Har läst Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson. Jag tillhör väl inte precis målgruppen för ungdomsböcker, men det där med att vara ung är ju inte så himla unikt precis. Generation efter generation har tröskat sig igenom samma typ av bekymmer i stil med: Gillar hen mig? Varför gillar hen INTE mig? Är jag för tjock/smal/lång/kort? Varför hör hen aldrig av sig? Vem är jag? Därför kan det vara helt okej att vara modiga 49 jordsnurr och ändå läsa ungdomsböcker.
Och den här var väl...ja, okej. Så här stod det om den när jag läste en recension: Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Så då trodde jag att den skulle handla mycket om sånt. Men det var väl egentligen bara det som nämndes och det avhandlades rätt kvickt, sen handlade den mest om vanliga tonårsintriger: fester och bli kär i fel person och bli osams med sin bästis och sånt där. Inget fel i det, men jag hade kanske lite höga förväntningar på att den skulle handla om något mer i ett större perspektiv. Den här boken får tre små klassfester av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar