B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Juvelgåtan

Bokem börjar helt oskyldigt med att deckarna sitter i godan ro och donar med ett och annat matnyttigt fixande i HÖGKVARTERET när plötsligt JUPITER börjar  spekulera i huruvida det vore möjligt att stjäla Regnbågsjuvelerna. Om de vore tjuvar alltså, är han tvungen att raskt tillägga för de båda andra deckarna PETER och BOB håller på att både få dåndimpen och tappa fattningen av detta helt bisarra uttalande. Sno saker är botten! tillkännager Peter ståndaktigt och det har han ju helt rätt i. Bob har (såklart) läst om Regnbågsjuvelerna i en tidningsartikel, och vi får veta att dessa (givetvis) är extremt värdefulla samt  as we speak finns på ett museum i Hollywood där det pågår en specialutställning av japanska smycken. Regnbågsjuvelerna ägs nämligen av en japansk firma, NAGASAMIS GULDSMIDESBOLAG, och på samma utställning finns även ett jättestort tusen år gammalt guldbälte med smaragder, a k a DE ÄLDSTA KEJSARNAS GYLLENE BÄLTE (mäktigt). 

Deckarna beger sig raskt iväg till museet för att spana in utställningen och samtidigt kasta en objektiv och kritiskt granskande blick på säkerhetssystemen kring allt detta guld och ädelstenar. Det är fullt av både vakter och annat folk, bland annat vad som verkar vara en hel scoutkår (varav pojkscouterna springer runt och härjar och busar medan flickscouterna mest går omkring och åååh:ar och aaaa:ar över juvelerna istället för att vara ute i skog och mark och slå knopar och göra upp eld eller vad nu scouter har på agendan när de inte ägnar sig åt könsnormativ utfyllnad i ungdomslitteratur). Bob krockar med en liten pojkscout med guldtand vilket kommer att få betydelse längre fram. Jupiter springer på en gammal  bekant från sin tid som barnskådespelaren BABY TJOCKIS (som han för övrigt hatar att bli påmind om alla gånger utom nu tydligen), MR FRANK. 

Nästan genast händer något konstigt, mr Frank tittar på klockan, säger att han ska skoja lite och sedan låtsas han må dåligt, tar  fram en näsduk och samtidigt ramlar en stor ädelsten ur fickan! Vakter observerar detta och rusar till handling och samtidigt blir det först kolsvart, sedan hörs ljudet av krossat glas, larmet går för ÅH NEJ, De Äldsta Kejsarnas Gyllene Bälte (fortsättningsvis kallat Gyllene Bältet) är stulet! HUR kunde detta hända (och HUR kunde det hända just när Jupiter börjat spekulera i något så omoraliskt som juvelstölder? Han måste vara synsk)? 

Alla besökare blir stoppade och visiterade men Gyllene Bältet är puts väck. Mr Frank får följa med polisen för sitt lilla skämt. Deckarna erbjuder sin hjälp till en synnerligen upprörd japan vid namn SAITO TOGATI , men blir (givetvis) avfärdade som "löjliga amerikanska rackarungar" och får retirera till Högkvarteret där de hör hemma. Bäst som de sitter där och spekulerar över fallet som icke är deras (Jupiter är övertygad om att mr Frank på något sätt är i maskopi med tjuvarna eftersom timingen för hans "skämt" och stölden av Gyllene Bältet var så otroligt tight) så ringer ingen mindre än ALFRED HITCHCOCK som nu gått från att vara direkt avvisande (Skräckslottets gåta) till att vara farbroderligt jovialisk och kalla Jupiter för "gubben min". Han, Hitchcock, har en bekant, MISS AGAWAM, som enligt uppgift har problem med vättar. Det låter ju som allt annat som kommer i Tre Deckares väg (hittills: spökhus, stammande papegojor, viskande mumier, gröna vålnader) både märkligt och (i alla fall om man frågar räddharen Peter) skräckinjagande. 

Den här gången får Peter livligt medhåll från de båda bayerska bröderna HANS och KONRAD som båda arbetar på JONES VRAK & STYCKEGODS som ägs av Jupiters faster MATILDA och farbror TITUS. Hans och Konrad kan  utan vidare omsvep hänvisa till ett stort antal välkända och rent horribla bayerska vättar med ett och annat på sina samveten och avråder bestämt deckarna från att åta sig fallet med motiveringen att man, om vättarna vredgas, kan bli förvandlad till sten (rimligt). Men det är ju inget som avskräcker den som har som motto att utreda allt, utan deckarna far dit och träffar miss Agawam som bor i ett jättestort gammalt hus som ligger inklämt mellan en nedlagd teater och en bank. Miss Agawam är författare till ett stort antal barnböcker som handlar just om vättar, och hon har också haft en lång och lycklig relation till grannskapets barn som hon brukade ordna små kalas för i sin trädgård. Men det var längesen, barnen växte upp och flyttade hemifrån och fina gamla hus revs till förmån för trista kontor, området avfolkades lite allmänt men miss Agawam har framhärdat och bott kvar i all ensamhet trots påtryckningar från byggaren MR JORDAN som vill åt tomten så att han ska kunna riva huset och bygga ännu fler kontor. 

Miss Agawam säger sig nu på senare tid ha blivit störd av just vättar som hon sett med egna ögon tumla runt och hoppa bock på gräsmattan på nätterna, samt att hon vaknat av grävande ljud som gjort att hon legat sömnlös nätterna igenom. Bäst som hon sitter och broderar ut texten om kvarterspolisen som givetvis inte trodde hon var vid sina sinnens fulla bruk får Bob syn på en av dom, vättarna alltså, som ilsket stirrar på dom genom fönstret. Alla far ut i trädgården för att undersöka saken, men där finns förstås ingenting att se. Miss Agawam fortsätter att berätta om att hon blivit inlåst i källaren när hon gått ner för att undersöka grävljuden, men räddades tursamt nog av sin brorson ROGER. 

Det här är ju verkligen något att bita i för de tre deckarna, och trots att de egentligen har bråda dagar eftersom de också håller på att ta dykcertifikat så blir det bestämt att Peter och Jupiter (Bob ska hälsa på en faster) ska övernatta hos miss Agawam eftersom vättarna bara varit aktiva nattetid (med undantag för den som Bob såg). Innan de åker hem för att packa ihop diverse för vättefångarändamål nyttig utrustning (walkie-talkie, kamera, rep, handskar, etc) så går de på Jupiters initiativ en liten runda för att se om det inte skulle råka finnas några bra vättegömställen ändå. När de går förbi den nedlagda teatern hörs det röster och orden "guldbältet" och "museet" nämns! Detta måste undersökas, men istället blir de ertappade av en skum karl, MR RAWLEY, som är anställd som nattvakt av mr Jordan, mannen som köper upp fastigheter, river dom och bygger kontor. Han hävdar dock att han sagt "omkullvältat" istället för "guldbältet", vilket Jupiter med viss tvekan köper.

De återvänder till Högkvarteret och möts där av en ung japan, TARO TOGATI, som visar sig vara "den enkle sonen" (hans egna ord) till mr Togati, säkerhetschefen på Nagasamis Guldsmidesbolag, som ber om ursäkt för sin faders bryska sätt. Han, Togati senior, är nu under stark press för Gyllene Bältet är fortfarande spårlöst försvunnet och om det inte hittas blir han vanhedrad och måste säga upp sig (typiskt japanskt va?). Det visar sig att mr Franks tilltag bara var en PR-kupp för en kommade film så där finns ingen koppling även om det först verkade så. Jupiter har dock räknat ut att bältet måste finnas kvar inne på museet, förmodligen gömd bakom någon tavla. Taro tackar artigt "Jupiter-san" för hjälpen och återvänder till muséet med denna nya information.

Jupiter och Peter installerar sig hos miss Agawam och under natten händer det verkligen grejer! Vättarna visar sig, de är ute och gör en massa akrobatiska konster i trädgården, Jupiter och Peter försöker fånga dom men lyckas bara på bild. Jupiter har en teori om att det är Roger som har anlitat vättarna för att miss Agawam ska skrämmas bort från huset, sälja det för en massa pengar som Roger i egenskap av enda släkting så småningom ska få ärva (tycker dock det finns en del brister i den teorin, pengarna får han väl inte förrän miss Agawam dör och då får han ju ärva huset oavsett?) och att han på något vis har slagit sina ohederliga påsar ihop med mr Jordan. Planen blir alltså att fånga en vätte och klämma ur honom sanningen, men det visar sig vara lättare sagt än gjort och slutar med att Jupiter och Peter istället blir inlurade i den nedlagda teatern där de sedan blir instängda och attackerade av de vildsinta vättarna! De lyckas slinka undan och vem kommer då om inte nattvakten Rawley som befaller vättarna att "leta rätt på ungarna". Plan B blir för Jupiter och Peter att hålla sig gömda tills miss Agawam vaknar, ser att de är borta och därför ringer polisen så att de ska börja leta i omgivningarna, eventuellt med ledtråd av den på bild fångade vätten (det var en Instamatic-kamera). Problemet är bara att när miss Agawam vaknar till det vid det här laget välbekanta ljudet av grävande vättar så tror hon att Peter och Jupiter blivit så rädda att de inte vågat stanna kvar, och då blir hon så rädd att hon ringer Roger och meddelar att hon flyttar hem till honom per omgående samt ämnar sälja huset till mr Jordan.

Jupiter och Peter lyckas hitta ett torn från vilket plan C nu blir att Peter ska klättra ner från tornet med hjälp av repet som ingick i Jupiters vättefångarutrustning. Tyvärr hinner Rawley upptäcka detta tilltag när Peter är halvvägs ner och han, Peter alltså, anbefalls genast att klättra upp igen om inte Rawley ska skära av repet per omgående. Det blir ingen annan råd än att häva sig upp igen (tur Peter är så spänstig och också att han är så driftig att han hinner rita Tre Deckares hemliga märke, frågetecknet, på tornväggen) och däruppe väntar inte bara Rawley utan också två kumpaner vid namn CHUCK och DRILLER. Kvintetten tar sig ner i källaren och där finns också de fyra vättarna. Det visar sig nu (som alla äkta skurkar som blir påkomna så blir Rawley alldeles otroligt meddelsam och drar så gott som oombedd hela historien) att de är bankrånare som håller på att, via miss Agawams källare, gräva sig in bankens källare för att sno med sig stålars och värdepapper som förvaras där. Vättarna är såklart inte vättar (Hans och Konrad kan andas ut) utan utklädda dvärgar som hyrts in av Rawley, som en gång i tiden var ett litet oskyldigt barn som bodde i kvarteret och var med på miss Agawams berömda saftkalas, men sedan dess har uppenbarligen mycket vatten runnit under många broar så nu är han en förhärdad brottsling som tillsammans med Chuck och Driller (bara namnen är ju ruskiga) har ett och annat på sitt samvete, liksom dvärgarna som framställs som illvilliga och sluga varelser som alltid håller ihop och gör vad som helst för pengar. 

Det visar sig att Rawleys fader var byggnadsarbetare och var med och byggde både bank och teater och han förmedlade till sonen att bankvalvets väggar enbart bestod av oarmerad betong (oslugt), vilket innebar att man relativt enkelt skulle kunna gräva sig in i det via källaren i miss Agawams hus eftersom hon säkert stod i begrepp att sälja det när nästan alla hus runt omkring såldes och revs. Rawleys plan A var därför att ta jobb som nattvakt (genom att först skrämma bort de befintliga nattvakterna med konstiga ljud) hos mr Jordan, därefter vänta ut miss Agawam och slutligen gräva sig in i banken via hennes källare. Vad han inte räknat med var att miss Agawam ståndaktigt skulle uthärda och bo kvar, så plan B blev istället att gräva en tunnel under hennes hus. Lite merarbete, men den som väntar på något gott väntar på innehållet i bankvalvet. För att sätta lite extra skjuts på planen hyrdes dvärgarna in som grävhjälp och skådespeleri, där tanken var att miss Agawam skulle bli uppskrämd av de ondskefulla vättarnas framfart men inte bli tagen på allvar eftersom alla (utom Hans och Konrad) vet att vättar inte existerar annat än i av miss Agawam författade sagoböcker och därmed också hålla sig ur vägen. För säkerhets skull involverades brorsonen Roger som ju också hade intresse av att fasterns hus såldes, så han var medveten om vad som skedde och bemötte sin faster därefter (nedrigt).

Rawley förklarar hur allting hänger ihop och vättarna får också fnissa över hur lättlurade alla är. Rawley imponeras över hur smart Jupiter ändå är och erbjuder honom att få vara en del av hans gäng, vilket Jupiter avmätt tackar nej till. Peter antyder att polisen ju tämligen enkelt bör hitta bankrånardvärgar, men i Hollywood går det tretton dvärgar på dussinet och by the way så kommer varken Jupiter eller Peter att kunna "snacka med några snutar" (hård jargong).
Man har vid det här laget kommit så långt att man har fått hål på väggen in till bankens källare. Ut lastas hinkvis med pengar, värdepapper och annat, vilket sedan ska sedan transporteras vidare till ett väntande skepp från vilket Rawley, Chuck och Driller ska fly med sin tvivelaktiga ära och rikedomar. Jupiter och Peter blir nedstoppade i säckar och inslängda i bagageutrymmet på en skåpbil som andra kollin i väntan på att de ska bli "dom rikaste killarna i Näckens juniorlag" (ruskigt) . 

Under tiden har Bob börjat bli riktigt orolig då han inte hört ett knyst från sina kamrater och det inte heller är någon som svarar hemma hos miss Agawam, så han ber Hans att skjutsa honom dit. Precis när de ska bege sig ringer Taro Togati och låter meddela att de tyvärr inte hittat Gyllene Bältet (deppigt) så det ser verkligen mörkt ut för den vanärade Togati senior. 

När Bob och Hans kommer fram till miss Agawam är huset såklart tomt, men Bob hittar Jupiters Instamatic-kamera med bilden på den ondskefulla vätten ondskefullt grinande mot kameran så han förstår ju att något illavarslande är i görningen. Tursamt nog får han också syn på Peters ditkritade frågetecken på tornet och säga vad man vill om Bob men han kan sannerligen lägga ihop ett och annat. Som av ett rent osannolikt sammanträffande sker detta samtidigt som Rawley med kumpaner precis håller på att kånka ut säckarna med Näckens blivande juniorlag och lasta in dom i skåpbilen. Bob skickar Hans efter polis (man skulle tycka det var rimligare att en vuxen stannade kvar och höll ställningarna och 14-åringen hämtade hjälp, men så gick uppenbarligen inte tankegången), men han hittar varken polis eller telefon (så var det förr i tiden!) och återvänder i exakt samma sekund som Rawley kör iväg med skåpbilen. Nu blir det biljakt!, och den här gången är det inte ett godståg som stoppar dom som i Viskande mumiens gåta, utan en vanlig hederlig punktering. 

Som tur är kommunicerar Rawley med det väntande skeppet via walkie-talkie som Bob lyckad ratta in på SIN walkie-talkie och därför blir det en smal sak att luska ut vartåt det bär trots att de tappar bort dom under den (ändå orimligt korta) tid det tar för Hans att byta däck på lastbilen. Dock hittar varken Hans eller Bob till det av Rawley uppgivna stället, och när de frågar en plötsligt uppdykande polisbil så blir det krångel för polisen lyssnar inte när både Hans och Bob vittnar om att det är kidnappning på gång, så Hans tar saken i egna händer och kör mot enkelriktat, polisen efter och stoppar dom och vill se körkort och lyssnar inte alls på Bobs och Hans förklaringar, men till slut lyckas de ändå ta sig fram till skåpbilen från vilken Rawley, Chuck och Driller flytt. Poliserna är fortfarande mest intresserade av Hans trafikbrott, och inte förrän Jupiter befriats ur säcken och med värdig stämma förklsrat att det är bankrånare som är på väg att lämna landet som polisen riktar om sitt fokus, men då är det för sent! Skurkarna är borta! De får sätta sin tillit till att Interpol. Hollywoods alla dvärgar ger samstämt varandra alibi så där finns inte heller några ledtrådar att hämta. 

Alla är dock vid liv och glada för det, men Jupiter grämer sig väldeliga över alla lösa trådar som finns kvar att nysta i. Skurkarna kom undan och Gyllene Bältet är fortfarande inte hittat. Som lök på laxen så kommer Taro på besök och meddelar att hans fader fått sparken och är halvdöd av tappad självkänsla. Men då får Jupiter en SNILLEBLIXT och far iväg med Taro i ett huj utan att nämna för Peter och Bob vad det gäller, utan de får bara ett meddelande att de ska kolla alla hemliga in- och utgångar till Högkvarteret både en och flera gånger, och det gör de fastän de inte begriper varför. Sen kommer Jupiter tillbaks helt otippat iklädd sin bästa kavaj (väldigt oklart när han bytte om till den) och vid middagen kommenterar faster Matilda att Jupiter är "lika mystisk som tjock" (helt rimlig kommentar på den tiden). 

Sedan bär det av ut till Högkvarteret och det visar sig då att (en del av) Jupiters "fetma" beror på att han har Gyllene Bältet på sig! Men i samma stund som han visar det så blir Högkvarteret invaderat av dvärgarna! Med knivar! De är överallt på en och samma gång, och det ser verkligen illa ut men allt är förstås en del av Jupiters geniala plan som  har involverat polis och mr Togati som finns utanför och fångar in dvärgarna i ett litet nafs när de försöker fly. 

lla lösa trådar knyts ihop under ett gemytligt  avslutande samkväm på Alfred Hitchcocks kontor, varpå den senare imponeras väldeliga över deckarnas rent otroliga förmågor. Jupiters SNILLEBLIXT slog nämligen ner när han kom på att Bob nämnt att han sprungit ihop med en pojkscout med guldtand när de var på museet, och först då kom han, Jupiter, att tänka på att man ju inte sätter in guldtänder på någon som knappt har tappat mjölktänderna, alltså var det en vuxen, alltså var dvärgarna inblandade (solklart). Dvärgarna var ju dessutom akrobater så det var en smal sak för dom att flinkt klättra ner från någon balkong inne på museet, slå sönder montern och sno med sig bältet under tumultet med mr Frank (fortfarande oskyldig men damen som kontrakterade honom för "skämtet" var tydligen insyltad med Rawley på något sätt, därav den minutiösa timingen). Bältet gömdes sedan i en ventilationstrumma inne på museet. När Jupiter räknat ut allt detta och hittat bältet så nöjde han sig förstås inte bara med det, utan han sökte också upp dvärgen med guldtanden (som han givetvis visste var han bodde), sa att han ångrat sig och gärna ville vara en del av Rawleys gäng. Eftersom han kunde visa upp att han hade bältet så förstod ju dvärgarna att Jupiter verkligen var en kille som rörde sig hemtamt i den undre världen (dock hade Jupiter ett gäng civila poliser som mobiliserats i en handvändning som skydd för denna av polisväsendet uppenbarligen helt godkända aktion), så de anade inte oråd utan gick direkt i den av Jupiter perfekt gillrade fällan i Högkvarteret och åkte fast. Givetvis hade de mycket mer än detta på sitt samvete, så slutet gott allting gott. THE END.