Sleek as a shriek, spinning 'round and 'round

Är lite stressad över mitt tighta läs-schema, jag hinner inte med. Det var den där boken av Liane Moriarty som tog lite längre tid än förväntat, nu håller jag på med Kurragömma av Søren Sveigstrup och den är också rätt mastig och minst 500 sidor lång. Tror inte jag hinner klämma den plus ytterligare två böcker tills på söndag, men hoppet är ju det sista som överger människan så vi får väl se. Här skulle man ju kunna bli lite modern och börja använda sig av ljudbok och på så sätt till exempel utnyttja tid när man sitter i bilen eller promenerar med hundarna, men jag vet inte. Jag har absolut inget emot ljudbok som princip, men jag gillar det där med att när man väl sätter sig med en bok så är det vad man gör, man passar inte på att dammsuga eller hänga tvätt samtidigt. Sen behöver ju det ena absolut inte utesluta det andra, men ändå. Att sätta sig i soffan eller lägga sig i sängen med sin bok, det är väl ändå höjden av gött här i världen.  

Har funderat på att testa något löparpass på Vibes, där finns massor. Vet dock inte riktigt på vilken nivå jag ska lägga mig, tycker att jag är förbi "komma igång"-stadiet men inte tillräckligt igång för att det ska vara  helt okomplicerat och bara att köra på. Tänkte igår att jag kunde väl hoppa in mitt i ett sånt här "kom igång"-program då. Hittade ett pass där man skulle springa i trappor. Det skulle förbättra ens löpsteg eftersom man tvingades lyfta benen på ett annat sätt jämfört med när man springer på plan mark. Det lät ju bra. Hitta en trappa med 20 steg, var instruktionen och vadfan? Jag utgår ju från Ankeborg, det är kanske världens plattaste stad. Vill man ha backträning värd namnet här får man springa över viadukten vid järnvägen fram och tillbaka för det är väl ungefär vad som finns. Några trappor med 20 steg finns det definitivt inte någonstans, det ska väl vara rulltrappan inne i gallerian dårå men jag tror inte det kan räknas som träning. 

Nästan-Österlen är ju däremot kuperat så det både räcker och blir över och efter att ha funderat ett tag så kom jag på att det faktiskt också finns trappor i ett naturreservat en bit hemifrån. Gick dit med hundarna  igår för att reka, men blev tveksam. Det finns två trappor, båda har kanske 60 steg och JA, jag fattar att man inte måste springa hela vägen upp,  utan att man kan vända efter 20 och springa ner igen. Problemet med de här trapporna är att de är så satans branta. Och att de inte är fina gjutna stadstrappor utan mer av typen att man lagt ut lite stenblock i en jättebrant slänt (jag fattar att det ligger mer jobb än så bakom, men det är så det ser ut). Det ligger alltid grus och löv och grejer på stegen, för det är ju inte som att gatukontoret kommer dit och sopar för att någon dåre känner att hon vill få ett bättre löpsteg. Och man vill ju inte halka på löst grus i en trappa och falla som en mogen frukt och slå sig halvt fördärvad. Dessutom är det alltid så djävla mycket folk där (eller ja, allt är väl relativt, men om jag i vanliga fall möter noll människor och igår mötte jag kanske tre så är det ju ändå en procentuell ökning som heter duga) och är det något jag känner mig osugen på så är det att ha publik när jag ska "förbättra löpsteget". Gick hem och tänkte att det där går väl att träna inomhus också, vår inomhustrappa är visserligen bara 12 eller om det är 14 steg, men det är väl bättre än inget. 

Körde sedan ett hantelpass där jag faktiskt gick utanför komfortzonen och bytte ut mina blygsamma 3 kilo till 5 kilo och grisade mig sedan genom ett svettigt pass. Lite yinyoga på det och sen hade jag 45 minuters lästid innan det var dags att byta om och åka till stallet. 

Idag är det jobb, sedan löpträning (utan trappor) och så ridning ikväll. Då kör vi. 

Till stallet istället, v 41 2025, pt 1

Igår hade jag Älskling och nu när jag har lärt känna henne lite bättre så tror jag hon är en sån häst som är lite humörsstyrd, med bra dagar och mindre bra dagar, och igår hade hon en bra dag. Hon kändes pigg utan att bli trippig och hon kärvade inte emot i vänstervarvet som hon gjort några gånger tidigare, utan hon tuffade på i fin form och allt kändes helt enkelt toppen. Åtminstone tills vi skulle rida en variant av samma övning som vi red i tisdagsgruppen förra veckan, med tiometersvolt i galopp utmed långsidan, men den här gången skulle vi också fortsätta längs fyrkanten i galopp, vända halvt igenom och sedan rida förvänd galopp. Det tyckte Älskling var svårt för hon är inte tillräckligt stark i galoppen än, och då kompenserar hon med fart. Djeflar vad det gick undan, tyckte jag. Sedan försökte hon byta galopp, misslyckades med det och så blev det slängtrav istället. Så just den biten var väl mindre lyckad, men det var inte bara vi som inte fick till det och efter ett tag sa K att vi istället skulle galoppera på båge utmed långsidan. Det gick bättre (för alla). Men i övrigt: som en dröm. Skulle kunna ha fortsatt att rida hela natten, men så fungerar ju inte världen. Idag tror jag det blir Köttbullen, mindre drömmigt men vi har ju haft några riktigt bra pass det senaste så jag hoppas att vi fortsätter vara ON FIRE. 

Ena stunden här

Har läst Ena stunden här av Liane Moriarty och det kan du banne mig också göra. Detta är handlingen: 

Under en flygning mellan Tasmanien och Sydney reser sig en äldre kvinna upp och börjar tala om för de andra passagerarna, i tur och ordning, när och hur de kommer att dö: Ett nygift par på smekmånad. En utmattad mamma med två små barn. En ung man på väg hem från sin bästa väns begravning. En sjuksköterska som ser fram emot pensionen. Vissa får veta att de kommer att leva ett långt liv, andra att de bara har månader kvar.

Planet landar säkert, men för människorna ombord har livet förändrats. Vem var den mystiska kvinnan? Ett medium? En bedragare? En galning? Oavsett vad så får hennes ord stora konsekvenser, och binder samman främlingarna på flyget på de mest oväntade sätt. "Ena stunden här" är en överraskande, tankeväckande och underhållande roman om döden, livet och det som fyller det med mening.

Jag ä-l-s-k-a-d-e den här boken. Jag har läst alla Liane Moriartys böcker och gillat dom allihop, men den här är nog ändå den bästa. Den var liksom så varm och känslofylld, jag gillade nästan alla karaktärer och kom på mig själv med att gå och fundera på dom och deras liv även efter att jag läst klart boken. Ville liksom fortsätta hänga med dom, lite så som det är med Elly Griffiths böcker och karaktärer. Det var kanske lite väl MÅNGA karaktärer dock, men det går väl att ha överseende med om ni frågar mig. Den här boken får fem flygplan av fem möjliga, nu är det ni som går raka vägen till bibblan.  

Whispering voices in my head

Jaha, då har det blivit vecka 41. Bara tre veckor kvar till vecka 44 då jag ska ha mitt lilla höstlov. Det testade jag förra året och tyckte det var absolut toppen. Bara vara hemma och drälla utan krav, ha sovmorgon, gå långa  höstiga promenader, elda i kaminen, läsa böcker. Mmmmm....höstlov. Nästan bättre än sommarsemester, i alla fall som det känns nu när höstlovet ligger jungfruligt obrukat framför en och sommarsemestern i princip är glömd. 

I fredags jobbade jag, sedan tränade jag intervaller innan jag åkte till stallet för drop in-ridning. Det kändes bra, men var samtidigt lite halvstressigt eftersom jag inte riktigt hade koll på hur lång tid jag hade på mig, vill ju vara i stallet i god tid. Men det var rätt goda marginaler, visade det sig. Är också så himla nöjd med att jag har hyrt ett skåp i omklädningsrummet så att jag kan ha ett ombyte där och slipper släpa grejer fram och tillbaka. Tror det kostar typ 250 kronor per termin, hade lätt kunnat betala det dubbla för den lyxen. 

Efter ridningen åkte jag hem och kokade soppa. Medan den puttrade så tränade jag ett pass yinyoga samt slängde ihop en äppelkaka (ej samtidigt dock). Sen åt vi och kollade på Reservatet, sen gick min man till sin mancave och jag läste lite innan jag gick och lade mig för roligare än så är jag inte en fredagskväll (inte han heller, hehe). 

I lördags skulle det bli storm!, fast inte så mycket hos oss. Gick ut med hundarna, träffade min granne och  hennes hund och stod och pratade med henne en god stund innan vi skildes åt och jag och mina hundar tog oss ut i skogen. Det både regnade och blåste, men inte så farligt inne i skogen så det var på det hela taget en skön promenad. Kom sedan hem och tränade ett litet styrkepass med gummiband med Vibes, sedan yinyoga på det. Min man hade tänt i kaminen, det var varmt och mysigt och sen låg vi i soffan och läste hela eftermiddagen. Lite väl länge, för plötsligt var det kväll. Min man gav hundarna mat och gick ut med dom och jag började fixa med maten, stekt strömming med potatismos, en favoriträtt men det är ju lite pyssel med den, så vi åt inte förrän klockan var över sju. Sen kollade jag på ett avsnitt av Halva Malmö består av killar som dumpat mig (har nu ett avsnitt kvar), vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Gillade ju boken väldigt mycket och det är nog svårt att göra någonting lika bra som en bok för det är så mycket som kan förklaras i text som nog inte riktigt kan förmedlas i bild. Har frågat folk som inte läst boken vad de tycker, de flesta verkar ändå tycka den är bra så det kanske är jag som överanalyserar. Stör mig också på saker som inte är som i boken, det slipper man ju såklart om man inte har läst boken. 

Igår vaknade jag tidigt, kände att jag inte skulle kunna somna om pga kissnödig för går man upp och går på toa så yrkar hundarna på att det är morgon och vill ha mat och gå ut. De har någon slags magisk gräns för när de tycker det är morgon, för vaknar man mitt i natten och går på toa så struntar de i det, men vid en viss tidpunkt så anser de att dagen har grytt och då får man som tjänstehjon ta konsekvenserna av det. Att ligga kvar och vara kissnödig var ju inte heller ett hållbart alternativ. Ibland är jag avundsjuk på min man som kan gå upp och göra både det ena och det andra och sedan bara gå och lägga sig och somna om igen (vilket också hundarna gör). Det kan inte jag, eller jo jag kan, men det tar timmar och sen vaknar jag och är alldeles mosig och så känns det som att halva dagen har gått. Så jag kravlade mig upp, åt frukost och gick sedan min vanliga kuperade söndagsrunda. Kom hem, tränade lite yinyoga och gav mig sedan i kast med mitt stränga lässchema en stund innan det var dags att laga lunch. I normala fall äter vi rester eller mackor till lunch, men nu skulle jag iväg på kvällen och eftersom jag är besatt av matlådor så fick det bli så här. Sedan var det läsning hela eftermiddagen, vid femtiden kom S och hämtade upp mig och så åkte vi ner till Flyinge för att kolla på en clinic med Kyra Kyrklund. Det var intressant och lärorikt, fast kanske ändå lite...ovanför horisonten, ens egen alltså. Är ju sällan man känner att ens problem är att galopp-piruetterna inte sitter. Men mycket var basic och gick att tillämpa i vilken ridning som helst egentligen, så det var absolut både se- och hörvärt. Vi gjorde dock det strategiskt smarta valet att smita lite innan clinicen var slut för att slippa köer i mörker och regn. Tror inte vi missade så mycket och skönt att komma hem i någorlunda vettig tid i alla fall. 

Det var helgen det! Den här veckan händer det inte så mycket: Skulle ha gått på livepodd med Snedtänkt, men den blev inställd. När jag kom till jobbet i morse så möttes jag av ett mail att A2 var sjuk, så nu får jag sköta hennes jobb också eftersom inte A1 är på plats. Men hellre det än att ha dramadrottningen A1 att tassa runt och förhålla sig till. Den här veckan hoppas vi också kunna få lite tydligare besked på vad som egentligen ska hända på jobbet. Först var det bara besked om nedläggning, sedan: ingenting, ingenting och ytterligare ingenting. Okej att det inte är att folk får gå på dagen, men någon slags tidslinje borde man väl ändå kunna få fram? Typ: när är sista arbetsdagen, när ska folk sluta? Som det är nu så puttrar allting bara på som om ingenting hade hänt. Inte för att det på något vis är synd om mig i förhållande till de som blir av med sina jobb, men det är ändå frustrerande att ingenting få veta. Men det får vi kanske den här veckan dårå. Den som lever får i vanlig ordning se. 

   

Till stallet istället, v 40 2025, pt 2

Tog mig iväg på drop in-ridningen igår, det verkar ha blivit en hyfsat populär aktivitet för vi var sju stycken. Kände att här gäller det att man får vara i tid och bevaka sina intressen, inte för att det brukar vara så jättestor konkurrens om Köttbullen men man vet ju aldrig. Nu fick jag henne i alla fall, och det gick rätt så bra tyckte jag. Hon kändes pigg och bjöd på framåt och frustade i både traven och galoppen. Övningen vi red var att vända rätt upp i skritt, lägga volter åt antingen höger eller vänster vid en kon, sedan trava över en bomserie och därefter göra en övergång och så volt åt andra hållet mot vad man hade ridit innan bommarna, och sen trav med tempoväxlingar på långsidorna. Det gick rätt bra, fick till ett par vad som kändes som riktigt fina travökningar som tyvärr inte bevittnades av någon särskild, så jag får väl bara leva med att det var en bra känsla. Härlig avslutning på veckan! 

Somewhere a queen is weeping

Varje helg så brukar jag göra en liten planering av den kommande veckans träning eftersom jag är en sån där människa som måste skriva upp saker för att de ska bli av, samt älskar att ha listor och stryka och bocka av. Jag kan tyvärr inte bara sitta och invänta feeling, för då skulle det sannerligen inte mycket bli gjort.  I Vibes-appen, denna fantastiska grej som faktiskt har revolutionerat min hemmaträning, så finns förutom allt annat också en kalender där man kan lägga in sina planerade träningspass och sedan blir de automatiskt avbockade när man gjort dom (eller åtmintone spelat upp videon), vilket är väldigt tillfredsställande. Men igår vet jag inte riktigt hur jag hade tänkt, för vi har ju städdag på torsdagar och jag vet sen gammalt att efter det så har jag cirka noll energi kvar till att göra något mer. Då vill jag bara ligga i soffan och dricka te och läsa bok och det kan man väl få vara värd. Igår hade jag dock tänkt att jag skulle köra ett pass yinyoga efter städningen, det är ju inte så betungande att bara ligga stilla. Men när jag tittade i kalendern såg jag att jag också lagt till ett styrketräningspass. Vad faan? tänkte jag och kom sedan ihåg hur jag suttit i söndags och tyckt att jodå, 20 minuter styrka skulle jag väl både hinna och mäkta med. Hunnit hade jag väl gjort, men orkat? Ja, det hade jag säkert också gjort om jag hade gett mig fan på det, men efter att ha jobbat, handlat, promenerat 7 kilometer med hundarna samt städat hela huset så hade jag noll vilja att ge mig fan på någonting mer än minsta motståndets lag och färden mot soffan. Yinyogan blev av, styrketräningen inte. 

Men idag är det fredag! Ny dag, nya möjligheter, osv. Ska jobba, sedan tänkte jag köra lite intervallträning  efter jobbet och därefter är planen drop in-ridning. Sen hem och göra soppa till kvällsmat, det har jag varit sugen på sedan vädret slog om och det blev lite kallare. Mmm...soppa. Har inga särskilda planer i helgen utom på söndag kväll då vi är ett gäng från stallet som ska åka till Flyinge på clinic med Kyra Kyrklund. Dum tid tyvärr, det börjar inte förrän 18.30 så jag kommer väl inte att vara hemma förrän as-sent, men det är väl smällar man får ta.  

Jaha, nähä, då får man väl riva igång dagen. Ska bara jobba med Projektet idag, så det blir förhoppningsvis givande, samt att min episkt långa to-do-lista kanske eventuellt minskar något i omfång.  

Freedom comes from God's right hand

Praise the lord, jag tror jag äntligen har hittat ett massageställe som är nästan lika bra som på Stålnypans. Kan inte komma på något annat negativt att säga om det än att det var lite meckigt att hitta parkering, men det är ju inte deras fel. Nästa gång (för det blir definitivt en nästa gång!) så kan jag ju pallra mig iväg lite tidigare, parkera på stora gratisparkeringen lite utanför centrum och få en liten promenad på köpet. Nu parkerade jag på gatan intill, som råkar vara samma gata som biblioteket ligger på och där brukar det alltid finnas någon liten ficka att knö in sig i, men där pågick något slags vägarbete så det var avspärrat och väldigt oklart hur, var och när man egentligen fick stå där. Hittade sedan inte någon parkeringsautomat och inte heller någon skylt om någon app utan fick irra omkring och leta. Parkeringsautomaten låg så långt bort att jag var osäker på om den ens hörde till det område jag parkerat på, men nu fanns det ingen tid att fundera så det var bara att knappa in sitt registreringsnummer och hoppas på det bästa (spoiler: hoppet infriades, om det bästa nu innebar att slippa parkeringsböter). Hittade till salongen, som inte gav intryck av att vara förtäckt bordell vilket ju alltid är ett plus. Fick sedan en timmes behandling som kort och gott var TO DIE FOR och satt precis där den skulle. Nya Stålnypan muttrade om att det var hårt och spänt och ja, inget nytt under solen. Minns hur det var i allt drama kring Narcissus, då kunde jag nästan inte ha bh på mig för att det gjorde så ont i axlarna som liksom fastnat i ett konstant läge uppe vid öronen. Nog för att jag gillar att vara utan bh, men det ska väl ändå vara för att man själv vill det och inte för att blotta tanken på något som sitter åt runt axlar och nacke avskräcker. Minns också att det tog oväntat lång tid innan det återgick till det normala igen, som att kroppen fortfarande var på helspänn och i full beredskap fastän det reella hotet (eller vad man ska kalla det, det var ju inte som att jag kände mig hotad utan snarare att det var en outsinlig källa till irritation och frustration) försvunnit. Minns att jag var på flera massager där det  90 minuter senare kändes som att det bara krafsats lite på toppen av ett isberg. 

Men det här var bra och precis vad jag behövde. När jag gick därifrån kände jag mig lätt i axlarna, som att blodet kunde strömma fritt för första gången på jag vet inte när. När började allt drama kring dramadrottningen A1? Tror det var i mars någon gång? Minns inte riktigt när jag senast var på massage, men det var kanske i den vevan? Sen var det så mycket krångel med vägarbeten på vägen till Laserkvinnan så jag till slut avbokade en tid jag hade bokat om flera gånger, och sen blev det aldrig av att jag bokade en ny och så gick veckorna och blev till månader och på den vägen är det. 

Jaja, nu har jag i alla fall hittat ett vad som så här långt verkar vara ett bra ställe, vilket jag känner mig så himla nöjd med! Åkte sedan hem, gick ut med hundarna och det var lite jobbigt för jag var ganska trött i kroppen. Kom hem igen, gjorde fotrehab och körde lite yinyoga, sedan låg jag i soffan och läste resten av kvällen. 

Idag känner jag mig helt mörbultad, fast på ett bra sätt. Ska jobba, sedan åka och handla på hemvägen, och så hem och städa. ZzzZzzZzz. Intentionen är också att träna pilates, men vi får väl se hur långt orken räcker. Imorgon är jag lite sugen på att rida på drop in, så det ska jag försöka få till. Men först ska jag äta mitt bröd i mitt anletes svett. 

Ooooktoooober

Igår jobbade jag, inget speciellt hände. Det är så lugnt och fridfullt nu när inte A1 är här och sprider dålig energi, pga den förestående nedläggningen är det ju inte direkt tjo och tjim och klackarna i taket, men det har ändå återgått till något slags normaltillstånd där det mesta puttrar på, det är bara ibland som man stannar upp och inser att nävisst, det här kommer ju inte att finnas nästa år. Fortfarande är det inget beslut fattat kring vår lilla produktionslinje och mycket lutar åt att den blir kvar även nästa år. I så fall blir det ytterligare 3-4 som får behålla sina jobb åtminstone nästa år, men jag har svårt att se att det skulle vara en långsiktig plan att behålla den här, det rimmar liksom inte riktigt med den strategiska planen. Men den som lever får se.

Efter jobbet sprang jag en runda och det när med vädret är ju märkligt? Hela dagen igår regnade det och jag tänkte att åh vad skönt det ska bli att slippa värmen. När jag gick från jobbet till bilen regnade det, när jag parkerade där jag brukar parkera vid fältet där jag brukar springa så regnade det. Max två minuter efter att jag lufsat iväg så bröt solen fram och stekte sedan på som bara den så den tunna långärmade tröjan jag hade på mig kändes nästan som en dunjacka. Knogade mig runt min standardrunda, tackade vädergudarna som åtminstone bjöd på lite vind och att det åtminstone var skugga inne i skogen. Satte mig i bilen och körde hem, hade knappt hunnit mer än några hundra meter så började det regna igen. Alltså vad fan?  

Kom hem, gick med hundarna, tränade lite yinyoga och satte mig sedan med en bok. Ej telefon!, det finns det inte utrymme för nu när jag har fyra tjocka böcker på 14-dagarslån utan möjlighet till omlån. Började på Ena stunden här av Liane Moriarty vars böcker jag ju nog har läst och gillat allihop, och den här har i alla fall börjat lovande. 

Idag ska jag på massage, vilket känns synnerligen välbehövligt för nacken och jag är inte vänner just nu. Ska ju till ett nytt ställe så det känns väl lite sådär, man vet vad man har men inte vad man får osv. Men man får helt enkelt laga efter läge. Sen hem, promenad och så eventuellt lite yinyoga på det innan det blir soffa och bok. Kanske en brasa i kaminen? För nu är det oktober, hur det nu gick till. Hashtag alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet. Osv. 

Till stallet istället, v 40 2025

Tycker inte det har blivit så mycket kontinuitet i ridningen de senaste veckorna, först missade jag ju två pass när jag var i Norge, sen var det teori på tisdagen förra veckan och teori i måndags denna veckan. Men igår var det ridning och jag hade Köttbullen. Tror det har utkristalliserat sig nu som att jag har Älskling på måndagar och Köttbullen på tisdagar. Det blir bra, tror jag. 

Köttbullen hade blivit klippt, och det märktes för hon kändes mycket piggare. Förra gången jag red henne, vilket alltså måste ha varit för tre veckor sen (!!!) så var hon så genomsvettig att det nästan löddrade om henne, och då red vi ändå utomhus. 

Vi ska börja jobba med förvänd galopp och då skulle vi börja med att rida 10-metersvolter i vanlig galopp. Köttbullen har ju haft EXTREMT svårt för galoppen så bara det är ju en utmaning. Men det gick faktiskt jättebra, det var riktigt djävla tryck i galoppen igår, och hon klarade 10-metervolterna i båda varven utan att bryta av, och hade även "någon slags form" enligt instruktör K. Det var lite ovant att känna att jag nästan fick hålla igen henne lite, i vanliga fall är det mer att driva tills man blir blå i ansiktet för att hon ska hålla galoppen. Sen blev väl inte 10-metersvolterna JÄTTERUNDA för hon har ju fortfarande sin issue med sin högersida som gör att hon inte vill ställa igenom åt det hållet i höger varv, och i vänster varv är det svårt att rida upp till yttertygel eftersom hon spjärnar emot där. Men på det hela taget kändes det kanon.