Till stallet istället, v 48 2024, pt 1

Igår var det lite manfall i dressyrtisdagsgruppen, instruktör K var sjuk och ett par personer var borta, kanske av andra skäl i och för sig för så här i november-december vet man aldrig med folk, det känns som att det är julbord och fester och måstegrejer exakt hela tiden. 
Vi hade instruktör N istället och övningen var en evighetsbana som var: trava över två bomserier på ena långsidan, vända rätt upp vid C och rida skänkelvikning i slalom mellan koner på medellinjen, sedan fatta galopp och galoppera/hoppa över två upphöjda bommar på andra långsidan. Fick beröm för mina händer!  Det har jag nog aldrig fått förut, förvisso inte heller kritik men man vet ju bara om det som sägs. Men instruktör N tyckte jag hade en bra buren hand, stadig kontakt men ändå lätt och följsam. Detta är faktiskt någonting jag har jobbat mycket med för jag har en tendens att låta handen falla omkull så att det ser ut som att man är ute och kör en kundvagn på Maxi. Sen tycker jag det är olika lätt på olika hästar lite beroende på hur de är byggda och hur väl de svarar på tygeltagen. Men i alla fall. Kul att höra. I helgen fick jag beröm för min sits också, det var en ridkompis som sa Du sitter väldigt fint, det ser ut som att du är skolad i den rätta sitsen. Det kan jag ju inte påstå att jag tycker att jag är, men det var ju ändå roligt att höra. Fortsätter det så här kanske jag blir rent mallig. Alla instruktörer har ju sina käpphästar när det gäller sitsen och jag har ju hört andra få sina fiskar varma om armbågar som sticker ut och ryggar som behöver rätas på och hälar som ska trampas ner, men det är faktiskt rätt sällan som jag får höra något. Fast jag har nog mer tänkt att de (instruktörer som ett kollektiv) tänker (om mig) att jag är lite av ett hopplöst fall som det inte är mödan värt att börja härja med. När jag började rida i Återvändargruppen så sa hon som var instruktör där att hon tyckte att jag hade "en väldigt bra och naturlig lodrät sits". Det var nog första gången jag hört någon säga något positivt om min sits överhuvudtaget, men sen tänkte jag att hon kanske sa så mest för att vara snäll och för att inte skrämma bort en. Hehe.  

Köttbullen kändes i alla fall fin. Hon/vi gjorde fina, balanserade galoppfattningar i skritt efter skänkelvikningarna och det har ju inte på något sätt kommit gratis för oss, så jag var helnöjd. Hon bjöd på fint framåt rent allmänt och tyckte förstås att det var kul att ta ett par skutt. Det tyckte väl inte jag var lika kul, men ett par upphöjda bommar klarar ju till och med jag av att galoppera över utan att tycka att det är jetelezkigt.