Till stallet istället, v 18 2024, pt 1

Igår fick jag någon form av hjärnsläpp när jag skulle åka till stallet. Vi börjar ju rida klockan 20.00, för att vara i stallet 19.30 som man ju behöver vara om man ska hinna göra i ordning sin häst innan utan att behöva stressa, så behöver jag åka hemifrån cirka 19.00. Men igår satt jag i soffan i godan ro och fick för mig att det räckte om jag åkte 19.30. Tror jag blandar ihop det med att innan, när vi hade vår ridtid 19.30 så behövde jag lämna hemmet 18.30, fast det blev ju inte rätt ändå. Panik uppstod när klockan var 19.20 och jag fortfarande satt i soffan i Adidasbyxor. Bytte om i ilfart, kastade mig i bilen och körde som en  (förvisso rätt mesig) biltjuv mot stan. Hann sms:a till en ridkompis Jag är jättejättesen men på gång, kan någon som har häst som redan går börja borsta och fixa i ordning Irländskan åt mig? och Bästa Måndagsgruppen™ ställer ju alltid upp. Sladdade in på stallplanen 19.45 (så det där biltjuverikörandet var väl att ta i) och medan jag krängde på mig ridstövlar, spände fast sporrar och drog på säkerhetsväst och hjälm så fixades Irländskan i ordning av en annan ridkompis (det visade sig att den ridkompisen som jag sms:at OCKSÅ var sen och hon i sin tur hade sms:at en annan, som OCKSÅ var sen, alla var sena men de flestas hästar gick lektionen innan så det löste sig ändå och 20.00 var samtliga redo att sitta upp). 

Igår var det markarbete och vi red en evighetsbana med bommar som man skulle rida mellan och igenom och runt så att det blev mycket fokus på ställning och böjning. En nyttig övning för Irländskan som ju är stel som en planka. En tråkig övning, tyckte Irländskan, just för att hon är stel som en planka och allt som innefattar ställning och böjning är jättejobbigt. Fick väl inte riktigt till det, det kändes väl något bättre än förra gången jag red henne men lätt är det inte. Hon är stark som en björn och inte helt enkel att rama in mellan hand och skänkel. Men vi kämpade på. Mot slutet skulle vi galoppera över markbommar och då blev hon lite stark och springig. Hon gör ju inget, men lyssnar inte direkt heller. Tycker dock att det är en trevlig modell på häst (eller ponny som det ju är), lagom hög och med lagom stora rörelser. Du hade behövt rida henne en timme till, sa Ridlärare A efteråt när jag pustade över Irländskans ovilja att svara på lösgörande övningar, och sådär är det ju oftast. Man rider väl aldrig så bra som två sekunder innan ridläraren säger att man ska sakta av, ge lång tygel och klappa hästarna. Aja, det är bara att kämpa vidare.