Igår var en extremt seg dag. Kom hem sent från stallet i måndags som vanligt, var uppe i varv och hade svårt att somna som vanligt, vaknade av att min man snarkade som vanligt (händer inte varje natt, men typ varje måndagsnatt), traskade iväg och lade mig i mitt svinkalla Flickrum™ (den där värmedynan som ni tipsade om verkar uppenbarligen inte införskaffa sig själv?), tänkte på familjen Ingalls i Lilla huset på prärien (läser just nu-om hela serien och har kommit till Den långa vintern och helvete alltså, man ska verkligen inte klaga när det finns dom som vaknar av att de har ett lager av snö över sig p g a otätt hus och man inte kan se ut p g a rimfrost på insidan av fönstren) somnade till slut men fyra-nånting timmar är alldeles för lite. Håller ju inte på med fenomenet snooze utan går upp direkt så fort mobilen börjar surra, men igår var det ytterst nära att jag somnade om eftersom det tog emot så.
Aja, det var bara att streta iväg. Hade ett möte inbokat med folk i Australien klockan 07.00, då är klockan 17.00 där. Jag och min danska kollega satt och huttrade med mörka fönsterrutor som under mötets gång tonade bort och ersattes med klent gryningssken, medan de satt i solsken och t-shirt och klagade över värmen och den höga luftfuktighet. YOU POOR BASTARDS. Sa vi inte, såklart, men tänkte (även om jag givetvis hade varit den första att ställa mig i klagomålskön över värme också, men det är ju sånt man hinner förtränga under oxveckorna).
Besökte min fysioterapeut. Det går framåt med golfarmbågen, om än långsamt. Även knäna, fick beröm över hur långt ner jag kan gå i en knäböj nu jämfört med förra besöket strax innan jul. Jag vill ju kunna sitta på knä igen, såg nån sån här minnesbild på Facebook fladdra förbi där jag och en till satt på knä och poserade med duktiga spårhundar, det var 2019 och sen vet jag när det togs en motsvarande skrytbild för något år sedan så fick jag inta en pose där jag mer påminde om en släkting till Toulouse Lautrec än en stolt hundförare. Ovärdigt. Men att kunna sitta på knä tyckte min fysioterapeut eventuellt var orealistiskt eftersom det enligt honom är "en extrem böjning av knäleden" som artrosen eventuellt sätter P för. Det var ju lite deppigt och det är klart att jag överlever även om jag inte kan sitta på knä, men det är störigt att inte kunna. Sen talade vi om tån från helvetet och det slutade med att jag fick boka en tid hos en fotspecialist. Är lite skeptisk till "fotspecialister" för enligt min tidigare erfarenhet så vill de bara pracka på en en massa svindyra skoinlägg och specialsulor och enligt mig så bygger väl inte evolutionen på pronationsstöd. Men min fysioterapeut sa såhär, och nu citerar jag ordagrant: "kommer du med inlägg till X så kommer han att säga åt dig att sluta använda dom" och det var väl ungefär allt som behövdes för att jag skulle rusa ner till receptionen och boka en tid. Hoppas såklart på att få hjälp hos läkaren (framför allt för att fotspecialisten inte hade tid förrän om en månad och jag är DUKTIGT trött på att ha ont i den här tån/foten), men tänker också att det kan vara bra att arbeta förebyggande.
Åkte sedan tillbaks till jobbet efter en sväng inom en blomsterhandel för att köpa en blomma till en som ska sluta och avtackas på fredag. Jobbade, åkte hem, gick promenad, tränade pilates, åt kvällsmat och lade mig i soffan för att läsa men somnade som en klubbad oxe innan jag ens hunnit genom en sida. Vaknade efter kanske en halvtimme och kände mig lite vederkvickt. Låg sedan på soffan och läste tills det var läggdags så det var kanske inte så mycket bevänt med den vederkvickheten, men men.
Idag ska jag jobba, promenera, träna etc och även klämma in veckostädningen innan det blir filmkväll. Ska till Laserkvinnan efter jobbet imorgon, har av olika skäl fått boka om den tiden flera hundra gånger känns det som, och när hon för ett tag sedan föreslog som imorgon så orkade jag inte krångla och säga att torsdagen inte är en bra dag. Men har jag varit där så är jag inte hemma förrän 16-ish och då är det rätt så orealistiskt att tro att man både ska hinna med att promenera med hundarna och veckostäda och äta kvällsmat på en timme, för jag måste åka senast 17 för att kunna vara i stallet i tid. Så jag får riva av städningen idag istället. Sen får vi se om vi plikt-ser klart den filmen vi började på förra veckan (men tror inte det) eller väljer en ny (det lutar starkt åt det) och i så fall vilken. Men först: arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar