78 slag i minuten

Har läst 78 slag i minuten av Johanna Sernelin, detta är handlingen:

För att inte riskera att möta sitt förflutna vägrar Julia lämna hemmet. Men när hon motvilligt finner sig i Högskolans föreläsningssal och träffar kärleken, eller i alla fall vad hon tror är kärleken, i den gifta universitetsläraren Jesper blir det skenbart enklare att leva igen. Vad Julia inte förutsett är vilken kraft deras förbjudna relation satt igång, och hur hon själv kommer att drabbas av den. För vad döljer sig egentligen i äktenskapet hon trängt in i? Sjuttioåtta slag i minuten är ett psykologiskt triangeldrama och en berättelse om att våga möta sitt inre mörker. Om att utvecklas. Eller att inte göra det.

För ett tag sedan läste jag Mitt liv är bra som det är, tack som jag bitvis gillade och det är ju alltid kul med böcker som utspelar sig i trakter där man känner igen sig. Även 78 slag i minuten utspelar sig i Jönköping och tja, vad ska jag säga om den? Rätt så kvickt räknade jag ut hur det var ställt med Jesper och hans fru, och slutet kändes lite väl ansträngt konstruerat. Däremellan tickade berättelsen på, inte på något sätt dåligt men inte heller så att jag kände att jag blev superengagerad. Den här boken får tre högskolepoäng av fen möjliga.