Yesterday's tomorrow in the past

Min jobbplan för denna veckan var att som igår måndag skulle ju alla (utom jag som gett mig själv dispens) ha en gemensam jobbaktivitet och åka till Malmö och titta på Tutankhamon-utställningen, och så skulle vi ha kick off på tisdagen. Förr höll jag i princip i hela kick off:erna från att spika programmet, se till att schemat hölls till att fixa mat och fika och det var ofantligt bråda dagar som inte sällan inkluderade att jobba i alla fall en av dagarna på helgen innan för att förbereda allt. Så är det inte längre, det är andra som håller i trådarna nu, men jag skulle hålla i en utbildning som skulle ta ungefär tre timmar så det var ju ändå lite att pyssla ihop men det tänkte jag att det passar ju fint att göra det som igår då när alla var iväg och ingen störde. Men nähä, i torsdags eftermiddag kom det ett påbud att programmet var omkastat så kick off:en skulle vara på måndagen och Tutankhamon på tisdagen pga att det inte fanns några biljetter på måndagen. Jamen sånt kollar man väl upp INNAN man går ut med informationen? Nä, tydligen inte. För mig återstod nu alternativen a. jobba över på fredagen för att fixa mina presentationer, b. jobba i helgen för att fixa mina presentationer, eller c. komma tidigt på måndag morgon och fixa mina presentationer. Jag valde alternativ c eftersom varken a eller b kändes lockande. Sen har det väl ändå hovrat över mig hela helgen lite till och från, så egentligen skulle jag väl ha valt annorlunda men det är ju så dags att tänka om nu. Kunde i alla fall återanvända rätt mycket matrial från en annan utbildning jag hållit för några år sedan, så med lite flinkt klippande och klistrande så blev jag klar med rätt god marginal och allt gick bra och nu är det gjort. 

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, kom hem, gjorde fotrehab, fick ett psykbryt på Tage, eller inte på honom personligen utan på följande: för någon månad sedan så hade han ju blodiga kräkningar och diarré, fick ligga på djursjukhus ett dygn, de hittade inget och han skickades hem med dietmat och probiotika och medicin som han åt med god aptit, vi fasade in det vanliga fodret lugnt och fint, allt gick bra och var bra ett tag men förra helgen så spydde han igen, inget blod den här gången och han var pigg och glad (till skillnad mot den andra gången då han tydligt visade att han hade ont i sin mage) och ingen diarré så jag tänkte att han nog bara hade ätit något olämpligt, båda hundarna är verkligen inte blyga för att sluka saker de hittar på våra promenader, ju äckligare desto bättre verkar vara deras motto. Problemet var bara att det här inte bara verkar handla om att göra sig av med något som inte ska vara i magen utan de här kräkningarna bara fortsätter trots att jag har gått tillbaks till dietfoder och probiotika, ger honom små portioner flera gånger om dagen samt trattar i honom av magmedicinen. Han är jättepigg och glad på alla sätt och uppför sig helt som vanligt, men något är det ju som är galet och jag tänker bukspottkörteln för  symptomen stämmer väldigt bra för hur det var för Remus. Så igår när jag kom hem från promenaden och den lilla lunchportionen som han fått innan promenaden kom i retur så ringde jag djursjukhuset och naturligtvis fanns det inga bokningsbara tider inom rimlig tid så jag får åka dit på deras akuttid idag. Det var ju inte vad jag behövde (även om det ju primärt inte är mig det är synd om här), men det får ju lösa sig på något sätt. 

Helgen var annars okej. Vädret var fint, promenaderna och tiden på soffan långa. Ägnade orimligt mycket tid åt att scrolla runt på sociala medier och läsa om Trumps och Vances utspel mot Volodymyr Zelensky i Vita Huset. Bölade över klipp när Vermontborna radade upp sig med plakat där de tyckte att Vance kunde åka skidor i Ryssland istället, verkar ha en speciell länk till tårkanalerna för situationer där folk går man ur huse för att protestera. Minns när Donna i den helt orealistiska tv-serien Beverly Hills 90210 inte skulle få ta sin examen pga att hon varit full på en fest där "no alcohol" proklamerats, och alla de tvålfagra ungdomarna stod upp som en man och skanderade DONNA MARTIN GRADUATE tills den mossiga skolstyrelsen, eller  vilka det nu var som hade bestämt detta, backade. Blir helt tårögd bara jag tänker på det. För att inte tala om hur man, jag, bölar när klipp på Oh captain, my captain-momentet i Döda Poeters Sällskap fladdrar runt i sociala medier (på tal om Zelensky och att han fan i mig är en djävla LEGEND).

Nu ska jag försöka styra upp den här veckan också. Den blev inte som planerad, så jag får väl göra det bästa möjliga av situationen. Puh.