Bow down and hear our cry

Igår var det lite snö på marken när jag klev ut genom ytterdörren, och hela dagen var det extremt grått och ruggigt och nästan så att man drog sig för att gå till fikarummet (som ligger i en annan byggnad så man måste tillbringa säkert en hel minut utomhus på vägen dit och så lika lång väg tillbaka). Hade planerat att träna intervaller direkt efter jobbet, men man var ju inte direkt sugen på det, det var man inte. Inte för att jag någonsin frusit när jag sprungit, men den där lilla stunden INNAN man blir varm är inte kul. Men det var väl bara att ge sig själv en mental örfil och bita ihop och köra på. Det var möjligen något mindre jobbigt den här gången, men fortfarande väldigt blött och tungt och som att jorden suger fast en mot underlaget. Kunde ju såklart valt att springa på väg istället för terräng, men det ligger ytterligare ett TRAIL-LOPP i pipelinen och då duger det inte att komma med klena asfaltsben. 

Jobbigt, ja, men efteråt kändes det bra! I alla fall tills jag skulle ta en slurk ur vattenflaskan och råkade sätta i halsen och fick sitta och hosta som en lungsjuk medan svetten rann. Körde hem och tränade pilates, och kände mig extremt duktig. Duschade och passade på att klippa mig, för nu har det hår som jag råkade skala av i slutet av januari blivit så långt att det börjar störa mig. Eller ja, jag klippte mig förstås först och duschade sedan. Kom på att jag skulle googla på en ny duschkabin, det har jag inte riktigt hunnit. 

Vi köpte ju en ny duschkabin 2020 istället för den gamla äckliga som stått i huset sedan 90-talet, men det blev aldrig riktigt bra. Ja, den vi köpte var stor och det kändes inledningsvis lyxigt, men det innebar att den också tog upp extremt mycket plats i ett redan litet badrum. Plus att den nog inte var så prisvärd ändå när allt kom omkring. Hyllor lossnade och har fått lagas med superlim med jämna mellanrum, duschslangen vet jag inte hur många gånger vi har bytt och silen i avloppet är så extremt liten och tät att det räcker att det ligger ett enda hårstrå där så rinner vattnet inte undan utan man måste rensa den. Men det störigaste är att den tar upp så mycket plats. Min man fick sätta upp en ny handdukshängare för jag nådde inte längre den gamla, till exempel, i alla fall inte utan att klättra upp på toalettstolen och det vägrade jag göra. I badrummet har vi även en tvättkorg och en skurhink, det är ungefär allt som får plats på golvet förutom toalettstolen och duschkabinen dårå. För att komma åt skurhinken så måste man först lyfta tvättkorgen över toalettstolen och sedan hänga som en trasa över toalettstolen och runt hörnet på duschkabinen. Ovärdigt. Städningen i det hörnet har de senaste åren lämnat mycket övrigt att önska, kan jag meddela. 

För ett par veckor sedan, i samband med att en av de trasiga och med superlim lagade hyllorna ännu en gång lossnade från sitt fäste, lanserade jag idén att vi kanske ändå skulle fundera på en ny duschkabin, och i samma storlek som den ursprungliga. Min man var motståndare, han ville kakla och sätta såna där vikväggar som man har på hotell. Jag inlade veto med motiveringen att min upplevelse är att man ändå får vatten i hela badrummet, men den verkliga sanningen är att jag inte har lust att se vårt enda badrum och toalett förvandlas till en byggarbetsplats under okänd tidsrymd men förmodligen skitlänge för att min man känner att han vill prova sina vingar när det kommer till kakling. Han har aldrig kaklat förut men när det kommer till hantverkssysslor har han till skillnad från mig ett enormt självförtroende och noll självinsikt. ALLA i allmänhet och min man i synnerhet borde veta att allt som har med byggande att göra måste multipliceras med minst faktor π när det kommer till såväl tid som pengar som tålamod som krävs och allting annat också, ändå påstår min man varje gång vi diskuterar något som ska göras att det absolut inte är några problem och det kommer att gå smidigt och lätt. INGENTING går NÅGONSIN smidigt och lätt, men till skillnad från mig så bekommer det inte honom att leva i det kaos som uppstår när någonting ska renoveras eller byggas. Och så tycker han det är kul att lära sig nya skills så han kan hålla på och peta med smådetaljer i tusen år och för honom gör det ingenting att man måste tänka eller börja om, också till skillnad från mig som har noll tålamod och helst vill vara klar innan jag ens börjat. 

Vi kom aldrig längre i den diskussionen för ett par veckor sedan, så jag lät det bero men plösligt en dag i slutet av förra veckan så sa min man att vill du köpa en ny duschkabin så kan vi väl göra det. Oklart vad som föranledde denna helomvändning, men det är ju bara att tacka och ta emot. Sen har jag helt ärligt inte riktigt haft tid att ta tag i det, men tänker på det varje gång jag duschar så det är ju inte som att jag inte blir påmind. 

Måste också åka iväg och röntga min tå. Fick ju en remiss till röntgen och det är drop in, så det är bara att åka dit när det passar mellan vissa tider, men det har aldrig riktigt passat eftersom jag haft så HELVETES mycket att göra på jobbet. Det ska säkert vara smidigt med drop in, men för mig hade det nog varit bättre att bara få en tid att infinna mig, för då hade jag tagit mig den tiden. Nu går det hela tiden att skjuta upp till morgondagen. Jaja. Det ska bli av denna veckan i alla fall. 

Var hos fysioterapeuten igår för uppföljning av min golfarmbåge. Den har blivit bättre, dock inte 100 % bra, men det var bara att fortsätta träla på med övningarna för att underhålla. Har lagt till dom till mina vanliga träningspass så det är inte så betungande och det blir av, men HELT SJUKT att en dag av vedbärande i augusti 2023 fortfarande ska göra sig påmind. 

Måste fundera på att flytta min semester också. När jag haft sen semester så har jag ju gnölat över hur djävla segt det är att jobba hela sommaren och skjut mig om jag en enda gång till säger att jag vill ha sen semester, osv. Förra sommaren hade jag ju inte ens tre veckor p g a att en i mitt team sa upp sig och nu står jag inför det faktum att jag den här sommaren endast kommer att ha personal som är helt grön och oerfaren. Kan då få hjälp av en kollega i ett systerbolag, men såklart skulle hon ha semester samtidigt som jag. Aja, vi får väl se hur det går. Ska ju först hitta någon att anställa, har dock på en knapp vecka redan fått in cirka 50 ansökningar så någon av dom ska väl förhoppningsvis passa? Plus att det ju ändå är rätt lång tid kvar till juli, så de som är nya hinner ju också lära sig ett och annat fram till dess.