onsdag 12 december 2012

121212

Ja, nu dröjer det innan man kan skriva ett sånt där fränt årtal igen. Hela 2000-talet har ju varit en enda kavalkad av datum som är lätta att komma ihåg, men nu är det slut med det inom överskådlig framtid.

I morse när jag körde till jobbet så såg jag en stjärna falla. Det har jag bara varit med om en enda gång i hela mitt liv innan, och den första gången blev jag så tagen av att det faktiskt hände och inte bara var något man läste om i böcker, att jag inte kom mig för att önska mig någonting, som man ska göra och vips går det i uppfyllelse. Det känns inte särskilt vetenskapligt, men det är kanske dumt att chansa. Den här gången var jag lite mer blasé på stjärnfall, så jag passade raskt på att önska mig LÖPTRÄNING. Alltså möjlighet till. Sedan skämdes jag ganska mycket över att jag är så självupptagen och inte önskade fred på jorden och arbete och välstånd åt alla när man nu åtminstone rent teoretiskt sett satt med Ödet i sin hand. Men enligt Micke så ska det bli extremt mycket stjärnfall natten mellan torsdag och fredag så ni som är vakna då kan väl passa på att klämma ur er lite bättre och mer altruistiska önskemål än mina. Tack på förhand.

Åkte hem och var inte alls peppad på att gå hundpromenad. Hatar att man liksom bara kan gå där det är plogat, hatar att pulsa i snö ännu mer men idag trotsade jag det senare hatet och plöjde mig upp- och nerför Nangijalas kullar i obanad terräng. Det var ingen lek, snön var nästan knädjup för mig och gick upp till halsen på taxarna som liksom fick orma sig upp och ner som mätarlarver för att alls komma någonstans, men jag tröstade dom med att slänga ut en näve Frolic i snön som de fick leta reda på. Otroligt uppskattat (alltså på riktigt). Det var tio grader kallt, men jag kan säga så mycket att ingen av oss frös. Och jag är SJUKT nöjd med mina Merrell Frost Glove-stövlar från Fotkultur i Malmö som är a. varma och b. vattentäta. Stövlarna alltså. De är kanske inte världens snyggaste enligt mig då, men det kan man ju bortse från när man går torrskodd och varm genom livet.

Sedan hade biblioteket hostat fram Till offer åt Molok åt mig, så jag knatade dit och hämtade den och sedan hem igen. Nu är jag döless på att vara utomhus i tio minusgrader trots varma stövlar så nu ska jag tända en brasa och dricka te och läsa deckare. Mmm...tända brasa och dricka te och läsa deckare. Nästan det bästa som finns.

2 kommentarer:

  1. Oj, nu blev jag lätt stressad här. Tänk om du inte gillar den. Jag katt. Du hund. Jag snowlover. Du snowhater. Du springer. Jag slöar. Jag gillar boken. Du hatar boken.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näää, tror inte det är så stor risk. Har gillat alla hennes andra böcker, så det känns som att sannolikheten för att den här skulle vara dålig är minimal.

      Radera