Igår kom jag till stallet och var redo för en dust med Köttbullen, men nehe, då skulle jag ha Irländskan istället. Henne red jag på min första boot camp 2017, och inte ens då var hon pigg. Sedan dess har jag ridit henne en eller två gånger, ingen gång har det känts toppen-toppen och det gjorde det inte igår heller. Men instruktör K tyckte det var bra "för att vara henne" och det kändes som att vi var på gång, fast vi kom aldrig riktigt dit. Irländskan ÄR en fin ponny med ett trevligt steg, men hon är också en som gått i ridskoleverksamhet i hundra år och kan alla knep för att slippa arbeta. Så det har ju sina utmaningar, men vi kämpade på och det är nästan så att jag hoppas lite på att få fortsätta rida henne lite då och då. Det får vi se hur det blir med det, K tycker att hon vill se mig på "något annat än Köttbullen" och jajaja, jag vet att det är nyttigt och utvecklande att rida olika hästar osv, men jag gillar ju att ha en och samma. Fast får jag hålla mig till ponnyerna så är det ändå okej. Vi får se. Nu ska jag invänta träningsvärken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar