260911

Då var det fredag igen! I morse kändes det kallt, bara 8 grader, så kanske börjar kanske bli dags att byta ut sommarbyxorna mot de gamla hederliga narkotikajeansen snart. Köpte ju för kanske 2-3 år sen? en byxa som förmodligen är tillverkad av barn i Kina till slavlöner, förlåt världen. Den är supertunn och superstretchig och kanske det skönaste plagg jag någonsin ägt, det känns inte som att man har kläder på sig överhuvudtaget. Eftersom de är så tunna går det utmärkt att vika upp byxbenen ända till knäna utan att det blir knöligt och klumpigt, och vips har man ett par shorts om det skulle visa sig bli varmare än planerat. De är också helt neutrala till utseendet och passar därför till allt, jag älskar dom och går i de här byxorna från det att det börjar bli varmt tills att det inte längre är det. Har såklart köpt på mig ett gäng (förlåt igen, världen) så att man inte ska bli drabbad av att behöva ta på sig något obekvämt om det skulle visa sig att Världens Bästa Byxa™ råkar ligga i tvätten. Men i morse tyckte jag som sagt att det började  kännas lite kallt om benen. 

Igår höll jag på nästan hela dagen med att flytta över grejer till mitt nya kontor. Har fått skrivbordet plus ett avställningsbord på plats, nu är det bara det där gigantiska arkivskåpet som ska tömmas och flyttas, och de som ska göra det...är inte de snabbaste, man får liksom piska på för att något ska hända. 

Jag hade ju bett två av produktionskillarna om hjälp att flytta skrivbordet. En av dom, T, är vad man kallar "lite speciell", väldigt snäll och väldigt mån om att göra rätt, men också väldigt fyrkantig och kan bryta ihop fullständigt om det inte blir som han tänkt sig. Han har bott hemma hos sin mamma hela livet,  han är 60+ nånting (så "kille" är kanske att ta i), mamman blev 94 år och dog häromåret, nu bor T ensam kvar i huset, i sitt gamla pojkrum.
I alla fall. På väggen utanför mitt nuvarande kontor hänger en tavla, eller det är inte ens en tavla utan bara nån inramad IKEA-plansch, föreställande en solros mot en blå himmel. Varje gång T har haft ett ärende till labbet så har han stannat och beundrat tavlan med solrosen och sagt att han tycker den är så fin, och för ett tag sen berättade han för mig att han vid något tillfälle hade tagit en bild på solrosen, "och ibland på kvällarna tar jag fram den bilden i telefonen och sitter och tittar på den". Det var kanske den lessnaste beskrivning av tillvaron jag någonsin hört, så jag lovade T att han skulle få solrostavlan när jag bytte kontor. Igår kånkade jag över tavlan till den andra byggnaden med tanken att överlämna den till T på vår gemensam lunch som vi också skulle ha igår. Sen gick T och hans kollega, mig ovetandes, ner till labbet för att hjälpa till att flytta mitt skrivbord, och då var tavlan med solrosen borta! I T:s värld, som i det närmaste raserades fullständigt. Jaja, det gick i alla fall snabbt att rädda världen i det avseendet, och nu ska T sätta upp den i sitt sovrum "så det blir det första jag ser på morgonen och det sista jag ser på kvällen". 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade i den mån man nu kan städa när det pågår en fönsterrenovering. Nu är alla fönster och fönsterkarmar slipade, spacklade, grundmålade samt målade två gånger. Jag vet inte om jag ska stryka dom en tredje gång...? sa min man som gillar att göra allting noggrant, men det får ju finnas gränser så nu satte jag ner foten och sa att nu får det här bli klart någon gång.  

Rensade ovanför skafferi och frys där det av någon outgrundlig anledning hamnat en massa BÖS. Liksom ovanför köksskåpen, det är helt värdelöst med skåp som inte går ända upp till taket. Där ska jag rensa en annan dag, är övertygad om att det finns en del som kan få vandra vidare till loppis eller slängas. Igår hittade jag t ex nån grej som man ångkokar grönsaker i från Tupperware, har för mig att jag fick, eller möjligen fick köpa den väldigt förmånligt för en massa år sen, av en f d kollega som sålde Tupperware som om det inte fanns någon morgondag. Har ALDRIG använt den, det är säkert jättebra kvalitet, men har den stått helt oanvänd i säkert 10 år så är det kanske på tiden att någon annan får ångkoka sina grönsaker i den för det lär inte hända i mitt kök. 

Var trött så jag gick och lade mig ganska tidigt. Har sovit dåligt hela veckan känns det som, men i natt sov jag bra. Gött! Ikväll ska jag träffa A2, vi ska äta och ta ett glas vin eller två. I övrigt innehåller helgen inga större planer förutom att vi ska sätta putsnät längst ner på staketet så att inte kycklingarna valsar in till grannarna när de får börja gå ut i trädgården. De är snart en månad gamla, så det börjar väl bli dags för dom att utforska världen utanför sin lilla hönsgård. 

260910

Igår var sista gången på rehaben, tydligen hade vi en gång i tiden formulerat ett mål, eller så är det fysioterapeuten som jobbar målbaserat, kring ökad rörlighet i höfterna och nu skulle det följas upp. Jamen absolut har jag blivit bättre. Tycker dock inte att jag är som jag var när jag var i min krafts dagar, när det nu var, men innan det här djävla krånglet med höfter och sätesmusklerna började...förra hösten? Minns inte riktigt, men jag vet att jag sprang ett litet traillopp i september och det kändes bra, när jag sedan var i Danmark i december så bodde jag på ett väldigt gammalt hotell utan hiss och med trappor branta som Himalaya så var det som om någon körde in knivar i sätesmusklerna varje gång jag skulle uppför dom, det var till och med jobbigt att promenera och till råga på allt var alla gator i närheten belagda med kullersten som gjorde varje steg till en plåga. Så någon gång däremellan måste ju eländet ha börjat. Ja, men nu är jag  som sagt i alla fall bättre och det är väl bara att kämpa vidare med sina övningar. 

Tog upp frågan med löpning om fysioterapeuten, men han tyckte inte det var något för mig och så fick jag en liten föreläsning om hur mycket det sliter på kroppen, vilken stor kraft man utsätter kroppen för och hur många gånger det upprepas. Allt det där vet jag ju, men det är ju inte som att jag springer ultralopp heller och varför kan alla andra springa om det nu är så skadligt? Fast hela min såkallade löparkarriär har ju varit kantad av skador och krämpor i snart varenda kroppsdel, har det inte varit fötter och tår så har det varit knän eller höfter som har krånglat i varierande grader, det är som att så fort man får ordning på något så flyttar man bara problemet någon annanstans. Men ändå. Jag gillar ju att tänka på mig själv som en som kan springa. Att tänka på sig själv som en som absolut inte kan springa är inte lika kul. Det är å andra sidan inte jättekul att vara halvskadad mest hela tiden, så jag får väl processa detta lite nu och sedan kanske börja med stavgång igen. Vi får se. 

Åkte sedan till Granngården för att köpa en foderautomat till kycklingarna, vi har väl som mest haft 5-6 kycklingar samtidigt förut, nu har vi mer än dubbelt så många och de äter ju som hästar. Åkte sedan hem, möttes av min man som hade feeling och höll på att byta lysrörsarmatur ovanför diskbänken. När vi köpte vårt hus 2009 så stod det i papprena att köket var totalrenoverat 1997 och jag tänkte då och har på något sätt fortsatt att tänka på köket som rätt nytt, trots att vi bytt ut både kyl och frys och diskmaskin och spis efter hand som de har gått sönder. Nu kom alltså turen till den snart 30 år gamla lysrörsarmaturen som tog nästan en minut på sig innan den orkade flimra igång efter att man tryckt på strömbrytaren. Nu: varde ljus, ögonblickligen. Man blir nästan rädd. 

Gick ut med hundarna, kom hem, damp ner i soffan, åt kvällsmat. Sen började vi kolla på filmen om Alexander den store. Den var O-ER-HÖRT dålig, inleddes med att en av Alexanders kamratkrigare på sin ålders höst strosade omkring och höll en minst tio minuter lång monolog som inte på något vis tillförde något till historien. Sen var det snabba klipp till Alexander som barn, Alexander som ung tonåring, Alexander som är den ende som fattar att Bukefalos är rädd för sin egen skugga och därför den ende som kan tämja och rida den ståtliga hästen (vilket sker på ett helt OREALISTISKT SÄTT, mvh hästtjej och snälla, kan inte någon säga till folk som gör film att hästar inte håller på och frustar och  fnyser och gnäggar stup i kvarten?), vips är Alexander 20 år och kung, drar ut i krig, sedan följer ett jättelångt slag mot perserna som visas i ett rasande tempo och där man inte på något vis kan urskilja vem som är i Alexanders armé och vem som är i den persiska och det är bara damm och spjut och stönande män överallt. Ungefär där gav vi upp, då hade det gått en timme och det återstod ytterligare två. Såg sedan att den här filmen blivit nominerad till Golden Raspberry Awards, detvillsäga årets SÄMSTA film. Så det säger ju en del, hehe.

Kämpar på med min jobbflytt, det som hindrar är 1. att det står ett stort arkivskåp i mitt blivande kontor, och det ska tömmas och flyttas först, och det ska göras när de som är lite ansvariga för innehållet har tid, oklart när det kommer att inträffa, samt 2. att jag måste få hjälp att flytta ut befintligt skrivbord samt flytta dit det skrivbord jag ska använda, vilket ska göras när produktionspersonalen har tid och det lär inte bli den här veckan eftersom demontering av fabriken pågår för fullt. Inte för att det är något som är akut, det är mest irriterande att ha det lite halvdant som jag har det nu med några saker här och några där. Men det ger sig väl. 

 

260909

Igår fick jag börja med det tvivelaktiga nöjet att mäta och fotografera utrustning och inredning som ska plockas ner och skickas iväg till andra ställen i koncernen. I fabriken pågår nedmonteringen för fullt och det blir tommare och tommare för var gång man går genom lokalerna. Trist såklart, men på ett sätt ska det bli skönt när det är färdigt så att man kan fokusera på sina nya uppdrag, just nu känns det lite hejsan svejsan över allting. 

I måndags kom min man och sa att han hade sett en snygg matta på rea, det var nog snarare priset än utseendet som lockade honom. Men efter jobbet igår så åkte jag och tog en titt på den, tyckte dock den var trist i färgen plus kändes alldeles för syntetaktig, så den fick stanna på Åhlens Outlet där den hörde hemma. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass core och så var det kvällsmat och vidare ut till stallet. Hemma vid 21, dusch och i säng. ZzzZzzZzz. 

Idag är det först jobb, sedan rehab, sen ska jag svänga inom Granngården och köpa en foderautomat till kycklingarna för deras bordsskick lämnar mycket övrigt att önska. De kliver omkring i maten och sprätter runt den överallt, det mesta hamnar väl förr eller senare i magarna men det känns som att det också blir mycket spill. Får bara ha lite koll på en kyckling som kläcktes med lite missbildad näbb så att den, näbben alltså, liksom korsar sig, så att den kan äta ordentligt även ur en automat. Det var en av de två  Faverollekycklingarna som kläcktes ur köpe-avelsäggen, det ser ut som att det blir en tupp och en höna av dessa och tyvärr är det hönan som har den missbildade näbben. Men än så länge är hon pigg som attan så  jag antar att hon får i sig vad hon ska även om hon inte kan picka riktigt som andra utan liksom mer får skopa i sig maten, men jag antar att hon har hittat någon metod som funkar. 

Sen blir det kanske filmkväll? Känns som att det var tusen miljoner år sedan. Min man håller ju på att rensa bland dvd-filmerna och har hittat en film om Alexander den store som vi båda är lite sugna på. Så det blir kanske den. 

Till stallet istället, v 37 2026, pt 2

Igår fick jag rida Gossen. Det verkar som att det är den nya ordningen nu, Spanjorskan på måndagar och Gossen på tisdagar, och inte mig emot. Saknar faktiskt inte Köttbullen särskilt mycket, att rida henne alltså, jämfört med de här två är hon oerhört tungriden och det är ju kul om man kan fokusera på något annat. Hon är ju också överbyggd, "som en dåligt hyvlad ost" som en ridlärare sa en gång, vilket hon såklart inte kan hjälpa men det underlättar ju inte direkt när man försöker jobba med formen. 

Vi red faktiskt i ridhuset igår, annars har vi ridit ute nästan varje gång men igår regnade det så då fick det bli inne. Vi red en övning med tempoväxlingar i skritt, trav och galopp. Det var svårt i skritten, i traven gick det rätt bra, galoppen var åter lite svårare för då ville han bryta av, den lille latmasken. Men överlag kändes det bra, han gick stadigt på tygeln hela lektionen och jag tyckte nog att han blev rätt lyhörd för hjälperna. Men vad det är svårt med tygellängden, känner mig inte alls bekväm med att ha så korta tyglar som man "ska" ha. Eller det är väl inte att de är korta egentligen, utan att handen ska vara längre fram men hur lätt är det när man har armar som en Tyrannosaurus Rex? 

Efter vår grupp har det börjat en nybörjargrupp för vuxna, det är väl en av dom som har ridit lite förut fast för många år sen, men de övriga är verkligen på nivån att de knappt vet vad som är bak och fram på hästen. Så häftig grej när folk verkligen börjar från scratch. Minns en gång för länge sen när jag red tillsammans med en kyrkoherde som började rida som 60+-åring för han "ville ha ett ställe där han bara kunde vara Lennart", vilket var svårt hemma i den lilla byn där han bodde och verkade. Kan tänka mig att man med det yrket liksom alltid förväntas vara i tjänst när man träffar folk, det går ju liksom inte riktigt för sig att en präst står på Ica och svär över matpriserna eller grumsar över epadunk på kvällar och nätter, men i stallet kan man ju vara vem som helst, ingen bryr sig. 

 

It goes on and on

 It goes on and on

260908

Igår hade jag ett jobbmöte där en av deltagarna hade ny frisyr och också en annorlunda klädstil mot vad hon brukar ha, jag sa något snällt om det, och hon sa att hon känt att det var dags för en förändring. Sen försökte jag förklara begreppet "tjejnyår" och de tyckte det var AMAZING med "girl's new year in September" och att det fanns ett begrepp för det. 

Efter jobbet var det dags för rehaben, det som från början kanske tog max en halvtimme är nu uppe i typ 90 minuter så det ska bli skönt att kunna förlägga den tiden så att det passar lite bättre in i det såkallade livspusslet. Igår hann jag hem, gå en runda med hundarna, mata kycklingarna (och med det avses alltså inte bara att slänga åt dom lite mat utan också att sitta och glo på dom när de kilar omkring och är urgulliga) och äta kvällsmat, sen var det i princip dags att byta om och åka till stallet. Efter ridningen satt S och jag kvar en god stund och babblade om senaste utvecklingen i den ständigt pågående realitysåpan "C:s värld" så jag var inte hemma förrän omkring 21.30. 

Nu är det verkligen mörkt på morgnarna. I normala fall släcker jag ytterbelysningen samtidigt som jag släcker i hallen innan jag går hemifrån, tycker det är lite onödigt att den, ytterbelysningen alltså, inte hallen, ska stå och lysa på ingenting, men i morse så såg jag knappt nyckelhålet när jag skulle låsa ytterdörren så det kanske börjar bli dags att låta den stå på. Ytterbelysningen alltså, inte ytterdörren. Vi är vad som känns som de enda människorna i hela Sverige som inte har någon fasadbelysning på vårt hus, och bor på en såkallad skafttomt så gatubelysningen når inte fram till oss, och nu är det som sagt MÖRKT. Skönt i och för sig att det inte längre är gryningsljus och tusen miljoner hjortar och rådjur som är ute och strosar från A till B utan att bry sig ett skvatt om att det råkar vara en 90-väg mellan.  Man får ju såklart  alltid vara på sin vakt ändå, men inte fullt lika intensivt som för några veckor sedan då jag körde genom skogen precis då dagen började gry och det kändes som ett himla safari.

Det går trögt med flytten till mitt nya kontor, det beror främst på att jag behöver hjälp med att flytta ett skrivbord från bottenplan på en byggnad till första våningen i en annan, och just nu har alla fullt upp med nedmonteringen av fabriken. Ser just nu inga direkta fördelar med att flytta, för jag har insett att jag inte längre kommer att ha tillgång till något omklädningsrum med skåp att hänga grejer i. Utan nu ska man över på finsidan där man aldrig någonsin har varit i kontakt med begreppet "arbetskläder" (och därför finns det såklart inga omklädningsrum heller) och där man förväntas hänga sina ytterkläder på en klädhängare i korridoren. Det kan jag såklart göra, men var ska jag ha mina träningskläder? Min yogamatta? Mina extra ombyten? och allt annat som jag hittills förvarat i skåpet i omklädningsrummet. Aja, det går såklart att hitta en lösning på det vad det lider. Fördel är tillgång till diskmaskinen i fikarummet, så jag kommer i alla fall slippa stå och diska min lilla frukostskål i vasken i omklädningsrummet som jag gör nu. Omklädningsrummet är en väldigt liten skrubb som också fungerar som kök, eftersom man lyckats klämma in ett kylskåp, mikro och kaffebryggare där, samt förråd. Det saknas diskbänk och avställningsytor och ser ut därefter så just den biten kommer jag väl inte direkt att sakna. 

 

Till stallet istället, v 37 2026, pt 1

Igår var det dags för ett pass med Spanjorskan igen. Börjar gilla henne mer och mer, eller det har jag väl gjort hela tiden men inte ridit henne tillräckligt kontinuerligt för att lära känna henne. Det gör jag väl inte riktigt än heller, men det känns i alla fall som att vi håller på att bygga någon form av relation. Hon är så mjuk och trevlig att sitta på och det känns som att det händer något med min egen ridning också, att jag blir mer balanserad och lyhörd. 

Vi red på stora utebanan, ingen speciell övning, mest volter och övergångar i skritt, trav och galopp men det räcker ju fint. Spanjorskan har det lite jobbigt med att hålla galoppen, det beror nog dels på att hon är rätt så rund efter betet och det är lite jobbigt för henne, dels på att hon går mycket barnlektioner och om/när de galopperar där så är det kanske max en långsida i taget. Så där får jag kämpa en del, fattningarna blir inte heller de bästa men det är ju bara att knota på. Jobba med sitsen, Nu har du inte någon tendens till stolsits längre, sa L och det var ju skönt att höra. Stolsits liksom! Jag! Pffff! Det är jobbigt att rida och hela tiden tänka på sitsen när man inte behövt göra det speciellt mycket förut (fast uppenbarligen borde jag ha behövt göra det även förut), kanske inte så mycket fysiskt som mentalt. Var därför fysiskt och mentalt slut efter lektionen, hehe. 

Ovännen

Har läst Ovännen av Moa Herngren, detta är handlingen:

Karolin trodde att hon hade kontroll. Hon har skilt sig, skaffat en ny lägenhet och försöker få livet att fungera som ensamstående förälder. Men när hennes mamma plötsligt hamnar på sjukhus blir det för mycket och Karolin inser att hon står mitt i en kris. Som tur är har hon Saga kvar, sin allra bästa vän och klippa i livet.

Karolin och Saga har varit oskiljaktiga sedan mellanstadiet. Saga är som en extra familjemedlem i Karolins familj och gudmor till hennes dotter. Men nu när Karolin behöver sin vän som allra mest har något hänt.

Saga har träffat en man. Karolin märker hur Saga förändras i hans närhet. Hur hon plötsligt slutar höra av sig. Hur hon glider undan. Är han inte lite kontrollerande?

När Saga berättar att hon och Jon ska flytta ihop kommer det som en chock. Inte bara för att det gått så kort tid – utan för att Saga har tagit beslutet utan att säga ett ord till Karolin.

Karolin försöker vara glad. Försöker lita på Saga. Då gör Saga plötsligt slut med Karolin – helt utan förklaring.

Jag har tidigare läst Tjockdrottningen, Skilsmässan,Svärmodern och Syskonfejden av samma författare, det är ingen serie utan alla är helt nya berättelser och karaktärer men lite på samma tema, relationer som skaver. Har tyckt de tidigare böckerna varit helt okej, men inte mer än så. Tycker lite samma sak om den här boken. Okej, men inte mer. Tycker Karolin är för överdrivet klängig/krävande, och Saga för överdrivet mesig/konflikträdd för att det ska kännas riktigt sannolikt. Den här boken får tre kompisar av fem möjliga. 

260907

I fredags fick vi veta att det inte skulle bli någon produktion den dagen utan det som producerades på torsdagen var det sista som någonsin skulle produceras i den här fabriken. Hade jag vetat det hade jag kanske varit lite mer vördnadsfull när jag betade av vad som skulle visa sig vara sista arbetsinsatsen i labbet tidigt på fredagsmorgonen, men nu blev det som vilken dag som helst istället. 

Gick och förtidsröstade på lunchen på ett bibliotek i närheten av jobbet där det fanns röstmottagare varje dag och inte bara en dag i veckan som hemma i byn. Så nu är det gjort. Efter jobbet åkte jag hem, gick en sväng med hundarna, tränade ett pass yinyoga och sen gjorde vi pizza och började kolla på en ny serie på Netflix, Big Mistakes, eller så ny vet jag inte om den är, men ny för oss. Den var rätt rolig, fast också rätt förutsägbar. Gick och lade mig rätt tidigt, läste och somnade. 

På lördagen vaknade jag tidigt och kände mig utvilad. Gick en långpromenad med hundarna, städade i hönshuset och slappade sedan i soffan större delen av eftermiddagen. Det var fint väder medan jag var ute och gick, men hela eftermiddagen var det jättekonstigt väder, soligt ibland, sedan kom det störtskurar från ingenstans och fem minuter senare lyste solen igen och sådär höll det på.
För ett tag sedan tog jag ju upp med min man att jag tycker vi ska ta bort alla hyllor med filmer och skivor i vardagsrummet, han var lite motsträvig men nu har han anammat idén och fått feeling. Så han höll på med det medan jag läste. 

Igår ringde klockan vid 04, som om det vore arbetsdag. Tog mig upp, gick en mil med hundarna, åt frukost och körde sedan iväg för dagens funktionärsuppdrag på en av våra grannklubbar. Hamnade i sekretariatet och fick hjälpa till med att mata in resultat i Equipe och vara allmän hjälpreda. Till en början med kände jag mig som en praoelev men det gick rätt fort att komma in i det hela och någon nytta gjorde man väl förhoppningsvis. Också kul att vara på en så fin och nybyggd anläggning och ett extra plus var att komma till ett färdigt arrangemang där allt (ofta tråkigt och jobbigt) förarbete redan är fixat av någon annan. Det tog dock ändå exakt hela dagen, åkte hemifrån vid 07.45 och var hemma strax efter 17. Hade förberett enkel middag, korv och potatismos, så det gick snabbt att fixa till. Sen kollade vi på ett avsnitt av Big Mistakes och så var helgen slut, typ. 

Dags för ny vecka och nya tag då. Den här veckan är sista veckan med rehab på deppgymmet, om inte fysioterapeuten säger något annat men det tror jag inte. Ska bli rätt skönt att slippa ha rehab direkt efter jobbet två dagar i veckan, särskilt på måndagarna när jag ska iväg till stallet sen på kvällen. Rehaben lär jag förstås inte slippa men det blir lättare att ta den lite mer när det passar mig och inte i första hand när fysioterapeuten kan.  Annars har jag inget direkt inplanerat den här veckan förutom att jag eventuellt ska träffa A2 någon kväll men det är inget spikat än. 

Snackade ihop mig med S och A angående händelserna i den låsta bloggen och vi bestämde oss för vilken väg vi skulle ta vidare ur den soppan. Vi får se hur det slutar, oh the joy of föreningsliv. 

 

260904

Igår eftermiddag när jag hade varit ute med hundarna så tänkte jag att jag kunde passa på att gå och förtidsrösta. Tror ALDRIG jag har röstat på valdagen faktiskt, i alla fall inte som jag minns, trots att jag har röstat i varje val sen jag blev myndig så det börjar ju med ålderns rätt ändå bli några gånger (känns viktigt att påpeka, man vill ju inte att folk ska tro att man är en soffliggare som inte värnar om sina demokratiska skyldigheter). Pratade med min bror i telefon medan jag gick ner till bibblan, han hade blivit ifrågasatt av sin 15-årige son varför han inte röstade på själva valdagen "för det är tradition" (vad han nu fått det ifrån), men både jag och min bror var eniga om att det är bättre att göra det i god tid "för tänk om man glömmer". Kom fram till bibblan, då var det bara möjligt att förtidsrösta vissa speciella tider och dagar, och igår var inte en sån dag. WTF? Det har väl ALLTID varit så att förtidsröstningen har varit öppen när bibblan varit öppen, men tydligen inte längre. I och för sig har det väl aldrig varit någon direkt rush till förtidsröstningen i vår lilla by tidigare valår, det måste ju vara både lite slöseri med resurser samt också vara dödens tråkigt att sitta som röstmottagare när det kanske kommer en person varannan timme, så det kanske inte är så konstigt att det stramas åt. Men ändå. Snopet. 

Passade på att hämta lite böcker jag reserverat när jag ändå var där och knatade hemåt i duggregn och en lätt höstkänsla. Skönt att det är slut med värmebölja, även om det fortfarande är varmt. Städade i röran hemma, min man håller fortfarande på med fönstren och det känns som att han ALDRIG blir klar. Åt kvällsmat, slöade i soffan, läste lite och så var den dagen över. 

Nu är det fredag! Och idag är det den allra sista produktionsdagen EVER på fabriken. Det var ju egentligen menat att det skulle vara förra fredagen, så det blev något av ett antiklimax när det blev förlängt en vecka till. Men på måndag kommer dom och ska börja riva ut de återstående maskinerna och utrustningen så nu är det ingen återvändo om så hundra kunder står och bankar på dörren och vill ha material. Den andra produktionslinjen, som flyttades upp till Norge förra året, där har jag numera vant mig vid att det bara är en tom fabrikslokal som återstår, det kändes väldigt märkligt i början men nu är det vardag och jag lär väl vänja mig vid att andra halvan av fabriken också kommer att förvandlas till ett skal. Men just nu känns det konstigt, det gör det. 

Känner mig trött, för jag vaknade vid 02.30 i natt och kunde inte somna om. Oklart varför, det var inte som att jag kände mig stressad eller något, det var bara det att sömnen inte ville infinna sig. Lär väl somna vid 20-tiden ikväll istället, men det var många år sen jag tyckte det var lite som att förlora (oklart mot vad, tiden?) om man gick och lade sig tidigt, nu ser jag det mer som en ynnest, haha.

 

I helgen ska jag vara funktionär på en WE-tävling som en av våra grannklubbar anordnar. Har aldrig varit på en WE-tävling i hela mitt liv så det kan ju bli en intressant erfarenhet. Tänkte jag, tills jag såg att jag var uppsatt i sekretariatet. GULP. Där måste man ju ha koll. Har dock varit väldigt transparent med att jag inte har det så jag hoppas att förväntningarna hos grannklubben är låga.  Hade ju varit hemskt om de förväntar sig att det ska komma någon som är både kunnig och självgående. En gång i tiden var jag queen of tävlingssekretariat, men det var på den gamla goda tiden när allt sköttes manuellt och det gick att ha koll. Nu är både system och regelverk så uppdaterade att det som man en gång kunde när man satt som en stor spindel i sekretariatsnätet och hade järnkoll på allt är helt utdaterat, och  det känns som att tävlingsverksamheten generellt är lite på utdöende. Det har blivit som en ond cirkel där det är för dyrt att arrangera och för svårt att få sponsorer, då måste man höja startavgifterna och då drar folk öronen åt sig eftersom allting annat som licenser och transporter också har blivit apdyrt, och så blir det för få starter och klubbarna går med förlust och till slut är det väl ingen som vill ordna tävlingar för vanliga dödliga längre, då blir det väl bara stora tävlingar med stora sponsorer för eliten. Trist utveckling tycker jag. 

260903

Igår var det lång dags färd mot natt, det kändes så i alla fall. Först jobb, sedan rehab, sedan stannade jag kvar i stan för att gå på den här klubbkvällen där man kunde prova kläder. 

På jobbet snackade jag med en person som har som jobb att åka runt till olika företag och byta ut entré- och gångmattor samt hämta personaltvätt, jag vet inte vad han heter trots att han gått som som barn i huset här i en massa år, vi kallar honom bara "mattkillen" när vi talar om honom och när man talar med honom har det aldrig funnits ett behov av att känna till hans namn. Förra gången mattkillen var här så varslade jag honom om att från och med snart kommer det inte att sitta någon i min byggnad, och igår tog han mattorna utan att ersätta dom med några nya. Nu ser det jättekonstigt ut eftersom golvet har blekts där det inte legat mattor. Men det är ju snart inget jag behöver bekymra mig om. 

Har fortsatt rensa på mitt kontor. Jag har ju bett om hjälp att forsla över ett skrivbord och ett sidobord, för det som stod på nya kontoret var inte höj- och sänkbart. Det är ännu inte gjort, men vilken dag som helst händer det. Det ska också tömmas ett jättestort arkivskåp med personalhandlingar som ska flyttas ut från mitt nya kontor, oklart när det blir av men förhoppningsvis också inom kort. Upptäckte häromdagen att det inte fanns någon lådhurts i det nya kontoret, letade runt i övriga tomma kontor på det våningsplanet, men nä. Vill folk inte ha lådor till sina skrivbord? Min befintliga lådhurts är av metall och aptung, tänkte först att Äh, jag behöver kanske inga skrivbordslådor och att det jag haft i mina lådor kunde jag väl lika gärna ha i en liten korg i ett skåp. Började sedan rensa och HERREGUD vad mycket bös som ryms i två skrivbordslådor när man haft 25+ år på sig. Trots att jag slängde åtskilligt så kände jag också att herregud vad besvärligt det kommer att bli att rafsa runt i den där korgen varenda gång jag vill fylla på häftklamrar, ha en ny penna, ta en huvudvärkstablett eller sätta på ett plåster. Hittade sedan en lådhurs som stod som gömd i ett av de tomma kontoren, så den tänker jag helt sonika sno till mitt nya kontor. Hur gör folk som jobbar på såna där aktivitetsbaserade arbetsplatser där man flyttar runt och gissningsvis inte har personliga skrivbordslådor med personligt bra-att-ha-stash? Illuminate me, pls. 

Rehaben gick bra, nu är det bara nästa vecka kvar och sen antar jag att jag ska knuffas ur fysioterapeutboet och klara mig på egen hand. Åkte sedan inom Maxi på väg till stallet för att bunkra lite kvarg, känns som att det är någon slags brist på det för det har varit synnerligen urplockat på hyllorna i alla butiker jag har varit i på senare tid. I alla fall den goda, smaksatta kvargen. Den (i mina ögon rätt) äckliga naturella finns det gott om. Det verkar vara en trend som pågår  just nu med att man måste äta protein som om det inte fanns någon morgondag, eller så är det bara mina algoritmer på sociala medier som har fuckat upp. Plus smaksatta kvarghyllan i åtskilliga butiker. 

Körde vidare till stallet, parkerade och tog en promenad i skogen där vi brukar rida, då kom det en störtskur som inte var av Guds nåde, det kändes som att regndropparna var i storleksordningen vindruvor. Trodde nästan att det haglade för det gjorde nästan ont, men det var bara regn. Kom tillbaks till stallet som en dränkt katt, efter ett tag kom J för vi skulle skriva ihop en bidragsansökan i Idrottsarenan, Riksidrottsförbundets nya system som ska ersätta Idrott Online och av det jag sett hittills är jag inte dödsimponerad. Men vi får väl se hur det blir när LOK-stöd och sånt ska hanteras i det nya systemet, det kan ju omöjligt bli värre än i Idrott Online. Eller? Det kan det förmodligen. Sen var det dags för klädprovning, alla plagg jag tog på mig återlämnades lätt fuktiga men det får bli någon annans problem (NAP). Hittade en jacka som jag gillade, dottern hittade en annan modell som hon gillade och jag sa att det kan vara att tomten är tidig i år.

Åkte sedan hem, frös som en hund. Duschade och gick och lade mig. När jag vaknade i morse kändes det nästan lyxigt att veta att jag inte skulle någonstans efter jobbet idag, utan kunde bara åka hem och vara hemma. Min favoritsysselsättning, mmm. 

260902

Igår var en rätt händelselös dag på jobbet. Träffade knappt en kotte, pratade knappt med någon. Det var inget fel på dagen som sådan bara för det, mest bara att det inte finns så mycket att skriva om. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett corepass, åkte till stallet, kom hem och gick och lade mig.

 Inget kioskvältande direkt, även om det pågår en hel del saftigheter i den del av livet som måste skyddas med lösenord. Hur orkar du? sa K uppgivet till mig häromdagen när ytterligare vad som kändes som ett kilometerlångt mail med trams damp ner och jag sa att jag skulle svara på det. Kände mig lite som Wilt i boken Wilt av Tom Sharpe som är en av de roligaste böcker jag vet, där Wilt efter att i åratal ha undervisat i litteratur för ointresserade bygg- och rörmokarlärlingar har blivit ett fullblodsproffs på att svara på meningslösa frågor i evigheters evighet och därför tycker att polisförhören kring det påstådda mordet är rena rama barnleken jämfört med hans yrkesroll, medan poliserna sliter sitt hår och inte kan fatta hur han kan vara så iskall. Livet har väl tränat mig i att tas med idioter helt enkelt, där K blir ledsen och besviken och tar det personligt så drivs jag mer av ett patos, den här djävla människan ska fan i mig inte ha rätt. Jag kan dividera och argumentera om och för detta hur länge som helst och blir aldrig trött eller ens särskilt känslomässigt berörd (om man inte räknar irritation över människors inneboende dumhet, men vi är ju många som tycker likadant här så det finns gott om kanaler att ventilera sin eventuella frustration i). 

Jaja, nog om det. Idag tror jag blir ytterligare en relativt händelselös jobbdag, därefter rehab och sen ska jag stanna kvar i stan för det ska vara "klubbkväll" i stallet där man kan prova och beställa klubbkläder och det kändes onödigt att åka hem för att vara hemma kanske 45 minuter för att sedan åka tillbaks till stan igen. Det där med klubbkläder har varit en visa sen jag hamnade i styrelsen, det är ju fint att kunna ha kläder med klubbens namn och logga på för att visa att vi är en förening och hör ihop. Först skulle dåvarande ungdomssektionen ansvara för det men inget hände. Sen skulle en som var förälder till dåvarande ungdomssektionens ordförande hjälpa till. Vid ett tillfälle sa jag, i syfte att vara lite hjälpsam för det gick väldigt lång tid utan att något hände, något i stil med I en annan förening jag var med i så beställde vi bra och prisvärda klubbkläder från...men hann inte så mycket som säga företagets namn förrän jag blev avsnäst med att de minsann redan hade en lösning. Jahapp. Därefter hann det bli årsmöte så både US-ordföranden och hens förälder försvann från styrelsen och ungefär tusen år senare så levererades en provkollektion där det visade sig att alla kläderna var pissdyra. Företaget krävde dessutom att vi skulle betala för provkollektionen, vi nekade för det ingick enligt oss inte i överenskommelsen och det var väl varken vårt fel eller vårt problem att de hade gjort en provkollektion med vår logga som inte gick att sälja någon annanstans, det normala är väl att man visar upp kläderna UTAN tryck som sedan levereras MED tryck när man bestämt sig för vad man vill ha, men så tänkte uppenbarligen inte dom så där stod vi med en massa kläder för tusentals kronor som ingen riktigt ville kännas vid.

Sen tog en i nuvarande styrelsen tag i detta med klubbkläder och fixade ett avtal med en lokal sporthandlare med rimliga priser och där det finns som en webbshopp där man kan gå in och beställa och sen hämta i butik, jättesmidigt. Har beställt en tröja därifrån, chansade när det gällde storlek (det blev bra), men nu tänkte jag beställa en vinterjacka som kostar lite mer och då vill man ju kanske kunna prova först. Angående den andra provkollektionen så åkte personen som hade det företaget dit för  BLAND ANNAT ekobrott förra året och hans partner (som blivit drabbad på så sätt att den här personen sålt hennes hästar (som i och för sig var skrivna på hans företag så rent juridiskt var det väl hans, men MORALISKT kändes det väl väldigt tveksamt), en dag när hon kom till stallet så var det helt enkelt tomt) var av uppenbara skäl noll procent intresserad av att bevaka hans intressen så vi fick behålla den där provkollektionen. Den enes bröd, osv.

Till stallet istället, v 36 2026, pt 2

Igår hade jag Gossen, och tack och lov var han inte fullt lika slö som han var förra tisdagen. Inte så att han är HET i vanliga fall heller, men förra veckan kändes han liksom...avstängd. Det gjorde han inte nu, jag fick fin kontakt även om man såklart får jobba för den och för framåtbjudningen. OCH MIN SITS! Herregud vad jag har ältat det som L sa att jag hade en tendens till stolsits, för det vill man ju verkligen inte ha. Det är också nyttigt att byta ridlärare lite då och då och få någon som inte är hemmablind.  Så jag fokuserade väldigt mycket på den heliga treenigheten sittbenen och blygdbenet, och fick lite bekräftelse att sitsen blivit bättre. Men Gud vad svårt det är att tänka om, och så ska man samtidigt tänka på att händerna absolut inte ska vara där jag tycker det känns bekvämt att ha dom, utan en decimeter längre fram. Det är såklart nyttigt att puttas ur sin komfortzon, det är väl då det sker utveckling. 

Vi var på stora utebanan och red en övning som var volt i skritt i varje hörn, därefter galoppfattning direkt från skritt, galopp längs med långsidan och därifrån en balanserad övergång till skritt med så få travsteg som möjligt, helst inga. Det gick ganska bra, Gossen är ju en rätt välskolad häst som kan sina saker. Kände mig nöjd! 

Ett nytt avsnitt i en såpa

 Ett nytt avsnitt i en såpa

260901

Och då var det fan i mig september? Höst? Nu? Känner mig som vanligt som att jag inte hängt med i svängarna, men så är det väl för dom flesta tänker jag. Minns när man var liten och det började dra ihop sig till skolstart och det kändes som att sommarlovet hade varat halva ens liv. Nu försvinner semestern på en grisblinkning, några sovmorgnar bara och sen är allt som vanligt igen känns det som. 

Igår var en ganska händelselös jobbdag, sen var det rehab efter jobbet och det enda som hände där var väl att jag gick från 2-kiloshantlar till 4-kilosdito i de övningar jag gör med hantel. Surkartet ROBERT var där, han verkade ha feeling för han sågs både cykla (utan att tvinga resten av deppgymmet att titta på Jay Leno's Garage dessutom) och göra någon slags övning med en boll. Det går framåt! Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, åt kvällsmat, åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig. Nästa vecka är sista veckan på rehaben, sen antar jag att jag ska fortsätta på egen hand och det ska bli rätt skönt att inte behöva ha tider att passa och framför allt att kunna ta den fortsatta (som jag utgår från att jag ska göra) rehabträningen de dagar när jag inte ska iväg till stallet så det blir stress och fläng. 

Idag är det jobb, sedan hem för hundpromenad, coreträning och kvällsmat, sedan tillbaka till stan för ridning och sen hem igen för att gå i säng. September, here we go. 

Till stallet istället, v 36 2026, pt 1

Igår hade jag Spanjorskan, jag börjar verkligen bli mer och mer förtjust i henne även om vi fortfarande är i ett försiktigt-lära-känna-varandra-stadium och det finns mycket kvar i vår kommunikation som kan förbättras. Men hon rör sig så mjukt och trevligt och går stadigt i form, åtminstone större delen av tiden. Sen rider jag förstås med för långa tyglar, det känner jag ju själv och det påpekade L också. Men det ska vi börja ta tag i nästa vecka. GULP. Försökte tänka mycket på sitsen, att inte hamna i bakvikt på sittbenen men fan vad svårt alltså. För när jag försökte fördela tyngden mellan sittben och blygdben så kändes det som att jag satt framåtlutad som en hösäck, det kanske det inte såg ut så men det var så det kändes. 

Vi red på stora utebanan, igen särskild övning utan ganska mycket självständigt med volter och övergångar. Den här gången gick det lite bättre med galoppen, men Spanjorskan har lagt sig till med en rejäl gräsmage så hon orkar inte hur mycket som helst. Själv svalde jag x antal flygfän eftersom jag tydligen rider med munnen lite halvöppen? Det var inte särskilt varmt, men ändå rann svetten i strida strömmar efteråt. Kände mig ändå rätt nöjd efter lektionen, det känns roligt att rida en häst där man åtminstone känner att man har kommunikation redan från början istället, jämfört med Köttbullen som är ganska avstängd. Fördelen med det senare är att hon ju är lite förlåtande, men det behöver ju inte alltid vara en fördel när det kommer till att renodla sitt finlir så jag hoppas jag får fortsätta med Spanjorskan.