De oförlåtna

Har läst De oförlåtna av Ulrika Hansson och det kan du också göra. Detta är handlingen:

År 1885 i Österbottens vildmark slår sig Ina i slang med den gamle spåraren Jaak för att hitta de män som mördade hennes man och son. Jaak har sina egna skäl att söka upp de beryktade bröderna Manderbacka. Kan Ina lita på honom? Spåren leder norrut, rakt in i den österbottniska skogarna. Det är ett laglöst land. Det enda Ina får med sig är sin häst Runa, sitt gevär och en envis övertygelse: mördarna ska få sitt straff, kosta vad det kosta vill.

Jag tyckte mycket om den här boken, det var fint språk, bra miljöskildringar, intressanta karaktärer. På omslaget står det att det är "en episk western i nordisk tappning med en hjältinna som vi sent ska glömma", det tycker jag kanske var både missvisande och lite överdrivet. Det var en vacker och sorglig berättelse, enda minuset var att vissa fraser på finska inte var översatta och jag kan bara ei saa peittää och lite annat i sammanhanget helt oanvändbart. Klart man kan google translate:a, men det är irriterande att behöva göra det. Men det var ändå en fin läsupplevelse. Den här boken får fyra gevär av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er. 

Till stallet istället, v 32 2026, pt 1

Igår var det då äntligen dags för ridning! Fick Köttbullen, hon var blank och trind och såg ut att fundera på om det verkligen var möjligt att semestern redan var slut? Vi red premiärlektion för vår nya ridlärare L, det var ett lugnt pass där vi bara red i skritt och trav med övergångar och fokus på sitsen, men utan stigbyglar så nog var det jobbigt för oss i alla fall. Köttbullen var (som väntat) stel i sin högersida men gjorde ändå ett rätt bra jobb och lossnade så småningom en del. Kändes som en bra inledning av terminen i alla fall och det kändes bra att ha L som ridlärare, det här kommer bli toppen.  

260804

 Nu har det blivit officiellt att jag ska byta kontor. I oktober, sa vår VD men då tänkte han nog att jag skulle ta någon av de två rum som blir tomma när PC och TG slutar sista september, alltså i den korridoren där "alla" sitter. När jag började här var vartenda rum knökfullt, rätt många delade rum och så fort det skulle börja någon ny så var det panik för var skulle den sitta? Det var på den tiden när vi hade både ekonomiavdelning och IT-avdelning och utvecklingsavdelning plus bemannad telefonväxel samt en hel  branschspecifik avdelning som omedelbart knoppades av när vi blev uppköpta. Sen har det mesta centraliserats bort till förmån för koncerngemensamma funktioner, och de senaste kanske 8-10 åren har det funnits avsevärt fler tomma kontor än vad det funnits människor på plats. Nu sitter "alla", detvillsäga fyra personer, i en och samma korridor. Efter sista september när PC och TG slutar så blir det två kvar, och om man hade varit en social person (och eventuellt om de andra varit lite skojsigare) så hade det väl varit naturligt att flytta till ett av dom rummen. Men alla rum i den korridoren har glasväggar och det är verkligen inte för mig. Tur för dig att du inte jobbar på huvudkontoret, sa VD lite syrligt när jag tillkännagav att jag inte tänkte sitta i något himla akvarium utan tänkte ta ett av kontoren på ovanvåningen istället. Med väggar i trä och dörr med frostad glasruta som inte går att se igenom. Han syftade på att huvudkontoret är ett öppet kontorslandskap och kanske inte helt men åtminstone lite semi-aktivitetsbaserat. Svarade i samma ton att bara för att andra inte har möjlighet att välja så behöver ju inte jag avstå från den möjligheten. I alla fall, eftersom jag ska flytta in i ett tomt rum så kan jag i princip flytta in när som helst. Behöver ju ha tillgång till labbet så länge det är produktion, men så fort den stänger finns det ju inget som håller mig kvar i rummet jag har tillbringat de senaste 25+ åren av mitt arbetsliv. 

Minus med att byta rum:
1. Ful färg på väggarna i det nya rummet, det är sån där blekbeige kulör som påminner om skolkorridorer eller vårdcentraler. ALLA rum har sån färg så det är inte som att man kan välja och vraka. 
2. Kommer att sitta bara 10 meter från fikarummet, vilket gör att jag kommer att missa ett antal STEG varje dag som jag så att säga fått automatiskt av att sitta i en annan byggnad än där allt annat händer, vilket gör att jag inte varit fullt så stillasittande som jag skulle ha blivit annars. Får väl hitta någon slags rutin på att få in lite mer rörlighet i jobbvardagen efter flytten. 

Plus med att byta rum: kommer egentligen inte på något. Men jag fattar ju att man inte kommer att värma upp hundratals kvadratmeter extra för att jag ska få sitta kvar här, det är väl bara att vänja sig. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick en rätt kort hundrunda p g a värmen, tränade ett kort hantelpass, gjorde rehab. Sen hade jag tid att slöa lite i soffan innan det var dags att byta om och åka till stallet. Kom hem, duschade, gick och lade mig, men hjärnan bara: nä nu är det RAVE. Har sovit PISSDÅLIGT i natt, men det är väl bara att harva sig genom den här dagen också. 

Ultravåld

Har läst Ultravåld av Tone Schunnesson, detta är handlingen:

I slutet av 1990-talet växer syskonen Jarl och Eddie upp i ett nedgånget slott i Skåne. Jarl drömmer om glamour, något han desperat saknar bland skitiga bönder och inavlade lantisar. Hans lillasyster Eddie drömmer om att hennes bror ska vilja hänga med henne. När deras pappa, den undanglidande friherren Carl-Fredrik, en dag går ut genom dörren för att inte återvända förlorar deras mamma Monica, som har en egen uppfattning om verkligheten, fotfästet.

Medan Monica låser in sig i sovrummet för att tycka synd om sig själv låter hon sina barn bringa ordning i kaoset. Det går sådär. Jarl blir oberäknelig och självförhärligande samtidigt som han låter sig inspireras av receptbelagda läkemedel och det nya millenniets estetiserande filmvåld. Eddie famlar å sin sida efter närhet i skuggan av sin gränslösa bror och spirituella mamma.

Men när det förflutna börjar spöka och döden gör sitt intåg förändras allt. Pengar ska fördelas, familjeband sättas på prov och plötsligt skulle mord kunna vara en intressant utväg för att bryta invanda mönster.

Jag har tidigare läst Dagarna, dagarna, dagarna och den tyckte jag väl var sådär, men den här boken har ju blivit väldigt omskriven och upphaussad. Jag tyckte även denna var sådär. Även om den var välskriven så var själva berättelsen seg och omständlig och kom liksom aldrig någonstans, tyckte jag. Den här boken får två slott av fem möjliga. 

260803

Jahapp, då var det plötsligt augusti. Och måndag och ny vecka och nya tag, osv. En perfekt tid för nystart om man vill ha en sådan. Det vill jag, jag vill rensa och sortera och få ordning. Tycker vi lever i ett kaos med grejer överallt och det är så jobbigt (i-landsproblem, jag vet). Nu håller min man på att skrapa och måla alla fönster och innan det är klart kommer ingenting att hända med röjningen av vardagsrummet, där merparten av skivor och dvd-filmer alltså ska VÄCK.  Men det kan alltså inte påbörjas förrän alla fönster är färdigmålade. Men det finns ju annat man kan göra under tiden, tänker jag. Rensa i köksskåp och lådor till exempel. En låda eller ett skåp i veckan, så småningom blir man klar med det och då är det väl lagom att börja om, hehe. 

I fredags åt vi tacos och började kolla på Svärtan på SVT. Jag har ju läst boken som serien bygger på, Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist, jag tyckte den bara var sådär och serien kändes också bara sådär faktiskt. Men men. Kollade sedan vidare på en serie jag följer själv på Netflix, Tills jag hittar dig. Den är väl som alla Harlan Coben-serier: inget är som man tror. Såg ett avsnitt och gick sedan och lade mig, inte för att det var ospännande utan för att det var fredagskväll och jag var trött.  

I lördags gick jag upp rätt tidigt, gick långpromenad med hundarna, tränade ett corepass, gjorde rehab, åt lunch. Började sedan rensa i en hylla med hundböcker i nämnda vardagsrum. På den tiden jag var instruktör köpte jag på mig en djävla massa fackböcker i allt som rörde hundar och inlärning och mentalitet och olika tränings- och tävlingsgrenar, för man fick ju vara kunnig och uppdaterad och om sig och kring sig. Nu är ju den tiden över, känner därför inte att jag behöver ha flera hyllplan med böcker om allt från agility till viltspår, speciellt inte eftersom jag nu valt att gå ur SKK också och därmed stängt dörren till all form av hundtävlande. Eller ja, skulle jag ändra mig så är det ju bara att lösa nytt medlemskap, men jag känner inget sug efter det alls. Det var roligt så länge det varade, men nu är den perioden i livet över. Den klubb för vilken jag har tränat viltspår för i alla år har också haft någon form av kris/konflikt så hux flux försvann alla eldsjälar och nu är det en ny styrelse för vilken jag känner ett starkt njaaa? Som jag sa till min f d partner in crime J när jag hörde av mig och undrade om hon ville ha mina hundträningsgrejer, spårpinnar och apporter och gud vet allt vad man har samlat på sig under åren: Jag ska nog bara vara en helt vanlig hundägare från och med nu. Det känns faktiskt helt okej att vara det. 

Gjorde pasta och köttfärssås på resterna av tacofärsen till middag och så kollade vi på ytterligare ett avsnitt av Svärtan, men nej, sen gav vi upp. Förlåt John Ajvide Lindqvist, men den var inte för oss. 

Igår gick jag min vanliga söndagsrunda, såsade sedan i soffan med en bok. På eftermiddagen kom först J för att hämta upp alla mina hundgrejer som jag rensat ut, inklusive fyra kassar facklitteratur och tre kassar med fryst blod och klövar till viltspårträning. Sen kom min sons fru med några kompisar, de skulle besöka ett intilliggande naturreservat och behövde någonstans att ställa bilen och så ville de kolla på hönsen och hälsa på hundarna. Resten av eftermiddagen tillbringade jag i soffan med en bok. Gött. 

Nu är det som sagt ny vecka och nya möjligheter. Ikväll börjar ridningen, det ska bli spännande. Känns som det var evigheter sen jag satt i en sadel så det kan nog kännas lite här och var efteråt. Vi ska byta ridlärare också, från K till L, det blir spännande även om jag såklart kommer att sakna K. Men tror även det blir bra med L. Hoppas på Köttbullen, men hoppas också lite på att få rida någon annan ponny. Obs, PONNY. I natt drömde jag att jag skulle få rida en helt ny häst som ingen annan brukade rida, oklart varför. Vaknade dock innan jag kom upp på hästryggen i drömmen, så jag vet inte hur det slutade.