Igår jobbade jag hemma, mest p g a att jag ju skulle på möte i stallet på eftermiddagen och det kändes onödigt att i princip bara åka hem och vända för att gå ut med hundarna. Gillar ju egentligen inte att jobba hemma, men igår kändes som ett genidrag. Har nämligen cirka ett ton lagtext att läsa in mig på - det är en massa uppdateringar i arbetsmiljölagstiftningen på gång, visserligen börja de inte gälla förrän 2025, men snart har ju halva 2024 passerat utan att jag på något vis har haft tid eller sinnesro att sätta mig ner och börja titta på detta. Men igår så kom jag i alla fall en bit på väg. Gillar inte att sitta vid skrivbord och läsa massor av text på en skärm, men halvliggandes i en säng eller soffa går utmärkt även om det är trökig text. SÄRSKILT om det är en trökig text, skulle jag vilja säga efter igår.
Stör mig på en (manlig) kollega i min relativa närhet, han är urtypen för såna som kör med strategisk inkompetens för att komma undan eller slippa lära sig saker som han inte vill jobba med. Tyvärr har hans (kvinnliga) chef gått på det och tar honom i försvar exakt hela tiden och kommer med ursäkter för allt vad han inte tar sig för. Han har inte jobbat här så länge (drygt två år, så tjaaa?), han är inte så van vid ditt, han har ingen utbildning inom datt (det har ingen annan heller, i det här fallet handlar "datt" bara om att använda huvudet och sitt sunda förnuft), han är fortfarande lite grön/ringrostig/osv. Och det finns ingen man i denna värld som kan göra sig så liten och ynklig som den strategiskt inkompetente (DSI) när han ställs inför ett jobbrelaterat problem han inte kan (vill) lösa.
Köper absolut att man inte kan vara världsbäst på allt när man är ny (fast efter två år är man väl inte så djävla ny längre?) och/eller när det gäller grejer man inte jobbar med dagligdags, men jag har extremt svårt för när folk liksom inte VILL bli bättre på saker och dessutom utan att skämmas fortsätter låta sina kollegor dra ett tyngre lass för att de tycker att de "inte kan detta", "vet inte hur de ska lösa detta" osv.
Den här veckan har DSI:s chef semester och då är tanken att han ska sköta en del av hennes arbetsuppgifter. I princip alla har ett tyngre lass att dra när någon annan har semester för de allra flesta har arbetsuppgifter som inte går att flytta fram eller göra tidigare utan de måste utföras i realtid och vara klara innan man går hem. Har väl gått sådär för DSI hittills, men jag har officiellt slutat curla. Dels p g a att jag retar mig på hela grejen med den strategiska inkompetensen, dels därför att han ju faktiskt MÅSTE lära sig och det gör han inte om någon annan hela tiden går in och tar över. Plus att förra sommaren, när han för första gången täckt upp "på allvar" för sin chef och det gick ju verkligen inte som på räls så fick jag dels ta över en del av dessa arbetsuppgifter bara för att det skulle flyta på, plus att jag hjälpte honom att göra tydliga instruktioner med skärmdumpar och grejer för att underlätta för honom. Sen när hans chef kom tillbaka och frågade hur det hade gått så svarade han att det hade gått bra "med lite hjälp, eller ganska mycket hjälp faktiskt, från NN" (vår VD). Och då hade jag kanske gjort HÄLFTEN av hans arbetsuppgifter i flera veckor! Inte för att jag nödvändigtvis behöver ha ett tack för att jag hjälper någon för det tycker jag ingår i jobbet, men ändå. Utöver detta så tycker jag att DSI alltid på och sätter sig på tvären och ska dividera och förhala och hålla på när jag behöver ha information från honom för att kunna sköta kontakter med myndigheter som angår oss alla. I höstas gick det till och med gått så långt att jag gick till vår VD och sa att jag kände mig öppet motarbetad av DSI och att han äventyrade den goda relation med våra tillsynsmyndigheter som jag ägnat år, blod, svett och tårar åt att bygga upp och nu skördar frukterna av. Detta vet vår VD om och han är ju också angelägen att den här kontakten ska fungera så friktionsfritt som möjligt, så det räckte med att jag antydde att ska det vara så här så kan ju DSI ta över myndighetskontakterna från och med nu, för sen kom informationen jag efterfrågade på ett litet kick. Men att det ska behöva vara så?
Hur som helst. För ett tag sen kom ett mail från vår IT-avdelning som efterlyste ett svar på någon IT security gap analysis-something something som hade landat hos DSI och naturligtvis "kunde" han inget om det så han skickade den frågan vidare till bland annat mig, något som jag struntade i för jag jobbar väl inte med IT-säkerhet mer än någon annan (medan DSI åtminstone på pappret har delar av det i sina ansvarsområden). Sen igår kom en påminnelse från IT-avdelningen att det var "urgent" och så hänvisade man till någon ISO-standard avseende IT-säkerhet. Då tyckte DSI att han kunde skicka det vidare till mig för jag "kunde väl det där med ISO". Svarade att jag kan ISO-standarderna för miljö, kvalitet och arbetsmiljö men inga fler, och sen lämnade jag det åt honom att lösa bäst fan han ville. Senare på dagen mailade han och ville ha underlag för produktionsorder, som jag mycket väl skulle kunna gå in i en mapp och hämta och maila till honom, men nu svarade jag bara att de finns i den och den mappen. Punkt. Inte för att jag tror att han fattar att det här är svaret på det som han har ropat i skogen, men han får fan växa upp nu.
Fick till en hyfsat effektiv arbetsdag där jag passade på att promenera med hundarna på den tid som jag egentligen skulle ha åkt till och från jobbet, samt träna tabata på lunchen. Sedan var det dags att åka till stallet. Hade möte i vår "kommunikationsgrupp" där vi håller på att gå igenom och revidera gamla dokument som förra styrelsen lämnat efter sig och det är ett riktigt hästjobb (höhöhö) för den förra styrelsen och styrelsen innan den hade dokument på hjärnan, men att se till att saker och ting hängde ihop var det inte så noga med. Men det går framåt. Sen dröjde jag mig kvar i stallet, satt på en bänk i solen och kollade på när några ridkompisar tränade hoppning och snackade skit med några andra som skulle rida lite senare. MMM. Stallmys när det är som bäst.
Åkte sedan hem och det var i princip bara att äta kvällsmat, duscha och gå och lägga sig. Nu är det en ny dag med nya möjligheter, måste försöka få ihop eftermiddagens schema bara. Någon idiot (jag) har tackat ja till ett möte klockan 14 och samtidigt tänkte jag att jag skulle hinna springa efter jobbet och åka och handla och ändå vara hemma i vettig tid. Det går ju inte? Aja, det löser sig på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar