En bondes död

Har läst En bondes död av Negar Naseh och David Sandström, detta är handlingen:

En bonde hittas ihjälfrusen på sin gård i Västerbotten. När utredaren Marita Widmark anländer till sin barndomstrakt i Brännliden snubblar hon över det olösta fallet. Tillsammans med Bahar, en ung kollega vid Umeåpolisen, börjar hon nysta i gåtan. I takt med att utredningen växer blottläggs bygdens skuggsidor: Konflikterna, utanförskapet och laglösheten. Brott uppklaras, domar faller men frågan förblir: Vem har att vinna på en bondes död?

Jag tyckte inledningsvis väldigt mycket om den här boken, det var fint språk, vardagliga skildringar som man kunde känna igen sig i (man är ju ändå rätt trött på såna där försupna supersnutar som är DE ENDA som kan lösa ett fall) och ett hyggligt tempo och kul att huvudkaraktären är en kvinna i 60-årsåldern (även om jag störde mig på den lilla detaljen att exakt alla såkallade hemvändarromaner verkar innehålla att det måste finnas någon snygg f d skolkamrat eller ett ex som blivit kvar och som bara råkar vara singel som de hemvändande kan sexa lite med, det är väl ändå inte realistiskt?). Men efter ett tag tappade berättelsen lite styrfart tyckte jag. Det var så himla många människor och detaljer och det kändes inte heller 100 % realistiskt att så mycket polisiära resurser kunde läggas på ett avskrivet fall bara sådär. Fast å andra sidan så hade det ju inte blivit någon bok då. Ja, men jag tyckte väl ändå om den mer än vad jag inte tyckte om den. Den får tre och en halv västerbottensostar av fem möjliga.