fredag 24 maj 2024

Till stallet istället, v 21 2024, pt 2

Igår åkte jag till stallet kl 17.00 för att vara på plats cirka kl 17.30 för att sedan rida kl 18.00. Kom en mil, sedan, javisstja, vägarbete, vakt, lots, hela den skiten som jag lite hade förträngt p g a att jag körde en annan väg hem från jobbet för att slippa och det räckte tydligen för att det också skulle slinka ur närminnet. Vakten frågade om jag "skulle med ett tåg eller något"? och jag bara nää, vadå då? Och då sa hon att det var cirka en halvtimmes kötid, så om jag hade bråttom så rekommenderade hon att jag vände och körde en annan väg till vart jag nu skulle. Jag hade ju inte bråttom, men om man adderar en halvtimme till 17.10-nånting som klockan var då, så skulle den bli 17.40-nånting innan jag ens hade kunnat börja köra vidare, vilket innebar att jag skulle vara i stallet 18.00 prick om inget annat oförutsett inträffade. Valde därför att vända. Fick köra tillbaka hem till byn, kasta mig in på en annan omväg och gasa på där jag kunde, vilket inte var speciellt ofta för den vägen är mycket smalare och man är ju inte precis ensam i trafiken. 
Klockan gick och jag bad en bön att Köttbullen skulle gå lektionen innan, men hade en känsla av att hon inte skulle det. 17.48 sladdade jag in på stallbacken och då utbröt en febril aktivitet bland mina ridkompisar som varit där i tid. Så när jag knäade in i stallet med min stövelväska, hjälm, skyddsväst, Köttbullens specialträns osv så stod en redan och borstade Köttbullen och en annan kom med sadeln.  I telefonen efteråt hittade jag sms om var jag var och om de skulle börja fixa. Älskar mina ridkompisar! 

Ridningen gick däremot inte speciellt bra. Vi skulle rida den där övningen där man rider i en liten fyrkant och gör en halv framdelsvändning i varje hörn. Den övningen är Köttbullens HAT-ÖVNING, och min med. Därifrån skulle vi fatta galopp från skritt, galoppera två varv på stora mittvolten, övergång till skritt igen och sedan rida en likadan fyrkant fast med en halv bakdelsvändning i varje hörn. 
Köttbullen HATAR att göra framdelsvändningar, tror det blir lite information overload i huvudet på henne och det kan hon inte riktigt hantera så istället för att lyssna så spänner hon halsen, skjuter ut bogen och går rakt fram. Ridlärare V sa att jag skulle korta tyglarna, och när jag gjorde det så blev hon (Köttbullen) as-sur, spände sig och började andas på ett speciellt sätt som hon bara gör när hon är upprörd. Utöver det var det hästar överallt som gjorde olika saker hela tiden kändes det som, och ridlärare V kan ju bara vara på ett ställe samtidigt och då blir det ju lite skralt med feedbacken. Så NJA. Var väl inte det mest lyckade upplägget. Gav lite upp mot slutet för det kändes som att topplocket skulle gå på Köttbullen vilken sekund som helst om jag hade fortsatt att pressa henne, så väl känner jag henne att när hon stannar upp och andas på det där sättet så är det bara att ge tygel och rida framåt, det tjänar liksom inget till att försöka tvinga henne.
Efteråt kände jag mig ledsen, det kändes verkligen bara som att det var missförstånd hela vägen och det ligger ju på mig, och så började det inre ältandet av min egen otillräcklighet: jag är för otydlig i mina hjälper, blir för stum i handen, saknar känslan för finlir, buhu buhu. Sen hjälpte vi till att släppa ut ett antal ponnyer i hagen och när jag fått älta lite med mina ridkompisar som ju vet EXAKT hur det känns så kändes det lite bättre. Men det var ju inte som att jag åkte hemåt i ett moln av eufori, och sen glömde jag lik förbannat att köra omvägen hem och fick därför avrunda denna pissdag med att sitta i bilkö. Var inte hemma förrän vid nio! Aja, det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar