You can carry me away if you want to

Igår var en halvseg dag. Håller ju på med rekrytering till mitt team och hoppas att jag har hittat en bra kandidat att gå vidare med, men man ska också förhålla sig till ansökningar som den här:

Hej!
Effektiv sammanställning:
- Jag saknar relevant yrkeserfarenhet och är något äldre
+ Genom utbildningar i kemiska och tekniska ämnen är jag hemma och trivs i laboratoriemiljön
+ Jag har en omfattande generell teknisk / naturvetenskaplig kunnighet
+ En kombination av detaljfokus och på sikt ett bredare ansvar känns
+ lockande
Med denna minimalistiska ansökan önskar jag er lycka i rekryteringen!
Hälsningar Lasse

Det var allt. Inget CV, inget personligt brev eller ens en länk till motherfucking Linkedin, inga hänvisningar till vilka "utbildningar i kemiska och tekniska ämnen" som skulle vara relevanta eller något sådant. Min spontana känsla var att här var det någon som Arbetsförmedlingen och a-kassan hovrade över och krävde någon form av aktion för att inte dra in ersättningen. För vem börjar ens en jobbansökan med att lyfta fram det som i sammanhanget skulle kunna vara negativt? (Rätt svar är uppenbarligen "Lasse"). Min man menade på att det kanske var någon som hade påbörjat ett utkast och skulle spalta upp för- och nackdelar och sedan råkat klicka på "skicka" innan han var klar. Så kanske det var, men då säger det också en del om den personen. Enligt mig dårå. 

Harvade mig genom dagen, åkte hem, gick en promenad och pratade i telefon med min bror. Kom hem igen, städade och pratade i telefon med min dotter. Bestämde mig för att strunta i träningen och istället dök jag rätt in i filmkvällen med min man. Vi såg en japansk film som hette In Love and Deep Water och som utspelade sig på ett kryssningsfartyg, den var...tja, jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Lite konstigt manus, men ändå okej. 

Gick och lade mig och somnade, väcktes vid 01.30-ish av att Tage hoppade ur sängen och levererade en hundspya. Upp och sanera golvet och sen somnade alla om utom jag, det var det LÖGN att komma till ro igen. Det var varmt och trångt i sängen eftersom tre av tre hundar oftast väljer att ligga under mitt täcke och det är oftast väldigt mysigt men ibland blir det också jobbigt. Förutom det så drog hjärnan  igång och gick på högvarv och det snurrade så mycket mest jobbrelaterade frågeställningar så att jag borde ha fått kvittera ut lön för den här natten. Vid 02.45 gick jag och lade mig i Flickrummet™ i en fåfäng förhoppning att det skulle bryta ett mönster, men icke. Så när telefonen började surra vid 04 så hade jag fortfarande inte somnat, och jag tyckte så extremt synd om mig själv som ska ha en lång dag med först jobb, sen laserbehandling, sen mera jobb, sen ridning och slutligen kommer jag väl hem vid 20-tiden ikväll. SUCK. Jaja, det är ju bara att tugga sig igenom.