen var gladare än jag när jag drog av min lilla aluminiumfilt från vindrutan och slapp skrapa åtminstone den rutan. Men nu ska det bli mildare väder redan som i morgon, vilket jag välkomnar. Nu väntar: jobb, promenad, tabata, ridning. Då kööör vi. 

Årets första jobbfredag, alltid något

Igår var det fan i mig slitigt att vara jag. Var trött efter en vecka med extremt dålig nattsömn. Eller vecka och vecka, det rörde sig ju strängt taget om tre arbetsdagar hittills, men eftersom jag redan i tisdags kväll  trodde det var torsdag så känns det längre. Man kan faktiskt säga att jag jobbar helg just nu, klagade jag inför en kollega. Men vad hjälper det att klaga? Tog mig i alla fall genom arbetsdagen utan alltför många missöden, åkte hem och tog en promenad med hundarna. Pratade i telefon med först min mamma och sedan min bror. Annars hade jag nog somnat gåendes. Kom hem och städade, sen ringde min dotters vårdcentral. Nuförtiden när man ringer till vårdcentralen så hamnar man ju inte i telefonkö utan man får ju en tid när man istället blir uppringd (jättebra system) och i alla fall på min vårdcentral så är det en robotröst som rabblar upp det nummer man ringt från och frågar om det är det man vill bli uppringd på. Men på min dotters vårdcentral ska man istället knappa in numret själv, och hon hade i ren tankspriddhet knappat in mitt nummer istället. Det hade hon dock meddelat mig så jag fick bara förklara att hon fått lite hjärnsläpp. Hehe. Sen åt jag kvällsmat och tog en kort men ändå effektiv tupplur på soffan tills min man kom hem.
Visade sig att ingen var direkt sugen på att åka till återvinningsstationen så då gjorde vi inte det. Dessutom var det handboll på tv, Sverige mot Island, genrep inför VM som börjar nästa vecka. Det var ju kul att se herrarna igen, var ett tag sen kändes det som.  Tyckte Sverige gav ett lite blekt intryck, framför allt försvarsmässigt, men det får man väl hoppas ordnar upp sig. Matchen slutade 31-31 så det blev i alla fall mycket mål. 

Gick sedan och lade mig och i natt har jag sovit som en GUD. AAAH, vilken känsla det är. Känner mig nu  extremt pigg och energisk och redo att kicka igång fredagen. Efter jobbet ska jag först träna intervaller och sen åka till Willys och handla. Tror det får bli tacos ikväll, känns lagom oavancerat. I helgen händer inget förutom på söndag när jag ska ha ett "förutsättningslöst möte" med valberedningen och ordförande i ridklubben inför ett eventuellt ordförandeskap. Vill reda ut förutsättningar och förväntningar innan jag säger varken bu eller bä kring det. Men i övrigt är det lugnt, utom på jobbfronten dårå. Men det är ju bara att spotta i nävarna och köra igång. 

Som ett vrak

Igår jobbade jag på, flitig som bara den. Det ser ut som att det saknas något på ditt kontor, sa en kollega i förbifarten, men det är bara som jag städade mitt skrivbord innan jag gick på julledighet och att det ännu inte har hunnit tillkomma några nya dåligt-samvete-och-ska-titta-på-så-fort-jag-hinner-högar. 

Nu när Projektet (som jag ändå kommer att kalla Projektet) inte längre är ett projekt utan körs i skarpt läge så jobbar jag i ett system där man på förstasidan har som två små rutor där det till vänster står hur många uppgifter  man har gjort och till höger hur många man har kvar att göra. Igår hade jag betat av 26 uppgifter. Det lät ju ändå rätt mycket, men när man sneglade åt höger så återstod det 500 (FEMHUNDRA). Såatteh, det är ju bara att hugga i. 

Efter jobbet åkte jag hem, plågade mig ut på en promenad i regn och blåst. Hem igen, åt kvällsmat, åkte till stallet för styrelsemöte. Det tar kanske inte så lång tid...tänkte jag naivt för dagordningen var inte så omfattande. Men då var en av punkterna "verksamhetsberättelse 2024" och det tog ju eviga tider att gå igenom den från 2023 och se vad som behövde uppdateras och vad som eventuellt kunde återanvändas. Det kanske inte var så jag skulle ha löst den uppgiften, men men. Nu är det gjort. Var hemma 21.40, övervägde starkt att strunta i att duscha men kände att hela jag luktade som en föreningslokal. Ni vet, lite unket, lite instängt och med toppnoter av kaffebryggare som stått på i många timmar. Så in i duschen och sedan i säng. Där låg min man, a k a tröskverket från yttre rymden med decibelnivåer som omöjliggjorde sömn. Drog på mig min sovmask med inbyggda bluetoothhörlurar och körde igång Lindamordet, men precis när jag kände att jag började komma ner i varv och komma till ro till Torsten Wahlunds röst så brölade  hörlurarna LOW BATTERY och så vaknade jag till liv igen. Funderade på Flickrummet™ men det kändes så kallt och liksom o-lockande så till slut gick jag ner och lade mig på soffan. Har väl fått fyra timmars sömn i natt eller så. Det är på tok för lite, men vad ska man göra? 

Idag är det torsdag, detvillsäga städdag. Eventuellt ska vi också åka till återvinningscentralen och slänga lite av den enorma mängd skräp som bygget av Uthus 2.0 har genererat.  Det brukar i sin tur generera en enorm känsla av tillfredsställelse hos mig, så det hoppas jag vi orkar och hinner. Men först ska jag väl beta av några av de där 500 uppgifterna, hehe. 

Mödramärg

Har läst Mödramärg av Tina Harnesk, och det tycker jag att du också ska göra. Detta är handlingen:

Majalis är tilltufsad av den stora världen och den olyckliga kärlekens grymhet när hon återvänder till föräldrahemmet från Dublin. Bakom det ombonade och bekanta anas att det inte heller hemma i tryggheten alltid varit ljust. Nu är båda föräldrarna döda och Majalis bläddrar i moderns dagbok i jakt på svar. Samtidigt bildar hon en treenighet med grannarna Stigga och Torsten för att försöka få stopp på den hotande exploateringen av marken och berget. Berget, ja. På 1600-talet brottades på samma plats en kvinna vid namn Nienna mot herrarnas råa ignorans av naturens krafter.

Förra året läste jag Folk som sår i snö och blev helt betagen. Det blev jag nu också. Älskade den från första sidan till sista även om jag - precis som med förra boken - ibland tycker att det blir lite skev balans mellan den skämtsamt raljerande tonen och en väldigt allvarligt och gripande berättande, men det funkar och är en väldigt liten petitess i det stora hela. Vet inte vilken del av berättelsen jag gillar mest, den som  handlar om Majalis i nutid, den som handlar om Nienna på 1600-talet, eller Mauds dagboksanteckningar. Äh, jag behöver inte välja utan kan gilla allt lika mycket (för det gjorde jag, fast av olika anledningar). Den här boken får fem oexploaterade malmfyndigheter av fem möjliga, marsch iväg till bibblan per omgående. 

It's not a cry that you hear at night

Överlevde 2025 års första jobbdag utan några större åthävor. Var trött p g a för lite sömn, men det flöt ändå på rätt så bra, kanske mest för att jag kunde sitta och greja med Projektet helt ostört och slapp ha med folk att göra. Hehe. 

Efter jobbet gav jag mig ut på en liten intervalltur. Det var kallt och blåsigt, så jag bestämde mig för att inte ta löpartajtsen utan springa i mina vanliga Adidasbyxor som jag alltid hasar omkring i. Kändes rätt bra till en början, men det myckna regnandet och snöandet hade gjort att stigen där jag sprang, som ligger i skogen vid en sjö, stod under vatten på sina ställen. Och då menar jag att vattnet var minst decimeterdjupt och pölen som dränkte stigen var i alla fall 15 meter i diameter och det gick inte att gå runt p g a att sjön låg på ena sidan stigen och på andra sidan var det otillgänglig snårskog. Övervägde att vara en viking och plumsa rakt genom pölen, men visste ju inte hur det såg ut längre fram och utöver det var jag noll procent sugen på att få mina Adidasbyxor genomdränkta och iskallt slafsande  från knäna och nedåt (de narkotikajeans som jag hade på mig igår är av den lite vidare modellen) så jag vände och lufsade tillbaka som en björn som funderat på att gå till anfall men som sedan ångrar sig och går tillbaks in i skogen igen. Blöt om fötterna hann jag i alla fall bli även innan jag kom fram till jättepölen, och det var tråkiga nyheter för mina blodiga skavsår från i måndags eftersom vätan plus friktionen gjorde att plåstren jag satt på lossnade och liksom flöt omkring inne i skorna till absolut ingen nytta för de skinnfria delarna av lilltårna. När jag vände om vid pölen så tänkte jag att jag springer en annan runda där jag var övertygad om att man kunde gena genom en kohage, men det måste ha varit förr i tiden för nu hittade jag ingenstans där man kunde vika av utan fick istället gå hela rundan som var på 8 kilometer istället för de cirka 5 som jag planerat. DET VAR INTE SKÖNT, kan jag meddela. Stannade på något ställe, fiskade fram plåstren ur skornas innandöme och försökte få dom på plats igen men eftersom klistret gett upp så satt de bara kvar några steg innan de retfullt gled av. Jaja, det var ju bara att bita ihop och knota på. Kom hem, plåstrade om mig på nytt, tränade pilates och sedan läste jag tills det var dags att åka till stallet.

Hade svårt att somna igår också. I måndags var det för att jag frös, igår tog jag därför på mig full  pyjamasmundering och fick visserligen upp värmen men kunde ändå inte komma till ro. Plötsligt ville båda hundarna ligga under mitt täcke, vilket de inte har velat göra på ett tag utan Laban har legat hos min man och Tage hos mig. Men nu skulle Laban in under mitt täcke och eftersom de för närvarande inte drar riktigt jämt så var det lite risky business eftersom det lätt blir en statusgrej för dom och så ryker de ihop och slåss. Men det gick bra och var skönt att ha två varma pälsknyten i det kalla sovrummet även om det innebar att jag vaknade till varje gång Tage flyttade sig. Min man fick någon slags hostattack och gick och lade sig på soffan och det vaknade jag förstås också av. Jaja. NÅGON djävla gång ska jag väl få sova? 

Igår efter ridningen fick jag för mig att eftersom det var veckans andra ridpass så borde det ju vara torsdag, alltså fredag imorgon, men så var ju absolut inte fallet. Jobbigt att vara dagvill på fel håll. Idag är det jobb och ikväll är det styrelsemöte. Hej och hå. 

Till stallet istället, v 2 2025, pt 2

Usch, igår tyckte jag inte alls det kändes bra med Köttbullen. Hon var seg och motvillig, ville inte gå fram, ville inte ställa igenom till höger, det kändes som att jag bara satt och bankade på henne utan att något hände. Ej ryttarmässigt. Vi red någon variant på gårdagens övning men med tillägget att vi skulle göra några steg i framdelsvändning i varje hörn av den lilla fyrkanten, vilket mycket väl kan vara den tråkigaste övningen Köttbullen vet. Fast just den gick väl i alla fall någorlunda, men överlag kändes det inte som att vi hade något vidare samspel. Blä. Buhu. Jaja, det är bara att ta nya tag och kämpa vidare nästa vecka. Tur att det ändå är några dagar dit p g a träningsvärk from hell. 

Häxan dök upp, hon fick rida Travaren. Trodde hon skulle få ett utbrott, för i alla fall förr i tiden så hade hon attityden Jag betalar inte för att rida såna hästar om det var någon hon inte gillade, och på något sätt lyckades hon alltid snika sig till att få de bästa hästarna, kanske för att normala människor tänker att man får vad man får, medan hon snackar sig till det.
Nu i (fd) torsdagsgruppen har hon haft en av de mest populära hästarna, och skillnaden mellan den häst hon ridit tidigare och Travaren är som natt och dag. Nu är det absolut inget fel på Travaren som så, han är väldigt ärlig och framför allt snäll, men han är inte särskilt lättriden även om han aldrig gör något dumt, men han är svår att få fram för skänkel och känslig i munnen. Trodde Häxan skulle få ett utbrott för denna som jag misstänker i hennes värld är en nedgradering, men hon är uppenbarligen inte längre i sin krafts dagar. Hörde någon fråga vad hon tyckte om att få ha Travaren och hon bara "nä, men jag får väl ta vad jag får". Helt rimlig respons, men inte vad jag hade väntat mig av Häxan om man säger så. Sent ska syndaren tydligen vakna. 

Vardag dag 1

Jaha, då var det back in business igen. Skönt ändå med fyradagarsvecka och lite mjukstart. I Danmark är trettondedagen inte en röd dag, så igår hade det kommit ett URGENT mail från någon dansk höjdare att alla som varit delaktiga i Projektet skulle fylla i sina timmar för 2024 senast som idag då. Jag har ingen ANING om hur många timmar jag har spenderat på Projektet och det är ingen som har sagt att jag ska registrera någonting någonstans så här fick jag ju höfta efter bästa förmåga. Får väl se om någon säger något om det. 

Första arbetsveckan börjar ändå rätt lugnt om man tittar i kalendern, men både för mitt eget välbefinnandes skull och med tanke på ovanstående så måste jag börja boka in tid för Projektet och inte bara jobba med det lite hippsom happsom när det råkar finnas luckor mellan annat. FOKUSTID ska bli det nya ledordet för 2025, får väl se hur länge det varar. 

Sov som väntat som en kratta i natt, gissningsvis p g a att jag hade tagit en liten tupplur på dagen och för att jag duschade efter stallet och sedan gick och lade mig med blött hår i vårt iskalla sovrum, det var ju inte sövande om man säger så. Fick ta till mitt gamla tricks med ljudboken Linda som i Lindamordet, men fan vet om det hjälpte så värst mycket. Men men, det var bara att bita ihop när klockan ringde (varför säger man fortfarande "klockan ringde" när det är mobilen som låter? Med vänlig hälsning från medeltiden) och släpa sig upp och bege sig till Ankeborg city. Hade lite huvudvärk när jag vaknade, men den gick över med lite ballongandning, vilket är vad jag brukar ägna mig åt i bilen på väg till jobbet. 

Idag är det intervallträning efter jobbet, sen pilates och slutligen ridning. Sen hoppas jag på en god natts sömn och sen ska man väl vara på banan igen, hoppas jag. Då kör vi. 

Till stallet istället, v 2 2025, pt 1

Ja, igår var det alltså dags för ny termin, ny grupp, allt var nytt utom Köttbullen, hon var samma gamla vanliga. Och ingen var ny-ny i gruppen heller, kände alla sen innan och alla är trevliga. Häxan var inte där, fick höra sen att hon kunde inte på måndagar (blev glad!), men att hon skulle byta till tisdagar istället (blev mindre glad). Henne blir man väl aldrig av med, men hon håller ju tack och lov lite lägre profil nu än när hon så att säga var i sin krafts dagar, så det går ju att uthärda.

 Det kan hända att hästarna är lite pigga, sa instruktör K när lektionen började, men det gällde inte Köttbullen. Hon skulle nog inte ha haft något emot att fortsätta sitt långa sköna jullov, men det får ju vara någon måtta på allt. Vi skulle ändå mjukstarta så vi började med att skritta på en liten fyrkant innanför spåret med rakställda hästar och vända enbart för ytterhjälperna. Sedan samma sak fast några steg i trav på varje "lång"sida (som inte var så lång eftersom det som sagt var en liten fyrkant). Lite galopparbete och så ner på lilla fyrkanten igen. Köttbullen kändes seg i skritten, okej i traven och rätt så okej i galoppen. Mot slutet blev hon nog lite trött för hon hängde sig i handen och stod emot och tjurade lite. Men på det hela taget var det väl okej, det ska bli spännande att se hur hon känns idag.  

Julledighet dag 18, SNYFT

Så går även den mest episka julledighet mot sitt slut. Ska rida ikväll så jag har ändå inte känt mig 100 % "ledig" eftersom jag har en tid att passa. Dock rätt avlägsen eftersom jag inte behöver åka hemifrån förrän 18-ish. Men ändå. Principen! 

Vaknade i morse av något som lät som snöplogen, "men det kan det ju inte vara för idag skulle det ju regna och vara 6-7 plusgrader" var tanken dom flöt genom min hjärna, men där hade både jag och SMHI fel för det som skulle ha varit regn var istället en halv decimeter tung blötsnö. Helvete. Gav mig ut på min milslånga hundpromenad som inte var det minsta behaglig. Halkade, kasade, pulsade och klafsade fram på ett sätt som i bästa fall kan beskrivas som "tappert". Fick blödande skavsår på utsidan av båda lilltårna, oskönt var bara förnamnet. Kom hem, skalade av mig alla blöta kläder, upptäckte att de blödande skavsåren verkligen VAR blödande och fick torka upp röda små spår på golvet som om jag vore ett skadeskjutet villebråd. 

Tränade ett pass tabata, gjorde fotrehab, åt lunch. Sen har jag tagit det lilla lugna. Läst, tagit en liten tupplur som jag gissningsvis kommer att få ångra senare ikväll, löst lite korsord, kokat ägg. Matlådor är redan fixade för den kommande veckan så nu har jag ungefär en och en halv timme på mig innan det är dags att klä om och åka till stallet för terminens första lektion. Och sen är det vardag och oxveckor. Ska försöka ta mig an de här veckorna på ett positivt och konstruktivt sätt fastän det är värsta tiden på året för mig. Men det blir ju inte bättre för att man gnäller om det, fast ibland KÄNNS det bättre att få gnälla om det. 2025, nu kör vi. 

Julledighet dag 17

Igår började jag kolla på filmen Rain Man som jag inte sett sedan...åttiotalet-ish? TYVÄRR börjar ju alla filmer som är värda att se klockan 21.00, detvillsäga man (jag) orkar inte se klart dom, inte ens under julledigheten tydligen. Samma sak häromdagen, då var det Tjejen som föll över bord. Älskar (eller älskade?) Tjejen som-filmerna, men de hade nog aldrig gått att göra idag. 

I morse/förmiddags gick jag min vanliga kuperade söndagsrunda fast förlängde den med en slinga (alltså var det väl per definition inte min vanliga söndagsrunda, men ja, ni fattar). Blev en lagom jobbig runda, körde lite intervaller också. Sen ett pass pilates när jag kom hem. Åt upp det sista av jordärtskockssoppan till lunch. Blev sedan äntligen färdig att bära upp en låda med ridkläder från garderoben i hallen till kattvinden i sovrummet, något jag tänkt på ett tag men av oklara skäl skjutit framför mig. Så här: när jag tog upp ridningen igen 2017 så hade jag mina ridgrejer i en stor plastlåda med lock i kattvinden, för man vill ju inte ha hästlukt exakt överallt. Funkade bra, men vintertid var det inte jätteskönt att dra på sig ridkläderna då temperaturen i kattvinden är avsevärt under rumstemperatur. 

För några år sen köpte vi en dubbelgarderob och satte i hallen och där har jag sedan dess haft ridkläderna (numera jättesköna att sätta på sig). När jag var medryttare på Lille P så hade jag två uppsättningar kläder i varsina plastbackar med lock för att inte riskera att dra med eventuell smitta från ett stall till ett annat, och den där Lille P-lådan har stått kvar där sedan jag slutade vara medryttare för...var det två år sedan? Ett tag har jag tänkt att jag hade kunnat flytta upp den till kattvinden, men steget mellan tanke och handling har varit väääääldigt långt. Men nu är det gjort, och jag passade också på att städa översta hyllan i min vanliga garderob för där var det mer än lovligt stökigt. 

Kände mig lagom präktig, men sedan hägrade soffan och läsning. Min man huserar i köket, han har i detta nu fått för sig att han ska baka. Det händer inte jätteofta, men när han var i Köpenhamn senast köpte han vad han trodde var en kartong kakor men det visade sig vara kakmix, så den skulle nu omvandlas till ätbarhet. Och "när han ändå höll på" så skulle han passa på att baka bullar också. Är lite orolig för varje gång min man ska baka eller laga till något så har han en förmåga att dra fram exakt varenda pinal som finns i hela köket och jag är inte hundra procent säker på att hans experiment är avslutat innan det är dags att laga middag. Det finns säkert folk som tycker det är jättemysigt att stå och trängas med varandra i köket under matlagningen, men jag är inte en av dom. Vårt kök är litet och har dessutom inte överdrivet mycket avställningsytor, så det kan minsann vara utmanande även utan att ens äkta hälft är och river och rafsar runt i alla lådor och skåp. Vi får väl se hur detta slutar. 

Julledighet dag 16

I morse var det åtta grader kallt och ett lagom tunt snötäcke på marken. Helst hade jag sett att det inte var någon snö alls men sånt råder man ju inte över. 2-3 centimeter nysnö kan till och med jag stå ut med utan att gnälla alltför mycket. Tog på mig underställ och drog upp kapuschongen på jackan över mössan, för det blåste snålt och gjorde att de där åtta minusgraderna kändes som det dubbla. Tror aldrig jag har frusit när jag har varit ute och gått och det gjorde jag inte nu heller trots att jag bara hade barfotaskor utan strumpor på fötterna och inga vantar. Hatar att ha vantar, känner mig så klumpig även om jag inte gör något. Har det i princip bara när jag cyklar, skottar snö eller möjligtvis om det är svinkallt (typ 20 minusgrader eller så). För ett tag sedan testade jag i och för sig att ha tunna cykelhandskar på mig när jag tränade intervaller p g a att det är så in i norden kallt den första kilometern eller så, p g a tunna löpartajts och avsaknad av jacka. Har jag på mig mer så kokar jag bort senare. Det funkade bra så det ska jag fortsätta med.

Har blivit lite si och så med intervallerna nu under julledigheten, men jag har å andra sidan gått minst 10 kilometer varje dag utom nyårsdagen (då blev det bara 6,7 km i mörker, ösregn och halv storm men å andra sidan gick jag 18 kilometer på nyårsafton så det jämnade väl ut sig) så motion har jag väl ändå fått, tycker jag, och nästa vecka blir det ju enklare att få till just den delen av träningen. Ska på återbesök till fotspecialisten den 20:e så vi får väl se vad nästa steg blir. 

Efter att jag gått min hundrunda så traskade jag ner till bibblan för att lämna och hämta böcker, har bara en halvmedioker deckare som lånebok och visste att bland annat Mödramärg av Tina Harnesk låg och väntade. Älskade ju Folk som sår i snö så hoppas den här också är en lika stark läsupplevelse. 

Travade hem igen, fixade med vatten till hönsen, bar in ved och tände i kaminen. Värmde överbliven jordärtskockssoppa från gårdagen till lunch. Den vi åt igår var något tjock så nu spädde jag ut den till hälften och saltade lite och den var faktiskt exakt lika god som då. Bra, då finns det lunch imorgon också. Sen har jag legat på soffan och läst. Gick ut en runda till hönsen innan det mörknade för att se så vattnet inte frusit. Gick in igen, läste vidare och plötsligt var det ett himla kacklande ute fastän det var mörkt. Sånt där jag-har-värpt-ett-ägg-kackel. Gick ut och lyste med ficklampa, hittade inget ägg men båda New Hampshirehönorna hade i alla fall gått in i hönshuset och satt som i farstun där och kurade. En Cream Legbar återfanns på en sittpinne inne i hönshuset, en annan satt på deras vanliga övernattningsbuske och den tredje traskade lite villrådigt omkring under hönshuset (som står på plintar så det finns som ett cirka 50 cm högt utrymme där det alltid är torrt och där hönsen gillar att vara när det regnar eller snöar). Så nu börjar de väl fatta att de ska gå in på kvällen som alla andra. Är ju också bra att de fattar att det finns reden att värpa i när det blir dags för det. Finns i och för sig reden ute i hönsgården också, det varierar var de vill lägga sina ägg. Ibland bara inomhus och så tröttnar man på att gå och kolla i utomhusredena och plötsligt ligger det 10 ägg där. Någon enstaka gång har någon fått för sig att lägga ägg på marken inne i hönsgården, men tack och lov inte jätteofta och - peppar peppar - aldrig ute i trädgården. 

Nu ska jag strax masa mig upp ur soffan och ut i köket för att tömma diskmaskinen och börja laga middag. Nu börjar ju vardagen nästa vecka så nu är det dags att börja planera för matlådor. Ikväll ska det bli morots- och palsternacksbiffar med kokt potatis och någon god sås. Oj, nu blev jag hungrig, dags att sätta lite fart dårå.

Julledighet dag 15

Sitter vid en dator för första gången sedan innan jul någon gång...eller var det strax efter, ja skitsamma, det var när jag betalade räkningar i alla fall och sen dess har jag bloggat tappert från mobilen. Det går, men tar sin lilla tid. Önskar att jag kunde skriva med två händer som en modern människa, men det går verkligen inte. Eller går och går, men då får jag sudda lika mycket som jag skriver så det blir ju ingen tidsvinst där. Med tangentbord går alla tio fingrarna som lärkvingar, men med mobilskärm ska man tydligen förnedra sig med pekfingervalsen till döddagar. Aja. Dagens i-landsproblem är härmed förkunnat. 

Idag är min man på jobbet så jag har egentid. Inte för att vi precis har trampat ner varandra under ledigheten, han har pysslat med sitt och jag med mitt och så möts vi vid måltiderna och i tv-soffan på kvällarna. Funkar kanon om ni frågar mig. Men det är ju ändå något visst med att vara ensam hemma. Vaknade i morse, gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna. Det skulle komma ett "lätt snöfall" enligt väderprognosen men så djävla lätt vet jag inte om jag tycker att det var. Nu är det vitt på marken i alla fall. Men det är inte så mycket att man behöver pulsa och det ska bli mildare om ett par dagar, så jag är inte så bekymrad i sak. 

Kom hem, tränade ett pass pilates, gick sedan ut i snön och grävde upp jordärtskockor ur trädgårdslandet som jag ska koka soppa på ikväll (jordärtskockorna, inte trädgårdslandet), ska försöka upprepa succésoppan från julfiret för den var så magiskt god. Satte mig sedan vid datorn för att uppdatera ridklubbens hemsida, vilket jag har tänkt göra ett antal gånger nu under ledigheten men det har varit väldigt lätt att tänka att jag gör det imorgon istället. Men nu har ju vårterminen startat (igår) så nu kunde jag faktiskt inte vänta längre. Nu är det gjort! Ska snart resa mig och göra varma mackor till lunch. Samt tända en brasa i kaminen. Sedan lägga mig på soffan och N-J-U-T-A. Ledighet när den är som bäst. Sen ikväll blir det väl soppa och tv. Vi kollar just nu på den danska serien Baby Fever, den är helt okej, danskar är faktiskt duktiga på det där. Plus: hade det här varit en svensk serie så hade min man ALDRIG gått med på att kolla på den för han hatar svenska serier p g a att han tycker dom är "jobbiga", men danskt går alltid hem. Av någon anledning. 

Män i mörker

Har läst Män i mörker av Ramona Ivener, men det behöver du inte göra om du inte nödvändigtvis vill plåga dig själv. Detta är handlingen:

Medan höststormarna piskar över Gotland hittas en död kvinna i en kista mitt på en ödslig leråker. I handen håller hon en lista med namn. En dödslista.

Kort därefter uppsöker den kända kriminologiprofessorn Bernhard Haas sin forna elev, den före detta polisen Elisa Jern, för att berätta att någon vill döda henne.

Dessa händelser utgör upptakten till ett skakande förlopp och Elisa tvingas åka till sin barndomsö för att hitta svaren hon söker. Har Bernhard rätt? Är någon ute efter att döda henne? Och har det någon koppling till hennes tvillingsysters oförklarliga försvinnande för två år sedan?

Ja men NÄE vad jag inte gillade den här boken. Blev trött redan i inledningen där det skulle bildas någon hemlig polisgrupp med "fulla resurser, ingen styrning eller insyn" (gäsp) och när repliken Gudarna ska veta att jag saknar min Sig Sauer uttalades så fick jag nästan begrava mig under en skämskudde. Och det blev inte bättre. Skummade igenom sista halvan för att se om det möjligen skulle ljusna, men det gjorde det absolut inte. Huvudpersonen Elisas mamma hade vårdats på ett demensboende i 22 år men en dag kläckte hon ur sig något som fick Elisa att tro att hon kanske inte alls var dement, hon fick numret till nån jättekänd demensforskare, ringde upp och berättade om sina misstankar och han bara oj, vad spännande, du jag kommer och undersöker henne idag klockan fem. Rimligheten i det är ju inte ens mätbar. Det här visade sig vara första delen i en "ny hisnande spänningsserie" och jag kommer inte att läsa fortsättningen. Den här boken får ett halvt kallt fall av fem möjliga.  

Julledighet dag 14

Igår var en dag som var så seg att man skulle kunna tro att jag varit ute och supit skallen i bitar i fjorton dagar och nätter istället för att helt sedesamt druckit två glas bubbel och gått och lagt mig långt innan tolvslaget på nyårsafton. Kände inte för att göra någonting överhuvudtaget men blev samtidigt rastlös och lite grinig. Hade jag varit ett barn så hade jag gnällt över att jag "inte hade något att gööööra". Händer EXTREMT sällan att jag hamnar i ett sånt läge. Tror det berodde på vädret, det ösregnade verkligen exakt hela långa dagen, och att jag var trött p g a att jag varit uppe i ottan och varit i stallet. Min plan var att jag skulle ta en liten tupplur och komma in i en slags andra andning, men inte ens det lyckades jag med utan vegeterade bara i soffan hela eftermiddagen.

Försökte ta mig ur denna synnerligen trista sinnesstämning genom att kolla på Riddaren på strandvägen plus någon Tom Ahland-dokumentär på SVT Play men det gick väl sådär, så till slut var det bara att gå och lägga sig och läsa Fast i sadeln, Annika. Haha.

I morse hade det slutat regna och blivit minusgrader. Merpsrten av hönsflocken vägrade att ens gå ut ur hönshuset eftersom det var lite vitt på marken. De höns som fortfarande sover ute vägrade i sin tur att lämna hönsgården, men jaja. Tog med mig hundarna ut i skogen och gick 11,5 friska kilometer. Blev uppringd av min mans jobb som undrade var han höll hus, han skulle tydligen ha börjat jobba idag. Hoppsan. Det visade sig att de hade fel telefonnummer till honom (däraf att de ringde mig) så nu är det en okänd människa som har tre missade samtal och ett röstmeddelande där hen ombeds infinna sig på jobbet (eller hur de nu uttryckte sig). 

När jag kom hem så tränade jag det benpass jag egentligen tänkt träna igår, samt gjorde fotrehab. Sedan städade vi och bäddade rent i sängarna och åt lunch och NU känns det helt okej att slappa i soffan resten av eftermiddagen. 

Var ute nyss och stängde hönsgården och alla hönsen hade i alla fall gått ut i den nu. En av de nyaste hönorna (som ännu inte fått något namn) var inne i hönshuset och inspekterade. Det har jag sett flera gånger att de gjort så det är ju inte som att de inte begriper att man kan gå in, men uppenbarligen fattar de inte vitsen med att gå in på kvällen utan kurar ihop sig högt upp i en buske där det har blivit som en matta av löv som lagt sig på nättaket till hönsgården så där är det väl torrt. Finns enligt mig bättre alternativ även i hönsgården, men de delar uppenbarligen inte denna uppfattning. Nåja. De kommer kanske på bättre tankar när de ska börja värpa, vilket borde ske inom de närmaste veckorna. Det äldsta gänget (tre Cream Legbar) är drygt 5 månader och de andra (två New Hampshire) är drygt 4 månader så jag tycker i alla fall att de äldsta borde börja betala hyran. De senaste kanske två månaderna så är det bara Ulrika och Änglamark som har värpt, vi har inte varit utan ägg men man har fått tänka på att inte slösa hur mycket som helst. 

Julledigheten börjar gå mot sitt slut, TRADIGT. Fast samtidigt skönt för man gillar ju att ha rutiner och sådär. Det blir säkert bra.

Julledighet dag 13

Igår gick jag och lade mig vid 22.30-ish och hör och häpna, jag sov mig genom tolvslaget utan att vakna. Jag som är så lättväckt! Hundarna snarkade sig också igenom smällare och fyrverkerier, det är så skönt att ha hundar som inte är skotträdda. Vi gjorde inget speciellt, jo vi kollade faktiskt på Grevinnan och betjänten, något jag inte sett sen jag var barn. Det var nu ingen större förlust, kände jag när betjänten för hundraelfte gången snubblade över tigerhuvudet och burkskratten dånade.

Klockan ringde 06.00 i morse och jag kravlade mig upp och ut med hundarna i halv storm och fullt ösregn. Kom hem, torkade hundarna torra, försökte få på mig själv något någorlunda torrt och vrooomade sedan iväg till stallet för utsläpp av hästar. Mockade Köttbullens box efter att ha knatat till och från hagar x antal gånger, åkte sedan till Willys där jag snudd på var årets första kund. Köpte hundmat, åkte hem, släppte ut hönsen, gick in och hängde upp mig själv på tork. Sen har jag legat och degat på soffan hela eftermiddagen. Hade egentligen planer på både träning och ytterligare en promenad men ute öser regnet ner och jag känner mig bara allmänt seeeeg. Ej bakfull, men slö. Det kan man väl få vara ibland tänker jag. Imorgon är en ny dag. 

Bokåret 2024

Då är det dags att summera bokåret 2024:

Jag har läst 104 böcker, vilket ju är exakt två böcker i veckan. Känner mig nöjd med utfallet eftersom jag tycker att jag ibland fastnar i meningslöst dumscrollande på telefonen istället för att göra något vettigt, men så farligt kändes det inte med skärmtiden nu.

Alla är lästa i fysisk form, jag är kanske den enda i hela Sverige som inte har en ljudbokstjänst. Är ju dessutom barnsligt förtjust i att gå till bibblan och nu när bibblan har fått meröppettider och självbetjäning så är det ju som att ha fått nyckeln till himmelrikets portar i handen. 

Detta är böckerna jag läste under 2024 och deras betyg: 

Guldet - hästarna, ryttarna och miraklet, av Henrik Johnsson (4)

Förbannelse, av Stephen King (4)

Den förskräckliga apan, av Stephen King (4)

Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbetet, av Heidi Linde (5)

Mjölkat, av Sanna Samuelsson (2)

Döda kvinnor förlåter inte, av Katarina Wennstam (2)

Mitt liv är bra som det är tack, av Johanna Sernelin (3)

Hemligheten, av Anna Bågstam (2)

Jag är inte sådan här egentligen, av Marie Aubert (2)

Födelsedagen, av Sofie Sarenbrandt och Carina Bergfeldt (3)

Skinn, av Sara Strömberg (5)

Bakom stängda dörrar, av B A Paris (3)

Det lilla huset i stora skogen, av Laura Ingalls Wilder (5)

Det lilla huset på prärien, av Laura Ingalls Wilder (5)

Farmarpojken, av Laura Ingalls Wilder (5)

Huset vid Plommonån, av Laura Ingalls Wilder (5)

Vid Silversjöns strand, av Laura Ingalls Wilder (5)

Den lilla staden på prärien, av Laura Ingalls Wilder (5)

Den långa vintern, av Laura Ingalls Wilder (5)

Gyllene år, av Laura Ingalls Wilder (5)

De första fyra åren, av Laura Ingalls Wilder (5)

På väg hem, av Laura Ingalls Wilder (5)

Den sista utgrävningen, av Elly Griffiths (5)

78 slag i minuten, av Johanna Sernelin (3)

Dit du går följer jag, av Lina Nordquist (5)

Osynlig närvaro, av Susanne Schemper (3)

Fjärilsvägen, av Patrik Lundberg (3)

Alltid den där Anette!, av Peter Pohl (5)

Kan ingen hjälpa Anette?, av Peter Pohl (5)

Janne, min vän, av Peter Pohl (5)

Vi kallar honom Anna, av Peter Pohl (5)

Städaren, av Paul Cleave (3)

Dancing Queen, av Denise Rudberg (1)

Livet innan du dör, av Lina Nordquist (4)

Bortförda, av EP Uggla (2)

Jävla karlar, av Andrev Walden (5)

På riktigt, av Marianne Lindholm De Geer (4)

Tigerkakshjärta, av Lina Nordquist (5)

Underströmmar, av Annika Widholm (2)

Hundnätter, av Mirja Unge (5)

Inget av det här är sant, av Lisa Jewell (5)

En av oss kommer att dö ung, av Astrid Billengren (3)

Blödande hjärtan, av Elly Griffiths (5)

Tiga som muren, av Maria Adolfsson (4)

Regnbågen har bara åtta färger, av Peter Pohl (ej betygssatt)

Medan regnbågen bleknar, av Peter Pohl (ej betygssatt)

Vilja växa, av Peter Pohl (ej betygssatt)

Berättelser från sommarhemmet, av Peter Pohl (ej betygssatt)

Klara papper är ett måste, av Peter Pohl (ej betygssatt)

Det hon förtjänar, av Emma Ångström (3)

Fallet Mikaela, av Anna Bågstam (3)

Jag är kvar hos er, av Peter Pohl (ej betygssatt)

En giftig sanning, av Camilla Sten (2)

Folk som sår i snö, av Tina Harnesk (5)

Dit floden för dig, av Shelley Read (2)

Källaren, av Lori Roy (1)

Det vilsna barnet, av Torey Haydn (3)

Dig blir det aldrig något av, av Peter Pohl (3)

Man kan inte säga allt, av Peter Pohl (3)

Bröd och mjölk, av Karolina Ramqvist (2)

Men jag glömmer dig inte, av Peter Pohl (3)

I dina händer, av Malin Persson Giolito (3)

Glöm aldrig Tintin, av Sanam Gharaee (ej betygssatt) 

Väntar du på mig?, av Sara Mofasser Johansson (3)

I södra Norrland väntas regn, av Cecilia Klang (3)

Tranorna flyger söderut, av Lisa Ridzén (5)

Käraste Lena, av Ninni Schulman (4)

Vi har alltid bott på slottet, av Shirley Jackson (2)

När alla ljuger, av Peter Pohl (3)

En nästan sann historia, av Mattias Edvardsson (2)

Jag hade så mycket, av Trude Marstein (4)

Kvinna saknad, av Mary Kubica (4)

Algot, Anna Stina och det välsignade brännvinet, av Jonas Jonasson (4)

Lektioner i kemi, av Bonnie Garmus (5)

Blek måne, av Rebecca Romero (3)

Obehöriga äga ej tillträde, av Cecilia Klang (3)

Det hon begraver, av Emma Ångström (4)

Sällsynt kloka varelser, av Shelby Van Pelt (5)

Vikarien, av David Norlin (3)

Syndabarn, av Ulrika Rolfsdotter (3)

Dag före röd dag, av Maria Frensborg (2)

Kickoff, av Lena Berglin (2)

Dolores Claiborne, av Stephen King (5)

Det smälter, av Lise Spitz (3)

Hembiträdet, av Frieda McFadden (4)

Älskade jävla unge, av Pernilla Pernsjö (5)

Trädgårdsmästarens dotter, av Marcus Jarl (4)

Tid att leva, av Waltraut Pettersson (3)

Förlorat land  av Waltraut Pettersson (3)

Vid porten, av Waltraut Pettersson (3)

Hemma är borta, av Waltraut Pettersson (3)

Rehagen, av Waltraut Pettersson (2)

Pojke slukar universum, av Trent Dalton (5)

Hon som blev kvar, av Riley Sager (3)

En bondes död, av Negar Naseh och David Sandström (3,5)

Konstiga Sally Diamond, av Liz Nugent (5)

Johannes och du, av Per Hagman (2)

Vargens unge, av Johanna Holmström (3)

Demon Copperhead, av Barbara Kingsolver (5)

Evelyn spöke, av Maria Hede (3)

...och bli ett vackert lik, av Maria Hede (1)

Gravglänta, av Mattias Edvardsson (3)

Hjortronmyren, av Ulrika Lagerlöf (3)

Så du vill ha det mörkare, av Stephen King (5)

Ej avslutade:

Natthuset, av Jo Nesbö 

Den hemliga kvinnan, av Anna Ekberg

Sekten, av Peter Pohl

Såld på en måndag, av Kristina McMorris

Separationen, av Katie Kitamura

Statistiken:

2024: 104 (+5 oavslutade)

2023: 77 (+7 oavslutade)

2022: 72 (+12 oavslutade)

2021: 58 (+5 oavslutade)

2020: 69 (+5 oavslutade)

2019: 52

2018: 75

2017: 70