Giving up the role of pretender

Igår struntade jag i mötet som låg efter min ordinarie arbetstid, brukar aldrig gnälla över det, brukar alltid fixa och trixa och slå knut på mig själv för att vara med, men igår: nej, nu räcker det. Det är inte ens mitt projekt, det är ett djävla pissprojekt långt utanför mina ansvarsområden som jag har blivit intvingad i "för det finns ju ingen annan som kan de här sakerna". Det stämmer till en viss del, men rätt mycket av "de här sakerna" finns ändå tillgängliga för den som ids bemöda sig och gå in i systemen och leta lite. Men framför allt var gårdagens möte bara ett avstämningsmöte där jag och, förmodar jag, dea andra vet exakt var vi står, för vi mailar, ringer och sms:ar om detta DAGLIGEN, så det blir bara löjligt att fyra personer ska sitta en timme och i princip upprepa samma saker som har flaxat fram och tillbaka i mailen hela veckan. Så när jag knogat mig genom mina åtta timmar så skyllde jag på "some production issues that I need to deal with" (sant, men det hade jag redan dealat med) och drog iväg och tränade intervaller istället.  Åkte sedan till Willys och handlade och sedan hem. Blev stående i bilkö i tusen år p g a att de håller på att asfaltera vägen och det är vakt och lots och grejer. Sen när det äntligen blev vår tur att köra gick det ändå väldigt trögt för det var ett ställe där man var tvungen att köra på vänster sida av vägen och personen som låg direkt bakom lotsen fattade inte det, trots att lotsen blinkade och svängde över, svängde tillbaks, blinkade igen och vinkade och stod i.  Aja, TILL SLUT kom jag hem i alla fall. Lät hundarna rasa i trädgården, släppte ut hönsen ur hönsgården, bar lite ved, gick in och  tränade pilates, traskade ner till affären och hämtade två Instaboxleveranser. Hem igen, duschade och damp ner i soffan med kvällsmaten. Sedan var det dags för hundarnas kvällsmat, så ut och in igen med dom, sedan ut och stänga in hönsen i hönsgården. Tolv av tretton hönor kom som skjutna ur varsin kanon när jag kom, men den trettonde hönan Ulrika stod inte att finna någonstans. Gick runt och letade i evigheter, den delen av trädgården där hönsen får vara är inte speciellt stor, kanske 300-400 kvadrat? och den enda del av trädgården som liksom är platt och fyrkantig, så man tycker ju att det skulle vara lätt att hitta en höna, men nä. Sen kom min man äntligen hem, han hade stannat i stan (där han byter buss) för att gå på banken eftersom han inte lyckats installera bank-ID på sin nya telefon, men banken stängde fyra och sen går det bara en buss i timmen hem till nästan-Österlen, så han var väl måttligt glad över att vara hemma 18.30 med oförrättat ärende dessutom. Och jag var måttligt glad över att vara av med Ulrika, men precis när jag skulle börja beklaga det så dök hon upp glad i hågen med en padda i näbben som hon väl hade varit och fångat någonstans, så det var väl därför hon inte kom. Dock fortfarande väldigt oklart var hon har varit, och det var heller ingen information som hon tänkte dela med sig av.   

Så var det dags för filmkväll. Förra veckan började vi kolla på någon japansk serie om ninjor som väl var sådär, men vi sa att vi skulle ge den en chans till. Gjorde det, men näe, det var verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Gav upp och gick och lade mig. 

Idag är det torsdag, lika med jobb, städning, ridning. Och snart är det helg, gött. Eller ja, vi ska hålla på med ved på grannens tomt så vet inte hur gött det kommer att bli, det återstår väl att se.