Helgen de luxe v 17

Alltså det där med att ta ledigt på en fredag och få en långhelg, det kändes som ett djävla GENIDRAG. I fredags morse skulle min man åka till Köpenhanm, så han for upp i ottan och jag låg kvar och drog mig. Somnade om, men vid 06-ish vaknade hönsen och med dom också jag eftersom vårt sovrum vetter mot hönshuset vilket såhär med facit i hand inte var den smartaste placeringen, men där hönsgården låg innan var bara en meningslös slänt med meningslösa barrväxter som inte gjorde någon människa glad, i alla fall inte i det här huset, medan höns ju gör en glad varje dag! Är ju heller inte som att bli väckt av tuppen, mer av ett lågmält skrockande och dunsar när de hoppar ner från sittpinnarna och gör sig redo att ta sig an den nya dagen. En normal människa hade kanske inte vaknat, men jag är ju extremt lättväckt och det är som det är med den saken. 

Tog med hundarna ut på promenad, kom hem, tränade, läste lite och åt en tidig lunch för jag skulle vara på personalmöte i stallet klockan 12 och sen var det samling i spårskogen klockan 16 så det var ju ingen vits att åka hem emellan. Sen ringde min man och var lite upprörd, förra veckan var han ju på intervju i tisdags för ett tillfälligt jobb, och fått besked på att han skulle börja som idag då. Men sen visade det sig att den  som han träffade inte hade fått klartecken från sin chef, så nu ska allting dras i långbänk ett varv till. Det här var ett vikariat för en som blivit sjukskriven två månader, känns väl mer som att dom ska förhala det så att den här personen ska hinna bli frisk igen och dom inte ska behöva anställa någon? Trist hur som helst. 

Efter mötet i stallet så åkte jag till Granngården för att köpa tvåtaktsbensin till vår trimmer och sen åkte jag vidare till spårskogen och tog en promenad där i väntan på att resten av gänget skulle samlas så att vi kunde få våra områden och lägga våra spår. Åkte sedan hem, gav hundarna kvällsmat och gick ut med dom, sen landade jag på soffan och funderade på att sätta på tv:n men orkade inte. Vilket var lite märkligt med tanke på att jag i princip förvandlades till ett psykfall när internet slutade fungera häromdagen. I torsdags fick min man ett ryck och monterade ett eluttag, i samband med det så bröt han strömmen och när han slog på den igen så fungerade inte internet. Jag hispade upp mig något så in i helvete för detta, sen visade det sig att det bara var att bryta strömmen en gång till så funkade det. Du beter dig ju som en tonåring, sa min man och jag förklarade att min målbild för att mäkta med att utsättas för en strid ström av stress och andras djävla problem på jobbet var att kunna dimpa ner i soffan och äta en macka och kolla på något meningslöst på Netflix på helgen och utan internet inget Netflix och istället för den verklighetsflykt jag suktade efter så skulle jag få ytterligare ett problem att ta itu med. För till skillnad från tonåringar så kan man ju inte bara gapa på en förälder för att få hjälp. Hur som helst, nu när jag hade all tid och möjlighet i världen att slappa framför tv:n så gjorde jag alltså inte det. Eller, jag satt rent fysiskt framför tv:n, men den var inte på. Läste en bok och spelade lite Hayday på telefonen (så internet använde jag ju åtminstone, hehe). 

Gick och lade mig tidigt för klockan stod på 05.30 på lördagen eftersom det var samling i spårskogen 08.00 SHARP. Tog med mig alla hundarna eftersom min man var i Köpenhamn. Det blev en låååång dag som vanligt, kallt som fan var det också. Var väl inte så farligt så länge man var i rörelse, men lite dötid och väntan blir det ju ändå. Inte så farligt för mig, för jag passar alltid på att gå med och titta på andras hundar för det tycker jag är så kul, men det finns ju dom som bara går sin egen hunds spår och sen sitter och väntar resten av dagen. Dom får ju dock lite skylla sig själva, men det blir ju inte varmare för det. Det regnar åtminstone inte, sa vi och undrade lite uppgivet om det ALDRIG skulle bli vår? Min exman brukade alltid, varje vår, fråga sig om kastanjerna skulle bli gröna till första maj. Han trodde aldrig det, dom blev alltid det, i alla fall under de 11-12 år som vi var ett par, och alla år efter det också vad jag vet, men i år undrar jag om han kanske för första gången någonsin kommer att bli sannspådd för den här våren är TRÖG. 

Trots att vi börjat en timme tidigare än vi brukade var jag inte hemma förrän vid typ halv fyratiden. Det kändes som söndag eftersom jag varit ledig på fredagen, men det var ju bara lördag! Hundarna slocknade som små ljus i soffan, dödströtta efter en dag i skogen (även om det bara var Laban som hade spårat, men de andra hade ju vaktat bilen mot potentiella inkräktare, och sånt tar också på krafterna). Låg i soffan och njöt av att det var precis knäpptyst och stilla. Läste lite, sen kom min man hem och berättade om senaste nytt från Köpenhamn (som var att han köpt ett årskort på Nationalmuseum som  mer såg ut som ett årskort till en porrklubb, eller inte för att jag vet hur ett sånt ser ut, men om det finns så såg det nog ut som det här). Sen masade jag mig ur soffan och lagade middag och så kollade vi klart på Love is Blind USA och gick och lade oss tidigt. 

Igår var det som att våren hört vårt kollektiva gnäll från spårskogen och skärpt till sig. Det var visserligen inte mer än fem grader eller så när jag gick ut med hundarna på morgonen, men solen tittade fram och vid halv tiotiden kunde man ana att det skulle bli en KANONDAG. Och det blev det också! Denna kanondag tillbringades i stallet eftersom det var anbefallt fixar/röjardag och det skulle ju göras oavsett, men det är ju fan så mycket trevligare att göra det i strålande sol och femton plusgrader istället för i snålblåst, regn och fem plusgrader. I övrigt skulle det här lika gärna kunna ha varit en fixar/röjardag på 70-talet, då båda mina föräldrar var extremt engagerade i den lokala idrottsföreningen och vi barn alltid fick hänga med på det vare sig vi ville eller ej. Då var det alltid så att mammorna rensade ogräs, städade och putsade samt kokade kaffe och korv (vet inte om vår idrottsförening inte hade någon grill, men som jag minns det så serverades alltid kokt korv med bröd vid alla evenemang) medan papporna klippte gräs och häckar och fixade staket och sånt. Lite så blev det för oss också igår, med få undantag så var det gubbarna som tog sig an trimrarna och häcksaxarna och motorsågarna, medan vi "tjejer" (a k a tanter) höll oss till maskrosjärnen och skurmopparna. Det kan man ju tycka ett och annat om, men vi hade i alla fall himla trevligt där vi satt/halvlåg och slet med maskrosor och kvickrot i rabatterna och pratade om högt och lågt. Sen grillade vi (tjejer/tanter) korv och därefter övergav jag ogräset och hjälpte jag till att dra undan nedsågade grenar av hagtorn, slån och annat diverse taggigt så idag ser jag ut som om jag vore en emo-personlighet med lättare självskadebeteende. Men det var en trevlig dag i alla fall, vi var nog närmare 20 personer och då blir det ju lite enklare att få lite gjort än om man är 3-4 stycken bittra som muttrar sitt  eviga föreningslivsmantra att Det är alltid samma personer som ställer upp...

Åkte hem, tog med tre säckar bortrensat ogräs som hönsen fick. Fixade i med brödbak och äggkokning och matlagning och sen var det väl i princip kväll och läggdags. En produktiv helg med fullt upp, men det har gett mer energi än vad det har tagit skulle jag vilja sammanfatta det hela med. Trots träningsvärk och rispade armar.