Så här låter det hemma hos oss nuförtiden:
Min man: Ska du vara hemma ikväll?
Jag: Ja.
Min man: Hela kvällen?
Jag: Ja.
Min man: Ska vi kanske se Den gode, den onde, den fule?
Jag (listigt): Vi måste nog se sista avsnittet av Desperate Housewives först, så att vi kan lämna tillbaks boxen.
Eller:
Jag: Hur långt har du kommit i Revolvermannen?
Min man: *tänker*
Jag: Hos mig har han precis ätit tre hamburgare utan bröd.
Min man: Har du inte kommit längre? Där var jag för längesen!
Jag: Ja, där är jag nu i alla fall.
Min man: Men ska vi inte se Den gode, den onde, den fule nu då?
Jag: Men är det inte bättre att se den när man har läst HELA boken?
Min man: Nej, man ska se den nu...för att känna igen miljön.
Jag: Man känner väl igen en postapokalyptisk vilda västernmiljö när man ser den.
Min man (upprört): Den gode, den onde, den fule är inte postapokalyptisk! Det är ju Clintan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar