Få dem att lyda

Har läst Få dem att lyda av Nina De Geer, detta är handlingen:

Under en kylig valborgshelg försvinner fyra nioåriga pojkar i Stockholm. Ensamvargen Defne Isik får i uppgift att leda utredningen. Sedan Defnes kriminella bror Benji försvann har hon helt låtit sig uppslukas av jobbet. Nu blir hon som besatt av det märkliga kidnappningsfallet och går endast motvilligt med på att ta hjälp av sin nya kollega Joel Andreasson.
När en oväntad vändning sker några dagar in i utredningen verkar fallet först uppklarat, men Defne misstänker att polisen blir lurad. Vad har egentligen hänt med barnen? Vad är det kidnapparen vill få dem att göra?

Jag tyckte den här boken inledningsvis var både rätt seg och med sannerligen stereotypa och rätt  så osympatiska karaktärer. Är man inte väääldigt trött på poliser som är ensamvargar och som får en ny kollega att handleda och de kommer absolut inte överens och så ska halva boken handla om hur Ensamvargen snäser och är helt otroligt otrevlig mot Nya Kollegan utan att någon i omgivningen ens höjer på ögonbrynen, men ändå utvecklar Ensamvargen och Nya Kollegan ett otroligt starkt band och så kommer det en händelse som visar att de ändå är intill sista blodsdroppen lojala mot varandra. Plus att det är rätt så tröttsamt att läsa om poliser som varken äter eller sover men ändå alltid presterar på topp. Osannolikt om ni frågar mig (det var det ingen som gjorde). Sedan tog berättelsen ändå lite fart och blev rätt spännande ett tag, men sedan sipprade alltihop ut i en djävla röra med i mina ögon rätt så långsökta motiv, hela upplägget kändes synnerligen konstruerat och hade det inte varit avsevärt enklare att gärningspersonen bara gjorde jobbet själv istället för att involvera en massa andra och trassla till det för sig? Den här boken får två bensindunkar av fem möjliga.