Har läst Tigerkakshjärta av Lina Nordquist. Av sanna författare har jag tidigare läst Dit du går följer jag, som jag ÄLSKADE, och Livet innan du dör, som jag tyckte var bra om än lite ojämn. Detta är handlingen i Tigerkakshjärta:
Året är 1935, vintern är iskall på Brynäs och den unga Benedikte har inte längre något val; skafferiet gapar tomt, vräkningsbeskedet ligger på bordet och hennes små pojkar håller på att tyna bort.
2023 minns Eder vad hans mor tvingades göra för att rädda honom själv och lillebror Tom. Han minns också miraklet: morfars stuga i Rengsjö, värmen och rotmos med smör. Han minns hur allt föll samman igen, hur sanningen om det förflutna kom i kapp och ödelade. Och så minns han kärleken.
"Tigerkakshjärta" är en historisk roman om svek, kärlek och mod i en stuga vid foten av Hälsinglands blånande berg.
När jag började läsa Dit du går följer jag så var jag fast från sidan ett. Här dröjde det lite, kanske 20 sidor, men sedan var jag lika fast som då. Älskade språket, berättelsen (som på sina ställen tangerar Dit du går följer jag), kärleken och familjebanden som gjorde mig tårögd på mer än ett ställe. En person som Morfarn skulle ju alla få ha i sina liv, då hade väl världen ändå sett annorlunda ut. Den här boken får fem tigerkakor av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er allihop per omgående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar