Ett årsmöte kom och gick

Ett årsmöte kom och gick

260305

Igår lossnade det för mig i ett projekt som jag kämpat med i evigheter utan att riktigt komma igång, eller i alla fall inte så mycket att det har funnits något konkret resultat att visa upp. Har tagit över det efter en kollega som slutat och övriga inblandade bara "men hen har gjort så mycket som är bra, det är bara att fortsätta". Men jag har inte varit enig med att det har varit sådär himla bra även om jag vid första anblicken också tyckte det, men jag har inte heller riktigt fått ihop tankarna kring hur jag ska kunna förändra och förbättra. Men igår fick jag någon form av snilleblixt och fick väl mer gjort på en dag än vad jag fått de senaste veckorna. Avseende det projektet alltså. 

Gick en promenad på lunchen och njöt av solen och av att ha en tunnare jacka utan att för den sakens skull frysa. Det blåste förstås en del, så den upplevda värmen var väl egentligen inte jättemycket att hurra över, men det kom ju också partier där det var helt vindstilla och man kunde känna våren. Mmm. 

Jobbade klart, åkte hem, gick ut med hundarna, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker och till affären för att hämta ett paket. Hade köpt ett par barfotaskor av lite mer robust vinterkaraktär för att kunna ha dom i stallet istället för de allvädersstövlar som jag har nu de stunder när jag inte rider, dom funkar kortare stunder men jag märkte när jag hade stalltjänst i söndags och det blev ett antal tusen steg, att jag får ont i fötterna, främst i hallux valgusknölen, av dom. Vinkeln på mina stortåleder är ungefär 34° vilket räknas som "grav hallux valgus" enligt 1177, som grädde på moset har jag dessutom diverse artrosfynd i tålederna (men jag vet också att när det gäller artros kan man ha väldigt mycket problem som inte syns på röntgen och man kan också se väldigt mycket på röntgen som man inte alls har bekymmer med så det där får man ju ta med en nypa), men sedan den dag i nådens år 2011 när jag bestämde mig för att testa barfotaskor så har jag väldigt, VÄLDIGT sällan problem med hallux valgus (artrosen är däremot en utmaning, men jag rehabar på). Problemet som uppstår är ju stallmiljön, där det helt enkelt inte känns bra att ha barfotaskor. Inte för att en vanlig gympasko skulle vara ett bättre skydd om 500 kilo häst skulle  få för sig att parkera sin hov på ens fot, det är väl bara en känsla av att man är extremt utsatt men den känslan är inte så trevlig. Har därför investerat i ett par barfotagympaskor av lite mer stadig modell än de jag i vanliga fall använder och de funkar toppen, men det är ju tyvärr inget man använder när leran står en upp till fotknölarna. Så nu blev det en investering till av en jodphursliknande barfotasko. Den var skön, egentligen tyckte jag nog att sulan var lite väl tjock, men även om barfotaskomarknaden har blivit cirka tusen procent bättre än 2011 när det i princip bara fanns Vibram Five Fingers (som jag hatar) och Aquasocks att välja på så finns det ändå inte oändliga valmöjligheter, så man får väl ta det onda med det goda. Den var i alla fall bred och platt, ZERO DROP som de (vi?) insatta säger och det är ju minimikriterierna för en vars fötter är designade i Ankeborg. 

Tränade ett corepass och så lite yinyoga. Fick ett mail från arrangören till ett litet lopp som jag anmälde mig till i höstas: Nu är det bara 6 veckor kvar. GULP! Har inte sprungit en meter sedan i november någon gång, först kom det ju snö och där går min gräns för vad jag vill utsätta mig för, sen fick jag ju problem med någon slags variant av ischias innan jul, och sen kom det mera snö. Men nu är både det ena och det andra förhoppningsvis historia så det börjar bli hög tid att ta en liten runda och känna sig för. Är bara ett 5-kilometerslopp så det ska väl gå att kravla sig runt med delar av äran i behåll ändå, men några kilometer i kroppen innan hade väl inte varit så dumt. Får bli imorgon efter jobbet, för idag är det städning och handling på schemat. Gäsp. 

260304

Gäsp, vad jag är trött. Det tar på krafterna att vara i farten och igång hela tiden, i alla fall mina. Förra veckan hände det grejer efter jobbet varje dag utom fredag, men då hade jag å andra sidan en sjudjävla jobbdag, plus grejer både lördag och söndag. Den här veckan är väl inte lika blodig, men det är aktiviteter både lördag och söndag vilket gör att den där återhämtningen kanske inte riktigt blir vad den borde bli. Men sen lugnar det ner sig. Ser redan fram mot nästa helg då min man och hans kompis ska åka till Köpenhamn och jag har dessutom tagit ledigt halva fredagen för att gå på massage och ha det lite gött. Har liksom inte riktigt fått snurr på massagen, jag brukade ju gå cirka en gång i månaden för det tycker jag att jag är värd, men någon gång förra året så blev det av oklar anledning längre och längre mellan gångerna, senaste gången var typ i november eller så. Vet inte om det är för att stället jag går till nu är lite dyrare och  jag då känner att det måste vara Exakt! Rätt! Tillfälle! för att boka in massage. Ska gärna vara direkt efter jobbet och det får inte vara något annat jobbigt som händer den dagen som liksom riskerar att ruinera den kombinerade känslan av avslappning i kombination med lite lyx och flärd. Men jag vet inte, det kan lika gärna bara bero på att det helt enkelt inte blir av, anledning okänd. Men nästa fredag så. 

Otroligt irriterande dialog mellan mig och PC igår. Det här med IT-säkerhet är inget man tar lätt på i vårt företag och vi får gå små kurser hela tiden om hur man kan sålla bort spam och phishing och malware och allt vad det heter. Vi har till och med fått lära oss att om ens chef ringer och ber en skicka ditt eller datt så ska man inte lita på det för kan med minst lika stor sannolikhet vara en AI-robot som kopierat ens chefs röst (då ska man ställa en kontrollfråga som bara någon som känner en personligen kan svara på, till exempel: vad heter mitt husdjur? eller: vart åkte jag på semester förra sommaren?, och på så sätt sålla AI-agnarna från vetet) och vår IT-support har sagt att man generellt ska förhålla sig väldigt skeptisk till mail med främmande avsändare och är man det minsta lilla osäker så kan man skicka frågan till dom. 

Förra veckan kom det ett mail från vad som skulle kunna vara vårt lönesystem där det stod att mitt bankkonto nummer (sic!) hade uppdaterats. Särskrivning måste väl ändå vara ett tecken på att allt inte står rätt till?, kan man ju tycka. Skickade en skärmdump till IT och en skärmdump av min googling av avsändaren som sa att baserat på sökresultat var det hög risk att mail från den avsändaren var spam eller phishing eftersom det inte var den officiella och legitima webbplatsen som hette något snarlikt. Som det ju brukar vara när det handlar om nätbedrägerier.  IT-supporten svarade: Bare slet den og try ikke på nogle eveneuelle links eller vedhaeftninger i mailen. När en pragmatisk dansk säger något så vill man ju tro på det, va? Så jag delete:ade mailet och när någon sen frågade mig om det så svarade jag att supporten har sagt att det är spam så det ska bara SLETTES. Sen igår kom ytterligare ett mail från samma avsändare och med en länk och uppmaning att gå in och ändra sina inloggningsuppgifter. Det luktar väl också RÄTT skumt, va? Jag och PC kom att tala om det när jag sa att jag hade pratat med X och sagt att det var spam, men PC bara: nej, det är inte spam, det är från lönesystemet. 
Jag: Jaha, men jag skickade det till IT-supporten och de sa att det var spam och att man INTE skulle trycka på några länkar.
PC: Det är fel, det stämmer inte. Det är för att vi ska byta lönesystem. Jag tryckte på länken och har varit inne och kollat och det stämmer. 
Jag: Ska vi byta lönesystem? Varför det?
PC: Det vet jag inte, men det ska vi, så det är därför de här mailen kommer. 
Jag: Jaha, men jag googlade på avsändaren och då stod det att baserat på sökresultaten var det med största sannolikhet spam eftersom den officiella avsändaren från lönesystemet är [den här] och inte [den som skickats]. 
PC: Ja, men det är fel. 
Jag: Vem är det som har bestämt att vi ska byta?
PC: Det vet jag inte, HR kanske?
Jag: Det hade ju varit bra om HR i så fall hade skickat ut ett mail med information om att nu kommer det att komma ett mail från lönesystemet där ni ombeds logga in, så att man vet att det inte är spam.
PC: Du behöver ju inte skälla på mig för det!
Jag: Jag skäller inte, jag sa bara att det hade VARIT BRA om HR hade mailat ut information om detta.

Blir så trött på den här typen av diskussioner, inte vad som sägs utan HUR det sägs, i en ton som att det är jag som är problemet när det nog i själva verket handlar om att PC kände sig dum som så aningslöst tryckt på en länk trots att vi har gått tusen kurser i IT-säkerhet där regel nummer ett är att INTE KLICKA PÅ NÅGONTING SOM MAN INTE ÄR SÄKER PÅ. Det är inte första gången som jag reser ragg inombords när jag för en diskussion med PC eftersom hen så himla lätt går i försvar och får taggarna utåt och i det läget handlar det för PC bara om ATT HA RÄTT, och då kan hen inte backa en endaste millimeter ut från det och se att det finns andra färger än svart och vitt (svart är för övrigt ingen färg, men ni fattar). 

Jaja, det är väl bara att skita i, men ändå irriterande. Något som inte alls var irriterande var vädret, igår var det nämligen sol och kanske så mycket som 12-13 plusgrader. AAAAAH. Gick en liten promenad på lunchen och fick njuta av den ovana känslan av att känna sig varm och vara tvungen att knäppa upp jackan. 

Åkte hem, gick ytterligare en promenad, tränade sedan pilates och yinyoga och så var det stallet på det. Hemma vid 21, ner i bingen och nu är det en ny dag. Idag har jag ingenting efter jobbet så det ska bli skönt att bara vara. Hoppas på lika fint väder också! 

Till stallet istället, v 10 2026, pt 2

När jag körde till stallet igår funderade jag på vad tredje dagen med dressyrträning skulle innebära. Söndagen kändes ju toppen, måndagen katastrof, vad skulle det bli av tisdagen? HELT OKEJ, visade det sig. Köttbullen kändes samarbetsvillig och även om vi hade lite diskussioner kring vänsterställningen så var hon långt ifrån så tjurig som hon varit i måndags. Övningen var att rida hörnpasseringar och sedan in på bågar utmed långsidorna i skritt, trav och galopp. Är MYCKET nöjd med hur det gick, särskilt i galoppen för det blir ju som förvänd galopp i bågen och Köttbullen fixade det like a boss. I båda varven. Kände mig alldeles otroligt uppåt efteråt, trots att vi skulle ge två hästar medicin och båda dräglade ut en blandning av halvtuggat hö och flytande Andapsin över mig så jag stank av artificiell vanilj. Det var kanske inte så att jag trallade runt med hoppsasteg rent fysiskt, men i sinnet. I SINNET, och det är det som räknas. 

260303

Igår vid 11.30 kom det ett sms från kommunen att vattnet skulle stängas av på vår gata mellan klockan 13 och 15 samma dag på grund av underhållsarbete, "men det går bra att spola upp vatten innan dess". Ja, om man hade varit hemma och kunnat göra det kanske? Nu räknar de kanske med att de flesta som jobbar kanske ändå inte kommer hem förrän efter klockan 15, men ändå? Hur svårt kan det vara att skicka ut ett sånt sms någon dag i förväg, det är väl inte som att de sitter och kastar tärning i VA-avdelningens fikarum om vilken gata som ska grävas upp och underhållas just idag? Jaja, det var väl kanske inte hela världen, min man orerade och gick på om "tänk om man haft någonting som kyldes med vatten, då hade det ju varit helt kört". Fast det är ju inte som att kyla kokta ägg, ett kylsystem är ju precis som ett vattenburet värmesystem slutet och inte beroende av  att det finns inkommande vatten i ledningen annat än om det behöver fyllas på. 

Satt igår och våndades över min jobbkalender. För ett tag sen sa min chef att det hade väl varit bra om jag kunde vara några dagar på den danska fabriken i samband med en revision veckan innan påsk, och jag säger ju alltid jajamensan! till allt han föreslår, så då blev det bestämt. Sen skulle det också  enligt honom vara finemang om jag kunde vara någon dag på huvudkontoret på (eller heter det i?) Kastrup veckan efter påsk och jämfört med att åka till den danska fabriken som ligger långt bortanför och nedanför Stora Bält så känns det ju som en barnlek att bara ta tåget över Öresund, så jag sa (givetvis) ja till det också. När Projektledaren (som jobbar på Kastrupkontoret) fick reda på det så tyckte hon att jamen kan du inte stanna en dag till så kan vi jobba lite tillsammans? och självklart sa jag ja till det också. Kände sedan att helvete vad det blev mycket på en gång, och eftersom jag måste vara på plats i arla morgonstund så måste jag åka söndag eftermiddag veckan innan påsk, och även vika annandag påskseftermiddagen till att resa, så att det plötsligt kändes som att hela påsken, som ju är min all time high favorithögtid, krympte bort och försvann till ingenting.

MEN då kom fiffiga jag på att man kan ju faktiskt ta ut några semesterdagar. Jag är så SJUKT dålig på det, alltså jag har ju semester på sommaren och runt jul och de senaste två åren har jag ju också gett mig själv höstlov (mycket uppskattat), men för att vara en som år ut och år in säger att jag ska bli bättre på att ta ut lite strödagar då och då resten av året så är det en förbluffande stor summa outnyttjade semesterdagar och arbetstidsförkortning som betalas ut i pengar varje år till undertecknad. 

Eftersom påsk ändå är några veckor fram i tiden så gjorde jag mig snabbt ledig på skärtorsdagen, som ju är röd röd dag i Danmark så det är ändå ingen som bokar några möten då. Då får jag ju ändå fyra hela dagars påskledigt, så det blir ju toppen. Sen tog jag ledigt torsdag och fredag veckan därpå, eftersom jag kände att jag fan i mig nog behöver det om jag ska vara på resande fot och därmed också dränera mitt sociala energikonto. Kände mig som världens lyxlirare, men det kan jag väl få vara någon gång. Den helgen, alltså veckan efter påsk, ska min man och hans kompis åka till Berlin torsdag till söndag (detvillsäga förutom långhelg så är det LÅNGHELG MED EGENTID!), och jag har ett svagt minne av att han sa att han tänkte att han skulle åka med mig in till stan på morgonen på torsdagen, minns inte om det var för att det inte gick några bussar eller om han bara ville vara säker på att komma in till stan med goda marginaler. Hade ju varit synnerligen trist att sumpa en hel resa bara för att första avgången av Skåneexpressen är inställd på grund av personalbrist (vilket till exempel hände härom morgonen). Men då får jag väl kliva upp och skjutsa in honom i så fall, det blir inte sämre ledighet för det. 

Var mycket nöjd med detta tilltag. Åkte sedan hem, trixade mig förbi grävskopor och annat löst VA-folk som förvandlat vår lilla gata till en bombkrater, gick upp i skogen med hundarna. Lyssnade på Historiepodden, där jag nyligen bestämt mig för att bli prenumerant och kan numera njuta av att slippa  lyssna på reklam. Kom hem, tränade ett pass med hantlar och kettlebell där en av övningarna var bulgarian split squats. En gång i tiden bestämde jag mig för att jag ALDRIG MER skulle göra bulgarian split squats p g a att jag verkligen HATAR den övningen och det p g a att det gör så djävla ont i knäna och även i foten (som vilar på stolen) och i fotleden och FAN I MIG ÖVERALLT. Tänker (tänkte) också att det finns ju tusen andra övningar man kan göra som träning, det är ju inte som att det är bulgarian split squats or die. Men det var ju innan jag började träna med Vibes och någon annan sätter ihop ens träningspass (vilket ju är halva grejen med Vibes tycker jag, att man kan få variation i träningen fast någon annan gör tankejobbet med att sätta ihop passen åt en). Så sedan dess har jag gjort åtskilliga burpees (som är en annan övning som jag en gång i tiden bestämde mig för att ALDRIG MER GÖRA) och nu blev det alltså bulgarian split squats igen. Fick dock det fenomenala tipset att hålla balansen genom att hålla i en stång eller käpp eller liknande och vips blev de här bulgarian split squats (där jag aldrig tyckt jag fått till tekniken ordentligt men tänkt att det beror väl på mina stela djävla knän och halvtaskiga balans) görbara på en helt ny nivå. Kände mig mycket nöjd med det och kan liksom inte fatta att jag inte kommit på det själv, men det är väl lite som att jag tänkt att det varit fusk.

Sen var det yinyoga, kvällsmat och så iväg till stallet och hem igen.  Idag blir väl ungefär samma upplägg, så det är väl bara att tuta och köra. 

Till stallet istället, v 10 2026, pt 1

I söndags funderade S och jag på om måndagens ridlektion skulle bygga vidare på söndagsträningens härliga känsla eller inte. Det blev inte, i alla fall för min del, S var nog rätt nöjd med gårdagens lektion. Men jag var det inte. Vi skulle rida skänkelvikning och Köttbullen vägrade blankt att ta vänster skänkel. I högervarvet gick det bra, men sidförande för vänster skänkel blev just ingenting. Peta på med spöet hjälper inte, då ångar hon bara på rakt fram istället, och förhållningar i det läget skiter hon lite i och med tanke på att jag ändå har ett rätt skarpt bett så vill jag inte heller ta i för kung och fosterland. Med facit i hand skulle jag ha renodlat hjälpen med att göra lite framdelsvändningar åt vänster i skritt så att hon kom loss. Men jag fokuserade på att få henne i framåtläge, för K hade sagt att hon varit trött på den barnlektion hon gått lite tidigare på kvällen. Tyckte inte hon kändes särskilt trött utan det gick fint ända fram tills att vi skulle rida övningen. Blev på så dåligt humör, vilket inte hjälper det minsta såklart. Det blev inte bättre av att Häxan red igen i vår grupp och hon är ju fan i mig överallt och ingenstans på en och samma gång, gärna exakt där man själv har tänkt att rida, plus att vi hade en praktikant och hon formligen stank av parfym. Vem häller ens på sig parfym när man ska till stallet? Att ungdomar gör det är väl en sak för de begriper kanske inte bättre, men vuxna människor? Plus att hon pratade så tyst att jag inte ens hörde hälften av vad hon sa. Sa inget jag heller, för man vill ju inte framstå som en surkärring. Men det var jag. Tyckte inte heller jag fick några bra råd av någon, och kände mig dessutom mest som en sån där som säger Det har jag provat och det fungeeeeerar inte om allt som föreslås, vilket ju inte är särskilt konstruktivt och inte en sådan människa jag vill vara. 

Aja, det är bara på det igen. 

260302

Det där med att tänka att man ska börja ett nytt liv vid nyår är ju inte särskilt smart för i januari och februari handlar det ju fan bara om att ÖVERLEVA, sa min dotter häromdagen när vi talade om väderprognosen, temperaturen och LJUSET som om det vore den sista vattendroppen under en ökenvandring. Januari gick ändå rätt fort, men februari har varit ofattbart kämpig med den här ihållande kylan och snön. Men nu är det äntligen mars! Vår! Plusgrader! Barmark! 

Idag är det skarp deadline för att avsluta Projektet 2025, och jag slirade in över mållinjen med mina delar i fredags eftermiddag. Rent teoretiskt hade jag ju haft några morgontimmar på mig idag också (eller varför inte "du har ju hela helgen på dig"), så det var väl inte som att det var på håret SÅ, men jag gillar verkligen inte att vara så sent ute. Men så är det när man är sist i kedjan, the story of hela mitt arbetsliv känns det som. Åkte och handlade, sedan hem och ut med hundarna. Gick en runda i SKOGEN för första gången sedan snön kom i början av februari. Det var klafsigt och lerigt och blött, men i alla fall barmark. Mmm. Kom sedan hem, dödstrött. Sket i att träna, gjorde bara lite yinyoga och sedan lade jag mig som en död sill på soffan. Min man kom hem, vi åt hämtmat och kollade på sista avsnittet av A Knight of the Seven Kingdoms. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den serien, den är ju snyggt gjord, bra skådespeleri  och sådär, men det är väldigt mycket utfyllnad och det händer ju ingenting? Känns som att man hade kunnat koka ner alla avsnitt till ett enda program på kanske max 20 minuter. 

Gick och lade mig tidigt för jag skulle upp tidigt på lördagen. Gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna, åt second breakfast, åkte sedan till stallet. Städade i klubbis för vi skulle få besök av en hel flock lokala politiker som var ute på någon slags föreningarsbesökarturné och så hade de undrat om inte vi kunde ordna med lite korvgrillning till lunch (de skulle stå för omkostnaderna), och när folk som fattar beslut om de bidrag man är beroende av för sin överlevnad säger hoppa så säger föreningen hur högt?, så vi hade dragit ihop ett djävla gäng för att städa och grilla korv och så vidare. Det var rätt stressigt för man hade bara 45 minuter på sig att presentera sin förening, och det tar ju avsevärt längre tid att ha rundvandring i en förening som har flera olika stall, två ridhus, utebanor, rasthagar och så vidare än vad det tar att ha rundvandring på till exempel en tennisklubb, föreställer jag mig åtminstone. Sen skulle de ju utfodras, politikerna alltså, och under tiden skulle jag hålla en liten presentation kring vår förening, vår vision och våra behov som jag (om jag får säga det själv) hade knåpat ihop en rätt snygg powerpointpresentation på. Som vanligt var det trassel och panik när en dator skulle kopplas in till tv:n i klubbrummet, för min privata dator kan inte användas för den är så ny att den inte har hdmi-uttag och tv:n är så gammal att den inte har USB-C och aldrig blir vi färdiga att skaffa en adapter heller. Men K har en dator med hdmi-ingång, så jag fick låna den, men sen är det vägguttaget närmast den vägghängda tv:n som är sönder så man får hålla på och greja med förlängningssladdar och sen när vi fått liv i allt så lyckades jag inte spegla skärmen så att den syntes både på datorn och på tv:n. Men det syntes ändå på tv:n så jag vågade inte greja mer med det utan fick istället hålla min presentation halvt vänd bort från publiken. Men det gick väl ändå skapligt tycker jag, och de var intresserade och ställde frågor. Sen hastade de vidare till nästa förening som väntade, och vi kunde pusta ut. Var HELT SLUT efteråt, det var ändå en viss anspänning kring det här besöket, det hade också ackumulerats anspänning tidigare i veckan inför årsmötet och så vidare. Men nu var det åtminstone över, vi hade gjort så gott vi kunnat och mer kunde vi väl inte göra. Åkte hem, min man satt som klistrad framför CNN eller om det var BBC News och deklarerade att NU ÄR DET KRIG!, avseende USA:s och Israels attack mot Iran, och poängterade att jag måste tanka för nu skulle bensinpriset skjuta i höjden. Finns väl ändå lite fler avigsidor med krig än det, kunde jag väl känna, men men.  Tränade yinyoga, störtdök sedan ner i soffan och låg där som en död sill tills det var dags att masa sig ut i köket och laga middag. Vi åt och började kolla på en (för oss) ny dansk serie på Netflix, Legenden, den var rätt bra. Gick sedan och lade mig eftersom klockan stod på orimliga 04.00 på söndagen. Det är inte orimligt att gå upp klockan 04, det gör jag ju varje arbetsdag, men på en djävla söndag!?, kände jag. Gick en mil med hundarna, 07.30 satte jag mig i bilen och åkte till stallet där S och jag skulle ha stalltjänst och så var det ju också träning för dressyrtränare. Allt gick bra, jag gillar ju att jobba i stallet och S och jag jobbar bra ihop. Det var blåsigt och egentligen inte särskilt varmt, men solen sken och fåglarna kvittrade, så när vi skulle äta lunch mikrade vi lite korv som blivit över från politikerbesöket och satte oss i en hörna där det nästan var lä och bara NJÖT. Vi var väl klara med allt vid 13.30 ungefär, men då hade vi ju också ridit för tränare. Annars hade vi nog varit klara vid lunch. Åkte hem, tränade yinyoga och landade sedan i soffan. Tvingade mig själv att läsa lite, för hela veckan tycker jag min såkallade avkoppling bara har bestått av dumscrollande på telefonen. Lagade middag, vi åt och kollade vidare på Legenden och sen var det läggdags.

Nu väntar en vecka som åtminstone på pappret är lite mindre krävande än den förra. Ridning ikväll och imorgon, sen är det mest helgen som är fullbokad. Möte i stallet på lördag förmiddag, teater på kvällen, konferens med styrelsen och personalen i stallet på söndagen. Anar också att det blir en del fix inför denna i veckan som kommer, men en sak i taget. Nu: jobbelijobb. 

Till stallet istället, v 9 2026, pt 3

Igår var det dags för träning för dressyrtränare för mig och Köttbullen. Hon var lite upprörd, det är hon alltid när det inte är som vanligt. Hon är ju oerhört flockbunden, så för att hon inte skulle gå i taket när kompisarna fick gå ut i hagen och inte hon så ledde jag över henne till storhästdelen av stallet, där det stod ett par hästar kvar inne, och släppte in henne i en tillfälligt tom box. Andra hästar är väl okej som sällskap, men det är inte rätt!, tycker Köttbullen. Men det låg lite hö kvar i låneboxen, så då accepterade hon sitt bittra öde. Men hon var inte helt nöjd när vi sedan skulle ut och skritta fram i paddocken, hon ville absolut inte stå stilla när jag skulle sitta upp utan trampade runt och höll på. Det var ganska blåsigt, vilket hon i normala fall inte bryr sig ett dugg om. Men nu när hon var "ensam" (= bara en häst som sällskap, och det var inte en häst från FLOCKEN så det var väl med nöd och näppe det dög) så var det plötsligt jetelezkigt med blåsten. 

Själva träningen gick riktigt bra. Av någon anledning ville Köttbullen plötsligt inte ställa igenom ordentligt till vänster, det är ju annars högersidan som är hennes svåra. Fick lite skäll för att jag var för mesig, det var befogat även om jag inte tycker om att ta i med handen. Fick också bra tips på att ge efter helt kort på tygeln när Köttbullen lägger sig i handen, men sedan plocka upp stödet igen. Testade detta och helt plötsligt trampade hon på under sig utan att det kändes som att jag hade två ICA-kassar i händerna! Just där och då i alla fall, hon lär nog hitta knep för att komma runt det, hehe. Galoppen var slutligen heeeelt M-A-G-I-S-K, så lätt och luftig och till och med lite samlad (med Köttbullemått mätt alltså). Det är nog så nära religion man kan komma, sa jag lyriskt till A när vi snackade efteråt. Nu återstår att se om dagens ridpass blir något man kan bygga vidare på, eller om det blir motstånd. Det finns ju viss risk att Köttbullen har lite träningsvärk, det har nämligen jag. Vi får väl se vad vi kan åstadkomma ikväll.