Jag läser (gissa var) om ett kraftigt jordskalv i Peru, som dödat minst 29 och skadat omkring 250 personer. Det är förstås hemskt, men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på rubriken och uttalandet "Husen svajade som i en film. Det var mycket kusligt", sagt av Jane Jansson, 29, eller åtminstone tolkat av aftonbladet.se:s journalist.
Men Gud hjälpe mig. Om man ska göra ett reportage om ett jordskalv med skadade och döda finns det väl tillräckligt mycket att skriva om ändå, utan att behöva fylla ut med Jane Janssons* ögonvittnesskildringar? Har man som journalist inte mer fantasi än så borde man vara en skamfläck för sitt skrå och rullas i tjära och fjädrar. Eller åtminstone ha vett att tycka det är lite pinsamt att ha sitt namn under en sådan artikel.**
Och vadå "som i en film"? Har man så snäva referensramar att man inte kan relatera till saker som händer på riktigt utan att tvingas hänvisa till någonting som Hollywood rört ihop för att tjäna en handfull dollar***?
Och vad är det för kuslig film med "svajande hus" som åsyftas? Poltergeist? Huset som Gud glömde? Äntligen hemma? Fast jag betackar mig för svaret. Jag vill nog helst ingenting veta.
* Förlåt, Jane. Det är inget personligt.
** Jag tvivlar på att Aftonbladets Olof Jönsson läser detta. Men om så vore fallet så står jag för att jag tycker att det var ett dåligt reportage.
*** Ok, jag erkänner. Varje gång jag åker tunnelbana uttalar jag orden "Det här är som i Matrix". Jag är ju från landet. Och det händer inte så ofta, och dessutom behöver man inte läsa om det i tidningen efteråt. Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar