Till stallet istället, v 3 2025, pt 2

Köttbullen har ju känts motsträvig ända sedan terminen startade, men igår började jag ÄNTLIGEN känna igen min gamla vanliga Köttbulle igen, vi kom till något slags samspel där hon jobbade i för henne ändamålsenlig form och var hyggligt lyhörd för hjälperna. När vi red fram skulle vi rida runt koner som stod uppställda i ungefär formen av ett ruteress (eller rutersymbol ska man kanske säga, det ser ju likadant ut på alla spelkort i den färgen) och instruktör K sa då att jag först skulle vända henne runt konerna med några steg framdelsvändningar fast utåtställd när vi red i höger varv, tänk dig förvänd sluta och inte fan vet jag om det blev någon förvänd sluta av det men jag kom äntligen åt Köttbullens förbaskade högersida som har känts helt avstängd, låst, nyckeln borttappad. Men nyckeln var tydligen att rida några steg förvänd sluta-ish runt koner, det ska jag ta med mig. Fick också till mig att rida mer på yttertygeln i hennes högervarv så det ska jag väl också försöka få in för jag känner ju själv att det inte blir bra när jag håller på och grejar med innertygeln för mycket, men det är svårt när hon liksom bara biter sig tag i bettet och spjärnar emot. Men den kampen vinner man ju inte med råstyrka, så bra tips. Var helt DÖD efter lektionen, det kändes nästan som att benen vek sig när jag satt av, haha. Köttbullen var nog också trött för hon stod helt stilla i spolspiltan efteråt och hon brukar annars trampa runt och gnägga och bete sig som att hon var utsatt för tortyr. 

Nästa vecka är det teori och då ska vi prata om programridning som vi ska träna för till påsk. Spännande.